Arkiv för tagg allsvenskan internationellt journalistik

- Sida 1 av 1

Tack för i år!

av Robbie Lauler
Efter årets intensivaste vecka vad gäller fotbollsnyheter är det dags för Generalen att ta semester efter ett oerhört händelserikt år. Därför blir det en så kallad Bohman-semester – jag är tillbaka en bit in på januari.
Igår medverkade jag i SVT Opinion Live där jag sa att Zlatan Ibrahimovic är en makthavare som kan kritiseras för många saker – man kan till och med avsky hans engagemang i ett spelbolag eller hans hänsynslösa attack på Janne Andersson härom månaden – men i just den här Malmö/Bajen-debatten har Zlatan inte gjort något fel.
Föreningen Malmö FF är, har alltid varit och kommer alltid vara större än fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, därför tycker jag att reaktionerna mot Zlatan är ovärdiga (ja i vissa fall direkt vedervärdiga).
Per Bohmans tunga avslöjande om Zlatans delägarskap i Hammarby var den största nyheten denna vecka, men inte den enda.

För dagen innan hade Östersunds FK nekats elitlicens och kommer därmed flyttas ner i superettan om inte överklagan går igenom

Och sedan bröt Dickson Etuhu tystanden i en intervju med Sportbladet.
Markus Rosenberg avslutade karriären på hemmaplan på det mest magnifika och sagolika sätt svensk fotboll skådat, och toppade det med ett Zlatan-resonemang som på fullt allvar kan jämföras med Jesus bergspredikan vid Galileiska sjön.
Och sedan idag – Fredrik Ljungberg blir tränare för fuckin’ Arsenal. Möjligen bara tillfälligt, men ändå.
Nä, är det någon gång man ska göra en ”Bohman” och ta en semester som sträcker sig över tre kalendermånader så är det tamefan nu.
Allt gott!

Dagens mejl

av Robbie Lauler

Hej Robert.

Jag är Elfsborgssupporter, det ska sägas direkt. Jag påstår inte att jag är objektiv i mina reaktioner här, men jag vill ändå påpeka några saker där jag tycker att du är helt fel på det.

De senaste dagarna har du nämnt Elfsborg i tre sammanhang. 

Det första var i en krönika efter matchen mellan AIK och Elfsborg. Där skriver du att Elfsborg får ge sig först i guldracet. Motiveringen? Att laget har svaga resultat på naturgräs.

Du har rätt i att resultaten på det underlaget inte varit bra i år. Och man kan inte förneka att Elfsborg är svagare generellt på gräs än på konstgräs. Det är rätt naturligt när man tränar och spelar mest på konstgräs. Däremot tror jag att du och många andra drar alldeles för stora växlar på de fyra naturgräsmatcher Elfsborg spelat den här säsongen. 

2012 var det samma snack efter halva serien. Elfsborg skulle tappa på grund av gräset. Några poäng tappades, men se, alla lag i allsvenskan tappar. En del för att de är svaga borta, en del för att de är svaga hemma. En del för att de saknar bredd i truppen, andra för att det råder osämja eller tränaren är svag taktisk. Alla lag har svagheter. Och 2012 vann Elfsborg serien.

Det är inte alls säkert att Elfsborg gör det i år. Men din tes om att Elfsborgtappar på grund av att de spelar svagt på gräs håller ju knappast som motivering. Det är troligare att Blåvitt får ge sig först eftersom de tappar Vibe, MFF för att de köpts sönder, DIF för att Radetinac gått sönder och Mushekwis framtid är osäker, Norrköping för att de saknar rutin från guldfajter och AIK för att de över en säsong är alldeles för instabila.

Gräset har blivit en enkel grej att skriva i en text, en quick fix som man vet att de flesta sväljer. 

Det finns också due-due tendenser i ditt och andras resonemang kring årets fyra gräsmatcher. Ni förutsätter att orsaken är gräset, utan att egentligen ha sett matcherna och dra slutsatser utifrån det vad som blev avgörande. Titta t ex på 2-2 matchen mot Falkenberg. Det är varken ork eller kunnande som brister för Elfsborg, det är faktiskt tillfälligheter, och ett kämpastarkt FFF, det tror jag du kan hålla med om. 

Och nej, jag säger alltså inte att det är en slump över en hel säsong, däremot är det en tillfällighet i en enskild match. Jämför med matchen Elfsborg vann på konstgräs borta mot Sundsvall efter att ha varit utspelade i 80 minuter. Den var inte ett bevis på att Elfsborg är bra på konstgräs.

Andra tillfället du nämnde Elfsborg var i podden 51 %, där pratade ni om attElfsborg är ”profillöst” och ”bara flyter med”. Låt mig fråga; vad tror du att det beror på, om det nu skulle vara så? Beror det inte på att ni i så fall delvis misslyckats med ert uppdrag? Ni har ett topplag som levererar år efter år. Som har flera av landets mest lovande spelare. Ett lag med Anders Svensson, Lasse Nilsson, Arber Zeneli mfl kallas profillöst, det känns lite magstarkt. 

Ni har lyckats göra ”profiler” av en skygg kille som Ofori, en ganska okarismatisk Djurgårdselva och ett helt slätstruket Bajen. Är Elfsborgprofillöst så påstår jag att den största skulden för det ligger på er.

Här ska du helt gratis få några journalistiska vinklar att använda kringElfsborg: Lasse Nilsson, som kaxade upp sig rejält inför säsongen, är nu tredjeval i anfallet. Det finns garanterat åsikter både här och där kring det.

Simon Hedlund får starta trots Lundevalls många succéinhopp, vad händer?

Varför inte fråga ut Haglund om varför laget inte är bättre på naturgräs. Låt honom inte slippa undan med överslätningar.

Elfsborg har haft mittbackskris i flera år i rad, men ingen ny tas in, varför?

Du kan säkert komma på minst lika bra vinklar själv. 

Det tredje sammanhanget du nämnde Elfsborg var i din blogg om Europa League. Där konstaterar du att Sportbladet, liksom Viasat för övrigt, väljer att följa MFF, Blåvitt och AIK i deras Europaspel. Men inte Elfsborg. Varför? ”Elfsborg hamnar tyvärr lite i skymundan, de får överträffa konkurrenterna så ändras maktbalansen.”

Vänta nu, vilken maktbalans? Publikmängd? Mediamakten? Vad syftar du på? Elfsborg är det av de kvarvarande lagen som oddsmässigt har störst chans att gå vidare. Ändå väljs laget bort av er.

Jag tror inte att ni har någon agenda att inte rapportera om Elfsborg, verkligen inte. Men jag tror att du förstår att sådana här saker som jag tagit upp här är sådant som åsyftas när medier i allmänhet och Sportbladet i synnerhet anklagas för att vara storstadsfokuserade.

Jag tror att ni kan bättre.

MVH
Samuel

Den vilda jakten på mr X

av Robbie Lauler

Jo, det hela började egentligen sent på onsdagskvällen. Då gick det upp för mig att en god vän och kollega, Spanjoren (@markuswulcan), hade parkerat bilen på asfalten utanför Kamratgården för att lösa gåtan som gäckat Göteborg med omnejd nu senaste veckan: Vem är mr X?

Mycket lite var då känt: Mr X är en fotbollsspelare som IFK Göteborg kanske har gjort allt klart med tidigare i veckan och kanske skulle det därför hållas en press konferens på fredag. En välmeriterad mittfältare, antingen från Sverige eller från omvärlden men åtminstone av tillräcklig dignitet för att IFK-sportchef Mats Gren  utan minsta tveksamhet planerade att förära honom en bättre pressbjudning.
Nåväl, vem fan är karl’n?

Det hade ingen av stadens sportmurvlar lyckats lista ut, och nu var onsdagen på väg att övergå i torsdag.

Det var därför Spanjoren parkerade utanför Kamratgården i hopp om att mr X i skydd av mörkret skulle dyka upp på den öde och nedsläckta träningsanläggningen. Där satt alltså Spanjoren en halv natt med en konservburk ansjovis och ett sexpack folkisar utan att bli särskilt mycket klokare.

Spanjorens fru lär ha följt diskussionerna på Twitter utan att greppa hela sammanhanget, och inte ens en så luttrad kvinna som Spanjorens fru kunde hålla sig helt lugn när hennes sämre hälft var ute och strök om natten på jakt efter ett gammalt X. Spanjoren fick ta Volvon hemåt med oförrättat värv.

Så här kan vi inte ha det, tänkte jag på morgonen och började dra i ett par trådar. Jag fick snabbt upp tre spår: Kim Källström, William Kvist Jörgensen och en spelare vi kan kalla…mr X.

Källström kunde jag tills vidare avskriva ganska snabbt, inte mer med det. Mr Kvist lät spontant som ett högst troligt namn men efter att jag ringt och skakat liv i den fortfarande lätt djupfryste Spanjoren återkom han med en dementi från någon källa som möjligen är ett spel för galleriet men likförbannat en dementi som vi inte kom så mycket längre med just då.

Återstod gjorde mr X.

Mr X stämmer väl in på signalementet då han är central mittfältare med gedigen fotbollsbakgrund: 4X Champions League-matcher, VM-meriterad, klubben vill inte längre ha honom kvar och han hittade inget nytt under det nyligen stängda transferfönstret. 31 år gammal, kan tänkas fylla 32 förr eller senare.

Vi började gräva på riktigt.

Mitt problem var att jag vid sidan av allt detta hade ett jobb att sköta, och skulle göra en intervju i Bromma plus en telefonintervju med Henke Larsson plus att AIK Ishockey AB fick sin rekonstruktionsansökan beviljad exakt samtidigt.

Spanjorens problem – utöver att hans fru överväger skilsmässa och att han eventuellt måste byta ut sin förfrysta högerfot mot en protes – var att mr X är på en nivå och en breddgrad dit vanliga, hederliga Göteborgskontakter inte når.

Men så fick jag plötsligt mejl från en person som inte ville skylta med sitt namn. Initierade källor inifrån IFK Göteborg gav oss en nationalitet och en liga på det tänkta Blåvitt-nyförvärvet som överensstämde med just vårt spår.

En tillfällighet?

Nja. Som Jim Gordon säger till John Blake i The Dark Knight Rises: ”As a journalist, we’re not allowed to believe in coinsidences.

Spanjoren fick kort senare en bild skickad till sig på en person som skulle ha haft ett möte på Posthotellet i Göteborg med ”personer med IFK Göteborg-klubbmärke på kavajen” och vi hade en bildanalys framför oss. Den visade snabbt alltför stora avvikelser i personernas hudfärg.

Vi lät inte detta bakslag nedslå oss utan jag kontaktade ytterligare en kollega, Simon Bank, som fick scanna den aktuella ligan utifall vi var på fel spår men nej, vår mr X var fortfarande den som bäst stämde in på all data.

Bara att mala vidare.

Framåt kvällen kopplade vi på en fjärde kollega, den evigt unge Fitness-Wagner (@MicGWagner). Just idag dragandes på en karriärhotade lunginflammation men med färsk information som han tidigare inte hade haft anledning att betrakta som relevant: Det visade sig att vår mr X hade blivit petad i sin klubb eftersom klubben värvat en yngre schweizare. För alla som är alldeles för djupt insyltade i den här historien ringer då samma klocka: Schweiz – Mats Gren.

Fitness-Wagner tog en antibiotikakur till, kom på fötter och började gå igenom sin digra lista av internationella journalistkontakter där han hittade just den reporter som har i uppdrag att bevaka just den klubb mr X vill bort ifrån.

Svaret Fitness-Wagner fick var chockerande intressant:
”Well, XX was in Sweden two weeks ago but for medical treatment and negotiations with MLS-club X”.

Här stod vi alltså, tolv timmar efter att jag fått fram mr X-spåret med en bekräftelse på att precis denna lirare varit i Sverige för två veckor sedan – för att träffa en läkare och förhandla med en MLS-klubb?

Jag messade vidare informationen till Spanjoren som efter en stund svarade med 48 000-kronorsfrågan:
– Varför skulle han förhandla med en MLS-klubb i Sverige?

Ja det var ju just det.

Dessvärre visade det sig att Fitness-Wagners internationella journalistkontakt inte lagt grunden ordentligt, han hade nämligen aning om vilken klubb den svenska läkaren var kopplad till. Vi ringde runt till alla fotbollsläkare vi kan namnet på i Göteborg – inklusive ett par till för att beställa mer antibiotika åt Fitness-Wagner – men fick ingen mer information om mr X mystiska Sverige-besök för två veckor sedan.

Däremot kunde vi via en djupdykning på Google konstatera att förhandlingarna med MLS-klubben inte burit frukt för mr X.

Därmed kan vår mr X fortfarande vara rätt mr X. Och eftersom presskonferensen som kanske ska hållas i dag fredag kanske inte hålls i dag fredag har vi kanske ett par dagar till på oss.

Eller så står det i G-T.

Vilka eldas det för?

av Robbie Lauler

Jag lämnade Champions League-staden Malmö efter ett besök som får räknas till ett av de trevligare. Då tänker jag inte bara på Rosenbergs tvåfotare på mållinjen eller Erikssons volleylobb från 35 meter.

Nä, på vägen hem från Swedbank tipsades vi om kebabhaket Sara och den extra stora shawarman med blandad sås.

Snudd på Halsti-klass, snudd på.

På tåget läste jag om Red Bull Salzburg-coachen Adolf Hütter som skyllde förlusten på att hans spelare ”inte reagerat tillräckligt bra på Malmös fysiska och smutsiga spel”.

Man undrar vad en så kallad expert som Lars Lagerbäck tänker om det, fotbollstyckaren som satt i Viasat-studion efter första mötet och dömde ut inte bara Malmö FF utan hela den svenska klubblagsfotbollen för att inte kunna ta närkamper eller försvara sig.

Efter 3-0 till MFF kanske Lagerbäck har lärt sig något nytt: Att det är skillnad på att spela hemma och borta när det kommer till energin. För en fotbollsteoretiker kan sådana samband vara svåra att greppa.

Apropå gamla förbundskaptener drog jag en lans i tidningen för att Åge Hareide vore ett starkare namn än Erik Hamrén. Tidigare har jag lanserat Norges förbundskapten P-M Högmo som en tänkbar efterträdare men han tog norska landslaget i stället.

Varför lyfta alla dess norrmän? undrade någon.

Tja, med undantag från 15-årige supertalangen Martin Ödegaard, ”Den norske Messi”, har landet i princip enbart producerat träben senaste 30 åren. Det ställer höga krav på tränarna som fått slita extremt hårt för att kunna försöka bedriva konkurrenskraftig fotboll. Något som gett resultat i form av skickligare coacher för stunden.

Vad tänker förresten Erik Hamrén nu som hade fyra spelare från danska ligan men bara två från allsvenskan i senaste truppen? Och bara en från Skandinaviens enda Champions League-lag (ja två om man räknar med att Rosenberg tackade nej men ändå)?

På Twitter fortsatte diskussionen om det är ”bra för svensk fotboll” att Malmö FF når Champions League. De är där nu. Dags att växla fokus till övriga lags framtidsstrategier. Jag tror nämligen att det smids en hel del planer. Att gårdagskvällen skulle innebära att allsvenskan på sikt förvandlas till en enlagsliga à la Skottland…ja då lovar jag att gå kläd i kilt i ett halvår.

I kväll är det Elfsborgs tur. De kan nå Europa League. AIK har chansen att köra om i allsvenska toppen då MFF ska föra ett tvåfrontskrig. Sedan kvalar Gnaget till CL 2015…skulle det scenariot vara negativt för svensk fotboll?

Att de uppskattningsvis 180 miljonerna nu hamnar i en svensk fotbollsförening i stället för i ett österrikiskt marknadsföringsprojekt för energidryck kan väl ingen som lyfter blicken invända mot. Vart tog alla som stod på barrikaderna för ”Mot den moderna fotbollen” vägen? Står ”Bra för svensk fotboll”-journalisterna och MFF plötsligt ensamma i den kampen?

En annan sak att fundera på:

Jag tänker inte påstå att bengalbränning är det samma som hat, våld och huliganism. Inte ens i närheten. Jag menar, Rikspolisstyrelsen har ju själva utrett att införa pyroteknikzoner, och svensk fotboll har ställt sig positiva till att testa detta under hösten.

Men där är vi inte ännu och jag har en fråga till de som eldade i Malmö i går (andra som eldar på annat håll får gärna hjälpa mig att förstå).

Vilka eldas det egentligen för?

Malmös demokratiskt valda styrelse (en person, en röst) vill inte ha böterna.

Tränaren Åge Hareide vill inte ens ha personerna på arenan, efter matchen dundrade han om att de som eldar bör portas, att de får sitta ute på gatan.

Spelarna med lagkapten Markus Rosenberg är också kritisk:

– Många gånger var vi inne i ett flow när de inte skapade något och var frustrerade. Då vill du inte att din egen publik ska stoppa upp det flowet. Det är jäkligt frustrerande när du verkligen vill att minuterna ska ticka på, då vill du inte att något ska avbrytas, sa ”Mackan”.

Övriga publiken var rasande på sina håll. En bit bort från mig stod upprörda supportrar och skrek elaka ord i riktning klacken när det brann som mest. Och det var inga slipsar. En stor del av arenan skanderade ”Ut med packet”.

Om klubbledningen inte vill ha något eldande, om tränaren inte vill ha något eldande, om spelarna inte vill ha något eldande och om övriga publiken inte vill ha något eldande – vilka eldades det då för?

Kan någon förklara det för mig ska jag dra igen kebabluckan sedan.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB