Jag börjar med det här och återkommer till det senare: vad fruktansvärt bittert för Chelseas lagkapten John Terry.

Det var en Champions League-final som inte riktigt kom upp i samma klass som de otroliga fotbollsdraman några av vårens kvarts- och semifinaler bjudit…men det var ändå kvalitet rakt igenom, och i och med straffläggningen blev det dramatik så det räckte och blev över också.

Uniteds kvart mellan 20:e och 35:e minuten var till exempel inte att leka med…men Chelsea satte ner foten så småningom och Makelele-Lampard-Ballack tog över mittfältet.

Jag har inte sett något lag stå emot Uniteds blixtsnabba, bolltrillande offensiv så skickligt som Chelsea när de fick ordning på positioner och aggressivitet mot slutet av första havlek.

United hade ändå matchen och kunde gjort 2-0 under den där kvarten, i stället ”bjöds” Chelsea på kvitteringen när tre röda spelare stod och sov metern utanför eget straffområde när Lampard älgade fram och tryckte dit kvitteringen.

Delikatesser fanns. Drogbas stillastående stolpkanon var bland det svettigaste jag sett…nästan lika överjävlig som kontringen Rooney drog igång, crossen till Ronaldo, inlägget till Tevez…vi snackar inte många sekunder och vi snackar ännu färre tillslag.

Jag tycker att Chelsea sett över 120 minuter var det aningen – aningen! – bättre laget, men fotboll handlar varken om att spela bäst eller gnälla minst…det handlar om att skapa chanser, göra mål och ta tre poäng…eller just i detta fall: att inte bli utvisad efter en helt meningslös lavette på Vidic, banka dit flest straffar och vinna Champions League-finalen. Vem är jag då att säga att United inte vann rättvist?

Ronaldo försvann helt ur matchen i andra halvlek och kanske räckte den lilla osäkerheten för att han skulle tveka vid straffpunkten. Spelare som stannar upp precis när de ska skjuta missar oftare än spelare som inte stannar upp. Så måste det vara.

Sedan… fy fan…stackars jävla John Terry som alltså halkar när han har chansen att skjuta hem hela fuckin Champions League till Chelsea, bollen träffar ändå stolpen, men ut…för en gångs skull saknar jag ord, vilket öde. Dessutom; Terry hade knappast behövt slå straffen om Drogba haft vett att hålla sig kvar på planen. Att Anelka skulle missa kändes givet.

…men jag kanske ska nämna Edwin van der Sar också.

Nu är väl klockan sisådär två på natten Moskva-tid…bara för Bank och Flinck att börja hamra.

Rapport hade i går kväll ett inslag om Champions League-finalen där en ung rysk flicka intervjuades. Hon berättade att hon såg fram emot att få se hur ”en riktig fotbollssupporter ser ut” med tanke på alla engelsmän som invaderar Moskva.

…engelsmännen flyger alltså över svenskt luftrum om ni missat det.

Nu har jag packat ner fem block, tio pennor, tjugo batterier till min tape recorder samt tiggt till mig en sprillans digitalkamera eftersom min egeninköpta blev stulen i bussen hem från Chamonix. Jag är med andra ord förberedd för nästan sex veckors hårt EM-jobb. Dessutom har jag köpt gröna shorts, beige trefjärdedelsbyxor och ett par luftiga sandaler, bra att ha i REKORDVÄRMEN i Schweiz/Österrike.

…nu behöver jag bara en kostym också eftersom Spanjoren snart gifter sig med sin syrianska kvinna. Sägs att Tiger har bra modeller.

Men först och främst är det Champions League-final där min tippade slutsegrare Chelsea möter Manchester United som jag alltså tror vinner just den här matchen. Starkt ändå att pricka in Chelsea måste jag säga.

Eller som farsan mejlar:

Hej Robert!
Idag håller vi på Manchester United i Moskva – Englands svar på Blåvitt. En ny bragd för sir Fergusson.

Här skriver jag ett lagom långt, initierat och smådramatiskt inlägg om vårens journalistlandskamp i fotboll – 1-4 mot Finland – och inte en kommentar på tre timmar!

Dags att återgå till spelarfruar, huliganer och Zlatans senaste Hummer – det är ju uppenbart att det svenska, hårt kämpande journalistlandslaget i fotboll inte berör längre. För dåligt.

Sedan måste jag påpeka att alla nog inte tolkade mitt sommarjobbserbjudande helt rätt. Jag har fått mängder av den här typen av mejl:

Tjena!
Jag heter X X och är en fattig 18-årig student på Södermalm. Om 2 veckor tar jag studenten, sen är det sommar, öl och EM! Jag tror att jag är din man för jobbet då jag:
A) Har ett brinnande intresse för både svensk & internationell fotboll.
B) Har en liten sportjournalistdröm och det vore kul att jobba med dig.
C)  Är i stort behov av pengar.
D) Tycker det är kul att tippa och analysera matcher.
Ifall du vill ha ett CV så säg bara till, i övrigt så är din blogg kanon.
Tack
MVH
X X

…men tack i alla fall för alla mejl.

På torsdag samlas landslaget i Stenungsund. Då lanserar sportbladet.se sin nya EM-sajt. Från klockan 13.45 kan ni chatta med mig om det är något mer ni undrar över. Torsdag är också den dag jag åker till Göteborg för att inleda ett nästan sex veckor långt jobbrace. Torsdag är dessutom dagen efter Champions League-finalen där min tippade slutsegrare Chelsea ställs mot Manchester United. Om jag säger att jag tror att Man U vinner den matchen, kan jag då få fel?

Precis som i fjol valde alltså det finska journalistlandslaget att flyga in sina spelare till Stockholm. Traditionen är ju annars att bortalaget tar färjan kvällen innan, super ner sig kraftigt och bjuder sedan lamt motstånd så att hemmalaget kan vinna inför hemmapubliken (som till exempel vid senaste bortamatchen i Helsingfors i höstas). Som lagkapten påpekade jag detta för domaren under slantsinglingen men han vägrade ge oss segern på WO.

De dopade finländarna (det måste vi väl ända kalla dem?) med en Jan Tauer-look-a-like till höger på mitten kunde vinna ganska komfortabelt med 4-1, trots att förbundskapten Sillén rättade till sitt taktiska misstag och flyttade ner mig på mitten efter hand.

Finländarna kom enligt uppgift med sitt starkaste bortalag nånsin men vi höll ändå jämna steg ganska länge. Siffrorna rann i väg först mot slutet när det började hagla isbitar stora som enkronor från skyn och vi lyfte upp laget för att hämta in 0-1-underläget.

Fredriksson på C+ rullade in tröstmålet efter att ha rundat målvakten, elegant framspelad av SVT-Fjäll. Det var en match där ingen svensk journalist nådde över L L i betyg, därför ger jag fan i att sätta några, även om både Länstidningens utsände och Kalle Karlsson på konkurrenten visade sig vara pigga namn för framtiden.

Väl inne i omklädningsrummet på Stockholms Stadion väntade nästa kalldusch – bokstavligt talat. Super-Bosse (det måste varit han) hade stängt av varmvattnet med tanke på att Djurgården är på semester, och om man var nedkyld efter hagelskuren ute på plan, var det inget mot vad man var efter en minut i duschen.

Nu glömmer vi det här och går vidare.

Tipsare sökes under sommarens fotbolls-EM.

Jag söker en kvinna eller man, pojke eller flicka, som av någon anledning sitter på tillförlitlig information om vad som händer kring det svenska landslaget under sommarens fotbolls-EM. Du kan till exempel vara informationschef Nystedts son eller dotter och Du vill tjäna lite enkla stålar på att i största hemlighet föra vidare vad mamma eller pappa berättade vid middagsbordet.

Din anonymitet är skyddad enligt lag, tidigare arbetslivserfarenhet helt oväsentlig men det är en fördel om Du tycker att konkurrenten görs av en samling snåla dagdrönare.

Lönen är en förhandlingsfråga och facket har inget att säga till om.

Arbetstiderna är flytande och Du slåss om att få komma före min övriga tipsarstab med Din information.

Tryck på länken och mejla Din ansökan till robert.laul@aftonbladet.se

Den här nyheten slog ner som en bomb i fotbolls-Sverige i dag.

”FOTBOLLSFANS TAR VÄGEN ÖVER SVERIGE

Drygt 50 000 brittiska fotbollssupportrar kommer att ta vägen genom svenskt luftrum på väg till och från Champions League-finalen i Moskva.

För första gången blir det i år en helengelsk final i fotbollens Champions League. Matchen mellan Manchester United och Chelsea kommer att spelas på Luzhniki Stadium i Moskva på onsdagskvällen den 21 maj. Över 50 000 fotbollssupporters samt press och VIP väntas ta sig från England till Moskva, de flesta med flyg. Många av dessa flygningar kommer att passera genom svenskt luftrum.
– Merparten av trafiken på väg till Moskva kommer in i svenskt luftrum över sydvästra Östersjön och lämnar det efter drygt en halvtimmes flygning söder om Finska viken, säger Kenneth Johansson, chef för enroutetrafiken på LFV”.

I morgon 11.30 möts Sverige och Finland i den årliga journalistlandskampen på Stockholms Stadion.

Av en anonym och ytterst hemlig källa har jag fått loss förbundskapten Jakob Silléns planerade startelva, och jag noterar en stor överraskning; nämligen att det tidigare så framgångsrika innermittfältsparet Patrick Ekwall/Robbie Lauler splittras. Ekwall är utpetad på högerkanten medan jag själv startar som forward.

I stället satsar Sillén på två helt okända kort, Joakim Ufvenbrand från Länstidningen (vilket läns tidning?) och Kalle Karlsson från Expressen (ett artistnamn eller?). Jag kan inte påstå att jag förstår tanken bakom detta drag, och om förbundskaptenen Sillén återigen misslyckas med sin taktik bör han återigen överväga konsekvenserna.

Enligt en källa motiverar förbundskaptenen sitt nya taktiska drag så här:
– Sillén vill ha Laul på topp för att få mer spets. Och Ekwall på en kant för att han ska få tid på sig att bolla till fyra innan han har fått ner bollen på fötterna.

Startelvan i sin helhet:
Tobias Rosvall, Expr
–
Emil Karlsson, AB, Robert Tennisberg, Radiosporten, Viktor Arnkil, TT, Mattias Eklund, Onside
–
Patrick Ekwall, TV4, Joakim Ulfvebrand, Länstidningen, Kalle Karlsson, Expr, Lars Markusson, TT
–
Robert Laul, AB, Alexander Rikner, TT

På filten:
David Fjäll, SVT, Niklas Holmgren, Canal plus, Thomas Lindberg, Strömbergs förlag, Anders Fredriksson, Canal plus, Daniel Sjöberg, AB, Jakob Sillén, TT, Kjell Nilsson, DN.

…portas från EM-hotellet som jag skrev om i går – i dag kom det här mejlet:

Hej Robert,
I’m a 45 year old football fan, I’ve been to 3 world cups(2 finals), 2 European cup finals, a cup winners cup final, several FA and League cup finals.
Followed Premier league or division one since I can remember, seen my own team (Aston Villa) play in 7 different countries and followed England through many qualifying games through out Europe. I was also a season ticket holder when Hammarby won Allsvenska.
As an English man (living in Sweden) I’m extremely disappointed that England are not going to be playing in the up coming EM championships, but of course I’m looking forward to cheering Sweden with my wife and kids and following it all in your paper
I buy and read the Aftonbladet every day and have done for some 8 years or more, in fact the sports section has helped me to improve my Swedish reading.
BUT, if you continue to make headlines and reports about players wives through this tournament I will be buying another newspaper with sports section to follow the games.
Are you a sports writer or a gossip columnist?
Please leave the wives where the SvFF wants to leave them – OUT OF THE PICTURE (Aftonbladet 5/18/08).
This is about football, not Prada, Gucci, nail polish or handbags.
Looking forward to a summer of football
Regards
Dave
A football fan

Svar: Sorry Dave, men det kan jag inte garantera. Spelarfruarna har sina läsare.

Han såg lite lätt besvärad ut Zlatan när han försökte lämna Ennio Tardini med halva Milano hängande på ryggen och ett dussin fotografer framför som spärrade väggen.

Men Zlatan tog sig ur kaoset lika skickligt som han hanterade det stora tryck han sprang in på planen med: bara 0-0 borta mot Parma medan Roma ledde med 1-0 mot Catania.

Zlatan behövde nio jävla minuter, sedan gjorde han en sådan där skön liten sidledssläppning av bollen när motståndarbacken trodde han skulle gå rakt fram, avancerade med ett perfekt tillslag och precisionssköt lågt i bortre. Ett mål signerat en mästare och alla som trodde att jag skojade när jag skrev att ”med Henke och Zlatan på topp vinner Sverige EM” kan ju tänka över det där ett varv till.

Zlatan kunde gjort hattrick under sitt dryga halvtimmesinhopp, men det blev i alla fall ett mål till, när han tajmade ner ett inlägg från Maicon (tror jag) och satte bredsidan på bollen från ett avstånd där ingen målvakt i världen hinner reagera. Världsklass det också.

Inter är mästare igen och det var Zlatan Ibrahimovic som ordnade titeln, ganska gött att kunna skriva de raderna.

Zlatan är nu i en position där han kan gå ut och kräva en ordentlig Champions League-satsning – Inter har per i dag inte ett lag som utmanar de tyngsta i fotbolls-Europa. Får Zlatan inte se den satsningen blir jag förvånad om han är kvar i Milano till hösten.

Jag la mig alltså i soffan mätt och belåten, och väntade in hockeyn men halv nio sov jag som en gris och när jag vaknade halv elva orkade jag bara stänga av TV:n, svälja lite tandkräm och gå raka vägen till dubbelsängen.

På morgonen hörde jag att Sverige inte haft nån chans mot kanadickerna så det var väl tur att jag inte orkade se eländet. Nog om det här nu (jag konstaterar att hockey inte är något att ha, av den enkla anledningen att det också är en sport där spelarna alltid skickar ner pucken i sarghörnet i stället för att gå rakt på mål samt en sport där det anses tufft och häftigt att slå varandra på käften).

I dag har Vasasällskapet besegrat ett gäng som går under namnet ”FC Krukan – Lirarnas lag” med 1-0 (Haag). Det var ingen stor division IV-match och egentligen bara ett lag på planen. Jag tror inte att ”FC Krukan – Lirarnas lag” hade ett enda avslut på mål, trots att vi fick en gubbe utvisad tidigt i andra halvlek. ”FC Krukan – lirarnas Lag” saknade, trots sitt fyndiga smeknamn, helt spelidé framåt. Efter matchen tyckte ”FC Krukan – Lirarnas lag” att vi hade gnällt på domaren för mycket och det gjorde vi i och för sig…men fotboll handlar mig veterligen inte om att gnälla så lite som möjligt utan om att skapa chanser, göra mål och ta tre poäng. Lirarnas lag får kämpa vidare i tabellens nedre regioner medan Vasasällskapet biter sig fast i toppen.