Helt otippat blev torsdag 3 januari 2013 en ovanligt händelserik dag. Då tänker jag inte bara på att vi fick svart på vitt att Kung Fotboll körde över Prins Ishockey fullständigt under 2012.

Det började med en bagatell som ändå är värd att nämna då den innehåller ett nytt, minnesvärt citat av Zlatan Ibrahimovic. Franska tidningen L’Equipe har snappat upp vad Z sa till lagkamraterna med anledning av parkeringscirkusen utanför PSG:s träningsanläggning som pågått i goda två månader nu.
– Om jag vill parkera min bil i omklädningsrummet, så parkerar jag min bil i omklädningsrummet.

Pubertalt och divigt, visst, men ett pubertalt och divigt citat är åtminstone roligare än en intetsägande fotbollsklyscha.

Fotbollen behöver sina stories, det vet Zlatan, det vet också Mario Balotelli som rök ihop med coach Mancini under Manchester Citys träning och bilderna är onekligen underhållande, även om den här historien går mot ett dystert slut om inget förändras. Det handlar om att leverera i match efter match också, och det börjar bli dags för ”Super-Mario” att göra det snart.

Det är att lätt att knyta näven och jubla över Kevin-Prince Boateng som reagerar på rasistiska vidrigheter från läktaren. Det är lätt att sympatisera med Milan som vägrar spela klart träningsmatchen mot Pro Patria. Av den enkla anledning att de gör rätt. Men i en tävlingsmatch är det snudd på omöjligt att agera på samma sätt, då segrar mörka krafter. Det eviga dilemmat fotbollen brottas med, eftersom fotbollens regelverk inte tillåter motreaktioner som Boateng och Milan stod för i dag. Med det sagt: att ta tillfället i akt att markera under en betydelselös träningsmatch är värt alla hyllningar.

…apropå rasism och främlingsfientlighet: dagens mest förvirrade utspel måste komma från den SD-politiker som vill förbjuda muslimer från att föda barn då de har en dold agenda att ta över världen.

Möjligen fick SD-politikern konkurrens framåt eftermiddagen då det visade sig att Expressens frilansskribent Ulf Nilsson låtit sälja en krönika till en rasistisk och islamofobisk tidskrift, och sedan skyllde på att han inte hade koll på vad det är för typ av tidskrift. Den som har så dålig koll på samtiden kanske inte ska ägna sig åt att skriva aktualitetskrönikor i en större dagstidning. Det blir intressant att se hur chefredaktör Thomas Mattsson hanterar det där. Problemet är egentligen inte att Nilsson säljer texter till den aktuella tidskriften, utan att han som in- och utrikespolitisk kommentator inte har en aning om vad för sorts tidskrift han medverkar i.

Blott 3 januari alltså, ändå kan årets mest absurda tv-intervju redan vara gjord. Av någon outgrundlig anledning ville SVT:s Marie Lehmann snacka med en volontärarbetande flaggstrykerska från Ryssland under juniorkronornas VM-semifinal. Inte nog med det, Lehmann valde att göra intervjun efter tre perioder, vid ställningen 2-2, när vi väntade på en dramatisk förlängning. Och inte nog med det heller, efteråt skyllde Lehmann på att ryskan lurat henne att hon kunde engelska, hur Flaggryskan nu skulle ha lyckats med det utan att kunna just – engelska.

Sanningen är att det är svenska hon inte förstår vilket visade sig under intervjun sista del…

…men visst, alla kan göra ett dåligt byte som Lehmann själv konstaterade när ex-höjdhopparen Stefan Holm pressade henne på Twitter. Och Flaggryskan ser ut att bli en hit på Youtube.

Apropå juniorhockeyn fick SVT:s Chris Härenstam och Mikael Renberg kritik redan ifjol för vilda glädjevrål och segerskrål när Sverige vann VM-guld. Samma visa nu men jag tycker inte att jubel vid svenska mål är något stort problem, det stora problemet är när analysen faller bort till förmån för tv-experternas segeriver.

I tredje perioden mot Ryssland konstaterade Härenstam att domaren missat att Sverige var sex på isen varpå Renberg euforiskt konstaterar ”Bra!”. I det läget ska en expert förklara om domaren gjort ett stort eller litet misstag, vilka konsekvenser det kan få, om det är vanligt förekommande med mera, med mera. Ur ett yrkesperspektiv är det ett svagt hantverk, även om fansen säkert uppskattar hejarklackledarnas stora glädje.

Sedan började OS-krönikan på TV. En ryttare förklarade en trög start med att ”hästen bajsade i första piafen”, sedan hade det flutit på bättre. Om bara alla dåliga starter vore lika enkla att korrigera. Då hade den där jobbiga premiärförlusten mot Ukraina som vi påmindes om i EM-krönikan härom kvällen inte behövt betyda lika mycket.

EM-krönikan gillade jag. Rak, enkel, många mål och ett hyfsat snack med Zlatan. OS-krönikan var alldeles för kort. OS är för stort för att sammanfattas på en timme. För oss som inte följde tv-sändningarna slaviskt hann det aldrig byggas upp någon djupare känsla, möjligen i handbollssvepet och runt Mo Farahs lopp. Men det är å andra sidan händelser svåra att misslyckas med.

Så, nu kan man sticka tillbaka handen i chipspåsen igen, det kan knappast hända mer i dag.