Har precis kunnat börja ta del av Aftonbladets nya satsning ”TV7” – en alldeles ny och fräsch TV-kanal.

Fast den saknar sport, vilket är lite tråkigt.

Sport skrämmer tydligen iväg kvinnor mellan 20 och 40 – som är målgruppen.

Trist för oss sportintresserade, men tanken kanske inte är så dum, trots allt. En titt i min mejlkorg skulle visa att max ett av tusen mejl är från kvinnor. De är uppenbarligen inte intresserade av sport, i alla fall inte av fotboll.

Intresserade i samma utsträckning som män alltså, bör kanske poängteras.

Blev en riktigt kul match med skön kamp och flera offensiva prestationer som höll hög klass.

För Djurgården är säsongen definitivt helt misslyckad i och med dagens förlust, inte en chans att de kan hämta ikapp AIK nu. En bidragande orsak finns på målvaktspositionen; varför har Djurgården inte bytt ut Dembo Tourray? Så här har det ju varit i flera år.

När det gäller Blåvitt lever drömmen (eller mardrömmen) om Royal League. Noterbart från kvällens match är också att alla tre målskyttarna – Selakovic, Wallerstedt, Olsson – är Mats Persson/Kent Carlzon-värvningar.

Börjar äntligen hämta mig från magåkomman och ligger taggad i soffan framför Blåvitt-Djurgården. Hur misslyckad säsongen än varit, har ju Djurgården faktiskt en liten chans att bli bästa Stockholmslag om de vinner i kväll.

För Blåvitt är väl säsongen redan körd. Eller hur man nu ska se det nu för tiden.

Apropå ingenting så har jag under min magsjuka hittat en ny favoritblogg; Alex Schulman på stureplan.se.

Lite väl mycket kändistjafs, kanske, men inlägget om varför han inte skulle kunna bli kulturminister var det roligaste jag läst på länge. Speciellt avslöjandet om Schulmans studiemetoder.

Jag tackar alla vänliga själar som mejlar och berättar vad som hände i de avslutande avsnitten av Prison Break, men eftersom jag nu fått fatt på min man i fildelningsdjungeln behöver ni inte mejla mer.

Rakare uttryckt; ge fan i att mejla hur det slutar, jag ska ju se avsnitten nu!

Fortfarande dålig. Ligger hemma och dricker fil och blåbärssoppa.

Mer blää; läser i tidningen att Zlatan spottade på en motståndarback och Carolina Gynning tog skamgrepp på en 18-årig pojk.

Mest blää; i kväll börjar nya omgången av Prison Break, jag missade förra veckans avslutande dubbelavsnitt och min man i fildelningsdjungeln svarar inte på sin mobil.

Jag ligger i sängen och skakar, dödssjuk efter att ha fått i mig rå kyckling. Om jag överlever detta – vilket är högst osäkert – ska jag skriva något klokt om AIK-Helsingborg. Men det får just nu vänta. Fy fan för att vara magsjuk.

Hetaste fotbollsdebatten bland nöjesbloggarna just nu: Kennedy Bakircioglüs… frisyr.
Så här skriver till exempel Aftonbladets nöjesredaktör Klas Lindberg. Och så här skriver Stureplans Alex Schulman.

Been there, done that.

Sportbladets legendariske före detta sportchef Lars Östling tvingade hösten 2003 ner mig till Bajens träningsanläggning i Årsta för att snacka hår med Kennedy. Det resulterade i följande artikel.

Sista dagen i Reykjavik blev det shopping. När det gäller fitness-Wagner och homo-Bardell är det inte mycket som överraskar längre, men inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ana att båda skulle lägga sina sista kronur på varsin… ansiktsmask!?

Det fanns en tid då män var män och kvinnor var kvinnor men den är förbi och det kanske är lika bra det.

Ledig fredag, lördag och söndag och har redan hunnit pyssla lite med mitt superhemliga projekt som förhoppningsvis avslutas de närmaste veckorna.

Det diskuteras friskt huruvida TV4-Ekwall ”stod upp” för Lagerbäck eller inte. Mig veterligen var det bara konkurrentens ende krönikör som verkligen ville kicka Lagerbäck efter VM, och jag kan inte minnas att Ekwall då ”stod upp” för Lagerbäck.

Om det var någon som ”stod upp” för Lagerbäck var det Simon Bank och ingen annan. Och det skriver jag inte för att jag jobbar på Sportbladet utan för att det faktiskt var så och inte på något annat sätt.

Själv sitter jag ner och tycker fortfarande att Lagerbäck ska lämna in om han inte kan förmå Sveriges bästa fotbollsspelare att spela i landslaget.

Blev en överraskning ändå i den svenska startelvan; Olof Mellberg blev magsjuk under natten och hämtade sig inte under dagen så Mikael Antonsson fick hastigt och lustigt kliva in i hans ställe. Darrig i början men spelade upp sig ju längre matchen led.

Vi fick rapporter om Mellbergs magsjuka på förmiddagen men valde att hålla på det eftersom det sades finnas en chans att han skulle kunna spela. Då kunde vi blivit ensamma med en vinkel om ”Mellbergs bragdmatch” till torsdagens papper.
Med facit i hand borde vi gått ut med uppgiften om Mellbergs magsjuka på nätet direkt, men det är alltid lätt att vara efterklok.

Det var fruktansvärt kallt på läktaren, och trots att jag köpte en islandströja i äkta ull, frös jag jag så mycket att fick smita in på hedersfolkets avdelning och stjäla ett glas vin i paus. Men det var ett svagt skydd mot den isländska vinden.

Spelet värmde inte heller men ett jävla viktigt resultat var det, och nu vete fan om det inte blir EM trots allt. Det trodde jag inte innan det här kvalet började, men det vore ju skönt om jag fick fel.