Då har vi lagt ut veckans Laul Calling-avsnitt med Emir ”Robocop” Bajrami i studion. Om ni undrar över smeknamnet beror det på att Emir kallas så sedan han tvingas bära en ”mekanisk fot”, en så kallad pneumatisk behandlingsortos över sin nyopererade fotled.

Bajrami är en skön lirare, det visste ni redan. Men jag blev positivt överraskad att han har mycket kloka åsikter när vi faller ner i djupare resonemang.

Stor skärm här, lite mindre nedan.

…förlåt, jag glömde att vi har ett extramaterial, HELA Långbenta reporterpumans exklusiva intervjun med Jonas Olsson & Sebastian Larsson. Spana in den här.

Följde kvalet mellan Gif Sundsvall och Gefle med ett halvt öga. En anledning var att jag hamrade på en AIK-krönika till dagens papperstidning. En annan att jag inte riktigt kunde gå ner i varv efter denna skrivelse på Svenska Fotbollförbundets hemsida.

Det har varit ovanligt många konstigheter från förbundet i år men det här tar nog fan priset. Då är konkurrensen som sagt stenhård. Jag tänker på titthålskirurgin på Lennart Johanssons pokal…eller minns bara vägran att motivera varför Haris Skenderovics armbågstackling inte var en armbågstackling. För detta har SvFF ännu inte redogjort, däremot går man nu till ett osmakligt angrepp på Giffarnas tränare Sören Åkeby.

Jag har inga problem med att förbundet tar fajten i sakfrågan. Åkeby ska böta 5 000 kronor eftersom Disciplinnämnden kommit fram till att han uppträtt osportsligt. I en tidningsintervju efter domen sade Åkeby att han inte tänkte betala några böter. Det är anledningen till att förbundet nu publicerar en skrivelse som går ut på att Åkeby riskerar sex månaders avstängning.

Så långt allt okej. Åkeby säger sitt, förbundet sitt. Fine.

Men i slutet av artikeln på svenskfotboll.se står följande:

”För bara ett par veckor sedan var samme tränare ute och kritiserade serieupplägget och det kvalspel som nu föreligger – som bl a GIF Sundsvall varit med och beslutat om för ett år sedan”.

Det är ju rena rama myndighetsmissbruket. Vad har det med saken att göra? Vill förbundet svartmåla Åkeby som någon slags serieförbrytare? Och ”samme tränare” – var det inte ens värt att nämna Sören vid namn utan i stället det lätt nedlåtande ”samme tränare”?

Generalsekreteraren Mikael Santoft bör plocka bort den där avslutningen och be Sören Åkeby om ursäkt, det är inte värdigt ett förbund att syssla med fullständigt obefogade vendettor på sin officiella hemsida.

Till sist, så ni inte får för er att jag saknar humor, snor denna av Robert Östholm:

1. Surfa in på Google maps.
2. Tryck på Vägbeskrivning.
3. Skriv Japan som startplats.
4. Skriv Kina som stopplats.
5. Gå till nummer 43 i vägbeskrivningen.

Vart ska vi?

Alex Miller hade ett uppdrag – att rädda AIK kvar i allsvenskan. Han lyckades med det, nu går han och klubben skilda vägar. Miller är naturligtvis inte AIK:s framtid, ingen har inbillat sig det. Men han gjorde ett bra jobb. Likt the Wolf i Pulp Fiction (”That’s thirty minutes away. I’ll be there in ten”) klev han in och löste ett problem – att Gnaget höll på att rasa ur allsvenskan.

Eftersom Miller och AIK hade enats om ett tvåårskontrakt var det inte hundra att skotten skulle försvinna redan nu, bara 99. Kanske skulle han behövas för att släcka bränder även 2011. Men nu är han borta och det brutna kontraktet kostar inte AIK något. Fine.

Det kommer att pratas om Stuart Baxter, om Mikael Stahre, om Rikard Norling. AIK-fansen är särskilt nostalgiska har jag märkt. Men jag är tveksam till ett gammalt namn som lösning, möjligen Baxter i så fall, under den bron har det runnit mer vatten. Men är han intresserad? Svårt att se det. En annan idé är Benny Lennartsson som tidigare varit sugen på just AIK.

Mitt förslag är som ni vet Lasse Lagos. Envis, tjurskallig, med tålamod som ledord, och en tillräckligt tung ryggsäck för att inte vika ner sig oavsett vad media, supportrar eller en inkompetent klubbledning säger. Snubben bor dessutom 30 meter från Råsunda, om han inte flyttat.

Den förre förbundskaptenen i Gnaget, det skulle i alla fall vara underhållande att bevaka.

Till sist: hur kul är det att vara Björn Wesström? Hans uttalanden för tre dagar sedan framstår nu som rena lögnerna. Men Wesström kanske togs på sängen av beslutet (vilket låter märkligt), precis som spelarna ska ha gjort (det gör de däremot alltid i AIK).

Att fansen ville ha bort Miller råder inga tvivel om, men hur det gick till denna gång vore intressant att få reda på. Värt att kolla upp.

Emir Bajrami gästar Laul Calling S05E07 vi släpper ut det på torsdag vid lunch, jag skulle vilja säga att det är ett av våra bättre program.

– Kanske inte fem dansande Johnny Bråttom-plus men fyra gedigna, som jag tror att Vikingstad kommenterade efter inspelningen.

Har ni missat något av höstens avsnitt länkar jag till dem nedan, sedan har vi bara en inspelning kvar, torsdag 18 november. Jag är inne på att kolla med Alexander Gerndt om han nu orkar ta sig till Stockholm dagen efter landslagsdebuten (?). Att Gerndt nyligen suttit och duckat för high fives i en annan studio gör mig inget, då tar vi det relevanta snacket hos oss.

Eller någon ni hellre vill se? Det har faktiskt blivit hyfsat fungerande att få folk till studion, det verkar som att spelare och ledare gillar konceptet där vi blandar högt och lågt i god ton utan att vara inställsamma.

Så vad fan, förutom Zlatan, Svennis, Fredrik Ljungberg och Abgar Barsom ser jag ingen som helt omöjlig i alla fall.

Samtidigt är det inte fel att avsluta med hela gänget i studion: Bank, Niva, Leffe på läktaren och Emelie på uppstuds. Gästlistan – plus Bajrami då – är faktiskt helt okej som den är.

Ivo Pekalski inför guldavgörandet L L L

Johnny Ekström – legendaren L L L L L

Egil ”Drillo” Olsen om det nya, norska fotbollsundret L L L L

Rasmus Jönsson – jättetalangen om HIF:s supersäsong L L

Mattias Bjärsmyr – förre U21-kaptenen om proffslivet L L L

Erik Hamrén – förbundskaptenen om succéstarten L L L

Jag är inte särskilt förvånad att Alexander Gerndt får chansen i landslaget nu. Möjligen trodde jag att det skulle dröja till januariturnén men nu ska Johan Elmanders höna värpa och då tycker Erik Hamrén att det är ett bra läge att prova den allsvenske skyttekungen. Två tummar upp från mig.

…om ni vill fundera vidare på skillnaden mellan Lasse Lagos och Hamrén hade Lagos i detta läge plockat med Rade Prica med motiveringen ”han är närmre en plats i truppen”. Jag säger inte att någon taktik är bättre än den andra, det är möjligt att Sverige hamnar i en situation där man hade vunnit på att Rade varit med mot Tyskland…men spontant har jag svårt att se vad det skulle vara för situation.

Det jag gillar med Gerndt, då:
han har ett snudd på unikt tillslag (med svenska mått mätt) som han använder betydligt oftare än många andra forwards. Det gör honom till ett ständigt hot. Rör sig över stora ytor, svår att fånga upp för en backlinje, bra på att ta in boll. Du kan komma rätt långt på det.

Zlatan är med i truppen. Är han med när matchen spelas också? Tidigare har Zlatan gärna nobbat träningslandskamper, å andra sidan är han lagkapten nu, kanske sätter Zlatan ett värde i det.

Rasmus Elm är tillbaka. För knappt två år sedan ansågs han vara den störste talangen sedan just Zlatan. Nu är det bara att hoppas att utvecklingen kan ta fart igen, efter ett besvärligt 2010. Men jag är lite fundersam över var på en fotbollsplan Rasmus Elm egentligen ska användas? Spontant känns en fri kantroll som det bästa – har Sverige råd med det? Och blir Elm den yngste tillräckligt bra igen efter ett förlorat år? Många frågor som behöver svar.

Gerndt fick plats men inte Ivo Pekalski. Den nyblivne 20-åringens tid kommer. Troligen redan till januariturnén. Spelar ingen större roll, även om det så klart inte hade skadat för Ivo att lära känna Olof Mellberg och kompani redan nu.

Det känns annars som Hamréns syfte med denna träningsfajt är att fortsätta trimma ihop EM-startelvan och det nya spelsystemet, snarare än att testa massa nytt. Känns som rätt taktik, och av den anledningen gör det inte så mycket att Pekalski får vänta två månader på debuten.

Det är tydligen osäkert om Miroslav Klose kommer till Göteborg. Det lutar åt ett nej. Men vi som varit med ett tag vet att Klose överraskat förr.

Förbundet ska såga upp Lennart Johanssons pokal för att se om det verkligen står ”Bajen Forever” inuti. Om inte detta är ett skämt måste Lagrell ha fått en köldknäpp.

…vad är nästa steg? Att såga upp Lennart himself för att se om hjärtat verkligen är svart-o-gult?

Till sist, eftersom det har i allra högsta grad har med landslaget att göra; en sista ledtråd till torsdagens Laul Caling-gäst: ”Han höll sitt debutant-tal efter landskampen mot Bosnien i våras och bjuder på en skön story kring det i programmet”.

Jag fick mycket skit när jag försökte ge perspektiv kring Zlatans flytt från Barcelona, att det kanske inte är så enkelt som Johan Esk och många krönikörer och så kallade experter hamrade fast – att Pep Guardiola är en pajas.

Det är klart att jag förstår mekanismerna: Zlatan är vår spelare, vår landslagsman, vår stjärna. Det är klart att det är enkelt och bekvämt att ta hans parti mot någon som aldrig ens kommer att läsa det du skrivit.

Jag kan ändå tycka att expertdrevet mot Filosofen var lite fegt men jag blev inte särskilt upprörd – jag vet hur det fungerar. Jag vet också att de flesta läsare inte tar svenska krönikörer och experter på särskilt stort allvar när det gäller internationell fotboll (finns undantag, ni vet vilka).

Nu har Alexander Hleb av alla öppnat brödluckan i den egentligen redan avklarade debatten, och är det någon jag litar på är det just Hleb som inte har någon anledning att bluffa. Han skickar ett par kängor till Guardiola men inga kängor som tyder på att Barcatränaren gjorde något större fel utan kängan handlar om att Pep gjorde ett val – att inte satsa på vitryssen som snabbt skeppades i väg.

– Han hade förutfattade meningar och jag hade inte en chans att ändra på hans uppfattning, säger Hleb till Sport Bild.

Nästa citat är det intressanta, angående vad Zlatan ska ha sagt in Guardiolas face:

– Han (Zlatan) sa att till och med hans mormor hade kunnat träna det laget. Man kan nästan inte göra något fel med sådana spelare.

1. Om du kör den stilen som ny i en storklubb får du räkna med att det kan få vissa konsekvenser, till exempel att du placeras på bänken. Den tränare som köper sådana påhopp i parti och minut (minns Raiolas ständiga utspel), han ses snabbt som en pajas bland övriga spelare, och det är betydligt mer besvärande än vad Johan Esk tycker.

2. Att det skulle vara ”lätt” att träna ett fotbollslag som består av ett myller av världsstjärnor kan vara det dummaste missförstånd som finns kring modern fotboll. Jag är helt övertygad om att det är ett helvete. Lätta lag är till exempel det svenska landslaget åren 1998-2000, med spelare som Schwarz, Mild, Mjällby, ”Turbo” och kompani. Att säga att dagens Barcelona skulle vara ett ”lätt” lag att leda, nä, det köper jag inte alls.

Den här liraren måste väl ändå vara det yttersta beviset på att jag hamnat i boskapsvagnen på tåget till Stockholm?

…hon hade varit i Malmö och tyckte 2-0 var i underkant.

Jag lämnar alltså silverstaden och tuffar upp mot huvudstaden. Trevligt ställe Helsingborg och sympatisk förening. Om jag bara haft jobb, bostad och kvinna i trakterna kunde jag mycket väl tänkt mig att bo där. Om inte annat för att grilla ett T-ben med Erik Edman då och då.

Mitt besök resulterade i den här nyhetskrönikan: ”Grattis MFF – men HIF står bättre rustade för framtiden”.

Arne Hegerfors i TV4:s morgonpanel om one touch-Danne: ”Nu är han erkänd!”.  

…den gode Arne måste ha missat EM 2008.

Den långbenta reporterpuman jobbar på ett Laul Calling-knäck med Miroslav Klose – vi tänkte ta med honom till Borås Djurpark så han får träffa ett par lejon under sitt Sverigebesök – men enligt Tysklands presschef är hans engelska för dålig. Nu letar vi efter en fotbollsintresserad tolk som förstår termerna.

Allsvenskan är över och den går till historien som den mest ointressanta sedan jag började jobba som sportjournalist (2001).

…med ointressant menar jag att det aldrig tidigare under 2000-talet varit så dåligt intresse kring vår högsta serie. Det enda folk verkar bry sig om är AIK, oavsett vad fan som händer i andra delar av landet. Hälften bryr sig om klubben på riktigt, en fjärdedel är irriterade på klubben oavsett vad, och den sista fjärdedelen gnäller på att det skrivs för mycket om AIK. AIK borde ha en stående plats i högsta serien.

MFF och HIF är välskötta och sympatiska klubbar med riktigt bra fotbollsspelare, fina arenor och ambitioner, men endast de närmast sörjande verkar bry sig. Förutom folk i städerna Helsingborg och Malmö känns det som att intresset varit så gott som stendött för denna guldstrid. Fotbollen behöver lag från Stockholm och Göteborg i toppen.

…personligen tycker jag precis tvärtom, racet mellan Skånelagen har varit intressant som fan men att spelare och ledare kunde jabbat lite mer mot varandra för att jaga upp stämningen. Nu blev det en del tjafs om Simpsons men det var också det enda. Där saknades artister som Bojan och Mutumba.

I morgon klipper vi torsdagens Laul Calling med ordinarie, svensk herrlandslagsman. En ledtråd: hans favoritfilmer är Scarface, Gudfadern och Nyckeln till Frihet.

Nej, det blev aldrig någon dramatik i eftermiddags. Efter tjugo minuter var det över, vilket syntes på spelarna i Helsingborg. När Malmös 1-0 kom upp på storbildsskärmen (av någon anledning hela sex minuter senare) dog match och stämning på Olympia. 

Av HIF:arna var bara Christoffer Andersson ovetande om resultatet, och ”Chrisse” var den som sprang mest på planen. Till ingen större nytta – Alexander Gerndt var iskall, Erik Sundin träffade sällan bollen och Rasmus Jönsson träffade bara virket. 

– De var inte fotboll, sa Rachid Bouaouzan om Kalmars tillbakadragna taktik men Helsingborg skulle givetvis uttnyttjat något av sina 16 avslut på mål.

Bara att gratulera Malmö FF alltså, och förklaringen till guldet är enkel: när ”Rolle” släppte på diktatorstyret och lät spelarna ställa upp för media igen efter förlusten mot Kalmar, ja då lossnade det.

Skämt åsido, årets MFF är framför allt ett exempel på en förening som tagit väldigt många korrekta beslut. Inte alltid så lätta beslut.

Ibland vinner ett lag för att det ”bara rullar på” men MFF har gjort väldigt mycket mer rätt än att spela bäst, ta flest poäng, göra mest mål och släppa in minst antal.

Till exempel:

One touch-Danne skolades om till mittback…Wilton Figueiredo flyttades ner som mittfältare…Ivo Pekalski släpptes fram bredvid honom…Hasse Gren kastades ut…Pep kom in…Yago Fernández värvades…en långsiktig satsning på egna talanger betalade av sig…Borg & Madsen lämnade rampljuset vilket minskade trycket på föreningen…med mera med mera.

Det har inte varit något givet guld detta, även om poängskörden är ovanligt stor.

…nästa år blir det tuffare, det är många som ska ha revansch.

Med facit i hand borde jag givetvis hållit fast vid det här guldtipset…men här har tabelltipset ni ska gnälla på, mitt slutgiltiga tips inför säsongen (det är många som har väldigt mycket mer att skämmas för):

1. Elfsborg

2. IFK Göteborg

3. Kalmar FF

4. Malmö FF

——————

5. BK Häcken

6. Örebro

7. AIK

8. Helsingborg

9. Djurgården

10. Trelleborg

11. Gefle

12. Mjällby

13. Gais

——————

14. Halmstad

——————

15. Brommapojkarna

16. Åtvidaberg

…sitter och tuggar på den nu samtidigt som jag försöker få ihop ett par HIF-texter till morgondagens tidning.

Prickade i alla fall nedflyttningslagen men de var å andra sidan rätt givna.

Gefle fick det lite jobbigare till slut men då klev Dragan Kapcevic fram. Så klart. Det hade ni också på känn att han skulle göra?

…allvarligt talat, vem är karl´n? Där kan vi snacka om dramatik, tre minuter från full tid sköt Kapcevic ner Åtvidaberg i superettan och räddade kvalspel åt Gefle.

Trelleborg slutar alltså femma i allsvenskan efter en otrolig höst. Femma!

AIK och IFK Göteborg stora fiaskolag, tillsammans med Kalmar. Elfsborg underpresterade, Örebro en positiv överraskning, precis som Mjällby.

Ungefär så kan allsvenskan 2010 sammanfattas.

…eller med att Malmö tog dubbeln på samma dag: SM-guldet och Lasermannen 2.0. Grattis, som sagt.

Precis bytt tåg i Hässleholm och tar nu kurs direkt mot Helsingborg. Sov som en liten hundvalp första delen av resan. Tills jag väcktes av en tjutande unge. Barnfamiljer borde förbjudas att resa 1:a klass, de kan hålla sig till boskapsvagnen.

Nåväl, inte särskilt många HIF-fans på tåget. De som är här håller låg profil. Lugnet före stormen? Eller vågar man kanske inte riktigt tro på det ändå.

Det kan bli en bra dag för Malmö. Lasermannen 2.0 gripen och SM-guldet himma. Eller så är det fel gubbe och HIF kniper bucklan i stället, det vore förstås en mindre bra dag.

Bläddrat igenom blaskorna men inget oväntat i förhandsrapporteringen. Bäst är nog SvD:s reportage om AIK:s krisår. Där påstås förvisso att Dulee Johnson tjänar mellan 10 000 och 15 000 kronor. Glömt två nollor? Mellan 100 000 och 150 000/månaden låter rimligare. 

Conny Karlsson vs Roland Nilsson – vem håller Blåvitt-fansen på? Conny skulle jag tro. Men ingen av dem är årets tränare. Det verkar den här Josep Clotet Ruiz vara även om jag fortfarande saknar storyn om honom.

Mitt allsvenska lag: 

Viktor Noring

–

Ulrich Vinzents, Joel Ekstrand, Daniel Andersson, Erik Edman

– 

Ivo Pekalski

Nordin Gerzic, Marcus Lantz

Wilton Figueiredo

–

Denni Avdic, Alexander Gerndt

Bra balans, som Lasse Lagos skulle sagt. Men vad gjorde han hos Robins? Vilket felbeslut. Skämskudden fick jobba. Men han lät sugen på att träna Blåvitt, det gjorde han.

Så har Zlatan varit i bråk igen. Ingen kan vara förvånad. Det dröjde faktiskt ganska länge. Det björngrepp som Oguchi Onyewu kopplade kunde kommit redan efter att Zlatan satte en taekwondo-kick i stackars lille Rodney Strassers rygg. Jag spekulerar aldrig i skuldfrågor, men konstaterar att Zlatan då och då hamnar i konflikt med sin omgivning.

Däremot kan jag bli lite irriterad på kommentarerna som nu haglar om att sådant inträffar hela tiden i fotbollsklubbar.

Skitsnack.

Interna slagsmål i samband med träningar är naturligtvis oerhört ovanliga. Ingen tränare eller klubbledning skulle tolerera att spelare slogs med varandra dag ut och dag in. Det säger sig självt. Dessa spelare skulle tillrättavisats, fått böter och till slut sålts om de inte kunde hålla ordning på knytnävarna.

”Det händer hela tiden”, är klubbarnas standardsvar de få gånger det ändå blir bråk. Den bluffen bör vi syna. Lämpligast med frågan: ”Okej, när i den här klubben hände det senast då?”. Om vi mot alla odds får ett exempel, tja, då har vi en bra story till.

I svenska landslaget bråkas det två gånger per tio år.

I morgon bitti tåget till Helsingborg och jag läser i konkurrenten att Conny Karlsson förebereder en chocktaktik för att vräka in mål i början av matchen. Det låter som en skrivbordsvinkel. Känner jag Karlsson rätt handlar det om att fixa tre poäng i första hand. Tänk om den nya HEMLIGA taktiken failar och HIF förlorar samtidigt som Malmö också gör det…Conny hade aldrig förlåtit sig själv.

Apropå konkurrenten: deras ende krönikör är uppenbarligen i New York. Vi får väl hoppas att han hinner hem till avgörandet, allt annat känns rätt oseriöst.

Jag gillar Niklas Holmgren men när han tre gånger tre gånger kör ”Titta här, titta här – TITTA HÄR” i en dussinmatch mellan United och Wolves, då känner jag att det där guldkornet börjar bli lite uttjatat till skillnad från när han tog oskulden.

Kvällens TV-tips då:

20.00: Dokumentären om Jonsered i Kunskapskanalen (?).

21.30: Lasse Lagos gästar Robins i SVT.

22.05: Alltid ett givet val, Mördare Okänd, också SVT.

Inför avgörandet i allsvenskan laddar ni bäst med senaste Laul Calling. MFF:s Ivo Pekalski gästar.