Först och främst, även om det smärtar – här ser ni Ledstjärnans TV-show som jag gästade i morse. Tycker att vi hade ganska trevligt i studion, men någon handduk fick jag inte den här gången. För dåligt.

Champions League-lottningen har ni säkert sett vid det här laget, en otrolig svenskgrupp med Zlatans Inter, Rosenbergs Werder Bremen och Mikael Nilssons Panathinaikos, samt Anorthosis Famagusta från…ja det har jag ingen aning om och jag ska inte låtsas veta mer än jag gör genom att googla det. Men kul grupp helt klart där Zlatan och Rosenberg lär gå vidare.

Om inte islänningen viftat med sina armar i eget straffområde hade Blåvitt fått Barcelona igen. Det känns ju lite trist så här i efterhand att Sverige faktiskt mycket väl kunde haft ett lag i gruppspelet den här gången. Kunde Basel slå Guimaraes, kunde Blåvitt också gjort det. Vad Blåvitt sedan hade haft i ett gruppspel att göra är en annan diskussion.

…jag återkommer till våra Uefacup-lag vars matcher pågår i detta nu. Jag kan konstatera att Kalmar leder i halvtid med 1-0 medan Djurgården ligger under med samma siffror. Steffen Iversen ska ha nickat bollen ÖVER Dembo Touray men det undrar jag om det är möjligt.

Henrik Larsson lämnar HIF för en ny utlandssejour? Jag skulle inte tro det men…när det gäller den mannen är det väl bäst att lägga till ett men.

Mer nyfiken blir jag på hur det kommer sig att Bexbo på GT plötsligt släpar fram nyheten att Jesper Blomqvist hotades till livet när han valde Djurgården framför Blåvitt. I artikeln nämns också – och detta är riktigt intressant – att Blomqvist hade en tvist med IFK Göteborg i samband med Milan-flytten. Blomqvist tvingades bland annat ta juridisk hjälp.
Jag inser att det här är långsökt men…kollegorna i Norge är ganska övertygade om att Brann är seriösa i sitt Stefan Rehn-intresse, och kanske är det så att Rehn lämnar efter säsongen – och Jesper Blomqvist efterträder? Bara en helt ogrundad spekulation.

AIK skojar till det inför mötet med IFK Göteborg apropå ramsan ”Alla heter Glenn i Göteborg”. Men de ligger ett par år efter. Ni minns väl?

Bättre sent än aldrig, här är dagens bästa pressmeddelande.

Nej, jag tolkar inte Elms utspel som riktat mot Henke Larsson, annat än indirekt då: ”Henrik Larsson överskattas av svensk media”. Oavsett vad han menade; det var ett uppfriskande utspel och precis den typ av åsikt som ska komma från en fotbollsspelarblogg. Mer sånt.

Däremot är jag nog en av dem Elm verkligen kritiserar – nämligen en sån där journalist som alltid ger Henke höga betyg. Jag ser i och för sig inte Helsingborg så jätteofta, men de gånger jag gjort det, har Henke varit i en klass för sig. Framför allt i det för en forward så viktiga mottagningsspelet samt hans perfekt tajmade vidarefördelningar till lagkamrater i rörelse. Möjligen gör Henke lite för få mål. Jag ska ta och kolla upp hans plussnitt och se om det är så skyhögt mycket över andra allsvenska toppspelares, och återkommer därmed till Elms kritik.

I morgon är jag som sagt gäst i Ledstjärnans TV-show. Vi ska diskutera Gråskallen, läktarskandalen och allsvenskan. Ledstjärnan bjuder på taxi och en kopp kaffe, förra gången fick jag till och med TV4-handduk som jag brukar torka mig i arslet med när papperet är slut.

…skojade bara.

Min gode vän Jonas Nystedt mailade precis. Han undertecknade mailet med Kycklingchefen. Humor.

…vilken Elm det var som kritiserade Henke? Ja det vete fan.

Första träningen med Vasasällskapet på tre månader i dag. Vi har tydligen tagit täten i division fyra och leder serien med åtta jävla poäng. Division tre är inget alternativ för en man i sina bästa år, och skulle jag få mer speltid den här säsongen kommer jag jobba hårt för att peta ner oss ett par tabellplaceringar.

…slutknorren i Elms resonemang var att han hade förståelse för att Razak Omotoyossi flyttade på grund av den sneda mediarapporteringen. Frågan är bara hur ofta Razak läste tidningen. Jag vill minnas att hans svenska ordförråd inte var riktigt lika brett som hans högerlår.

Det var inte riktigt läge att skriva det här direkt efter matchen i måndags men…Hammarby behåller greppet om Stockholmspokalen!

…Kycklingchefen påpekade helt riktigt att vi i en artikel i dag förbisett det faktum att förbundet bjöd på just kycklig i samband med att säsongens första landslagstrupp presenterades förrförra veckan. Därmed blev jämförelsen mellan gårdagens ishockey- vs fotbollspresskonferenser missvisande på just den punkten. Jag beklagar felet men skyller allt på Lillebror.

Pia Sundhage nobbar Bush och Castro försvarar den kubanske kicker som höll på att sparka näsan av svenske domaren Chakir Chelbat. Hetast just nu: svensk idrott vs världspolitikerna.

Snacket om att det bara är ett fåtal som missköter sig och att spelare och ledare därför ska tacka fansen faller väl ganska platt när man ser jublet när bomben smäller av vid AIK:s målvakt på den här filmen?

Eller tolkar jag det fel?

Jag håller med om att det är ett fåtal som förstör, visserligen ett ganska stort fåtal, men ändå. Jag hör också buropen, och förstår att det finns väldigt, väldigt många i den där klacken som avskyr det som händer, men att isolera det till ett problem som handlar om i storleksordningen 15-20 personer är bara larvigt. Därför tycker jag att Hammarbys VD Michael Andersson och förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell gör rätt som sätter ner fötterna i frågan.

I dag presenterades Daniel Mobaecks resultat i årets inofficiella rattfyllerace bland idrottsmän i Sverige. Elfsborgspelaren hade en promillehalt på 1.62 när han backade in i en husbil häromveckan. Naturligtvis en imponerande siffra i sitt sammanhang, men i den hårda konkurrensen räcker det bara till en bronsplats.

Ställningen just nu:

1. Dulee Johnson, fotbollsspelare AIK – 1.76.
2. Fredrik Bremberg, ishockeyspelare Djurgården – 1.69.
3. Daniel Mobaeck, fotbollsspelare Elfsborg – 1.62.

Utanför listan:
Daniel Carlsson, rallyförare – 0,79.
Dusan Djuric, fotbollsspelare FC Zürich – 0,32.

Bloggen hoppas att ställningen står sig året ut.

Eftersom jag egentligen är en vanlig och ganska lättflörtad kille från Göteborg smälter jag totalt när Hammarbys informationschef Urban Rybrink stryker mig så lent om kinden som han gör i sitt senaste blogginlägg. Vi har nu flyttat över vår diskussion till mejlen, och även om jag med kraft vidhåller mitt argument i sakfrågan – att låta mininotisen tas som som intäkt för att hela Aftonbladets principiella linje gentemot de uppmärksamhetstörstande vandalerna har havererat är egostiskt, fegt och till ingen nytta för någon utom möjligtvis Urban Rybrink själv – så måste jag säga att jag har återvunnit en del av den Rybrinkrespekt jag tappade i ilskan när jag läste hans uppslagslånga kvällstidningsspya.

Intressant att lyssna på vissa av OS-murvlarna som börjat droppa hem:
– Det var så jävla skönt att slippa herrfotbollen. I Peking jobbade vi med idrottsstjärnor och tränare som är öppna, trevliga och beter sig normalt. De är något som är rakt igenom ruttet med herrfotbollen.

Själv har jag inte jobbat med någon annan sport än just herrfotboll på typ fem år…minns inte vad det var så jag kan inte jämföra…men visst ligger det en hel del i det…till och med hockeykaptenen Bengt-Åke Gustafsson väljer ju i dag att öppet kritisera Gråskallens ledarskap.

Jag tycker också till i dagens papper om den senaste tidens landslagshärva – röridåerna kring Zlatans plötsliga uppbrott från landslagssamlingen för att sedan träna för fullt och spela match med Inter. Vi har valt att inte skriva så mycket om det tidigare, men om Gråskallen själv ställer sig på en presskonferens och ber att få slippa bli kallad lögnare, så måste saken naturligtvis sättas i ett sammanhang.

Det dyker alltid upp en o annan märklig diskussion i efterdyningarna till ett skandalderby. Den här gången är det vissa AIK:are som menar att vi försökt gömma undan att det var Hammarbyfans som misskötte sig. Tja…sid 1-7 i Sportbladet dagen efter handlade om bomberna, det är knappast att gömma något. Att Sportbladet skulle vara mer Hammarbyvänlig kan ni fråga det hundratal Bajensupportrar som stod utanför Globen och skanderade i en organiserad demonstration häromåret om de håller med om. Att ”Sulans” kvittering hamnade på löpet handlar kort och gott om att skandalerna inte säljer tidningar. Ni vill inte läsa om det, vi vill inte skriva om det.

…Hammarbyarna gnäller å sin sida på att när AIK tackade sina fans efter vårens skandalderby skrevs det inget om det. Men då har man sämre minne än en dement guldfisk. Det var ju den stora storyn i våras, att Bojan och Dulee tackat och stöttat supportrarna. Minns ni verkligen inte det?

Hur som helst är det bra att förbundsordförande Lars-Åke Lagrell sätter ner foten i just den frågan, det ser illa ut när spelare och ledare tackar fansen efteråt.

Ny dag, nya möjligheter. Dags att varva upp Vesslan och köra in til redaktionen.

I morgon: Lauler special guest i Ledstjärnans TV-show.

Det var färska kanelbullar, en slimmad Nystedt och laddad stämning inför presskonferensen på Råsunda i eftermiddags. Gråskallen och kompani skulle ju lägga korten på bordet om varför Zlatan Ibrahimovic så plötsligt lämnade landslagssamlingen för att träna för fullt med Inter nästa dag och sedan spela 120 minuter i supercupen.

Men med en gråskalles envishet höll Gråskallen fast vid det som sades redan i tisdags: Zlatan fick en retning i knäet och landslaget ville inte riskera något:
– Det var det bästa beslutet vi kunde ta, vi riskerade ingenting, sedan gjorde Inter bedömningen att han kunde spela i söndags, och enligt uppgift mår han dessutom bra efter matchen. Det är hela storyn, sa Lagerbäck.

Ehh…okej? Jag utvecklar mina tankar kring detta i morgondagens papper.

I stället för svar fick vi en förbundskapten som vädjade om att slippa bli kallad lögnare och något liknande har jag nog aldrig varit med om. Vem och vilka som stått för lögnanklagelserna ville Gråskallen inte gå in på, till bland annat DN-Grimmans uttrycksfulla förvåning.

Jörgen Lennartsson smålog när han presenterade Robin Söder som en av spelarna i U21-truppen. Enligt Lennartsson har Söder nu fått tillräckligt mycket ”lugn och ro i tillvaron” för att kunna vara med de halvstora grabbarna.
– Robin har enorma kvaliteter som fotbollsspelare som ni alla har sett, sa Lennartsson som därmed får tillbaka sitt vanliga namn i den här bloggen.

Rajalakso? Skoja bara.

Kalmars Viktor Elm tog platsen som Hammarbys Petter Andersson kunde ha fått. Jag ska inte klaga på det, det är kul och intressant att Elm får chansen. Förutom Elm var Max von Schlebrügge enda överaskningen i en trupp där Johan Elmander saknades på grund av skada.

Gråskallen meddelade att han jobbar vidare med 3-5-2 men ville inte avslöja hur Sverige ska spela vare sig mot Albanien eller Ungern som närmast står för moståndet. Jag kan nästan lova att det blir 4-4-2.

Lars Nylin – som jag inte riktigt vet hur jag ska titulera men han skriver bra och är en sympatisk man – har i nya numret av Sportmagasinet rankat de 15 bästa sportbloggarna. Listan har skapat en del uppmärksamhet här och där, och folk mejlar och undrar hur jag ser på den föga smickrande sjätteplatsen. Jag kan bara påminna om att jag bojkottar Sportmagasinet, samt att en bra hämnd serveras bäst kall.

Efter 0-3 mot Gefle sa frispråkige Helsingborgkeepern Daniel Andersson precis i TV4:
– Ni har tagit fel man till studion.
Enligt Andersson borde TV4 grillat HIF-styrelsen i stället. Men jag hade också gjort som Ledstjärnan och plockat dit Andersson som nästan alltid levererar.

Nu: en timmes discobygg.

Förstasidan och löpet kan betraktas som kvällstidningens reklamplats. Där placeras puffar och rubriker och bilder för det innehåll i dagens tidning man tror kommer att sälja flest lösnummer. Inte kategoriskt, ibland görs undantag om man vill skicka ut ett budskap, till exempel om en ny artikelserie eller bilaga som det satsats stort på. Men rent genrellt kan man säga att det som hamnar på löp och förstasidor, är det man tror kommer att sälja flest tidningar eftersom sälja tidningar är en av Aftonbladets affärsidéer sedan typ 150 år.

Om ni tittar på dagens löp och förstasida så puffar vi i Stockholm och Solna (!) där jag köpte tidningen med en bild på Suleyman Sleyman och rubriken: ”Här blir ”Sulan” Bajens hjälte”. Kan vi en gång för alla släppa den felaktiga bild som finns om att vi skriver om läktarskandaler för att sälja tidningar? Om skandalen i går skulle sålt tidningar, hade vi givetvis puffat för den, inte för ”Sulans” kvittering.

Lika få tidningar lär också den 800 tkn korta notis ha sålt som fick Hammarbys informationschef Urban Rybrink att skriva ett indignerat inlägg på Hammarbys officiella hemsida, långt nog att fylla ett uppslag i valfri kvällstidning. Låt vara att notisen innehöll en formulering som borde ha strukits (”spelarna möttes av bla bla bla”), men att låta detta misstag som tyvärr slank igenom tas som intäkt för att hela Aftonbladets principiella linje gentemot de uppmärksamhetstörstande vandalerna har havererat är som jag skrev tidigare – egostiskt, fegt och till ingen nytta för någon utom möjligtvis Urban Rybrink själv.

Linjen kan väl beskrivas ungefär så här:
om en firma eller annan supportergruppering hotar att göra något, skriv inte om det. Om de gör allvar av sitt hot med någon form av vandalisering, skriv om det när det är ett faktum, men ge det begränsat med utrymme. Nämn inte firman eller supportergruppen vid namn.

Nu lämnar jag diskussionen om allt elände för den här gången och tänkte få i mig lite mat. Allt om Gråskallens presskonferens kommer under kvällen, men jag kan ju redan nu nämna att U21-förbundskapten Jörgen Lennartsson gjorde det enda rätta och tog ut Robin Söder till U21:s två kommande träningslandskamper. Det var på tiden.

Kul för konkurrenten som gjort en intervju med Alexander Östlund. Den första ”efter 839 dagar av tystnad”.
Men riktigt så bra är det inte, Lur luras i vanlig ordning. I maj 2007 talade Östlund ut för Sportbladets Peter Wennman. PInsamt.

Är det verkligen sant det här som en god vän mejlar:

”Robbie!
Håller med dig till stor del angående gårdagens derby. Men det är för risigt att folk blundar för vad som är roten till det.
Det låter på många som pratar i teve, skriver i tidningar, och diskuterar på lunchen, som att ”de här få” kommer från ingenstans, att fyrverkeripjäserna bara dyker upp på arenan.
Fyrverkeripjäserna kommer in på arenan långt innan matchstart. Supportergrupperna får tillträde till (exempelvis Råsunda igår) arenan några timmar innan matchstart. Då finns det inga poliser eller vakter där som kollar vad de har med sig in och vad som görs medan de flesta snickrar ihop flaggor, förbereder konfetti, och sätter upp banderoller.
Jag vet att bengaler och fyrverkerier och annat förs in under den perioden, och de tejpas under stolar, på toaletter, och andra ställen som är tillgängliga. Även i trummorna som används för att höja stämningen, tejpas dessa saker fast.
De kommer inte från ingenstans, de kommer inte från ”en liten grupp”, de kommer från klubbarnas officiella supporterföreningar som blir anförtrodda att tillträda arenan tidigt under matchdagen”.

Är det sant?

Bra rutet av Hammarbys VD Michael Andersson som ifrågasätter lämpligheten i att tacka supportrarna efter händelser som den i går. Vad säger du om det, Tony G? Dags att byta fot igen?

När vi ändå är inne på Hammarbys ledning kan jag inte låta bli att nämna dess informationschef Urban Rybrink som jag tidigare haft stor respekt för. Men när han ägnar en textmängd motsvarande ett uppslag i en kvällstidning för att i detalj hacka sönder en 800 tkns notis i Sportbladet, så liten att jag själv missade den, så försvann all den respekten. I ett fegt och billigt försök att flytta fokus från vad som hände Årsta IP skriver Rybrink raljerande och mot bättre vetande vars enda effekt blir att avståndet mellan supportrar och media ökar. Rybrink vet mycket väl att ingen vinner något på det, möjligen ökade hans egen popularitet bland de mediekritiska Bajensupportrarna just den dagen.

För en gångs skull ganska många som håller med mig om mitt tidigare inlägg. Börjar jag bli gammal och trött?

Två bra grejer i tidningen i dag som kommer i skymundan av det här jävla eländet på Råsunda. Sladjan till Viasat och Hasse Backe sågar 3-5-2. Sladjan som plötsligt blev personlig när jag intervjuade honom och tyckte det var rätt att jag kallade Dumskallen för Dumskallen, och Backe som satt i en bilkö på väg till en spanskalektion i Mexico City.

Snart presskonferens på Råsunda, VM-kvaltruppen lär bli snarlik den som togs ut till Frankrikematchen. Möjligen kan Linderoth och Elmander vara tillbaka, men jag är inte helt uppdaterad på deras skadeläge. I så fall ryker väl Samuel Holmén och Peter Larsson.

Först: varför tackar ni klacken när sådana här skandaler sker, Hammarby?

Jag förstår det inte.

Jag ställde frågan på presskonferensen och där satt Tony G och Suleyman Sleyman…två trevliga unga män…och pratade om att det handlar om ett fåtal som förstör för alla andra och att tackandet och bockandet och applåderandet är riktat till dom som sjunger och hejar och stöttar, inte till dom som skickar in bomber och granater.

Det var hyckleri.

Om nu majoriteten av fansen på den där läktaren vill ha bort skiten, tycker illa om eländet som ett fåtal syslar med, skulle då inte denna goda, stora massa ha förståelse och överseende och inse värdet om spelare och ledare bara gått rakt in i omklädningsrummet? Som en markering att vi inte vill ha våldet i vår fotboll. Tror ni inte det, Tony G och Suleyman Sleyman?

Om jag lirat i Hammarby hade jag inte firat 2-2-målet. Jag hade kämpat för att göra det, men jag hade inte firat det eftersom sammanhanget det kom till i är en förlust för fotbollen.

Om jag stått i Bajenklacken hade jag applåderat de spelare och ledare som gått rakt in i omklädningsrummet efter en sådan här match utan att tacka publiken.

Jag tycker att det ser jävligt illa ut när lagkaptenen Mikkel Jensen efter uppehållet när Hammarby värmer upp ute på planen springer och applåderar mot klacken. Vad vill han säga med det?
– Tack för uppehållet ni fixade, nu kunde vi lägga upp en ny taktik i lugn och ro.
Eller:
– Snälla, håll er lugna och klappa i händerna i stället.

Jag vet inte, jag förstår inte. Eller skulle Hammarbys spelare och ledare sprungit ut och tackat fansen även om matchen inte hade återupptagits?

När det gäller sakfrågan tycker jag att matchen borde ha brutits helt.

Jag lyssnade efteråt på polisen som tog sitt beslut utifrån att situationen ”kunde blivit ännu värre om matchen stoppats helt” och på domaren som tyckte det var bättre att spela klart än ”att det blivit ett annat slut”. Då inser man att svensk fotboll är i händerna på det här fåtalet som i och för sig är ganska många för att vara få men allt är ju relativt.

Läget är alltså följande: det kan hända i princip vad som helst på läktaren under en allsvensk fotbollsmatch, men så länge det här relativt stora fåtalet lugnar ner sig efter att de skickat in sina bomber och granater, som man tydligen smugglar in bland annat genom att gömma mellan sina egna skinkor eller i kvinnors trosor, samt ryckt ner ett par galler eller tre, så kommer matchen att återupptas igen eftersom alternativet – att bryta helt – under alla omständigheter är ännu värre.

Då vet vi det.

Det är en signal som inte kan leda någon annanstans än till åtgärder och arenor där vi får se en helt annan läktarkultur (läs; ishockeyns krims krams). På gott och ont känner jag tyvärr just nu, eftersom jag börjar tröttna på att uppleva våldet i derby efter derby.

Det som känns så onödigt är att det egentligen inte behöver bli så, men varken förbundet, domarna, övriga publiken, spelarna eller media kan förhindra det. Det är det relativt stora fåtalet som avgör vilken publik framtidens fotboll ska spelas inför. De har uppenbarligen gjort sitt val och vissa applåderar det – det tycker jag är tragiskt.

Om man ska knyta an till den stora snackisen innan skandalen – Sportbladets Stockholmspokal – kan man konstatera att bönderna inte bara är bättre på att spela fotboll utan även på att uppföra sig på en läktare.

Och innan ni börjar kommentera, glöm inte att artiklar om läktarskandaler aldrig säljer några tidningar. Ni vill inte läsa om det, vi vill inte skriva om det. Det säljer betydligt sämre än artiklar om en kvitteringshjälte som hyllas.

Men om ni ändå ska läsa något, tycker jag att ni ska läsa vad Grann Garås spanske journalistpolare Juan Castro tyckte. Han var på plats av en slump och ger i SvD ett intressant perspektiv på hur det går till i den stora fotbollsvärlden där våldsromantikerna inte tillåts bestämma. Här är länken och den artikeln skulle vara intressant att höra åsikter om. Även Juan Castro – som varit anställd på Spaniens största tidning Marca i 13 år – anser det helt oacceptabelt att spelarna tackade klacken efteråt.