Händer en del i veckan lugnt sagt…utsålt Göteborgsderby Blåvitt-Gais i kväll…Champions League drar igång i morgon och på onsdag slaget om Skåne, Malmö FF-Helsingborg. Plus val till helgen. Dessutom m å s t e jag tvätta.

Hade tidigare en svag känsla att HIF vinner derbyt, men nu fick kryssade MFF mot Åtvidaberg, fick ett par gubbar avstängda och känns plötsligt som laget som slår ur underläge. Det känns nog som en 2-2-match.

Sportbladets Champions League-bibel går att köpa i dag, 116 sidor för 29 kronor. En bra investering. 

Om någon trodde att den påhittade karaktär som ibland dyker upp i denna spalt röstar på Sverigedemokraterna så glöm det. Det var ironi. Inte ens fotbollsintresserade låtsasmilitärer gör det.

Boken ”Vad för jävla pack e ni?” ligger på mitt skrivbord. Handlar om Stockholms fotbollsklackar och kan bli kvällens läsning.

När vi ändå är inne på politik.

I dagens Aftonbladet skriver Peter Kadhammar i en betraktelse:

”De är nervösa på andra sidan också. Carl Johan Swanson, moderaternas presschef, mejlade till denna tidnings samhällschef Lena Mellin. Swanson meddelade att det ’självklart’ inte ’är hans ’sak att ha synpunkter’ på vem som skriver poliik i Aftonbladet.
Sedan hade han synpunkter på att Robert Laul ska skriva politik i Aftonbladet. ’Det är dock viktigt att vara medveten om den tydliga vänsterprofil som Laul har’, varnade Swanson.
Tack för rådet!”

 Då var man uthängd som socialist då. Tack för det, Kadhammar!

…å andra sidan blev jag uthängd som moderat i mitt eget kommentarsfält häromdagen. Det skulle jag i så fall ha gemensamt med Bingo Rimér, Baren-Håkan och Robinson-Robban. Aftonbladet viger i dag sex sidor åt kändisar som avslöjar vad de röstar på, och gänget ovan är moderater alla tre.

…det skulle inte förvåna mig om Ek Wallraff är moderat han också. Möjligen sverigedemokrat.

Broder Birro, som av någon outgrundlig anledning får uttala sig i enkäten, svarar så här:

”Som författare anser jag att man ska stå fri från alla sorters sammanhang. Därför röstar jag inte på något parti”.

…i min bok är Broder Birro kristdemokrat men det och detta kanske bara var ett tillfälligt snedsteg.

Men tillbaka till där vi började. Vad har det egentligen tagit åt borgarna? Darrar de när Laul fattar pennan? Varför bryr sig moderaternas presschef när jag ska skriva politk? Vem fan är jag? Det är ju absurt. En sak att Henrik Brors och Niklas Svensson är tydliga borgare, deras röster betyder något i sammanhanget. Det borde Swanson kritisera i stället.

”Som författare anser jag att man ska stå fri från alla sorters sammanhang”.

Hur menar Broder Birro egentligen där? Alla sorters sammanhang? Det låter som att han betraktar sig själv som en egen planet som då och då  gör diverse gästspel inom olika områden. Ganska många områden faktiskt. En dag stod han till och med i Aktuellt och skrek att han var katolik. En uppenbar lögn visar det sig nu, för katolicismen måste väl ändå betraktas som ett sammanhang? Precis som arbetsplatsen Expressen och supporterskapet till Roma och italiensk fotboll.

Vad röstar Zlatan på? Jag tror han är miljöpartist. Han och Niva.

Bank? Borgare till handling och gärning men socialist i själ och hjärta gissar jag.

Miss Modin letar nog fortfarande.

Vikingstad känns som en gråsosse.

Vad har vi mer?

Till fotbollen då…svag insats av hela Milan i går.

För att inte tala om Barcelona.

Soppan kring Linus Hallenius övergång till Genoa rullar vidare. I morse satte jag nästan kaffet i halsen. I den här artikeln, som handlar om den italienska advokatbyrå som skulle fått nästan åtta miljoner kronor om inte dealen kommit fans och medier till känna, reagerade jag på ett namn – Luca Ferrari.

Kommer du ihåg honom, Farsan?

För länge, länge, länge sedan reste jag och Aftonbladets biträdande sportchef Håkan Andreasson (a.k.a Farsan) till Turin. Det var på den tiden Zlatan spelade i Juventus, jag hade författat en mindre lyckad kontaktannons och Zlatan var som bekant rasande.

– Du är en pajas Laul och du har förlöjligat mig inför hela svenska folket, röt Zlatan dagen efter publiceringen.

Några månader senare bjöds vi alltså in till Turin för att mäkla fred. 

– Build some bridges, som Zlatans agent Mino Raiola uttryckte det.

Vi hamnade på ett hotellrum – Raiola, Zlatan, deras advokat, Farsan och jag. Mitt glasögonfodral muddrades för att avlägsna eventuell avlyssningsutrustning.

Den här storyn har dokumenterats lite här och var, bland annat i Jeffans bok om Zlatan, jag ska inte trötta ut er med att dra den en gång till. 

För att återknyta till inledningen; advokaten som var på plats detta i hotellrum bar den mest figursydda Armani-kostym jag någonsin sett. Hans namn var Luca Ferrari.

Vi byggde aldrig några broar i hotellrummet. Och jag trodde aldrig att mina och Luca Ferraris vägar skulle korsas igen. I morse gjorde dem det. 

Luca Ferrari. En skugga ur det förflutna.

Jag vet inte så mycket mer om denna man än att bara hans kostymkonto är högre än Bajens årsomsättning. Det är en lirare som Hammarby ska se till att inte ha alltför mycket ogjort med.

I kväll koncentrerar vi oss på fotbollen. Jag är fotbollsspelare sedan 34 år och journalist sedan 17. Jag måste tänka och skriva det jag tror på, det min erfarenhet har lärt mig. Det hindrar inte att jag kommer bänka mig 20.45 och hoppas att Zlatan hänger både ett, två och tre mål mot Cesena. I min värld ryms både den briljante Zlatan och den falske. Jag kan hylla Zlatan men jag kan också kritisera honom. Min penna är varken brun eller brun. Det finns fotbollsspelare jag älskar och de heter Miroslav Klose och Pippo Inzaghi, Steven Gerrard och Ronaldinho. En gång hette de Zico och Maradona. I en annan tid och ett annat liv Bosse Wålemark och Bashkim Shaqiri.

Fotbollen och journalistiken har lärt mig det jag vet om livet. Det är klart att det finns brister men inga dolda dagordningar. 

En liten tränare.

Så beskrev Zlatan sin tidigare chef i bokslutet över tiden i Barcelona.

Nu kommer Filosofens svar.

Utspelet på gårdagens presskonferens vinklas av medier som att Pep Guardiola tar på sig skulden för att Zlatan och Barcelona till slut gick skilda vägar. 

Så gör bara en stor tränare, skulle jag säga.

Men man får vara bra korkad om man inte fixar att läsa mellan raderna. Påhejad av upphetsade svenska krönikörer och så kallade experter avslutade Zlatan med att ta heder och ära av sin gamle boss medan Guardiola avslutade som en gentleman. Jag tror att det säger en hel del om hur relationen såg ut under tiden.

Vi får väl se men jag tror att tiden kommer ge Guardiola rätt. Då är det inte bara Zlatan som kanske får äta upp ett och annat.

Ibland känner jag mig som Diogenes som gick runt med en lykta i antikens Grekland.

Vad letar du efter? undrade folk.

– En ärlig man, svarade Diogenes.

…fast Henrik Rydström skriver bra här.

EM 2020 till Sverige? Med Thomas Bodström i spetsen lovar nu de rödgröna att stå för de ekonomiska garantier som behövs, något Alliansen vägrade när det blev skarpt läge kring Sveriges/Norges EM 2016-ansökan i fjol. Som fotbollsreporter känns det dumt att protestera mot en svensk EM-ansökan, det får andra sköta. Jag ser gärna ett stort fotbollsmästerskap i Sverige. Bodström visar bra bollkänsla.

Apropå politik: håll utkik i nästa vecka. Då kommer mina valreportage i Aftonbladet.

…under tiden får ni hålla till godo med min insats i valpanelen.

Många frågar om Laul Calling. Ja, vi kör igen. Fredag 1 oktober drar vi igång om alla bitar faller på plats. Håll utkik på vår Facebook-sida för info. Och glöm inte att gilla.

Ni vet att jag inte slösar med utropstecknen men blir man hyllad av ”Drillo”, då är det värt ett till!

Så här är det.

Blev uppringd av norska tidningen VG i går som undrade vad jag tycker om Egil ”Drillo” Olsens succé – elva segrar på 16 landskamper och nu två raka i EM-kvalet, bland annat mot självaste Portugal.

Givetvis hyllar jag ”Drillo” förbehållslöst:

– ”Drillo” är ett geni. Det tror jag alla svenskar skriver under på. Han har haft rätt hela tiden och vi har haft fel.

Tänkte inte mer på det men så i natt fick jag ett mejl av glad norrman:

”Takk skal du ha. Jeg som nordmann gir deg en hyllest som en supersvenske!”.

Det visar sig att artikeln är den näst mest lästa på vg.no, slagen bara av något om ”Kungarna av Tylösand”.

Men inte nog med det, i VG:s artikel får ”Drillo” kommentera min hyllning – och svarar med en tillbaka:

– Det är känsligt att erkänna fel. Det krävs stort mod för det. Jag har nog lite fler sympatisörer i Sverige än i Norge.

Jag tackar och bockar, och konstaterar att den 68-årige gubbtjyven även har rätt kring det sistnämnda. Självklart hoppas vi att Norge spelar bort både Portugal och danskjävlarna från gruppsegern och kvalificerar sig för EM i Polen/Ukraina 2012.

Forza ”Drillo” – vem fan är Ståle Solbakken?

För yngre läsare kan jag berätta att ”Drillo” var förbundskapten för Norge redan på 1990-talet. Trots stora framgångar hånades han över världen i allmänhet och Sverige/Danmark i synnerhet för sin destruktiva fotboll (och sina gummistövlar).

”Drillos” filosofi handlade hårddraget om att, har du inte gjort mål efter tre passningar kan du lika gärna lämna över bollen till motståndaren, för då kommer du ändå inte göra mål. Mer konkret: långboll mot stor forward, skarv, avslut. Sedan tillbaka i försvarsposition. Detta hade en dator räknat ut åt ”Drillo”.

Vad grejen med gummistövlarna var kommer jag inte ihåg.

12 oktober.

Notera datumet i almanackan.

Holland-Sverige på Amsterdam Arena.

Så här startar jag:

Isaksson

Larsson, Granqvist, Majstorovic, Safari

Anders, Wernbloom

Elmander, Källström, Bajrami

Zlatan

KOMMENTAR

Sverige ska inte ge upp matchen, Sverige ska slåss för seger men vara nöjda med ett kryss. På defensiva kanter behövs kvicka fötter, det har Sverige i Seb Larsson och Safari. Jag petar Ola Toivonen för att få ett mer defensivt balanserat lag centralt. Triangeln Svensson–Wernbloom–Källström startade mot Bosnien i somras och jag skrev i min krönika dagen efter att det troligen är en förberedelse inför Hollands-matchen. Det betyder inte att jag anser att Toivonen varit dålig eller att han inte förtjänar fler chanser men mot Holland blir det bäst så här. De tre centrala kan växla position, både Anders och Pontus fungerar i den offensiva spetsrollen, kanske ”Boom Boom” allra bäst egentligen.

Det jag är mest nyfiken på är att Erik Hamréns fotbollsfilosofi ställs på sin spets. Föregångaren Lasse Lagos hävdade i sten att Sverige hade ett för dåligt passningsspel för att spela med en forward. Hittills har det fungerat bra när ensam Zlatan sugit in bollen och fördelat vidare på löpande spelare. Men motståndet har varit svagt. Med Lagos system skapade Sverige få offensiva löpningar, Lagos försökte korrigera detta men aldrig genom att ändra på systemet. Hamrén har lyckats, nu löper spelare i parti och minut runt en bollförande Zlatan. Men som sagt, motståndet har varit svagt. Hur Sverige hanterar detta mot riktigt motstånd blir intressant att se.

Men framför allt handlar det om att stänga igen bakåt. Jag tror på lägre utgångslägen får yttrarna snarare än att kasta in mer defensiva spelartyper. Det behöver finnas något att slå om på också. Möjligen kan Lustig ligga kvar som högerback med Seb Larsson strax framför men då lämnar vi Elmander på bänken och det kanske är resursslöseri. Vi får nog titta lite på spelarnas form om en månad också.

…men det är klart att vi kommer sakna det här fajtingfacet…

…Scanpix-bild från när Olof Mellberg går in i duellen som gav rött.

Om matchen är inte så mycket att säga. Sverige var precis så överlägsna som vi trodde, om inte ännu mer överlägsna. Vårt journalistlandslag hade bjudit bättre motstånd än San Marino; Tennisberg (Radiosporten) hade psykspelet mot Zlatan, Glader (AB) skavt ner Toivonen, jag är snabbare än Källström och Wernbloom, och Fredriksson (C+) lämnar sällan en journalistfajt mållös. Största bekymret är väl om vår högerback Simon Bank hade hängt med Emir Bajrami…

Den där stämningen som folk på plats på Swedbank Stadion refererade till gick tyvärr inte genom rutan. Den lämnar jag åt andra beskriva. Men nog kändes det ända till Stockholm när Zlatan fick göra 1-0.

I sin stad.

Inför sina barn.

Sverige tar alltså med sig en trevlig kväll, några fina mål, två självmål, tre poäng – och en avstängning. Tyvärr är det framför allt en jävla avstängning Sverige tar med sig.

Olof Mellbergs hjärnsläpp högt upp på offensiv planhalva kan mycket väl kosta poäng mot Holland. Mellberg är svensk landslagsfotbolls defensiva själ, hjärta och hjärna men saknas nu i kvalgruppens tuffaste match. Mellberg flög in i duellen och såg ut att stampa till med båda fötterna. Ett av de klantigaste beslut jag sett på en fotbollsplan. Zidane blev åtminstone psykad.

…visst, TV-kameran kanske luras men min tes är att satsningen i det läget är så onödig, ett hjärnsläpp, för Mellberg riskerar det röda kortet oavsett han träffar motståndaren eller inte. 

Samtidigt är det den viljan och inställningen som gjort Mellberg till en av Sveriges bästa mittbackar genom tiderna. Så vad ska man egentligen säga…mer än att jag hellre haft Zlatan avstängd mot just Holland borta då kryss är prio ett.

Jag reagerade direkt på att Erik Hamrén inte kastade in Andreas Granqvist men bytet kom efter paus. Granqvist gjorde sin första tävlingslandskamp, sin sjunde A-kamp, men han har suttit på bänken under 70 andra känns det som. Helt rätt att göra bytet och spela vidare med fyrbackslinje som ett genrep inför Holland 12 oktober.

…om det nu blir Granqvist som ersätter…Petter Hansson är still going strong, nu för tiden i Monaco. Men ”Granen” gjorde mål, det kanske stärker hans aktier.

Till sist:

Med Zlatan på planen tar Zlatan frisparkarna. När Zlatan kliver av tar Kim över. Seb Larsson får vara nöjd om han får slå någon enstaka – trots att han är den bästa frisparksskytten på liggande boll strax utanför straffområdet (skott). Men rangordningen bygger tydligen på andra värden.

San Marinos målvakt var inte så dum.

När kräver Ola Toivonen – som spelar i nummer tio-rollen – att Zlatan släpper tröja nummer tio? Toivonen kutar runt i nummer sex. Sex? Måste vara därför det plötsligt går trögt för honom.

”Granen” förtjänade att få göra mål. Det visade om inte annat lagkamraternas kramkalas efteråt.

Vad säger Erik ”En-sorgens-dag-när-Lagerbäck-slutade” Niva om Erik Hamréns kvalinledning?

Känns som att Chippen är nära fiskpinnarna i den svenska truppen.

…och Miroslav nätade för Tyskland igen.

Har nu bänkat mig framför TV:n – TV 10 – och laddat upp med två Inget tjafs deluxe…

…det är alltså mina hamburgare som består av bröd, kött, ketchup, dressing och stekt ägg. Det är det som är själva deluxen, ägget. I övrigt – inget tjafs.

Återkommer med en rapport efter fajten. Sveriges största seger i kvalsammanhang är 7-0 (över Malta i kvalet till VM 1974 och 2006). I VM 1934 vann Sverige med 8-0 över Kuba. Ryker rekorden i kväll?

I vänskapslandskamper har Sverige vunnit med 12-0 över Lettland 1927, och samma siffror över Sydkorea i OS 1948. Det blir svårare.

(håll koll i vänster kryss)