Ola Danhard, Brommapojkarna, blir den siste från Bosse Lundquists gäng att lämna Sef-styrelsen, trots mandat att sitta ett år till.

Samtidigt sammanfattar DN en del av det snack man hört under resans gång och jag betvivlar inte att detta stämmer, men det finns ju fler bitar. Det är visserligen uppenbart att Bosse Bank agerar kraftigt uppbackad av Bengt Madsen (vars hjärtefråga är att stoppa bolagiseringsmotionen) men jag tror inte att Bosse Bank är någon viljelös lakej (även om det är en gåta varför han vill skjuta upp bolagiseringsfrågan ytterligare två år).

Bosse Bank har en uttalad ambition och tro att kunna öka intäkterna till elitklubbarna, till exempel genom att sälja ut namnrätten till allsvenskan samt göra nya TV-avtalet till en succé. Hur det går får vi svart på vitt i sinom tid. Bloggen följer utvecklingen med spänning.

Årsmötet hålls i eftermiddag. Då får vi också svart på vitt om allt gick lugnt till eller om Lundquist och Madsen passade på att gå tolvrondare i pausen. I en sådan match hade jag spelat på Madsen. Inte ens en katt har lika många liv.

Klumpiga, långsamma, snubblande och snedsparkande…med en enorm mittback från Australien som försökte sig på årets segaste och mest misslyckade filmning…en tränare som precis fyllt 25…en svensk som inte platsade i AIK…en målvakt med betongfötter…ja ni fattar.

Men vad gjorde det?

Ålborg spelade med hjärtat utanpå sina fula jävla polkagriströjor och gick in i närkamperna så att City måste trott att de landat på Old Trafford i stället där de joggade runt och tuggade sina tuggummin.

Publiken slutade aldrig sjunga, en Kaká dök upp från ingenstans, Robinho fick kliva av, inte ens den fantastiska Stephen Ireland kom någonstans. Andreas Johansson styrde spelet och Luton Shelton (minns ni honom?) sprang sig fri lika lätt som i allsvenskan och när han inte sprang så flög han.

En dansk jag inte uppfattade namnet på klev fram och vräkte upp en straff i nättaket i sista minuten mot en målvakt som nyligen köptes in för hundra millar, pengar från en saudier som är god för 3000 miljarder typ, och förlängning!

Magnus Pehrsson – demontränaren. Han som Erik Niva tyckte skulle stannat i Gais.

Jag hatar akvavit men om jag haft en Aalborg hade jag svept i pausen.

Sedan straffsparkar – då drar samma jävla dansk upp bollen på samma jävla ställe i nättaket. Underbart. Andreas Johanssons straff är inte heller dåligt placerad. Betongmålvakten millimetrar från att nå Elanos straff, sedan missar kaptenen och så är det roliga slut för den här gången…även om sydafrikanen som inte riktigt platsade i Djurgården skojade till det med en rätt iskall Wernbloom-chipp innan allt var över.

Bittert, bittert.

Du skulle stannat i Gais, Pehrsson.

I morgon det omtalade årsmötet i Svensk Elitfotboll men dramatiken uteblir helt nu när Bossarnas kamp bara blev en kamp inför valet. Lundquist drog sig ur och Johansson står ensam kvar. Men svensk fotboll känns fortsatt splittrad. Bosse Banks första uppgift blir att ena styrkorna. Med start i morgon.

Fröken Frändéns blogg på väg mot en sajt nära dig…jag har skrivit det tidigare men värt att upprepas…den påminner om Broder Birros, handlar om italiensk fotboll, men vi slipper personliga brev till Zlatan, tack o lov.

…apropå Broder Birro; Broder Bäver driver rätt hårt med honom här, det som är roligt med Broder Birro är att han blir så himla upprörd varje gång. Ta det med en klackspark, säger jag.

Malmös nya spelsystem fungerar inte, det rapporteras att offensiven är fortsatt svag. Kanske beror det på att Ola Toivonen inte är ersatt. Roland Nilsson kan dribbla med siffrorna på alla möjliga sätt, men det ersätter inte Toivonen.

Från ingenstans kliver Djurgården fram och gör en intressant värvning – Liveropools 20-årige vänsterback Robbie Threlfall. Jag påstår inte att jag känner till grabben, jag påstår att han inte kan vara sämre än Jan Tauer.

I skuggan av värmen verkar vara en i raden av bra svenska filmer på senare tid. Premiär i morgon.

Jobbar hemifrån i dag, dels vaknade jag med tandvärk och halsont, dels finns inte särskilt mycket att göra på tidningen, hockeyn tar stor plats och resten går till reportrarna som är iväg på de allsvenska lagens träningsläger. Det är självklart, men dessa skriverier om ishockey – jag begriper det inte, finns det någon som bryr sig? En sport där man helst skjuter ner pucken i ena sarghörnet i stället för att lira sig fram till mål. Sedan slåss man inför öppen ridå utan att någon ifrågasätter vad fan som händer.

Juventusbacken Nicola Legrottaglies självbiografi har kommit ut och killen har inte mycket till övers för homosexuella.
– Det är på modet nu. För många är det ett sätt att protestera på. Bibeln berättar att homosexualitet, maskulint eller femint, inte är bra. Som kristen måste jag uppmana bögar och lesbiska att läsa bibeln.

Själv uppmanar jag Nicola att slå igen sin bibel och besöka utställningen Rainbow Animals på Naturhistoriska riksmuset i stället. Där var jag i går och fick lära mig att tvärtemot vad som brukar sägas så har homosexuella djur ofta hög status i sin flock, till exempel bland aporna. För att få lägra en hona är det inte alls fel om man tidigare lägrat en hane, det visar på manlighet eller hur det nu var. Olof Mellberg läser säkert bloggen och kan ta med sin lagkamrat dit.

…däremot sympatiserar jag inte riktigt med de homosexuella fågelpar som stjäl heterofåglarnas ägg, det är elakt.

Twitter!

Dagens kalling.

Den här knorren på Tony G/Mats G-härvan var väl lite rolig?

Känner mig faktiskt laddad för Ålborg-Manchester City i Uefacupen i kväll. Visas dessutom på TV4 Sport som jag tror att jag har. Uefacupen har jag annars inte kollat på sedan 1987.

Zoran Lukic tippar allsvenskan och tror på guld för Elfsborg eller Blåvitt, Djurgården som topp fyra, AIK nånstans i närheten medan Hammarby ”tror att de vunnit SM-guld varje år och att det bara är vi andra som inte förstått det”. Jag minns när Zoran pratade om att leda serien från start till mål, det var lättare att förstå vad han menade då.

…AIK känns väl ändå som klart starkaste Stockholmslaget?

Dagens nyhet i fotbolls-Sverige verkar vara en icke-nyhet. Tony G skulle ersättas med Mats Gren från Grasshoppers. Jag fick tipset tidigt, ett tag senare var ”nyheten” ute på en nättabloid, sedan följde dementier på olika ställen. På något sätt har det här ryktet placerats hos olika människor och det kommer att sluta med artiklar på många sajter och i många tidningar.

Vem som vinner på allt detta? Ja framför allt Mats Gren vars kontrakt med Grasshoppers går ut till sommaren och som sedan länge uttryckt en önskan om att bli tränare i Sverige. Snacka om att plötsligt hamna i fokus. Hammarby är i dagsläget helt rätt klubb att kopplas samman med, det finns en nerv kring Tony G:s vara eller icke-vara. Jag är ju inte ensam om att tro att han mycket väl kan få lämna till sommaren eller efter säsongen.

…men att sparka Tony G nu, två veckor före allsvenska premiären…nä, det händer inte.

Det är om han själv har tröttnat och vill bort från Bajen. Tony G är 35 år, för sin karriärs skull tror jag han är livrädd för ett stort misslyckande, och det är precis vad han riskerar att göra med Hammarby i år. Det räcker att titta på truppen för att förstå det.

…men det scenariot tror jag inte heller på, det skulle också skada hans rykte om han gjorde en ”Tom Åhlund” och flydde fältet nu.

Så räkna med Tony G i Bajen fram till U21-uppehållet, resultaten avgör om det blir en fortsättning efter det.

Nu twittrar vi vidare.

Jag vet knappt vad det är, men nu finns jag på Twitter. Gäller ju att hänga med som det heter.

Bank och jag i Vesslan på väg till jobbet i förmiddags, Ebba von Sydow och Pål Hollender i ett diskussionsprogram på P3. En av punkterna: Partille-Johnnys.
Då höll jag på att köra av vägen, vad var nu detta? Jo, tydligen har någon form av brat vuxit fram och fått namnet Partille-Johnnys, ungefär så här ser de ut…för jävliga med andra ord. Jag som bodde i Partille fram till 22 undrar vad som hänt med kommunen.

…här kan man till och med testa om man är en Partille-Johnny. Jag fick 7 av 15 poäng och är tydligen ”en liten wannabe”.

…men klart som fan att man smitit in på sminkbutiken och lånat lite vax ur testburken när man varit ute på stan och sett för jävlig ut.

En rundringning visade snabbt att allt inte är frid och fröjd bland fotbollspamparna bara för att Bosse Lundquist dragit tillbaka sin kandidatur. Sten-Inge hoppar nu av Sef-styrelsen trots mandat att sitta ett år till.

Blir mer och mer övertygad om att Erik Edman tar vänsterbacksplatsen mot Portugal.

…då återstår egentligen bara ett frågetecken i startelvan: vem spelar till höger på det raka mittfältet? Gissar att den svenska taktiken blir den samma som i höstmatchen på Råsunda, alltså ett rakt mittfält (Anders/Kim) och yttrar som flyttar in. Det talar för Sebastian Larsson. Chippen känns given till vänster.

Jag tippade 0-0 då, ser ingen anledning att ändra mig nu.

Sedan håller jag med den bloggkommentar jag fick om att backlinjen Mellberg-Hansson-Majstorovic-Nilsson är alternativ två om Edman inte bedöms spelduglig.

Här är mitt slutgiltiga allsvenska tips som precis lämnades över till Bilagaredaktören.

Jag har tänkt om på några positioner men strukturen är ungefär den samma.

Krångligast har jag med Helsingborg och Häcken som jag tycker är oerhört svårbedömda.

Givetvis hade man velat vänta två veckor till men i dag var deadline.

1. Elfsborg
2. IFK Göteborg
3. AIK
4. Helsingborg
5. Kalmar
6. Malmö
7. Örebro
8. Halmstad
9. Trelleborg
10. Gais
11. Hammarby
12. Djurgården
13. Örgryte
– – – – – – – – – – – – – – – – –
14. Brommapojkarna
– – – – – – – – – – – – – – – – –
15. Häcken
16. Gefle

En trupp helt utan överraskningar. Jag kan inte komma på ett enda namn eller avsaknaden av något att bli förvånad över. Möjligen att det blev tre målvakter och att Adam Johansson kom med. Men den osäkerhet som fanns kring honom handlade mer om hur förbundskaptenerna egentligen värderade hans insats mot Österrike.

Som jag varit inne på tidigare vore en uttagning av Henok Goitom helt unik (inga träningslandskamper). Finns ingen anledning att klaga på det. Då är petningen av Daniel Nannskog tuffare.

Gråskallen förklarade att Tobias Linderoth nu varit borta från landslaget så länge att det är tveksamt om han kan räknas som en aktuell spelare. Dessutom beklagade han djupt att Daniel Anderssons lårskada inte hunnit läka. Det pratas därför om mittfältskris, men jag vet inte om jag köper det. Problemen finns på vänsterbacksplatsen. När Roland Andersson säger att de har fått ”tvinga Erik Edman att spela med B-laget i Wigan” är det så klart ett bevis på att de inte känner sig särskilt säkra på Behrang Safari (eller Johansson).

…med detta menade Roland att landslaget har satt press på Wigan att låta en spelare som tillhör A-truppen men är bänkad sällan får speltid i reservlagen i England. En lyckad taktik eftersom Edman gjort en hel del B-lagsmatcher.

Skrev om en tänkbar startelva i förra blogginlägget och håller fast vid den samt vid de positioner som är tveksamma (alternativen inom parantes):

Isaksson
–
Nilsson, Mellberg, Hansson, Edman (Safari/Johansson)
–
S. Larsson (Elm/Elm), Svensson, Källström, Chippen
–
Henke, Elmander

Förbundskaptenernas brukliga medieattack levererades den här gången av Roland Andersson och riktades mot undertecknad. Andersson menade att januaritruppen blivit ”fullständigt nedsablad som den sämsta någonsin” vilket han inte kunde köpa eftersom såväl Rasmus Elm som Adam Johansson nu kom med i en VM-kvaltrupp. Nog för att jag skrev precis så, men jag tror att Roland köper att januaritruppen 2009 i sin helhet med alla återbud var den svagaste på år och dag.

Förbundet har genomfört en Tyck Till!-undersökning på sin hemsida och kommit fram till att av de 6621 som röstat tycker 90 procent att allsvenskan är den mest intressanta fotbollen att följa. Därefter kommer svenska landslaget, Champions League, Premier League, Primera Division, Uefacupen (!), Serie A och så vidare ner till damfotbollen vars olika former kom sist.

75 000 biljetter av 220 000 totalt är sålda till U21-EM – det låter bra. Bara att hoppas att det blir det drag kring turneringen som man tror.

Gråskallen menade att de allsvenska spelare som är med i truppen – Johansson (Blåvitt), Larsson (Helsingborg), Svensson (Elfsborg) och Elm (Kalmar) inte kommer att få ledigt mot Serbien. Därmed ansluter de till sina respektive lag endast tre dagar före allsvenska premiären.

Sammanfattningsvis en ganska lam tillställning, som jag och Dagchefen var överens om att det inte fanns något att skriva om till morgondagens tidning. Möjligen får Bank krysta ur sig en krönika.

Ordförandestriden i Sef avblåst för tillfället och det verkar bli den mest väntade utgången på fredag.
Bosse Lundquist väljer att kliva i stället för att förlora omröstningen om sin valbarhet då han uppenbarligen fått indikationer om att en majoritet av klubbarna tolkar Sef-stadgarna till Bosse Johanssons fördel.
Hur man än vänder och vrider på det hade det varit en skräll om valberedningens förslag (Johansson) inte hade gått igenom.

Om inget dramatiskt nu sker i elfte timmen blir det alltså den av Bengt Madsen uppbackade Elfsborgs-ordföranden Bosse Johansson som blir svensk fotbolls nya stora makthavare. Jag har som sagt varit bortrest och inte haft möjlighet att gräva i detta på några dagar men ska kolla runt lite vad det innebär – hur splittrad är svensk elitfotboll? Johanssons första och viktigaste uppgift blir att ena styrkorna. Bosse Bank, som han kallas, är en slipad och ambitiös herre och måste nu få med de klubbar på båten som uttalat har stöttat Bosse Lundquist. Men det lär ge sig över tid.

Båda läger beskriver de senaste månadernas händelser som en stor och komplicerad maktkamp, dels mellan olika klubbgrupperingar, men också mellan enskilda personer. Nu sitter varken Madsen eller Lundquist i Sef-styrelsen längre och då kanske samarbetet fungerar bättre.

Att det skett en utrensning av Lundquists och hans folk står bortom allt tvivel, här har valberedningen spelat en aktiv roll men vad jag förstår har dett skett i demokratisk ordning och det finns inte så mycket att invända mot det. Maktkamper är en del av vardagen i många föreningar (kolla bara Hammarby), det ovanliga är att det blev så infekterat i Sef och exakt varför det blev så har ingen kunnat redogöra för med obestridbara fakta.

När Bosse Johansson enat styrkorna har han en TV-förhandling att ta tag i. Just nu pågår en genomgång av vad TV-rätten till svensk fotboll är värd. Ett så kallat anbudsförfarande ska sättas ihop som sedan går ut till företag som är intresserade av att köpa de olika bitarna; det handlar om TV-bolag men också webbsajter och mobiltelefonföretag med mera.

Den arbetsgrupp som scannar marknaden består bland annat av AIK:s Per Bystedt samt gamle Uefa-VD:n Lars-Christer Olsson (vilket var en liten skräll). Det nuvarande TV-avtalet på fem år löper ut 2010 och köptes av schweiziska Kentaro Group för 1,35 miljarder. Jag kan tänka mig att fotbollen kommer försöka dra in upp emot totalt två miljarder för nästa femårsperiod men hur rimligt är det i dessa ekonomiska tider? Och hur aktuella är Kentaro för en vända till…?

Om några timmar tas truppen till Portugal ut och oavsett hur den ser ut lär startelvan bestå av gamla vanliga namn, förutom…
…platsen till höger på mittfältet som är en öppen kamp mellan Sebastian Larsson och Bröderna Rasmus och Viktor Elm.
…samt vänsterbacksplatsen som kan bli en kamp mellan en matchotränad Erik Edman, en orutinerad Behrang Safari och möjligen Adam Johansson (om han nu ens kommer med i truppen, svårt att veta hur förbundskaptenerna resonerar där och jag såg tyvärr inte Österrike-matchen).

Övriga mittfältet lär bestå av beprövade kort som Anders, Kim och ”Chippen”.
…anfallet av Henke Larsson och Johan Elmander.
…Isaksson, Nilsson, Mellberg och Hansson är helt givna.

Mattias Lindström till Gais är ingen värvning som får de stora rubrikerna, men det gör att jag överväger att flytta upp Gais ett par pinnhåll när jag i dag måste lämna min slutgiltiga allsvenska tabell till Bilageredaktören.

Rapport från truppresentationen under eftermiddagen.