Jag lämnade Champions League-staden Malmö efter ett besök som får räknas till ett av de trevligare. Då tänker jag inte bara på Rosenbergs tvåfotare på mållinjen eller Erikssons volleylobb från 35 meter.

Nä, på vägen hem från Swedbank tipsades vi om kebabhaket Sara och den extra stora shawarman med blandad sås.

Snudd på Halsti-klass, snudd på.

På tåget läste jag om Red Bull Salzburg-coachen Adolf Hütter som skyllde förlusten på att hans spelare ”inte reagerat tillräckligt bra på Malmös fysiska och smutsiga spel”.

Man undrar vad en så kallad expert som Lars Lagerbäck tänker om det, fotbollstyckaren som satt i Viasat-studion efter första mötet och dömde ut inte bara Malmö FF utan hela den svenska klubblagsfotbollen för att inte kunna ta närkamper eller försvara sig.

Efter 3-0 till MFF kanske Lagerbäck har lärt sig något nytt: Att det är skillnad på att spela hemma och borta när det kommer till energin. För en fotbollsteoretiker kan sådana samband vara svåra att greppa.

Apropå gamla förbundskaptener drog jag en lans i tidningen för att Åge Hareide vore ett starkare namn än Erik Hamrén. Tidigare har jag lanserat Norges förbundskapten P-M Högmo som en tänkbar efterträdare men han tog norska landslaget i stället.

Varför lyfta alla dess norrmän? undrade någon.

Tja, med undantag från 15-årige supertalangen Martin Ödegaard, ”Den norske Messi”, har landet i princip enbart producerat träben senaste 30 åren. Det ställer höga krav på tränarna som fått slita extremt hårt för att kunna försöka bedriva konkurrenskraftig fotboll. Något som gett resultat i form av skickligare coacher för stunden.

Vad tänker förresten Erik Hamrén nu som hade fyra spelare från danska ligan men bara två från allsvenskan i senaste truppen? Och bara en från Skandinaviens enda Champions League-lag (ja två om man räknar med att Rosenberg tackade nej men ändå)?

På Twitter fortsatte diskussionen om det är ”bra för svensk fotboll” att Malmö FF når Champions League. De är där nu. Dags att växla fokus till övriga lags framtidsstrategier. Jag tror nämligen att det smids en hel del planer. Att gårdagskvällen skulle innebära att allsvenskan på sikt förvandlas till en enlagsliga à la Skottland…ja då lovar jag att gå kläd i kilt i ett halvår.

I kväll är det Elfsborgs tur. De kan nå Europa League. AIK har chansen att köra om i allsvenska toppen då MFF ska föra ett tvåfrontskrig. Sedan kvalar Gnaget till CL 2015…skulle det scenariot vara negativt för svensk fotboll?

Att de uppskattningsvis 180 miljonerna nu hamnar i en svensk fotbollsförening i stället för i ett österrikiskt marknadsföringsprojekt för energidryck kan väl ingen som lyfter blicken invända mot. Vart tog alla som stod på barrikaderna för ”Mot den moderna fotbollen” vägen? Står ”Bra för svensk fotboll”-journalisterna och MFF plötsligt ensamma i den kampen?

En annan sak att fundera på:

Jag tänker inte påstå att bengalbränning är det samma som hat, våld och huliganism. Inte ens i närheten. Jag menar, Rikspolisstyrelsen har ju själva utrett att införa pyroteknikzoner, och svensk fotboll har ställt sig positiva till att testa detta under hösten.

Men där är vi inte ännu och jag har en fråga till de som eldade i Malmö i går (andra som eldar på annat håll får gärna hjälpa mig att förstå).

Vilka eldas det egentligen för?

Malmös demokratiskt valda styrelse (en person, en röst) vill inte ha böterna.

Tränaren Åge Hareide vill inte ens ha personerna på arenan, efter matchen dundrade han om att de som eldar bör portas, att de får sitta ute på gatan.

Spelarna med lagkapten Markus Rosenberg är också kritisk:

– Många gånger var vi inne i ett flow när de inte skapade något och var frustrerade. Då vill du inte att din egen publik ska stoppa upp det flowet. Det är jäkligt frustrerande när du verkligen vill att minuterna ska ticka på, då vill du inte att något ska avbrytas, sa ”Mackan”.

Övriga publiken var rasande på sina håll. En bit bort från mig stod upprörda supportrar och skrek elaka ord i riktning klacken när det brann som mest. Och det var inga slipsar. En stor del av arenan skanderade ”Ut med packet”.

Om klubbledningen inte vill ha något eldande, om tränaren inte vill ha något eldande, om spelarna inte vill ha något eldande och om övriga publiken inte vill ha något eldande – vilka eldades det då för?

Kan någon förklara det för mig ska jag dra igen kebabluckan sedan.