Det finns många förklaringar till att Helsingborgs gulddröm dog på Olympia i går.
Men kan någon förklara vad som har hänt med målvakten Pär Hansson?

Vi backar bandet till januari. Landslaget är i Thailand på den årliga vinterturnén och målvaktstränaren Lasse Eriksson gör ett utspel på förbundets hemsida: Pär Hansson är på väg att bli nummer två i Blågult.
Efter Andreas Isaksson, före Johan Wiland.
– Pär var med i EM som en av tre, nu handlar det om att ta nästa steg, att bli en av två, sa Eriksson.

Några månader senare bestämmer sig förbundskapten Erik Hamrén för att satsa på Isaksson, Wiland – och Kristoffer Nordfeldt.

Pär Hansson?

Tja, han gick från att vara Isakssons arvtagare till fjärdekeeper.

På två månader.

För den som har följt årets allsvenska är det inte helt förvånande. Hansson har inte varit dålig men han dominerar inte på det sätt vi vant oss vid att se.
Tvärtom.
I Skånederbyt höll Pär på att ställa till det redan efter tjugo minuter då han tvekade vid en utrusning och lät Guillermo Molins hinna före. Mittbacken Peter Larsson räddade situationen på mållinjen.

Malmös första mål föregicks av ett lika tveksamt Hansson-ingripande när han släppte retur på Molins beskedliga skott ur dålig vinkel. Helsingborgs försvarsspel har darrat under hösten, en bidragande orsak tycks vara att backlinjen inte kan lita på lagets målvakt på samma sätt som förut.

Men Pär Hanssons ”formsvacka” förklarar inte allt.

HIF:s guldchans försvann egentligen när Alejandro Bedoya lämnade och May Mahlangu skadades i samma veva. Få allsvenska startelvor klarar en sådan dubbelsmäll, till slut kostar det för många poäng.

Att förlora med 3-0 hemma mot Malmö FF är värre för tränare och spelare att förklara bort.
Visst är MFF ett skickligare lag individuellt. De vann av egen kraft snarare än att HIF gav bort segern.
Men sättet det såg ut på? Att Helsingborg inte ens tog kampen? I ett derby? Inför ett fullsatt Olympia?

När Simon Thern – en av allsvenskans sämsta närkampsspelare – kunde tackla undan rutinerade Christoffer Andersson i en ”axel-mot-axel”-duell anade vi hur det skulle sluta.
I snudd på en förnedring.
När jag sammanfattar derbyinsatserna hittar jag inte en enda i Helsingborgsspelare som lyfte sig över medelmåttligheten. Trots att de var tvungna att göra det för att hålla en gulddröm vid liv.

 

 

 

 

 

 

 

SUPERVECKAN DAG FYRA

Resan: Från Växjö till Helsingborg.

Körda kilometer: 978.

Färdkost: En bättre påse löst.

På bilstereon: Nordegren & Epstein.

Känsla: Kross.

Match: Helsingborg-Malmö FF 0-3.

Lauls tips: 2-2.

Spaningen: I går uppmanade jag fotbollens representanter att kliva fram om de anser att den svenska domarstandarden är för låg överlag. HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg gjorde det – då svarade Jonas Eriksson med en snudd på felfri insats i Skånederbyt.

Match i dag: IFK Göteborg-Gefle.

Lauls tips: 2-0.

De vinner guldet: Det vete fan.