16. FALKENBERGS FF
Går det att skriva om Falkenberg utan att nämna…ja ni vet vem?
Vi gör ett försök.
Försäljningen av klubbstugan räddade med nöd och näppe nykomlingens ekonomi i fjol. Egna kapitalet landade till slut på 23 689 kronor plus, samma summa Malmö FF lägger på hårgele åt Simon Thern varje år.
Trots att lagets två kvalitetsspelare – Niclas Eliasson och Viktor Sköld – har lämnat blir det alltså ingen storsatsning.
Hemsidan toppar med följande rubrik i versaler och med utropstecken: ”Stoffe Carlsson tillbaka i FFF igen”.
Stoffe vem?
Skämt åsido, yttern provade lyckan i Bajen i fjol men utan större framgång.
På den nivån är det.
Tibor Joza är en okej försvarare från Häcken, oskolade Goodsway Donyoh lånas från Manchester City, Andrés Thorleifsson är målmaskinen från division tre och Halldor Orri Björnson är islänningen som ska lära veteranen Stefan Rodevåg, vars utvecklingskurva pekat nedåt sedan 2006, allt som är värt att veta om korreograferade målgester.
Om det nu blir några mål att fira.
Själv har jag en journalistbakgrund av förlorade löften. I fjol fick jag ge bort baskern till Bojan Djordjic, jag har nästan kastat ut tv:n från balkongen samt promenerat hem från Kiev. Jag har stått ovanför norra stå i Blåvitt-tröja och ätit upp en rosa skjorta.
Skam den som ger sig. Min lägenhet är i behov av upprustning, och om FFF klarar sig kvar lovar jag att få arslet ur vagnen med följande ”att göra”-lista:
1. Måla de gula tapeterna vita. 2. Installera ett badkar. 3. Montera upp takfläkten.
Nu håller vi tummarna för Henkes gäng.

15. HALMSTADS BK
Huvudprioriteringen inför 2014 är att behålla Andreas Landgren, sa tränaren Jens Gustafsson efter att kontraktet räddats i fjol.
Det lyckades inte.
I stället kom kungen till Halmstad.
Spelaren som ska stadga upp HBK:s mittfält heter King Osei Gyan, är 25 år och ursprungligen från talangfabriken Right to dream i Accra, Ghana. Samma akademi som Häcken har ett samarbete med.
Kung Gyans kommer närmast från Viking i Norge där han inte var helt ordinarie, därför krävdes både provspel och testmatch innan HBK vågade satsa på en spelare som enligt tränare Gustafsson hade ”scoutats oerhört noggrant”.
Nåja, jag förhåller mig sunt skeptisk. Det beror mest på att rollen är så oerhört viktig för just Halmstad som har kvaliteter i backlinje och anfall men ett tunt mittfält.
I fjol lyckades de med nöd och näppe rädda sig kvar via kval mot Gif Sundsvall och frågan är om HBK är bättre i år? Landgren ut, King Gyan må vara ett nollsummespel men Stefan Selakovic har lämnat över kaptensbindeln till Richard Magyar. Även om ”Sella” bara orkade 65 minuter per match i fjol var det viktiga 65 minuter.
Jospeh Baffo ger valmöjligheter i backlinjen men jag är tveksam till om han är bättre än svaga länken Fredrik Liverstam.
Det är svårt att se annat än ny bottenstrid för bästkustens svar på Gefle, det blir kompakt, försvarsinriktat och inlägg på Boman–Baldvinsson på Örjans Vall i år också, men 19-årige vänsterbacken Oliver Silverholt är ju alltid värd entrépengen.

14. GEFLE IF
Alla sagor har ett slut.
Alla sagor har inte ett lyckligt slut.
Tar Gefles slut i år?
För oss med en objektiv inställning till överlevaren i sydnorrland har det aldrig varit mer spännande att följa Gefle IF. Pelle Olsson tog över när föreningen gick upp i allsvenskan 2005 och hans insats som tränare och sportchef – allsvenskans bästemanager genom tiderna? – har blivit närmast mytomspunnen: Trots en av seriens lägsta omsättningar fixade Gefle nio raka kontrakt. Roger Sandberg heter tränaren som ska fixa det tionde och gör han inte det får vi svart på vitt vad Pelle faktiskt betydde.
Lars Lagerbäck har hjälpt till i rekryteringsprocessen kring Sandberg (”Lasse Lava” har länge haft ett gott öga till föreningen och är vän med ordföranden) och valet föll alltså på den före detta Hammarby- och BP-tränaren.
”Omtyckt”, ”kunnig” och ”skärpt” lyder omdömena från tidigare uppdragsgivare men några direkta resultat har han inte gjort.
Roger Sandberg tar dessutom över ett lag som blivit av med förstemålvakten, starkaste mittfältaren, bästa anfallaren och Mikael Dahlberg.
In kommer en småslö Dioh Williams och en småfet Anders Bååth, okej spelare men inget extra hittills.
Det är sagt att Gefle ska bli mer offensiva och det låter kanske bra men för samtidigt tankarna till glade dansken Ole Mörk och hans fruktlösa försök att trotsa naturlagarna på Vångavallen.
Det gör ont att säga det, vi gillar ju Gefle, men förr eller senare tar alla sagor slut – gör den här det redan i år?

13. IFK NORRKÖPING
Med två spelare i U17-VM samt Kristoffer Olssons och Muamer Tankovics framgångar i England börjar IDK Norrköping bli en högintressant talangfabrik.
Deras allsvenska lag är inte lika spännande.
Olsson och Tankovic är födda -95 och lämnade IFK som ungdomsproffs för Arsenal respektive Fulham. Under våren har de representerat Sveriges U21- respektive A-landslag, precis som Christoffer Nyman som fortfarande är kvar i kamratföreningen. På Nymans 22-åriga anfallsaxlar vilar ett tungt ansvar då ”Snoka” tappade Gunnar Heidar Thorvaldsson och Imad Khalili fjol.
Problem med målskyttet har varit trenden under försäsongen där varken Nyman, Emir Kujovic eller Isaac Thelin lyckats något vidare. Ingen av dem har nått över tio mål under en allsvensk säsong enligt statistiken.
Tränaren Janne Andersson har kastats mellan hopp och förtvivlan. Så här lät det inför svenska cupen-premiären mot Gais i början av mars:
– Vi är långt framme och väl förberedda. Spelarna känner varandra nu.
90 minuter och en 0-1-förlust senare suckade ”Party-Janne”:
– Vi är inte helt samspelta.
Oro i leden, alltså. Utöver anfallsförlusterna har högermittfältaren Martin Smedberg Dalence flyttat hem till Göteborg vilket stör Anderssons spelfilosofi där hög aggressivitet, spelvändningar och sårande inlägg är fundament.
Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson må vara allsvenskans löpstarkaste tvåvägsinnermittfält men de kan få en ovanligt jobbig säsong.
I båda riktningar.