Malmö FF:s Miiko Albornoz, 22, döms för sexuellt utnyttjande av barn till villkorlig dom vilket var det åklagaren yrkade på.

Försvaret hävdade ansvarsfrihet då flickan var nära sin 15-årsdag. Jag har ännu inte läst domen men tycker att påföljden förefaller klok och att åklagaren motiverar det hela väl:

– Brottet borde ge fängelse men konsekvenserna för honom har blivit enormt omfattande. Fotbollen är hela hans liv, han har inte fått träna, inte spela och det enorma mediaintresset har drabbat inte bara honom men också flickan.

Albornoz straffas inte ytterligare av MFF utöver att timeouten förlängs fram till allsvenska premiären då ett nytt beslut tas. Dels saknas möjligheten via parternas avtal att agera annorlunda enligt VD:n Per Nilsson, dels frågar sig Nilsson varför föreningen ska döma ut ”dubbla straff”.

Jag kan ha förståelse för det också. Miiko Albornoz är en offentlig person och en förebild men publiciteten kring händelsen måste anses ha gjort signalen till allmänheten tydlig: detta är något som tas på allvar. Det finns ingen samhällsvinst i att en ung människas idrottskarriär ödeläggs även om han befunnits skyldig till ett brott han säkerligen ångrar resten av sitt liv och förhoppningsvis aldrig gör om.

Däremot kan man kräva att Malmö FF tar frågan på största allvar framöver och blir tydligare i sitt förebyggande arbete kring vilken roll och ansvar deras fotbollsstjärnor har. Till exempel i attityden till unga tjejer som de är idoler för. Kanske kan Miiko Albornoz med tiden skickas fram för att prata inför föreningens ungdomsspelare om hur han resonerade, vilka konsekvenser det fick för honom själv men framför allt för det unga offret.

Landslagsfrågan är mer komplicerad men då Miiko Albornoz är för gammal för U21 och aldrig ens varit med på en januariturné lär den inte bli aktuell på ett tag. Om den någonsin blir det.

Mer om detta senare när jag läst domen om det då finns något som ger mig anledning att resonera annorlunda. Eller om MFF kommunicerar något annorlunda än det som kommunicerades direkt efteråt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Nog för att jag har fått många återbud till intervjuer och tv-program genom åren, och därmed en och annan bortförklaring som gått att fundera kring, men Kennedy Bakircioglüs hamnar högt på listan.

Vi hade legat på honom ett tag för att få med honom i Bollklubben men så igår meddelade Bajen-ikonen att han inte kunde. Jag fortsatte givetvis att tjata innan han stängde kiosken via ett SMS:
– Det blir svårt, det är Alla hjärtans dag på torsdag, det går inte.

Alla hjärtans dag? Hand upp om du hade koll på att det är på torsdag.

…men visst, så här i näthatstider kanske man ska hylla Kennedy även om Alla hjärtans dag mest är ett kommersiellt jippo.

Gäst i fredagens Bollklubben är en Champions League-vinnare.

Kvällens Champions League-val är inte enkelt men jag lutar åt Celtic-Juventus, det föll sig som så att jag följde skrällgängets matcher under hösten och det är inte säkert att de är färdiga ännu.

Jag älskar ju nörderi och därför är det här tidningstänket helt i min smak…

…intill EP-Månssons minidokument om Valencias strulpelle Ever Banega gör jag analysen: ”Så känns det att få foten överkörd av en bil”.

Allt behöver inte vara gravallvarligt.