Anders Svensson är – otroligt nog – fortfarande en så kallad vattendelare. En del tycker att han är bra, andra att han är dålig.

Därför tänkte jag bjuda på en lathund hur man förhåller sig till Anders-debatten.

Ni har säkert någon kompis som tycker att Taco-Anders är kass. Till honom eller henne ska ni säga: ”Om du på riktigt menar att Anders Svensson inte har i ett svenskt landslag att göra, då behöver jag aldrig mer ta någon av dina fotbollsbedömningar på allvar. Du har nämligen ingen aning vad du pratar om”.

Om kompisen tjafsar emot, vilket kompisen lär göra, så lägger du bara till: ”Tyst nu. Det är ingen åsikt, det är fakta”.

Om kompisen fortfarande trilskas så hänvisar du till mig: ”Det här har Robbie Lauler skrivit på sin blogg”.

Här kommer kompisen garanterat brista ut i ett asgarv och säga något i stil med: ”Laul? Den tjocka idioten. Kusin, han ju är sämst”.

Och exakt nu är det läge att slå in smashen. Det finns nämligen inte en enda elitfotbollsspelare, inte en enda utbildad fotbollstränare, inte en enda kunnig journalist som skulle få för sig att hävda att Anders Svensson inte har något i ett svenskt landslag göra. Kort sagt: Alla som någon gång har tillbringat tid i ett fotbollslag på hyfsad nivå är överens om att Anders Svensson är en bra spelare och att det saknar betydelse att han lirar i Elfsborg och är 37 år gammal.

Skulle all denna samlade expertis ha fel – medan en gnäll-maffia på sociala medier (som inte gör tre på foten med ballong) ha rätt?

Skulle inte tro det.

Om du inte gillar Tacos, förstår du dig helt enkelt inte på fotboll.

Sedan orkar Anders inte på samma sätt i en hel match längre. Och han har blivit långsammare med åren. Men fotbollshjärnan är det inget fel på vilket han bevisade med den osannolika djupledslöpningen mot Irland.

Jag hävdar inte att Anders ska spela alla landskamper från start, det är klokt att ha honom på bänken också. Men nu var arvtagaren Rasmus Elm skadad och Kim Källström ur slag – då var det gjutet att starta Anders bredvid unge och oerfarne Albin Ekdal (även om mitt förslag var Anders och Pontus Wernbloom).

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Andra tankar om segern över Irland som gör att Sverige har greppet om play off-platsen i VM-kvalgrupp C:

Störst problem med den intensiva matchbilden hade Serie A-spelarna Mikael Antonsson och just unge Ekdal. Efteråt pratade mittfältaren om att han aldrig hade mött den här typen av motstånd tidigare. Det syntes. Men med tanke på att det var Albins första riktiga prövning i den blågula tröjan gjorde han det klart godkänt och det lär bara bli bättre ju mer erfarenhet han får.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Mikael Lustig hade också en problem men jag tror att han hämmades av fotskadan. Och faktum är att högerbacken nu har legat bakom sex av Sveriges tolv VM-kvalmål.

…plus ett irländskt då.

Jo, det var Lustigs mål till 99 procent oavsett vad hans tränare Johan Mjällby har sagt i tv.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Zlatan Ibrahimovics positionsspel var exemplariskt. Hög utgångspunkt, sedan droppade han ner i hålet och kunde sätta Sebastian Larsson, Svensson och Alexander Kacaniklic i bra lägen. Föredömligt och mycket bättre än den där nummer tio-rollen där han jobbar från mittlinjen och framåt. Riktningen ”nära mål-falla ner i hålet” är mycket effektivare.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Seb Larsson pratade inför landskampen om att det var dags att göra en bra insats igen, något han inte gjort sedan EM förra sommaren. Högeryttern höll vad han lovat bortsett från en svag inledning samt ett dåligt beslutsfattande vid nickfriläget. Varför välja det svåra alternativet?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Johan Elmanders 1-1-mål var ljuv musik för en gammal forward. Såg ni hur han backade fyra-fem meter precis innan inlägget slogs, sedan löpte han explosivt mot första stolpen och styrde nicken i nät. Alla som någon gång spelat anfallare vet hur avgörande just ”backstegen” var för att komma före John O’Shea, för att vinna duellen, för att få kraft i nicken.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Förbundskapten Erik Hamrén har fått en hel del kritik, ofta i den här spalten. Kritiken har varit befogad och en seger borta mot Irland förändrar inget som varit. Men det ska självklart lyftas fram att nu valde Hamrén rätt startelva, gjorde rätt byten och fick rätt resultat. Han korrigerade även taktiken under pausvilan (mittbackarnas och innermittfältarnas positioner vid Irlands långbollar). Jag kan inte påminna mig om en enda irländsk målchans i andra halvlek. Det är bra.

…sedan hade Hamrén förstås tur att Shane Long inte spelade in bollen till Robbie Keane efter Martin Olssons indianare för då hade det nog slutat 2-2 trots allt.

Nu blev 2-1 till Sverige och inte mig emot, det var nämligen precis vad jag hade tippat. Sedan vore det fint med en resa till Rio nästa sommar också.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Om Zlatan Ibrahimovic får gult kort mot Kazakhstan är han avstängd mot Österrike. Tänk att Hamrén inte hade koll på varningsläget under sommarsamlingen. Har han det nu?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Efter Adam Johanssons lugna och trygga inhopp kan Lustig få vila sin sargade fot mot Kazakhstan på tisdag.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Går Andreas Granqvist (avstängd mot Irland) in i stället för Mikael Antonsson nu? Oavsett ger valet en fingervisning om hur Hamrén ser på framtidens svenska mittbackspar.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Ni noterade väl Tysklands första målskytt i 3-0-segern över Österrike? Mannen, myten, Miroslav Klose. Tack Miro, snart ses vi igen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Nu vilodag innan vi reser till Kazakhstan i morgon, ett av världens sämsta länder vad gäller pressfrihet och mänskliga rättigheter.

Tack och lov är de inte särkilt mycket bättre på fotboll. Men kan bli en lurig fajt ändå. Krånglig resa, matchen är inte slut förrän midnatt och den spelas dessutom på konstgräs.

Återstår att se om det hinns med ett besök på Chocolate Disco, huvudstaden Astanas hetaste partyställe som man kan läsa följande om:

”Guns and knives are fair game but not more than a reminder”.

Vapnen används alltså bara för att hota. Med andra ord ett tryggt och trevligt ställe.