Jag tippade visserligen 2-2 och just 2-2 hade varit ett rättvist resultat sett till målchanserna även om Ukraina var det skickligare och smartare laget. Nu blev det 2-1 i stället – ständigt detta 2-1-resultat som Sverige alltid tycks förlora öppningsmatcher med i mästerskap som sedan går åt helvete.

 

Det har inte gått åt helvete riktigt ännu men jag måste erkänna att jag kom att tänka på Glenn Hyséns gamla kommentar från VM 1990 vid slutsignalen:

 

Jag vet inte om Glenn sa så ordagrant men ni minns andemeningen. Sveriges EM kan vara över redan på fredag, med stor sannolikhet är det slut 19 juni och då hinner vi hem till midsommar allihopa.

 

Hela uppladdningen har handlat om att Sveriges backlinje och försvarsspel är den svaga punkten, tre av fyra försvarare gjorde mästerskapsdebut i går. Att Sverige skulle släppa in mål var givet, frågan var hur många Sverige kunde göra framåt?

 

Zlatan Ibrahimovics nummer tio-roll har diskuterats, Zlatan var bra i går, men som matchen utvecklades borde han ha spelat högre upp i planen, närmare målet. Nu fick Markus Rosenberg stångas med ukrainska mittbackar om långbollar och det är inte hans starka sida.

 

Det var inte Erik Hamréns enda taktiska misstag.

 

Petningen av Anders Svensson var ett felbeslut, Ola Toivonen en chansning som inte gick hem och med facit i hand vete fan om Mikael Lustig var redo för fotboll på den här nivån.

 

Det här handlar inte bara om att vara efterklok, det här är precis de saker som har diskuterats senaste veckorna och ibland blir det ganska exakt som man har tänkt sig – minus ett inforcerat 2-2-mål i 92:a minuten.