Svenskafans.com:s årliga sportjournalistomröstning är avgjord och återigen vann Lasse Granqvist den tyngsta kategorin med Niva som stark tvåa. Inget att säga om det…däremot sparkar jag min egen kampanjorganisation som inte alls gjort sitt jobb – SIST i den enda kategori jag överhuvudtaget kom med i (bästa bloggen). Broder Birro överlägsen segrare, själv la jag min röst på Ledstjärnan som är en bra bloggare men lite sämre i TV.

Sökte nyss Henrik Larsson för att ha med honom på ett hörn i nästa Laul Calling, men fick beskedet via HIF:s presschef att han inte har någon kontakt med Henke och varken vet om eller när han kommer tillbaka. Ska man nå Henke får man söka via innebandyklubben där han nu är aktiv (FC Helsingborg).

…Everton eller innebandy-VM – vad blir Henkes nästa drag?

Tycka vad man vill om paparazzis, men den behandling Emicles DaMata ska ha åkt på av David Beckhams livvakter känns som en bra bit över gränsen. Fast jag vet inte…en gång blev jag själv smygfotograferad och uthängd på en blogg när jag tjuvläste konkurrenten på snabbköpet hemma i Solna och hade jag fått tag på den jäveln som plåtade vore Emicles DaMatas sargade ansikte en viskning i jämförelse.

Kändes som att Örebro hade något bra på gång men nu blir man alltså av med halva sitt tränarteam eftersom Alexander Axén uppges vara klar för Gais. Men det kanske är Sixten Boström som ensam är geniet bakom ÖSK:s beundransvärda säsong?

VM rullar vidare och 18-0 mot Italien följdes upp med en mycket knapp 5-4-seger mot Tjeckien – som till och med ledde med 3-2 ett tag. Dags för förbundskaptenen Kent Göransson att ringa Henke?

…apropå Henke finns han med i dagens Silly-genomgång som i dag är uppdelad i två olika länkar på nätet, här och här.

…därmed kan ni nog ana vilket svenskt ungdomsproffs som vi gör ett intressant inslag om i fredagens Laul Calling.

Slö dag framför TV:n i lördags men visst fan piggnade man till av Johan Elmanders insats…strålande trots att hans Bolton nollades av Chelsea som gjorde två rätt bekväma mål (även om Decos avslut var allt annat än bekvämt).

Däremot besvikelse framför TV:n i fredags när Göran Greider inte hade mycket att sätta emot i På Spåret. Jag hade väntat mig betydligt mer.

Breaking news: TV-kanalens fotbollshemsida rapporter nu senste nytt om Petter Furuseth (som tidigare också hette Olsen). Budskapet i dag: inga svenska klubbar intresserade. Jag tror ändå inte att vi har hört det sista om Furuseth på TV-kanalens fotbollshemsida.

Upplagt för en klassisk El Classico. Real Madrid haltar i tabellen och tränaren Bernd Schuster gör ett märkligt uttalande:
– Det är inte möjligt att vinna på Camp Nou. Barcelona spelar väldigt bra där och det är deras år i år. Vi kan bara försöka och hoppas på att vi gör en bra match.

…det finns säkert en tanke bakom det uttalandet men det känns inte riktigt rätt att det kommer från Real Madrid.

På väg ut till Arlanda för att möta upp ett ungdomsproffs i en av världens största fotbollsklubbar. Ska bli ett inslag till nästa veckas Laul Calling. Ska bli intressant att höra honom ge en bild av sitt liv.

Den här veckans program är snart ute och vad säger ni – vinner Serbien U21-EM, visar Magnus Pehrsson bristande respekt mot Gais som Niva tycker men inte jag och Jeffan och visst var det på tiden att domarbasen Bosse Karlsson satte ner foten när det gäller handsbedömningen i allsvenskan?

Ganska blandade åsikter i min högst ovetenskapliga undersökning om intresset för U21-EM (se förra inlägget).
Hur som helst…vi ägnar 5-10 minuter åt U21 i morgondagens Laul Calling och där vissa pratar om att det vore en BRAGD om Sverige går vidare från gruppen pratar vi snarare om en fifty fifty-chans.
Dessutom lottar vi ut Erik Nivas bok Den nya världsfotbollen…men då krävs att ni besvarar en krånglig fråga. Missa inte på sportbladet.se från 12.00 i morgon fredag. Hammarbys Emil Johansson är med på ett hörn och domarbasen Bosse Karlsson medverkar.

Håkan Mild håller fast vid att Blåvitt inte var intresserade av Martin Ericsson. Okej…vi köper det…men skulle det vara bättre? Martin Ericsson som alltså bara kostade fyra miljoner? Det är ju tjänstefel om Mild inte varit där och bjudit. Det är ingen landslagsman vi talar om men för helvete…fyra millar för en 28-årig allsvensk toppmittfältare som redan gjort sin vända i Danmark…det är sådana man bygger allsvenska guldlag kring.

Stentuff men inte helt omöjlig grupp för det svenska U21-landslaget, är min spontana reaktion: Italien, Serbien och Vitryssland. Men den andra är minst lika jävlig – favoriterna Spanien samt England, Tyskland och stackars Finland som gör sitt första mästerskap.

Vi går på djupet med U21-EM i fredagens Laul Calling. Jag tror på U21-EM. Jag tror det kommer bli bra med folk på matcherna och stort pådrag i medierna. Jag ser fram emot att göra mästerskapsrejset på hemmaplan. Vad tror ni – EM för påläggskalvar, på eller av?

Intressant dag annars då jag jobbat med TV-programmet, skrivit en krönika till S (Sportmagasinet), skrivit på bloggen, för nätet samt en nyhetsartikel till morgondagens papperstidning. Jag har alltså producerat material som publiceras i fem olika kanaler under i princip ett och samma dygn. Jag vet att vissa skrävlar om att de är framtiden…men jag skriver inte det här för att skryta, dagens verk är inga stora prestationer…men det kanske ger en intressant bild av hur framtidens journalister kommer att arbeta – ett slags multijournalister.

Apropå det så kom vår medlemstidning Journalisten med posten i dag. Där berättar DN-Esk om en begynnande utbrändhet. DN-Esk är en go gubbe, nu ska han vila i tre veckor, jag hoppas att han snart är på fötter igen. Däremot förstod jag inte riktigt ingressen i artikeln om honom: ”Han är sportjournalisten som gärna tar i de stora kontroversiella frågorna”. Då undrar man vilka stora kontroversiella frågor vi andra knappt vågar röra men som DN-Esk aldrig ryggar för?

Avslöjade precis årets tyngsta Silly Season-övergång så här långt – att Elfsborg blåser Malmö FF och IFK Göteborg på Martin Ericsson. Vi diskuterade Ericsson i Laul Calling häromveckan som en av årets hemvändare, men jag trodde nog att han skulle hamna i Blåvitt eller Malmö, framför allt eftersom Elfsborg känns väl rustade på mittfältet. Men Ericsson har gjort sin utlandsvända, är i en bra ålder och Elfsborg kommer att få mycket nytta av honom i många år medan Ishizaki, Avdic, Bajrami och kompani förr eller senare lär söka sig utomlands.

Att Blåvitts sportchef Håkan Mild nu säger att Blåvitt inte var intresserade ska ställas mot vad Mild sa för någon månad sedan när ryktet först dök upp att Ericsson ville flytta hem:
– Han tillhör de spelare vi har extrakoll på. Vi pratar och vi vet vad Martin vill. Han är en av de spelare vi pratar mest med.
Förhandlar ni med Martin Ericsson?
– Det har jag inga kommentarer till.

Hur som helst; en värvning som blåser liv i en ganska sömnig Silly Season så här långt. Mer om övergången i morgondagens tidning.

Det kunde man ju räknat ut med röva och en krita att det skulle bli ett jävla liv om man kritiserade bragdguldet samma dag som en handikappidrottare vann. Men ganska många håller också med om att priset som inrättning mest skapar frågetecken. Till skillnad från exempelvis Guldbollen eller Jerringpriset.

Om alla krönikörer och kommenterare nu tycker att det är så rätt att Jonas Jacobsson vann, hur kommer det sig då att jag aldrig hade hört hans namn? Jag läste det inte i något förhandstips, men nu är det plötsligt ett fantastiskt val. SVT-Karlsson lobbade ju för någon annan, DN trodde på han de kallar ”Zäta”, jag gick på Zlatan-linjen och så vidare.

Och en tredje sak jag inte förstår: varför är det så viktigt att just handikappidrotten får högre status som åsiktsmaskiner och krönikörer nu tävlar att skrika högt om? ”Högre status” och ”viktigt erkännande” läser jag i var och varannan krönika – men ingen förklarar varför det är så viktigt. Jag har heller inte läst en enda teori om vad detta pris konkret skulle innebära för handikappidrotten…jag tycker det verkar som att folk mest slänger sig med floskler som låter bra i sammanhanget. Jag tror det är ett pris som om tre dagar inte betyder ett skit i någon riktning. Men vad vet jag.

Jämfört med till exempel orientering får handikappidrotten redan i dag mer exponeringstid vid Paralympics vart fjärde år än vad orienteringen skrapar ihop under ett decenium. Gissar jag utan att ha några exakta siffror.

Tolka nu inte detta som att jag som konsument av TV-sport har något emot handikappidrott, jag tycker att många grenar har ett bra underhållningsvärde. Framför allt den här sporten där de synskadade kastar sig till höger och vänster för att fånga en boll med en pingla i. Den är genial. På allvar.

Jag hade aldrig hört talas om Jonas Jacobsson innan den här diskussionen började. Nåväl, han är säkert värd sitt pris – duellen med Doron Shaziri är tydligen en klassiker i Paralympicsammanhang. Jag läser på svd.se:
”Med bara 30 skott kvar i grundomgången låg Jonas Jacobsson nio poäng efter israelen Doron Shaziri – men nerverna höll och den svenske skytten samlade ihop sig i finalen och vann”.

…jag säger grattis till Jacobsson som alltså vunnit 16 Paralympic-guld sedan debuten 1980 men jag hade lagt min röst på Zlatan för på vilket sätt han avgjorde Serie A.

Nu läser jag att SVT:s Jonas Karlsson tycker att detta är ”ett viktigt erkännande som ger högre status åt idrotten för funktionshindrade”. Det kanske det är i teorin, men jag undrar om gemene man verkligen bryr sig mer om handikappidrott bara för att Jonas Jacobsson vinner ett pris som känns ganska mossigt, ärligt talat. Senast en fotbollsspelare fick bragdguldet var 1969 (Ove Kindvall). Sveriges VM-lag fick priset 1994 och Malmö FF 1979. Tre Kronor fick priset 1987, annars inga hockeyspelare i modern tid, trots att många varit framgångsrika i världens bästa hockeyliga NHL. Det känns som att bragdguldet går till idrotter och idrottare som ingen jävel riktigt bryr sig om. Men det är väl som Karlsson skriver, viktigt.

Till något helt annat; vet ni vad det här är?

…det är informationschef Nystedts passerkort till Svenska Fotbollsförbundets kansli i Solna. I Sportbladets händer. Nu jävlar ska här avslöjas saker.

Ronaldo vann internationella guldbollen före Messi och trean Torres. Exakt som vi slog fast i Laul Calling…eller rättare sagt slog Niva fast detta och vi andra nickade instämmande. Det var å andra sidan ingen högoddsare – Ronaldo var totalt överlägsen sett till de 446 poäng han skrapade ihop. Zlatan nia och det känns väl okej…efter femteplatsen är det lite skitsamma hur det ser ut och bland de fem är han inte i år.

Sportbladet plockade upp ett blogginlägg hos konkurrenten och skrev en egen artikel med egna citat av den aktuella personen. Helt normal journalistik som bedrivs världen över varje dag inom alla områden: sport, politik, nöje, kultur. Med tanke på att det aktuella blogginlägget bara låg ute någon timme för att sedan dras tillbaka under oklara omständigheter och därmed inte går att läsa längre ser jag inga problem med att vi satte en AVSLÖJAR-platta på vårt knäck. Annars hade den detaljen kunnat diskuteras. I övrigt helt vanlig journalistik som bedrivs världen över varje dag: man läser något nånstans, ringer upp den aktuella personen och gör en artikel om det. Alla tidningar gör exakt samma sak varje dag och för alla som har det minsta lilla vett i skallen är det inga som helst konstigheter. Ska man kritisera att det fungerar så, ska man inte kritisera svensk sportjournalistik, då ska man kritisera all journalistik i alla tidingar i alla världens länder alla veckans dagar. Om jag på den här bloggen skriver att Zlatan går till Barcelona hösten 2009, är då alla världens tidningar bakbundna att göra sin egen journalistik kring detta? Måste de i sina artiklar hänvisa till min blogg? Ingen kan vara så dum att han eller hon anser det. Att starta en cirkus om detta handlar alltså om något helt annat, det tycker jag att ni borde se igenom.

Om några timmar delas bragdguldet ut…Zlatan har inte gjort sitt livs bästa säsong…men som han avgjorde Serie A…en av världens bästa ligor i världens största sport…efter en svår och efterhängsen skada…vad är det om inte just en bragd? Vad gäller de andra kandidaterna har jag inte hört något som får mig att ändra uppfattning.

Rubrik på SVT:s text tv apropå Magnus Pehrssons flytt till Ålborg: ”Gais gnyr över Pehrssons flytt”. Gnyr? Känns lite nedlåtande med tanke på att Gais har all rätt i världen att vara besvikna över det sena avhoppet.

Blev intervjuad av Gringo för ett tag sedan som hade sin vinkel klar när vi träffades – nämligen att jag skulle be Zlatan om ursäkt för kontaktannonsen. Det har jag som sagt gjort tidigare, och jag tycker egentligen inte att jag gjorde något fel (det var en treradig bildtext som inte gick att tolka på annat sätt än som ett skämt). Men eftersom Zlatan tog illa vid sig är det klart att han kan få en ursäkt till. Inte för att jag tror det spelar någon roll men om Gringo tyckte det var värt en grej så varför inte.

…apropå Zlatan och utan att veta hur den juryn resonerar borde han ligga bra till för bragdguldet.

Här hittar ni dagens Silly-sida.

I IFK Göteborg diskuteras just nu spelsystem. Ska Blåvitt överge 4-4-2 till förmån för en variant på 4-5-1? Eller ska man använda sig av båda? Wernbloom och kompani är i Thailand just nu, men 8 december börjar träningen igen och då har tränare Rehn och Olsson troligen en plan klar.

…Thaliand är för övrigt ett hett resemål bland semestrande allsvenska fotbollsspelare. Vi sökte AIK:s Gabriel Özkan för en stund sedan, var tror ni han var? Jodå, på Arlanda för flyget till Thailand. Vi får väl hoppas att de inte åker till Bangkok.

Det roligaste med den galna utvisningen i Grekland är väl att kommentatorerna inte ens hetsar upp sig över saken? Men klippet kanske är ett utdrag ur något kvällsmagasin.

Lite i skymundan avgörs just nu vem som blir allsvenskans mäktigaste person. Djurgårdens Bosse Lundquist ska sluta som ordförande för intresseorganisationen Svensk Elitfotboll (Sef). Ny Sef-ordförande blir antingen Elfsborgs Bosse Johansson eller Gefles Leif Lindstrand. Bra gubbar båda två men med olika agendor. Lite förenklat kan man säga att Johansson står för en linje där Sef ska driva allsvenskan i egen regi medan Lindstrand är närmare förbundet.

…till sist säger vi grattis till Aftonbladets Mats Wennerholm, årets sportjournalist i Stockholm.