Plötsligt stod den bara där på Borås Arenas konstgräs.
Från långsida till långsida, bred och till synes ogenomtränglig.
Den raka fembackslinjen.
/////////
Som så mycket annat i vår värld har också fotbollsvärlden kommit att bli allt mer likriktad och globaliserad. Fyrbackslinje är normen jorden runt även om det finns klubblag i exempelvis Tyskland, Italien och Sydamerika som förlitar sig på trebackslinje, precis som ett och annat landslag.
Spelsystemet 5-3-2 är ännu mer sällsynt.
Vi såg det i EM 2004 där Grekland under förbundskaptenen Otto Rehagel vann guld med en ”man-mot-man”-inspirerad defensiv. Men där ”Kung Otto” använde sig av fyra försvarare framför en libero ställde Pelle Olssons Gefle igår upp med en rak fembackslinje.
Tre mittbackar flankerade av en högerback och en vänsterback som ytterst sällan fyllde på framåt.
Tillsammans bildade de den rakaste och bredaste backlinje jag hittills har sett.
Det var en vacker syn.

90 minuter senare hade Gefle spelat 0-0 mot regerande mästarna Elfsborg.
Visserligen berodde detta till stor del på att hemmalaget saknade kvaliteten i avsluten i första halvlek, för att sedan tappa tålamodet i andra:
* I första halvlek hade Elfsborg 13 avslut varav fem på mål.
* I andra halvlek hade de fem avslut varav noll på mål.
* Gefle hade bara tre avslut under hela matchen men kan fira midsommar med en poäng mer än vad lag normalt tar på Borås Arena.
Till analysen bör läggas att målvakten Mattias Hugosson storspelade och att Anders Svensson var avstängd.

Jag säger inte att fembackslinjen är vägen framåt vare sig för Gefle eller svensk fotboll men mot Elfsborgs vassa kanter och konsekventa spelvändningar passade det utmärkt.
Att just Pelle Olsson – tränaren som skulle kunna få en hockeyfemma att rada upp sig enligt 4-4-2 – är hjärnan bakom är smått chockerande.
I våras spelade Gefle in en reklamfilm där Pelle satt med pannan i djupa veck och skissade på diverse taktiska formationer. För att sedan riva allt och rita upp 4-4-2 för den här säsongen också.
Mycket riktigt inledde Gefle årets allsvenska enligt 4-4-2.
Men när ordinarie yttrarna Daniel Bernhardsson och Jonas Lantto blev skadade kom Olsson fram till att spelarmaterialet utnyttjas bäst med tre mittbackar, Mikael Dahlberg på centralt mittfält och Jakob Orlov och Johan Oremo längst fram. Så har Gefle spelat ett antal matcher och hållit nollan i de två senaste.

2011 bytte Pelle Olsson från träningsoverall till kostym.
2013 övergav han 4-4-2 för den raka fembackslinjen.
48 000-kronorsfrågan i går var således:
Vad gjorde mest ont?
– Ska jag komma med på din årslista nu igen? svarade Pelle med ett skratt.
– Nej men jag tycker faktiskt det här känns större. Vi har kört så otroligt länge med fyrbackslinje. Så länge man kan minnas. Men metoderna och principerna är fortfarande de samma. Jag tycker det är bra att vi kan spela på två olika sätt. Vi ska kvala till Europa League snart också, då kan det här vara en bra lösning i vissa matcher, menar Pelle Olsson.
Övriga fotbollsvärlden härmed förvarnad.

Spanjoren drar loss en liten bomb så här på tisdagskvällen: David Moberg Karlsson, 19 – IFK Göteborgs vindsnabbe forward – köps av Premier League-klubben Sunderland.

DMK befinner sig enligt Spanjorens uppgifter i England för läkarundersökning, klubbarna sägs redan vara överens och utifrån hur historien utvecklar sig ska det bli intressant att höra vad Blåvitts chefer och direktörer har att säga fortsättningsvis.

I Spanjorens artikel säger Håkan Mild att DMK inte tränade på grund av ”privata skäl”.
Är han och träffar någon klubb?
– Inte vad jag vet, men jag hade inte sagt det till dig ändå, svarar Håkan med ett skratt.

Sportchefen vet alltså inte att en av deras spelare träffar en Premier League-klubb?

Klubbdirektören Martin Kurzwelly på samma fråga:
– Det här var nyheter för mig också. Jag vet ingenting om det.
Borde inte du känna till om en av era spelare är på väg till Premier League?
– Jo, det kan man ju tycka kanske, men jag har suttit i möten hela dagen.

Har de styrande i IFK Göteborg verkligen så usel koll på verksamheten?

Vilka har i så fall skött förhandlingen då klubbarna redan uppges vara överens?

Det lär visa sig vad som är sant och inte, under tiden kan vi fundera på vad DMK ska göra i Premier League. Jag tror att det kan ligga till så här: grabben har en spetskvalitet i löpsteget även om han saknar en hel del annat. Sunderland köper billigt (med deras mått mätt) men för Blåvitt innebär det ett antal fina miljoner. Skulle gissa att övergångssumman ligger på en halv till en miljon pund (DMK betraktas knappast som en färdig spelare).

Sunderland har det visserligen tunt på forwardsfronten men mer troligt är att DMK får hålla till i utvecklingstruppen för att senare lånas ut till en klubb i The Championship. SAFC hoppas på god utveckling (DMK är nyligen 19 fyllda) och om alla bitar faller på plats har man en färdig spelare om ett år eller två med en viktig spetsegenskap – snabbheten.

Som någon påpekade här i kommentarsfältet: det skeppas iväg en hel del svenska 16-17-åringar utomlands, en hel del 21-22-åringar – men inte särskilt många går i just den här åldern vad jag kan påminna mig? Eller vad har vi för spelare som gått när de är 19? Branimir Hrgota – mer?

Ungefär så, kanske. Time will tell.

Under onsdagen får vi också svar på om klubbdirektören spelade teater vad gäller den danske högeryttern Lars Vibe som är på ingång till Blåvitt.
– Jasså, kommer han i morgon? var Martin Kurzwellys kommentar på det påståendet.

Man kan förstås tycka vad man vill om att svensk fotboll har ett regelverk som bestraffar föreningar ekonomiskt för vad deras supportrar gör när Svenska Fotbollförbundet själva inte klarar att upprätthålla säkerheten.
Det är en debatt som knappast kommer att tystna, tvärtom.
Med det sagt blev det förhållandevis låga böter till IFK Göteborg och Djurgården efter cupskandalen på Friends. 
Disciplinnämnden lägger i stället det största ansvaret på SvFF.

Vid det här laget borde alla fotbollssupportrar rimligen vara fullt medvetna om att bengalbränning och planstormning innebär böter. Det rörde sig heller inte om en liten klick, om än en minoritet av den totala publiken.
Uppskattningsvis 1500 Blåvitt-fans sprang in på Friends Arena, många tilläts att ta sig hela vägen fram till motståndarsupportrarna på andra sidan planen. Denna huvudlösa provokation kunde urartat i något långt mycket värre.
Där har vi grundproblemet i den här historien.

Planinvasionen kostar IFK Göteborg 80 000 kronor. Pyroteknikanvändningen, omfattande i båda läger, kostar 70 000 kronor för respektive förening. Och den kriminelle IFK Göteborg-ligistens beslut att kasta en brinnande bengal på åskådare på Djurgårdsläktaren bedöms som allra allvarligast, det kostar Göteborg 100 000 kronor.
Enligt regelverket är det här inga konstigheter, som det är utformat har föreningarna ansvaret för supportrarna även när Svenska Fotbollförbundet står som arrangör.
250 000 kronor i böter för Blåvitt, 70 000 kronor för Djurgården.

Men Disciplinnämnden konstaterar samtidigt att SvFF har brustit i säkerhetsarbetet. Eftersom förbundet inte kan bötfälla sig själva minskas i stället IFK Göteborgs och Djurgårdens bötesbelopp med den summa som SvFFs arrangemangsbrister skulle ha kostat (150 000 kronor).
Vi landar därmed på totalt 130 000 kronor till IFK Göteborg och totalt 40 000 kronor till Djurgården.

Exakt hur Disciplinnämnden räknar framgår inte av domen, det anges inte heller var i regelverket det finns stöd för denna tillämpning. Det tycks helt enkelt ha gjorts en bedömning som anses rimlig i det enskilda fallet.

Det kommer säkert att tyckas på sina håll att klubbarna har kommit ”billigt undan” och dras paralleller till tidigare fall men som jag läser domen beror alltså de lägre slutsummorna på att SvFF har brustit som arrangör.
Utan att hylla Disciplinnämnden för mycket kan vi väl kalla det för en ganska kreativ kompromiss med rådande regelverk (om resonemanget skulle hålla vid en eventuell överklagan till Besvärsnämnden är jag dock inte helt säker på). Att reglerna ses över i samband med höstens representantskapsmöte borde vid det här laget ses som en självklarhet av alla i ”fotbollsfamiljen”.

Att SvFF inte straffas ekonomiskt bottnar i att det inte är tillåtet enligt Riksidrottsförbundets regler då enbart föreningar och enskilda personer kan straffas.

Vad gäller den stol som kastades från Djurgårdsläktaren i huvudet på en ordningsvakt berörs den överhuvudtaget inte i domen, oklart varför. Men i den specifika situationen, precis som vad gäller ”Bengalkastaren”, är förstås det allra viktigaste att dessa individer kan identifieras och åtalas, straffas och stängas av från arenorna. Att bötfälla klubbarna har testats ett tag utan större framgång.

Fick det här mejlet i går och funderar på att hoppa på dealen. Knappa hundra miljoner kronor skulle ju inte sitta fel. Eller vad tror ni?

”Från Dr Joe Miller

Alla som har följt den här bloggen kan min relation till Brasilien. Hur jag som sexåring såg brassarna i VM i Spanien och inte förstod att laget kunde förlora. 2-3 mot Italien blev en av de tydligaste insikter om livet jag överhuvudtaget har fått. Det rev upp ett sår som bara kan läkas tillfälligt av nya vinster. Hunden vi hade när jag var liten döptes förstås till Zico.

Igår vann Brasilien mot Japan med 3-0 i Confederations Cup, ett ganska starkt Japan ska sägas, det är ett år kvar till VM – allt frid och fröjd?

Nej, jag är inte övertygad, jag är snarare orolig och lite bekymrad.

Jag såg matchen på SVT Play nu på förmiddagen och Brasilien gjorde 1-0 efter tre minuter av första halvlek och 2-0 efter tre minuter av andra halvlek, trean kom på övertid. Det var bra fotbollsmål: Neymar visade klassen med ett underbart avslut, vid tvåan fyllde man på mycket folk i straffområdet när Dani Alves skickade in bollen och 3-0 var en snabb omställning när Japan hade mycket folk framme.

Det blev förstås en matchbild som passade Brasilien perfekt där de aldrig utmanades riktigt efter 2-0-målet.

Det här brasilianska laget vill, som alla andra brasilianska lag, ha mycket boll. Mittbackarna Thiago Silva och David Luiz går brett i sär, ytterbackarna skickas fram, Luiz Gustavo faller ner och hämtar boll.

Men den här versionen är lite mer direkt än Brasilien brukar vara. De tillåter inte att tempot sjunker riktigt lika länge, då kommer den långa bollen eller kantväxlingen. Och det finns spelare som tar löpningar vilket inte alltid är någon garanti när det gäller brassar.

Luiz Gustavo och Paulinho sköter mittfältsdefensiven, där hittade Japan in bakom några gånger, och det var inte långt borta att de lyckades straffa med mål. I andra halvlek bytte förbundskapten Scolari in Hernanes centralt, och jag undrar om det inte är så de måste spela mot riktigt bra motstånd – Luiz Gustavo, Paulinho och Hernanes framför en backlinje som inte är helt pålitilig. Det ställer stora krav på Neymar och Oscar i deras fria kantroller – är de redo om ett år? VM kan vara skoningslöst mot unga världsstjärnor. Samtidigt som en fungerande straffområdesforward saknas.

Annars var planen överraskande dålig men fint att höra jublet stiga varje gång Neymar rörde bollen (när han byttes ut en kvart från slutet buades det). Men det brasilianska folket får se honom redan på onsdag igen, mot Mexiko.

En av världens bästa låtar med Ebba Grön – Beväpna er

Bajen Fans text om den gemensamma arenan har nu censurerats, det behövde Ebba Gröns aldrig göra, trots att den var bannlyst från radion i många år om den inte är det fortfarande. Det handlar om hur man sparkar, och på vem, och varför. Där Ebba är politiska och sparkar uppåt i ett tidsdokument, är Bajen Fans bokstavligen våldsuppviglande och sparkar neråt (enligt deras egen beskrivning), och det blir osmakligt, utan charm, ingen finess eller Bajen-identitet, bara Firman Boys-retorik, även med censuren – läs själva:

…om Inter och Milan kan dela arena, kan inte Hammarby och Djurgården göra det då? Eller vilka tror Stockholmsfotbollen att de är? Borås ligger före sportsligt. Nya arenor behövs, vem betalade den här arenan? Hammarby? Nej, Stockholms stad. Ekonomi och utveckling är ett måste för Stockholmsfotbollen, supporterkulturen är den alltjämt den viktigaste delen men våldsromantiken som nu tar sig supporteruttryck är vämjelig.

Med det sagt förstår inte jag heller varför inte Hammarby får inviga arenan, det borde vara en smal sak som alla skulle kunna enas kring.

Till sist: Apropå musik kan vi väl avsluta med det kanske vackraste som har sjungits på svenska:

Expressen har räknat ut att Erik Hamrén är Sveriges näst bäste förbundskapten genom tiderna efter Tommy Söderberg. Det har de kommit fram till genom att jämföra segerprocenten i tävlingsmatcher. Söderbergs segerprocent är 63,63 procent, Hamréns 63,15 procent, ”Lars-Tommys” 62,96 och så vidare. Bronschefen Tommy Svensson är först på sjätte plats med en tävlingsmatchsegerprocent på 53,84.

Personligen tycker jag att denna uträkning är ungefär lika relevant som när någon tog fram siffror på att Sverige vinner fler matcher utan Zlatan Ibrahimovic än med Zlatan Ibrahimovic och höll det som bevis för att Sverige är ett bättre fotbollslandslag utan Zlatan.

I alla fall, om detta hamnade jag i en intressant diskussion med Sveriges presschef på Twitter som skrev:

Niklas Bodell
Hamrén – Sveriges näst bäste förbundskapten genom tiderna. Intressant kartläggning av @kvpMattias.

Robert Laul
Tycker du verkligen det, Niklas? Tycker du uträkningen säger något särskilt relevant? Där vi står nu?

Niklas Bodell
Ja, självklart. Varför skulle det inte vara det? All sann fakta är relevant fakta. Precis som i all journalistik.

Robert Laul
Ja lite självbedrägeri är ju aldrig fel. Hamrén en bättre förbundskapten än Tommy Svensson? Jomenvisst.

Niklas Bodell
Nu är du luddig, Laul. Det var ju utifrån Xp:s faktasammanställning listan kom till. Eller vem idkar självbedrägeri menar du?

Robert Laul
Jag frågade om du tyckte det, och du svarade självklart. Om du nu inte tycker att han är Sveriges näst bäste förbundskapten efter Tommy Söderberg betyder ju siffrorna inget, eller hur ska du ha det?

Niklas Bodell
Nu blurrar du, Laul;-) Vilken fråga är det du egentligen vill ha svar på? Siffrornas relevans? Bäste fbk? Nåt annat?

Robert Laul
Svara på: Tycker du siffrorna visar att Hamrén är Sveriges näst bästa förbundskapen genom tiderna?

Niklas Bodell
Jag tycker följande: ska man diskutera den frågan, så ska man naturligtvis addera en rad andra aspekter också.

Med det lät jag mig nöjas.

Expressen ställde även frågan till ett antal ”experter” om Erik Hamrén är rätt man att leda landslaget i dagsläget. Sedan konstaterar de upprymt att svaret blev ”Ett rungande ja”.

Det är också en ganska märklig journalistik. Mig veterligen finns överhuvudtaget ingen diskussion (bland de som analyserar fotbollen professionellt) som ens andats att Hamrén bör avgå nu. Eller vem har fört fram det?

Så länge VM-slutspelet finns inom räckhåll ska Erik självklart köra vidare.

Det är ungefär som att ställa frågan: ”Tycker du att Zlatan ska spela vidare i landslaget?” och sedan göra en poäng av att svaret blev ”Ett rungande ja”.

Slut på dagens mediekritik.

Det har varit mycket reaktioner i mejlkorgen senaste dagarna, ett av de mest intressanta kommer från Anders som läst mitt senaste blogginlägg. Håller ni med honom?

”I dagens krönika har du en viktig poäng! Rasmus Elm och Kim Källström ägde mittfältet (mot Österrike) fram till försvaret havererade!

Faktum är att Elm hade 100 procent koll på Alaba fram till Jonas Olssons misstag till 0-1. När försvaret sedan blev nervöst och föll ner 20 meter var Rasmus nödsakad att backa ner för att avståndet backlinje/mittfältet inte skulle bli för stort. Att Alaba då kunde backa ner i luckan som uppstod var givet men inte mittfältarnas ’fel’. Det borde varit Erik Hamréns uppgift att se till att backlinjen höll rätt höjd, för att ge Elm/Källström chansen att fortsätta föra matchen.

Elm har ju alltid ’målet’ i matcherna att först kontrollera för att växa in i matcherna.  Att ständigt ’jaga’ Elm om att han inte lyckas fullt ut i landslaget känns bara onödigt. Kanske skall man fundera över hur han skall få fullt självförtroende när andra tilldelas uppgifter som är ’hans’ normalt sett!

Efter att ha dragit in en otagbar mot Argentina i sista minuten har han väl inte slagit en frispark från någon position? Faktum är att Hamrén känns väldigt otydlig och direkta ’kappvändartendenser’ finns. Han antyder att Rasmus är hans komplettaste mittfältare men ger honom inte chansen att lyckas? Jag tycker Hamren skulle tagit på sig förlusten mot Österrike ännu tydligare genom att förklara problemen som uppstod för mittfältet genom att han inte fick backlinjen i rätt höjd.

Sedan rasar ju anfallet automatiskt när inga dirigenter ges chansen att dirigera. Nu fick alla chansen att ’hänga spelarna’ igen vilket knappast gynnar spelarna. Att påstå att spelare på den nivån skall tåla ständiga ’sågningar’ är bara löjligt, för just det kommer alltid att vara olika!.

/Anders”.

Landslagssamlingen över för den här gången, dags att samla upp de lösa trådarna, sedan förhoppningsvis gå i ide då jag dragit på mig en helvetsförkylning – jag är mer eller mindre utslagen när det här skrivs.

Men.

Anders Svenssons kritik i mixade zonen i går – ni hittar klippet här ihop med artikel om den dråpliga situation när jag agerade reporter i Expressens LIVE-sändning – kunde Erik Hamrén givetvis inte lämna okommenterad. Förbundskaptenen körde klassisk fuling och skyllde på medierna. Jag vet inte jag…jag fick snarare intrycket av att Anders bet sig i tungan, han kunde nog gått på hårdare.

…snyggt också av vice kaptenen att inte ta striden för sig själv, utan för mittbackarna apropå Hamréns flörtar med Olof Mellberg.

Sådana frågor är alltid känsliga. Jag minns när Söderberg och Lagerbäck försökte få Henke Larsson att göra comeback, då skedde det med lite fingertoppskänsla, Lars-Tommy väntade, väntade och väntade med frågan tills de kände att de hade ett ja utifrån vad Henke sagt i medier och till vänner. Så har inte Hamren skött det precis, Mellberg har inte gjort minsta antydan till att vilja återuppta landslagskarriären (mig veterligen), det är inte ens säkert att han ska spela vidare i Villarreal.

Fingertoppskänsla, sa Bull.

…som läget är nu finns tecken på att Hamrén har börjat tappa omklädningsrummet.

Zlatan Ibrahimovic högg på TV4:s Olof Lundh efter matchen, det var en kul ordväxling (framför allt Zlatans ”No look pass” till färingarnas målvakt). Men diskussionen efteråt, att Lundh skulle ha gjort något fel som ställde frågor om Zlatans lilla hjärnsläpp (glöm inte att lagkaptenen har ett gult i bagaget och kunde blivit avstängd mot Irland), är absurd. Självklart var Lundhs frågor relevanta. Den som inte tycker det kan knappast ha fyllt 15.

Däremot – att Zlatan tjafsar med motståndare ute på planen – det hör till. Det kan vara ett sätt att tända till mot en i grunden sämre motståndare. Visst kan man tycka att Zlatan borde stå över tjafset med tanke på den nivå han befinner sig på men hellre att han är grinig och förbannad och dunkar in två baljor än att han faller ur matchbilden i rent ointresse.

…fint annars att se Ola Toivonen ta den släpande rollen medan Zlatan spetsade. Det är där han ska vara, så nära motståndarmålet som möjligt, precis som i klubblagen. Givetvis med friheten att ibland droppa ner för att överraska motståndaren. Som vid 1-0.

Apropå TV4 och roliga uttalanden, hörde ni Robert Perlskog under matchen när han kommenterade den stackars Súni Olsen som höll på att få foten avskjuten av Zlatan?
– Han vinkar till sig det medicinska teamet. Och det här är ändå spelare som är vana vid ett hårt klimat, tufft fiske i många fall.

Tufft fiske?

När Patrick Ekwall tycker att Erik Hamrén ska hatta runt ännu mer med startelvorna än vad han har gjort de här tre åren…ja, då undrar man om Ekwall verkligen bör fortsätta att leda TV-laget nästa säsong.

Albin Ekdals insats har av naturliga skäl kommit bort i rapporteringen. Å ena sidan gjorde han en imponerande match med tanke på att det var första tävlingslandskampen, blott den tredje landskampen totalt. Å andra sidan var motståndet svagt och Ekdal fick gott om tid med bollen. Som jag skrev inför matchen: Han är i truppen för att stanna, troligen på Samuel Holméns bekostnad eftersom Anders Svensson flaggar för att köra vidare under hösten, även då han är inhoppare i Hamréns ögon.

Bör Anders spela från start?

Mot Färöarna tyckte jag det då Rasmus Elm hade magproblem (Vad för magproblem? Det vete fan).

Annars…jag vet inte, jag tycker att Elm har en fantastisk potential som han förr eller senare måste få ut även i landslaget. Elm och Kim Källström ägde mittfältet mot Österrike innan backlinjen havererade och folk vek ner sig, glöm inte det. Jag tycker inte att situationen behöver vara så dum som den är, Anders som joker med rätt att förändra matchbilder. Och han får sina landskamper i protokollet så också. Hoppar han in mot Norge och Irland går han om Thomas Ravelli mot Kazakstan.

144.

Tungt.

Eller ”tufft fiske” som man säger nuförtiden.

Sverige har spelat sex matcher i det pågående VM-kvalet, de har fortfarande inte gjort en enda där helheten kan sägas ha varit bra. Alltså prestationen.

En fenomenal avslutning mot Tyskland, en hållen nolla mot Irland, en skaplig bortaprestation mot Österrike och en godkänd inledning mot Färöarna hemma.

Någon mer matchperiod/detalj i det här kvalet som förtjänar att nämnas?

Tveksamt.

Sex matcher utan att Sverige får till det ordentligt. Hur ska vi analysera det? Hur ska vi hantera det?

Det beror givetvis på vad vi har för förväntningar på det svenska landslaget.

När kvalet lottades ställde jag frågan redan i rubriken: ”Blir Sverige ens tvåa i kvalgrupp C?”.

Mina VM-förhoppningar har därmed aldrig varit särskilt höga, för även om Sverige nu blir tvåa ska de fixa ett play off också.

Därför tyckte jag inte att 0-0 mot Irland i mars var så illa som många andra, och jag tyckte att mötet med Österrike häromdagen var ett fall framåt.

Men det här?

När Sverige inte ens klarar att prestera mer än en dryg halvtimmes bra fotboll hemma mot Färöarna, då håller det inte att titta på enskilda spelare som inte levererar – då måste vi börja tala om ett systemfel.

När gjorde Sverige senast en bra tävlingslandskamp under Erik Hamrén?

2-0 mot Frankrike i EM var bra. Men hur mycket handlade det om att fransmännen redan var klara för kvartsfinal?

3-2 mot Holland i förra kvalet var också bra? Men hur mycket handlade det om att Holland redan var EM-klart?

Hur många tävlingslandskamper har Sverige egentligen presterat på topp gjort under Erik Hamrén?

Ingen i det pågående VM-kvalet, storsegrarna mot San Marino i EM-kvalet, 5-0 hemma mot Finland sommaren 2011, 4-1 borta mot Moldavien under våren och Hamréns EM-kvalpremiär mot Ungern 2-0 hösten 2010.

Högt räknat sju matcher, alltså.

Då är två mot San Marino, en mot Finland, en mot Moldavien. Ingen i det pågående VM-kvalet.

Högt räknat sju bra matcher – på tre år. Sju bra matcher – av 19. Blåbärsmotståndare medräknade.

Så låga förväntningar har inte ens jag på det befintliga spelarmaterialet.

Jag fruktar att förklaringen inte är mer komplicerad än att Sveriges landslag inte passar ihop med förbundskaptenen.

Eller möjligen tvärtom.