Nyförvärv hit och Vibe-ersättare dit.
Medan fansen drömmer och spekulerar har IFK Göteborg viktigare saker att fokusera på i dag:
De ska sätta en galning på plats.

Temperaturen inför tredje kvalomgången till Europa League har i ärlighetens namn varit ganska sval. Snacket har mest handlat om Blåvitt skulle få klart med en ersättare till Lasse Vibe eller inte.

Så när spelare och ledare landade i Lissabon under onsdagen var sportchefen Mats Gren kvar hemma i Göteborg för att kontraktera en ny anfallare (passande nog hade Gren tvättid också).

Men onsdagen blev torsdag utan avslut, och därför blir det Gustav Engvall och Mikael Boman som får göra jobbet på topp i kväll också. Det gick ju bra senast.

I stället hettade det till på ett mer oväntat sätt när Blåvitts scout Alf Westerberg avslöjade rävspelet som pågått mellan klubbarna senaste veckan. Westerberg stoppades från att scouta Belenenses träningsmatch mot Nacional på plats i Lissabon, Blåvitt svarade med att inte ge portugiserna biljetter till matchen mot Slask Wroclaw i Göteborg.
– Det var ett jävla rackarspel, sammanfattade tränaren Jörgen Lennartsson den lilla cirkusen.

Bakom beslutet att stoppa Blåvitt från första början finns Belenenses nye tränare Ricardo Sá Pinto, 42. Om namnet klingar bekant är det anfallaren som 1997 petades ur Portugals landslagstrupp av dåvarande förbundskaptenen Artur Jorge. Sá Pinto begav sig då till träningsanläggningen och gav förbundskaptenen en smäll på käften, på ren svenska.

För detta blev han avstängd från all fotboll i ett år.

Det är inte enda gången Sá Pinto varit i slagsmål i fotbollssammanhang. Som teknisk direktör i Sporting Lissabon rök han ihop med anfallaren Liedson i omklädningsrummet efter en inhemsk cupfinal vilket utmynnade i ett regelrätt slagsmål. Sá Pinto tvingades lämna klubben direkt.

Tränare har han bara varit i fyra år, och i Belenenses endast en månad. Jag frågade en portugisisk journalist om Sá Pinto lugnat ner sig med åren men han skakade på huvudet.
– Han är ungefär likadan i dag.

Med andra ord ett utmärkt tillfälle för IFK Göteborg att sätta galningen på plats, om det patriotiska uttrycket tillåts.

Belenenses är en liten klubb från den rikare delen av Lissabon, Belém, och arenan Estadio do Restelo ligger insprängd bland lyxkåkar och ambassadvillor med vacker utsikt över Atlanten. För ett drygt år sedan förlorade Tyresö Champions League-finalen mot Wolfsburg just här.

I ligan drar Belenenses drygt 3000 åskådare/match (arenan tar 25 000), de är stadens tredjeklubb efter Benfica och Sporting.
Lissabons Öis, typ.

Precis som Blåvitt har Belenenses nyligen blivit av med bäste målskytten Deyverson, och de inhemska journalisterna är tveksamma till ersättaren Camarás storhet (stor är han visserligen men kvaliteten är kanske inte lika hög).

Stefan Schwarz, som bor i Cascais en timmes bilfärd bort, var på plats vid IFK Göteborgs träning. Legendaren beskrev Belenenses som ett typiskt, portugisiskt bolltrillande lag där passningarna inte alltid går framåt.
– 50/50, svarade Schwarz på frågan vilka som går vidare.

Med tanke på de positiva tongångarna inför Malmö FF:s kval mot Salzburg i går, förlust 2-0 hemma, är det kanske klokast att ligga nånstans där på förhand: 0-0 borta, 1-0 hemma?

Både Jörgen Lennartsson och Ricardo Sá Pinto ägnade dessutom respektive presskonferens åt att lägga över favoritskapet på motståndaren.

Det blir lätt så när man inte vet så mycket om varandra.

Dags för ny resa med IFK Göteborg, den här gången till Lissabon för tredje Europa League-kvalrundan, nu mot Belenenses, den lilla klubben som Anders Andersson representerade 2004/05, samma år som EM spelades i Portugal för övrigt.

Då var vi en redig Sportbladet-styrka på plats, vi var unga, snygga och starka, hade de bästa dagarna i våra liv. Vi avslöjade Söderbergs/Lagerbäcks startelvor, tjafsade med en ung och ilsk Zlatan Ibrahimovic och röjde på klubb Kokosnöten om nätterna.

Nu är jag ensam utsänd från Bladet, även G-P och GT har reportrar på plats, samt Bildbyrån och två lirare från BB-podden (BaraBlåvitt-podden som publiceras på gp.se).

Ungefär samma gäng som i Polens senast alltså, med den skillnad att Nisse Wiberg har både fru och barn med den här gången.

Belenenses slutade sexa i tabellen i våras, nästan 40 poäng efter Benfica, de gjorde 34 mål och släppte in 35, dvs ett mål i snitt per match i den portugisiska 18-lagsligan.

Inför IFK Göteborgs möte med Slask Wroclaw tippade jag här på bloggen att Blåvitt borde gå vidare, en svensk serieledare bör besegra den polska ligafyran. Jag tycker även att en portugisisk ligasexa ska skickas hem men nu har förutsättningarna förändrats: Blåvitt har tappat både formen och Lasse Vibe, och något nyförvärv har jag inte sett röken av här på Landvetter.

…det är förstås möjligt att de stoppat undan någon i bagageutrymmet, låt mig i så fall återkomma till det när vi landar i Lissabon (30 grader och sol enligt senaste rapporten). Sportchefen Mats Gren flyger inte med vårt morgonplan, han hade tydligen tvättid, enligt presschefen Ulf Jörnvik…

…Gren ansluter senare under dagen/i morgon, när han signat Vibes ersättare?

Även Belenenses har tappat sin giftigaste målspruta, 24-årige brassen Deyverson som går till spanska Levante (anfallaren är dock inte struken ur Belenenses trupp på uefa.com ännu så han kanske spelar kvalmatcherna?).

Lutar åt en målsnål historia som ni hör, ska vi säga 0-0 borta och 1-0 hemma?

Efter ett sent hotellbyte är vi inbokade på Sana Lisboa, där finns både pianobar och ångbastu, återkommer eventuellt med rapporter även därifrån.

Belenenses är för övrigt klubben som José Mourinho spelade en säsong för 1982/83, om ni vill ha en liten kuriosa att briljera med.

Nuvarande coachen Ricardo Sá Pinto, 42, tog över i juli, och har knappast hunnit sätta sin prägel på laget men Sá Pinto är en erfaren men halvgalen fotbollsman (jag ska återkomma till det i nästa inlägg), han gjorde närmare 50 landskamper för Portugal, bland annat EM 1996 och 2000, och har varit utlandsproffs i både Spanien och Belgien. Hans tränarkarriär är dock i sin linda, Sá Pinto kommer närmast från grekiska Atromitos som ju AIK möter i deras EL-kval i morgon.

1. Du får gärna läsa en annan sportjournalist om du inte gillar det Robbie Lauler skriver. Det finns många andra att välja på, och ditt val är fritt.

2. Du ska däremot inte ifrågasätta det Robbie Lauler skriver för han har spelat fotboll i hela sitt liv varav många år på elitnivå, och han har följt allsvenskan samt det svenska landslaget på nära håll som journalist i över 15 år.

3. För Robbie Lauler finns inga sabbatsdagar, han kuskar land och rike runt vecka ut och vecka in för att bevaka allsvenskan, svenska cupen och landslaget på plats. Det brukar bli cirka 100 matcher om året.

4. Robbie Lauler ger dig bevakning av svensk fotboll då han visar aktning för den inhemska ligan och vårt landslag, och han medverkar inte till att sälja den genomkommersialiserade och penningstinna internationella fotbollen i de stora ligorna som tv-spelsgenerationen har blivit vilseledda att dyrka.

5. Du ska inte slåss i din klubbs namn.

6. Du ska hedra gräs som fotbollens underlag.

7. Du ska inte se matcherna på tv om du har möjlighet att vara på plats.

8. Du ska inte klaga på domaren vid svåra situationer, hur avgörande dessa än må varit. Endast grova och uppenbara domarmisstag bör kritiseras.

9. Du ska unna andra föreningar framgång i det internationella cupspelet då det är bra för svensk fotboll.

10. Du ska acceptera alla spelares rätt att byta till ett annat lag, och du ska respektera trotjänarna.

Det går att vända och vrida på detaljer i prestationen men fakta kommer vi aldrig ifrån:
IFK Göteborg har erfarna spelare men är ett oerfaret Europalag.
0-0 borta mot Slask Wroclaw är ett resultat som gör Blåvitt till favoriter inför returen på Gamla Ullevi.
Den känslan är nog så viktig att flyga hem från Polen med.

Anfallaren Mikael Boman vann duellen vid första uppspelet, nickade ut till Martin Smedberg-Dalence, Göteborg fick hålla i bollen direkt, känna att det går.

Minuten senare: Smedberg Dalence nådde Lasse Vibe i straffområdet som kunde ta lagets första avslut på mål.

Det här var väl inte så märkvärdigt?

Hemmalagets förväntade anstormning uteblev, och precis som tränaren Jörgen Lennartsson förutspått var lagen jämna.

Slask Wroclaws bäste spelare – portugisen Flavio som aldrig kom till start i dag – tjänar 14 000 euro i månaden. Det motsvarar en allsvensk topplön. Laget har höjt sig sedan 2012 då Helsingborg skickade ut dem ur Champions League-kvalet med totalt 6-1, trots att de då var regerande polska mästare (i våras slutade Slask fyra i ligan).

Förstås en överkomlig motståndare för en allsvensk serieledare men polackerna hade en fördel att de var mer bolltrygga, och framfört allt mindre stressade i första halvlek.

När Blåvitt drev upp tempot för att spela sig ur situationerna gick passningarna oftare fel, bolltappen var periodvis många. Jakob Ankersen – för dagen till vänster då Sören Rieks hade problem med ljumskarna – var modigast och ville mest men tappade också bollen för lätt i första halvlek. Till andra hade han skalat bort misstagen men behöll kvaliteten.

Slask Wroclaw kunde med ett tungt publiktryck i ryggen stundtals etablera spelövertag. Dock utan att komma till klara avslutslägen mot Göteborgs välorganiserade defensiv där Thomas Rogne spelade med samma självklarhet som han gjort hittills i allsvenskan (fram till krampkänningen i slutet).

Inför matchen frågade jag Haitam Aleesami om vikten av att förbereda sig rätt för Europa: Att resa klokt, att få till ett upplägg för optimal prestation

– Det är något Jörgen, Mats och tränarteamet har tagit upp med oss spelare: Detaljerna. Resa dagen innan, allt ska vara klart, ett träningspass för att få cirkulation innan match, allt för att man ska vara så fräsch som möjligt.

Det är förstås ingen raketforskning men i en förening med ny ledning, som försöker bygga upp en ny Europavana, är det direkt avgörande för framgång. Under en sådan här resa kommer man som journalist hyfsat nära laget och ledningen, och det är bara att konstatera att Wroclaw-utflykten tycks ha flutit lika fint som floden Oder gör här i ”Polens Venedig”.

När matchen så öppnade upp sig en bit in på andra halvlek – de flesta matcher gör ju det – så var det Göteborg som öppnade den.

Aleesami och Emil Salomonsson klev fram på respektive kant, det var inlägg, avslut och hörnor. Bengalerna brann och knallskotten small från hemmaklacken bakom duktige John Alvbåge men Göteborg höll bollen runt det andra straffområdet, framför den lilla men tappert sjungande bortaklacken.

Lasse Vibe var nära att dunka Salomonssons låga inspel i nät när det var tjugo minuter kvar men fick aldrig bollen på mål. Det var i mångt och mycket det Göteborg saknade den här kvällen: Fler spelare med erfarenhet av att avgöra internationella matcher.

Jag frågade Jörgen Lennartsson vad som är rimligt att begära av dagens IFK Göteborg, vad är egentligen godkänt ur hans perspektiv:

– Vinner vi här kommer en tredje omgång. Vinner vi där kommer ett play off. Det är en resa. Lottningen är en otroligt viktig faktor, den är extremt avgörande.

Redan under fredagen lottas motståndaren till vinnaren mellan IFK Göteborg och Slask Wroclaw. Efter första mötet vet vilka som är favoriter att gå vidare nästa torsdag:
Det är Blåvitt.

Jörgen Lennartsson pratade efteråt om att hemma på Gamla Ullevi måste IFK bättre utnyttja att Slask Wroclaw ännu inte är uppe i fullt matchtempo (polska ligan börjar till helgen):
– Vi ska sätta högsta fart direkt och spela mer attackerande och mer offensivt och hålla ett högre tempo som de kanske inte kan klara av att stå emot, sa Lennartsson.

Först väntar allsvensk seriefinal i Norrköping på söndag. Då är Sören Rieks tillgänglig för spel från start, var beskedet från Lennartsson.

Det var länge sedan jag var i Polen senast. Under EM 2012 var vi fast i Kiev hela tiden, och när Sverige åkte ut drog jag hem. Så vi får backa bandet till 2003, EM-kval, Sverige vann med 2-0 (Nilsson, Mellberg) och var kvalificerade för Portugal. Det var en märklig och hemsk kväll eftersom hemma i Sverige hade utrikesminister Anna Lindh blivit knivhuggen. Dödsbeskedet kom tidigt på morgonen efter men när vi skulle trycka tidning på natten var det svårt att hitta balansen mellan glädjen över ett EM-avancemang och sorgen över ett makabert dåd där en toppolitiker svävade mellan liv och död.

Då var vi Katowice, nu i Wroclaw och de minnesbilder jag tar med mig härifrån är mer positiva. Jag gillar Polen. Det är varmt och behagligt, extremt billigt och finns en hel del att titta på. Nästa semester ska jag bila genom Polen.

Ett par trehundra Blåvittfans är på plats på Miejski-stadion i kväll som rymmer 42 000 och byggdes inför EM 2012. En bra fotbollsarena, och totalt väntas runt 20 000 åskådare till matchen.

…eller som Kapten Bjärsmyr sa till Nils Wiberg när han kom in på Miejski-stadion när träningen skulle börja igår:
– Ta fram kortet nu, Nisse, och fixa en sådan här arena åt oss.

Jörgen Lennartsson påtalade att det kommer bli stort tryck från hemmafansen, och att en offensiv anstormning är att vänta. Det gäller för Blåvitt att stå emot den eventuella blåsten, att de erfarna spelarna tar det ansvaret, för att laget sedan ska växa in i egna spelet.
– Ett bortamål betyder väldigt mycket, sa Lennartsson och menade att det inte blir någon superdefensiv.

Polska medier fokuserar på vänsteryttern Robert Pich som ska göra livet surt för Emil Salomonsson, själv skrev jag om Haitam Aleesamis resa från norska andraligan till Europa där han ska stoppa Slask Wroclaws störste stjärna, portugisen Flavio. Alla är överens om att kantspelet är polackernas styrka. Svagheterna fokuseras till brasilianske vänsterbacken Dudu som har en bra fot men är fladdrig. Något för Jakob Ankersen och Salomonsson att utnyttja.

Det råder delade meningar om slagstyrkan på detta polska lag, Reine Almqvist påpekade exempelvis att Helsingborg besegrade dem med totalt 7-1 2012. Då var Slask Wroclaw mästare, i våras slutade de fyra. Jag tycker att vi ska kunna ställa kravet på en allsvensk serieledare att de ska klara den polska ligafyran, speciellt som de inte är i säsong ännu. Men Blåvitts Europaresultat under 2000-talet har inte direkt imponerat.

Slask Wroclaw? Det uttalas slånsk rochlaf eller något åt det hållet (tjlounsk wrotsuaw är ett annat bud). På presskonferensen blev jag ombedd att hjälpa polsk tv med uttalet på IFK-spelarna och var lite frestad att plantera Lasse Vajb för de polska tittarna men så roligt ska vi inte ha det. Just Lasse Vibe är annars en av få spelare som medierna tycks känna till här nere.

Gustav Svensson störs som bekant av en krånglande baksida lår men provocerade med maxlöpningar och snabba stopp under sista träningen. Han höll för det, och om det inte blivit någon reaktion under gårdagskvällen/idag kommer han till spel från start.

Vibe bildade anfallspar med Mikael Boman på samma träning.

…när jag skulle hjälpa de polska medierna med IFK:s preliminära startelva (medier ”byter” alltid elvor med varandra inför internationella matcher) så hojtade Jörgen Lennartsson i bakgrunden att Blåvitt skulle spela 3-5-2 med libero. Den hjälpte jag honom dock inte med men snyggt om ”Jögga” är så kall att han överraskar med ett 3-5-2.

Så här kan det se ut i kväll:
IFK GÖTEBORG (4-4-2)
Alvbåge
Salomonsson, Rogne, Bjärsmyr, Aleesami
Ankersen, Svensson, Eriksson, Rieks
Vibe, Boman

SLASK WROCLAW (4-2-3-1)
Pawelek 
Zielinski, Celeban, Kokoszka, Dudu 
Hatley, Holota 
Flavio, Grajciar, Pich 
Kielb

Prioritet Finans-loggan är tillbaka på IFK Göteborgs bröst, och därmed hörs och syns också frispråkige vd:n Nils Wiberg runt föreningen igen.
Finansbolaget sponsrar nu fyra fotbollslag i Sverige: Blåvitt, Djurgården, Halmstads BK och Utsiktens BK.
– Jag tycker väldigt illa om ordet hat så det är en liten markering från min sida: Varför skulle inte jag kunna sponsra flera lag? säger Nils Wiberg som dock drar gränsen vid AIK och Malmö FF.

IFK Göteborg är på plats i Polen för Europa League-kval mot Slask Wroclaw.
Samtidigt som Blåvitt flög från Landvetter, reste Elfsborg till Århus för deras kvalmatch mot danska Randers. På flygplatsen kommer Elfsborgs hjälptränare Reine Almqvist förbi.
Han berättar om när Helsingborg kvalade mot Slask Wroclaw 2012. Reine var i HIF då som vann dubbelmötet med hela 7-1.
– Då hade Slask precis vunnit ligan. I år kom de bara fyra. När jag pratade med Jörgen (Lennartsson) menade han att ”Det är ett jävla bra lag” men jag sa till honom att 10-1 till IFK är godkänt, skrockar Reine.
Och tillägger:
– Polska lag brukar vi från Sverige ta.

När Nils Wiberg dyker upp en stund senare i sällskap med två andra representanter för Prioritet Finans grämer han sig över att han missade just Almqvist som han håller som en av IFK Göteborgs fem bästa spelare genom tiderna:
– En av mina favoriter. Som han sköt 1969. Sedan drog han baksidan hela tiden 1970, han var lite för tung då. Sedan kom han tillbaka 1976 och vann skytteligan. Jag träffade min hustru då, vi har aldrig gift oss i och för sig men jag kallar henne min hustru ändå, vi lever fortfarande ihop. Vi var nykära, du vet hur det är, vi åkte på varenda bortamatch.
Du missade Reine med två minuter idag, han la över favoritskapet på IFK Göteborg inför matchen i morgon?
– Ja han är i Elfsborg nu. Han anlitas av förbundet och av alla möjliga men jag tror nog att han har ett Blåvitt-hjärta ändå.

Nils Wiberg, 67, har på sig ett par spegelblåa solglasögon, han är fortfarande ljuskänslig sedan en ögonoperation för en månad sedan.
– Jag gjorde operationen när jag inte såg skillnad på Sören Rieks och Gustav Engvall längre, förklarar Wiberg.

När vi kommer fram till Wroclaw slår vi oss ner i en hotellobby. Prioritet Finans var IFK Göteborgs tröjsponsor 2011-2014 men i vintras gick parterna skilda vägar.
Varför?
– För att ge dig ett tydligt svar: Vi tyckte att sponsringen skulle vara mer prestationsbaserad. Alla moderna kontrakt bygger på att man bygger in prestation. Sedan pratade vi vidare under våren, säger Nils Wiberg som inte tycker det är konstigt att hans företag och Blåvitt nu kommit överens om ett nytt avtal:
– Det var fullt naturligt. Vi är så nära varandra genom det nya arenabygget vid Kviberg också. Där ska blåvita lag träna från morgon till kväll.

Multisportssanläggningen som bland annat består av ett hotell, skidspår och en konstgräshall med plats för upp till 5000 åskådare heter Prioritet Serneke Arena, och är ett samarbete mellan Wibergs Prioritet-koncern och byggkoncernen Serneke.
– Alltihop kostade 700 miljoner och vi är 50-procentiga ägare. Jag ser det som ett monument över Göteborg. Snart kan ungdomarna från Bergsjön komma ner för att se Charlotte Kalla och Marcus Hellner träna skidåkning, säger Nils Wiberg som själv bott i stan i hela sitt liv.

Han vägrar bekräfta uppgifterna att avtalet med IFK Göteborg ligger på cirka sju miljoner om året:
– Pengar vill jag inte prata om. Det går inte.
Hur mycket har ni investerat i IFK Göteborg totalt?
– Det får jag inte säga. Det går rykten om allt möjligt. Jag vill inte prata pengar, det blir så fel.
Nu sponsrar du både Blåvitt och Djurgården. Hur går det ihop?
– Så här enkelt är det: Längst inne i hjärtat har man ett lag man håller på. Det kan man aldrig ta bort. Sedan kan man respektera olika lag, tycka om olika lag. I England tycker jag två klubbar är fantastiska: Manchester United och Manchester City. Det är inte klokt egentligen. Sedan tycker jag om Liverpool också. I Spanien tycker jag i olika situationer om både Real Madrid och Barcelona. Jag respekterar bra klubbar och är gärna med. Plus att jag är galen i fotboll.
Är det svårt med lojaliteterna mellan till exempel IFK Göteborg och Djurgården?
– Nej. Jag säger: Må bästa lag vinna. Det gäller att vara bäst. Blåvitt och Djurgården har haft sponsorsamarbeten tidigare. Vi fans kan heja på våra lag, vi kan skoja med varandra men jag tycker väldigt illa om ordet hat. Det är en liten markering från min sida: Jag ska inte bara kunna sponsra ett lag. Varför ska jag inte kunna sponsra andra lag också? Lag man respekterar och tycker bra om. 1959 såg jag Djurgården med spelare som Sven Tumba, ”Tjalle” Mild och ”Knivsta” Sandberg. De slog Blåvitt och besvikelsen var enorm. Samtidigt gladdes jag med de här fantastiska hockey- och fotbollsspelarna.
Finns det gränser?
– Jag fick en fråga i en annan intervju om det. Om vi tar AIK ska jag svara rakt upp och ner: Nej, jag tycker det är för mycket strul i den klubben. Jag vet inte vad som händer i AIK, det känns väldigt knepigt där. Malmö FF…nej. Och vi jobbar inte i Malmöregionen, vi har ett dotterbolag som sköter den regionen så det kan aldrig bli aktuellt.
Apropå att det skulle vara ”knepigt i AIK”: Ditt eget företag var under kraftig granskning för några år sedan.
– Vi blev väldigt kända av det. Vår business är att hjälpa små- och medelstora företagare i vårt land. Om de får problem är man ofta inte välkommen hos bankerna sedan. Jag jobbade själv på bank i 15 år.
– De som har sökt sig till oss har varit seriösa men också en del inte så jätteseriösa alla gånger. Nu i efterhand har vi blivit ännu mer noggranna med att inte få in oseriösa människor som kunder. Vi är väldigt noga med det.
Idrotten och fotbollen står för starka moraliska värden. Ser du någon krock här, ser du något oetiskt med den bransch Prioritet Finans verkar inom?
– Nej, jag gör inte det. Man har väl rätt att misslyckas här i livet, varför ska man inte få en andra chans? Där tycker jag bankerna är dåliga. Har du en betalningsanmärkning slänger bankerna ut dig, lite överdrivet. Där har jag ett finansbolag som hjälper de som inte platsar hos banken. Om vi ska vara ärliga så granskades jag av Finansinspektionen, Datainspektionen och hade en skatterevision. De hade inga synpunkter. Många i Jannes (Josefssons) program avgår eller råkar illa ut. För mig hände ingenting. På så sätt är jag helt ren. Jag ska inte klaga men man blir så nervös när de kommer.

Nils Wiberg fortsätter sedan att prata om sin supporterresa: Hans pappa var Öisare men ”gjorde misstaget att inte ta med mig på några matcher så jag hittade Blåvitt i tabellen i stället och började läsa om dem”. Han har följt laget från SM-guldet 1958 – ”Maratonallsvenskan” – via jojo-åren 1969-70 då IFK först vann guld, sedan åkte ner i dåvarande division två. Han var på plats under Europaframgångarna på 1980- och 90-talet men inte i Hamburg 1982.
– Men jag var i Barcelona 1986 och Dundee 1987, poängterar han.
Varför var du inte i Hamburg?
– Jag vet inte. Jag var på alla matcher innan, Kaiserslauten och allt.
Men inte på Volkparkstadion?
– Nä. Jag minns inte varför. Jag minns banne mig inte varför. Det var en bra fråga (skratt).
Vad har du för förväntningar på den här Europaresan?
– Det är det bästa Blåvitt på tio år. Jag säger bara: Spring. Det gäller att visa sig för sina medspelare. Att springa mycket och dra isär sina motståndare. Spelarna är bra tränade nu. Det finns två riktigt bra killar här: Jag gillar Mats Gren och Jörgen Lennartsson.
Har du gjort det hela vägen?
– Lennartsson har jag jag aldrig tvekat på för Stahre var ju innan. De tränar mycket mer nu, tidigare var min uppfattning att de tränade för lite.
– Mats Gren…säg så här: Han började lite tveksamt men har verkligen överraskat positivt. Han tänker och planerar.
Vad kan du egentligen om fotboll?
– Jag spelade mycket som ung, inte i något lag men jag har spelat allsvenskan i badminton. Jag har alltid varit idrottsintresserad. Fotboll och handboll, förstås. Många frågar om hockey men nej, jag kan inte hockey. Jag kan fotboll. Och jag vill vara med i fotbollen.

Nils Wibergs mest omtala uttalande var när han totalsågade Tobias Sana som 2012 lämnade IFK Göteborg för Ajax 23 år gammal. Wiberg dundrade i medierna:
– Jag är inte arg på Sana, jag är irriterad över att det inte finns någon förståndig människa som kan säga till Sana att han ska stanna i Göteborg i ett par år innan han är landslagsspelare och kan gå ut i Europa som en stjärna och få ett jättekontrakt. Inte att han går till ett B-lag som klubben skickar vidare till Sibirien.

Tre år senare har Sana svårt att ta en plats i Malmö FF, och nu menar Nils Wiberg att han var rätt på det:
– Jag tycker att jag fick rätt där. Jag tycker bra om killen, och tycker det som har hänt är synd. Men han hade varit landslagsspelare om han lugnat sig lite. Det är världens finaste kille. Jag önskar honom all lycka och framgång. Men han pillar för mycket, spelar alldeles för mycket juniorfotboll. Det är för att han missat de här tre åren vid 22-23 när man går från kille till man på fotbollsplanen. Då måste du spela fotboll varje söndag.
Lasse Vibe då? Hur ser du på om han lämnar IFK Göteborg?
– Får vi behålla Lasse går vi definitivt till gruppspelet. Då tror jag inte det är något snack. Men Lasse måste tänka på sig själv nu också. Får han ett bra bud är det klart han måste ge sig i väg. Han är lite äldre och har gjort så mycket för IFK Göteborg. Jag hoppas bara att han får ett bra erbjudande som han blir nöjd med. Men skulle han stanna tror jag Blåvitt både går till gruppspel och vinner allsvenskan, säger Nils Wiberg.

Jaha, så är del två av semestern avklarad, nu full sula i mediefabriken fram till jul. Eventuellt en avstickare upp på Kebnekaises topp i augusti.

Efter att ha sett Hammarby krossa Falkenberg med 3-0 inför storpublik (drygt 21 000) på Tele 2 Arena i går, väntar en blixtvisit till Polen för IFK Göteborgs Europa League-kval mot Slask Wroclaw.

Ett hastigt uppdykande jobb, egentligen hade Sportbladet nog inte tänkt vara på plats men nu är det serieledarna det handlar om, plus att vi fick en fråga om att åka med på gruppresan där sponsorer, styrelsefolk och supporterpoliser finns med.

Aftonbladet betalar givetvis för mig, och det är ett smidigt sätt att resa: Direktflyg och transfers till träning och match. Även G-P, GT och Bildbyrån har journalister och fotografer anmälda. Det är inte särskilt ovanligt med den här typen av upplägg, dock har jag aldrig rest så utan fixat och trixat ihop rutterna själv med hjälp av tidningens resebyråpartner.

Noterade att även Prioritet Finans Nils Wiberg var anmäld, det kan öppna för ett och annat kittlande uttalande.

Själv har jag planerat in en intervju med vänsterbacken Haitam Aleesami som gått rakt från norska andraligan till en bofast plats i startelvan där han blir alltmer bolltrygg för varje match som går.

Efter Wroclaw gasar det på med en allsvensk helg som känns glödhet på förhand. Jag kommer att bevaka ÖSK-MFF på lördag, Kamratmötet i Norrköping på söndag och Djurgården-Åtvidaberg på måndag.

Om Slask Wroclaw vet jag egentligen inte mycket men eftersom jag idag tackade nej till ett förslag att provlukta Zlatans nya parfym finns det tid att sätta sig in klubben. Jag minns att Helsingborg skickade ut dem i CL-kvalet 2012 ganska enkelt (de var bättre då), och att det brukar vara drag på läktaren där nere. Supportrarna finns långt ut på högerkanten på den politiska skalan, och beskrivs som fientliga mot homosexuella vilket låter riktigt illa.

Jag har svårt att tycka att Blåvitt inte borde klara ett lag som Slask Wroclaw över två matcher.

Planet mot Wroclaw lyfter 10.30 på onsdagen och vi landar framåt lunch. Ska försöka återkomma med lite bloggrapporter från resan om det blir något att berätta.

Sportbladets expert på skånska skriver här om att allsvenskan bör göras om, och återgå till att spelas höst/vår som det var i Sverige fram till VM 1958.

Anledningen är att svenska klubbar blir uppköpta under sommarfönstret, menar kollega Alfelt.

Jag är inte alls enig här, och egentligen finns inte mycket att tillägga eftersom både Svenska Fotbollförbundet och Svensk elitfotboll enats om att begrava frågan en gång för alla. Beslutet togs i våras. Det går helt enkelt inte att hålla ihop det svenska seriesystemet uppifrån och ner med en sådan förändring. Visst kan beslutet rivas upp men med nuvarande SvFF- och Sef-styren lär det inte hända. Jag tror inte att det händer alls.

Problemet är inte att det spelas för få matcher på vintern i Sverige, utan för få på sommaren.

Visst blir det turbulent i trupperna under juli/augusti, samtidigt har svenska lag en fördel att de oftast har matchtempot uppe när det är dags för Europakval. Det ska definitivt inte underskattas för möjligheterna att nå ut.

Senaste åren har svensk klubblagsfotboll presterat bättre i Europa, det går alltså åt rätt håll, det är bra för svensk fotboll, och oavsett det så är publikperspektivet överordnat utvecklingsperspektivet i den här frågan: När vill vi egentligen gå till en arena för att se fotboll? Fråga fansen.

I och med succén med ”nya” svenska cupen fungerar svensk klubblagsfotboll riktigt bra, anser jag.

Under en tågresa härom månaden träffade jag en man från Nyköping (aldrig träffat någon från Nyköping tidigare). Han var bra på att tänka utanför boxen, och kom med det briljanta förslaget att Europa borde följa efter Sverige i stället.

Självklart.

Det är inte vi som är de konstiga, det konstiga är att övriga Europa inte spelar kalenderår, alltså vår-sommar-höst.

Exakt hur det ska läggas upp hade varken Mannen från Nyköping eller jag något svar på men som det brukar låta så här i transfertider: Egentligen bara detaljer som återstår.

Vi bjuder på idéen, upp till Dig att agera, Platini.

Jag vaknade tidigt denna måndagsmorgon eftersom resa till Göteborg för kvällens toppmöte Blåvitt-Djurgården står på schemat.

Därmed var jag nog en av de första att läsa Moa Svans debattartikel i Expressen om skillnaden i bevakning mellan Sveriges dam- och herrlandslag.

Att Svan i debattartikeln kallar det ena landslaget för ”Det riktiga landslaget” är ett rakt igenom ohederligt krämargrepp för att folk ska köpa hennes bok med samma titel. Tyvärr kommer nog fler att avstå på grund av det.

Det är synd för utöver detta klavertramp har hon flera poänger i texten.

Vi står inför en mästerskapssommar, det är VM i Kanada och U21-EM i Tjeckien. U21-killarna får slita ordentligt om de ska synas i konkurrensen mot damerna. En rimlig nyhetsvärdering är att störst fokus ligger på VM i Kanada.

Sportbladet skickar dubbelt så många journalister till Kanada som till Tjeckien.

Faktum är att Sportbladet skickar fler journalister till Kanada än vi skickade till VM i Brasilien i fjol.

Detta missade normalt pålitliga Medierna i P1 som tog upp ämnet i lördags. Inslaget var helsnurrig eftersom utgångspunkten var att VM i Brasilien 2014 och VM i Kanada 2015 är jämförbara nyhetshändelser.

Ursäkta, men det är de inte.

Nämnda Moa Svan efterlyste i Medierna en objektiv bevakning, och om bevakningen ska vara objektiv i den mening att media ska spegla nyhetshändelsernas storlek – den så kallade verkligheten – är det självklart att artiklarna om VM i Brasilien blir mångdubbelt fler då det var en nyhetshändelse som fick hela den övriga idrottsvärlden att stå stilla under en månads tid. VM i Brasilien påverkade presidentval och världspolitik, ledde till kravaller, oroligheter och en förändrad framtid för en av världens största ekonomier. Ur ett nyhetsperspektiv går VM i Kanada inte ens att jämföra.

Det är rena fakta som Medierna missade trots att Fröken Frändén kallats in för att ge perspektiv. Hon blev nedklippt för att Medierna överhuvudtaget skulle få ihop sitt reportage.

Anledningen till att exempelvis Sportbladet skickar fler journalister till Kanada än till Brasilien är att Sverige deltar i det förstnämnda. Intresset för våra landslag i mästerskap är ganska jämnstort om man ser till tittarsiffror och klick, och då behövs en initierad bevakning, därför krävs mycket folk på plats. Vad gäller VM i Brasilien kunde en stor del av arbetet göras hemifrån redaktionerna genom att scanna nätet eftersom du inte tillför särskilt mycket genom att vara på plats på till exempel Argentinas eller Tysklands träningar.

Så till några av Moa Svans bästa poänger i dagens debattartikel.

Bevakningen av herrlandslaget i svenska medier har på många sätt spårat ur. Den ser ungefär likadan ut som för tio år sedan, då landslaget var konkurrenskraftigt och hade storstjärnor som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg, Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg.

I dag heter de största stjärnorna Kim Källström och Anders Svensson, och då är Svensson på plats som tv-expert.

Ja förutom Zlatan då som är på ett par nivåer över alla andra och har en position som borde granskas mot just den bakgrunden men det är få av landets pennor som gör detta, Simon Bank och Olof Lundh undantagna. Och jag själv får jag väl flika in eftersom ingen annan kommer göra det åt mig. Du vinner nämligen inga priser på att vara obekväm vilket överallt annars ses som en journalistisk tillgång.

Jag håller med Moa Svan om att den positiva rapporteringen av det svenska herrlandslagets prestationer senaste åren inte överrensstämmer med verkligheten. Själv har jag hoppat av landslagsbevakningen av just denna anledning. Möjligen kan det bli läge att kliva på igen framöver men då krävs en förändrad attityd från ledningshåll vilket inte är helt enkelt eftersom många redaktioner sitter fast i diverse sponsor- och partnerskap med landslaget och har marknadsavdelningar som ligger på.

Just nu pågår debatt och diskussion på flera redaktioner hur bevakningen av herrlandslaget ska förändras och anpassas bättre efter de faktiska förhållandena. Förhoppningsvis syns en skillnad redan till hösten. Att något skulle ha förändrats till de stundande matcherna mot Norge och Makedonien nu i juni är nog för mycket begärt.

Denna sportjournalistiska debatt är dock inte i närheten av så besvärande som svenska sportmediers verkliga problem: Nämligen hur redaktioner förhåller sig till internationella Silly Season. Att lägga så mycket redaktionell kraft på övergångarna, utan att också ta upp avigsidorna med svarta pengar, skattebrott och agentfiffel som följer i dessa affärers spår, är inget annat än en stor skam. Om detta ska jag berätta i nästa blogginlägg.

Jag kommer att jobba denna veckan ut, ta allsvenskan i mål innan uppehållet, sedan följa VM i Kanada och U21-EM i Tjeckien från fast uteserveringsplats på Avenyn, möjligen med en skvätt energidryck i glaset.

Jag skulle säga att jag ser fram emot båda mästerskapen lika mycket men på olika sätt: VM i Kanada som supporter, U21-EM som en del av jobbet eftersom där ingår spelare jag själv brukar bevaka.