Otroligt vad man kan tycka olika om en fotbollsinsats…det har nog aldrig varit så tydligt som i dag. Jag läser tv-kanalens fotbollshemsida, jag läser DN, jag läser Sportbladet och jag läser konkurrenten och jag läser en hel del andra åsikter och jag konstaterar att ganska många (dock inte kvällstidningarna) anser att Sebastian Larsson gjorde en ”okej” debut. Han var en tvåa, godkänd.

Då undrar jag faktiskt om man tittade på matchen eller om man var försjunken i en artikel som skulle författas.

Larsson var snudd på felfri, han spelade med en mognad och ett lugn som knappt Niclas Alexandersson gör i sina bästa dagar. Han tog ansvar, han var på rätt ställe i defensiven, han tryckte till turkarna så de studsade mellan världsdelarna och han gjorde det dessutom halvskadad i 60 minuter. Han ville framåt men ofta när ytan fanns fick han inte bollen, och när ytan inte fanns drog han sig inåt och släppte fram Stoor att slå inläggen – som taget ur skolboken.

Jag läser DN:s rubrik ”Stoor ende utmanare som tog EM-chansen” och det börjar rycka i min kropp – visst, Stoor var kanon och har ett bra läge att nå EM men Sebastian är ju redan där efter sin insats i går.

Om han får vara utan skador så åker han till EM i sommar, det är inget snack, ingen diskussion, jag simmar över Bosporen om det inte blir så.

Jag ställde en fråga till Lagerbäck i går när han senast såg en så mogen landslagsdebut som Larssons och Lagerbäck rabblade upp Linderoth, Ljungberg och Micke Nilsson – spelare som i dag är bofasta i landslaget. Lagerbäck kunde svarat som han brukar, ”det är svårt att jämföra och bla bla bla”, men i stället satte han Larsson på samma nivå som spelare som bara kommer fram vart femte år, typ.

Jag sätter hela mitt anseende på spel (om jag nu har något kvar) men skulle Larsson inte komma med till EM kan jag ju altid skylla på att den gamle gråskallen inte vågar satsa på unga talanger.

Eller vad säger ni, var inte Larsson den bästa debutant vi har sett på väldigt länge? Är han inte klar för EM? Alla som läser detta och har en åsikt, kom igen, skriv en kommentar så räknar vi sedan.

Jag har inte fått ett enda svar som ens varit i närheten av att träffa rätt på vem som är den andre förbundskaptenen efter Benny Lennartsson att tacka nej till förbundskaptensjobbet.

Men så här var det att efter Lars ”Laban” Arnesson sökte SvFF en utåtriktad person som kunde sälja svensk fotboll (vilket inte var ”Labans” starkaste gren). Valet föll på Kalmars FF:s Kjell Nyberg – än i dag i KFF, ansvarig för spetsgruppsträning och talangscouting. Vid den här tidpunkten, sent 80-tal, hade Nyberg precis slutat som manager i Kalmar och tränade Nybro IF.

Som spelare stod Nyberg på gränsen till A-landslaget och hade just ”Laban” som tränare under en period i Kalmar. Skador satte dock stopp för spelarkarriären, och som tränare fick han ibland kritik för att tänka för defensivt. En kritik han viftade bort:
– Sanningen är att 99 procent hänger på talangen. Vi kan ge en bra miljö att utvecklas i för spelaren, men det mesta hänger på grundtalangen, särskilt när det gäller anfallsspelet. Där är det mycket som måste finnas av sig själv, som inte går att lära ut. Försvarsspel går mera att påverka, där går det att skola en spelare mera, menade Nyberg som 1997 handplockade Nanne Bergstrand till KFF.

Varför tackade Nyberg nej? Enligt Lars-Åke Lagrell var han inte ens intresserad och i stället gick budet till Olle Nordin och resten är en historia som handlar om storsegern mot Finland, VM:et i Italien och 1-2-förlusten mot Costa Rica.

Benny Lennartsson och Kjell Nyberg…de enda två personer i modern tid som tackat nej till att bli förbundskapten för Sveriges landslag.

Till sist; jag gör ett nytt försök med en rolig historia som Jenni hörde i Turkiet:

”Polisen stoppar en bil och gratulerar föraren:
– Grattis, ni är den tusende bilisten som kommer ihåg säkerhetsbältet. Ni har vunnit 10 000 kronor. Vad tänker ni göra med pengarna?
– Jag tror att jag ska skaffa körkort, säger föraren.
Då säger kvinnan på passagerarplatsen:
– Lyssna inte på honom! Han säger så mycket dumt när han har druckit för mycket.
Då säger en man i baksätet:
– Klantskallar! Jag visste att vi inte skulle komma långt i en stulen bil.
Pinsam tystnad tills man hör dovt från bagageutrymmet:
– Har vi kommit över gränsen ännu?”

Nu dags att kliva på planet mot Stockholm.

Det kanske inte går att jämföra med kaoset på Parken då jag ett tag höll på att börja gråta när jag försökte slå mig ur en gigantisk folksamling utanför arenan för att komma till mixade zonen då en ambulans plötsligt kom körandes rakt mot pöbeln och folk fick kasta sig till höger och vänster för att inte bli överkörda…av en ambulans!

Men det var kaos i går också.

För att ta sig till mixade zonen fick man först gå genom en mystisk gång under läktaren, för att sedan komma rakt in på planen, mitt bland alla polizei och deras hundar från helvetet. Jag fick ögonkontakt med en best och efter att ha sett in i det gapet tog jag inte ett steg till förrän hundarna lämnat arenan och satt i sina burar och gnagde på stora ben på en polizeistation nånstans.

Vi stod och väntade i mixade zonen när några spelare plötsligt började göra tv-intervjuer nere vid planen, då rusade alla journalister dit, men under tiden vandrade Kim & Elmander genom mixade zonen vilket jag missade och ett tag kändes det som att det var spelare överallt utom just där jag befann mig.

Sedan stod jag och intervjuade Petter Hansson när strålkastarna plötsligt släcktes och det enda jag såg var ett rött lasersken från min diktafon men Petter pratade lugnt vidare som han alltid gör och det blev en okej intervju till slut.

Det mesta löste sig alltså som det alltid brukar göra, förutom att jag fick mig en uppsträckning av landslagschefen Lasse tick-tack och den här gången kan jag förstå att han var irriterad men det byggde på ett missförstånd och jag tror att vi skildes åt som vänner…ja kanske inte som vänner men i alla fall med respekt för varandras roller.

Lite annat branschskvaller: Kennedy Bakircioglü har nog aldrig varit så arg på en journalist som på…ja vi får väl se hur de beskriver saken de närmaste dagarna.

Det finns säkert många som gnäller även efter 0-0 mot Turkiet på Inönu, jag är en av dem, men inte så mycket och vi tar det lite längre ner.

För först och främst – imponerande! 0-0 borta mot Turkiet som i princip ställde upp med sitt bästa lag är imponerande. Framför allt då Sverige kom med ett gäng debutanter.

Jag vet inte vilka svar Lagerbäck fick men jag noterade i alla fall följande:

* Sebastian Larsson finns med när EM-truppen tas ut. Bredvid Kennedy, Källström och Svensson på det svenska mittfältet fick han allt att se enkelt ut, tog rätt beslut i alla lägen, knappt ett misstag, spelade smart och öppnande. Dessutom var han  snudd på orubblig i närkamperna där han bredbent likt en brottare höll undan sin motståndare. Ge honom chansen mot Brasilien så får vi se om han till och med är en man för EM-startelvan.

* Även om Marcus Berg inte inte övertygade fullt ut så visade han tillräckligt mycket för att jag i dagsläget ger honom den femte forwardsplatsen i EM-truppen.

* Fredrik Stoor är ett namn för truppen. Den bästa lösningen kanske är att åka med Erik Edman, Mikael Nilsson, Matias Concha och Fredrik Stoor – alltså en vänsterback och tre högerbackar – och sätta Nilsson till vänster om Edman skulle gå sönder.

* Inget snack om att Daniel Majstorovic ska med som tredjemittback. Går Mellberg eller Hansson sönder finns varken tid eller talang att skola in någon annan, med tanke på vad Majstorovic visade idag.

* Jag säger inte att Andreas Isaksson är given som förstemålvakt i EM, men idag visade ”Isak” att ryktet om hans död är betydligt överdrivet.

* De försvarsspelare jag pratade med efter matchen höll med om att Turkiet ofta kom rättvända mot backlinjen. Anders Svensson och Kim Källström är ingen trygg lösning tillsammans. Anders stötte bort sig högt upp i planen flera gånger och ska Svensson ha balansrollen – vilket jag tror att han kan fixa – måste han få återstående träningslandskamper att spela in sig på, med Kim bredvid. Hur man än vänder och vrider på det: det centrala mittfältet är Sveriges överlägset största problem inför EM. Med en frisk Tobias Linderoth är det ett mindre problem.

* Kanske bör Mikael Nilsson testas i den defensiva mittfältsrollen? Det var inte jag som sa det först, det var Lagerbäck som var på ett ovanligt gott humör efter matchen. Vi får väl se om han bara skojade…

* Kim Källström och Kennedy Bakircioglü kommer inte att starta många tävlingslandskamper tillsammans så länge Lasse Lagerbäck är förbundskapten, den saken är säker.

* Markus Rosenberg är en gåta. Briljant i vissa situationer, så fel i många andra.

* Behrang Safari har en bit kvar, som ni såg. Men vi följer honom med spänning. En man för VM-kvalet i september.

* Jag ser hellre Samuel Holmén än Kennedy Bakircioglü i en svensk EM-trupp.

* …och jag vill fortfarande se en EM-trupp utan Daniel Andersson, Rade Prica och Andreas Johansson.

Läktarna börjar fyllas och vi har just smörjt kråset – det turkiska förbundet bjöd på en buffé som ett svenskt idrottsförbund aldrig varit i närheten av, än mindre någon allsvenska klubb. Det var bakelser och bröd och köttbullar och ostbollar och kaffe och läsk, men efter att vi gnällt ett tag insåg vi att det är en jävla tur att det inte ser ut så här i Sverige för då hade man varit smällfet efter en säsong.

Turkiet kommer som jag misstänkte med bästa möjliga lag och allt bättre än 0-2 är en svensk bedrift.

Jag tror ändå på en hygglig svensk insats och säger 1-3.

Vi bestämde möte klockan tre utanför ett café för avmarsch mot den blå moskén, eller Sultanahmet Camii som den tydligen heter, byggd av osmanske sultanen Ahmed I på 1600-talet.

(Allt det där läste jag precis på Wikipedia för jag hade ingen direkt koll på just denna byggnad).

Bank hade lämnat sin blommiga skjorta hemma och berättade att det handlade om ungefär 40 minuters promenad i rask takt, det lät som en smal sak och vi började trava…

…här poserar jag på Galata-bron och under tiden ringde branschpressen för att höra hur jag såg på Andreas Isakssons gnäll om skvallertidningar och jag sa som det var – att jag tycker han är larvig, vilket blev en ganska fet rubrik på resume.se. Det hade jag faktiskt inte väntat mig, även om man kan tycka att jag borde lärt mig hur det fungerar vid det här laget. Å andra sidan är det varje journalists skyldighet att anlägga moteld mot uttalanden likt de Isaksson brände av i går.

Nåväl, väl över på andra sidan började kartläsare Bank tvivla på sin inbyggda kompass – och jag började tvivla på att detta verkligen bara skulle ta 40 minuter. Men Bank plockade fram en karta och med lite hjälp av Jenni och homo-Bardell var vi snart på kurs igen…

…trodde vi i alla fall men när klockan var halv fem och vi hade vandrat i en och en halv timme märkte vi att vi befann oss vid Universitet och därifrån är det en ganska bra bensträckare till moskén…

…det slutade med att vi trängde in oss i en taxi och kryssade genom rusningstrafiken och någon gång runt halv sex var vi äntligen framme…

…vi hann slänga ett getöga inne i moskén också och den var väl fin, å andra sidan var vi ganska stressade vid det här laget och nu har man i alla fall varit där.

Taxi tillbaka till hotellet, upp med en Kebab Ipek på rummet och snart dags att ta sig bort mot Inönu. Det är ingen värme ute…ingen alls…och allt jag har med mig är en sådan där luftig väst som var modern för några höstar sedan, men det blir säkert bra.

Misstänker att Sverige kan få det jobbigt, allt under 0-2 är imponerande eftersom Turkiet kommer med snudd på sitt starkaste lag.

Det såg inte mycket ut för världen det där stället som han som vi numera kallar Blommiga Skjortan styrt upp, och även om Duracellkaninen och jag givetvis var sena eftersom det var ett och annat avslöjande som var tvunget att skrivas och putsas så anslöt vi i alla fall innan övriga sällskapet hunnit sänka fördrinken i baren.

Stället såg som sagt inte mycket ut för världen: ett stendött skyskrapekomplex mitt i så mycket fucking nowhere man bara kan komma i Istanbul men vi tog hissen upp till trettonde våningen och där låg Vogue som det hette…designat och klart…utsikt över hela jävla Istanbul…asiatiskt som europeiskt…hotell Conrad syntes en bit bort och hade vi haft den där kanonen jänkarna precis uppfunnit som via magnetfält skickar missiler som träffar mål på 37 mils avstånd hade vi utan bekymmer skjutit svansen och just bara svansen av Istanbuls Rattatouille om vi velat.

Vi var mer sugna på en bättre trerätters med ett bra rött och det var ungefär det vi beställde in…även om Jenni inte gillade den rostade ankan så tycker i alla fall jag att den höll betydligt högre klass än det jag brukar rosta i min brödrost hemma på Ankdammsgatan.

Vi kunde ha diskuterat en jäkla massa saker den här kvällen…till exempel varför Behrang Safari inte kom med i startelvan men ingen av oss var särskilt förvånad…kan man något om fotboll förstår man att han inte är där ännu och i stället ska vara tacksam över att han ändå kom med i truppen…vi kunde diskuterat Andreas Isakssons attack på Sportbladet…men vet man hur jävla sant det är att han betett sig som en barnrumpa även mot Svennis så behöver man inte diskutera sådant heller…i alla fall inte om man måste fjäska för någon.

I stället diskuterade vi i säkert en timme vilka Sverige mötte innan truppen till VM 2006 togs ut…vi kom på Irland…bara Irland…spekulerade i Frankrike och Egypten…sedan surfade vi fram förbundets hemsida och det visade sig att Sverige bara spelade en ”riktig” träningslandskamp innan truppen togs ut 2006… mot Irland…inför det här mästerskapet spelar Sverige två matcher och varför det är så lyckades vi aldrig riktigt reda ut.

Sedan undrade Blommiga Skjortan varför inte Blåvitt sätter ner foten och köper loss Rami Shaaban från Fredrikstad nu när Bajen strular och jag förklarade att det handlar om en helvetes massa pengar för en kille som vill Stockholm av sociala skäl och att så mycket strul är det inte utan ganska normala förhandlingar och jag vet inte om Skjortan köpte detta för sen gick jag upp på mitt hotellrum medan resten försvann in på ett annat rum och drack mer champagne.

Homo-Bardell var också med men om han lyckades utforska Istanbuls mer färgglada kvarter förtäljer just inte den här historien för då sov jag sedan länge.

…Andreas Isaksson
–
Fredrik Stoor, Daniel Majstorovic, Petter Hansson, Mikael Nilsson
–
Sebastian Larsson, Anders Svensson, Kim Källström, Kennedy Bakircioglü
–
Marcus Berg, Markus Rosenberg

Kommentar: Lagerbäck lurades lite på träningen där det framstod som om Elmander/Djuric skulle starta på topp, men när laget presenterades för spelarna nu ikväll blev det ovan nämnda elva. Andreas Isaksson i mål…men Shaaban lär komma in i paus…dock verkar förbundskaptenernas förtroende för ”Isak” snudd på orubbligt.

…tydligen Stoor till höger o Nilsson till vänster, mittfältet som mitt första förslag och sedan startar Elmander och Djuric på topp. Målvakterna lär få varsin halvlek, vem vem som börjar vet jag inte. Majstorovic och Hansson blir mittbackar. Detta att döma av dagens träning.

Det här inlägget hade jag tänkt lägga ut för ett par timmar sedan, men min arbetstelefon var het på Staël von Holsteins tid och är inte så bra på att blogga. Hade varit fint med något mer modernt…men man kan inte få allt här i världen.

Vi fick se en hyfsad träning på en bedrövlig gräsmatta någonstans i Istanbul där jag inte varit sedan 2002 då AIK spelade Uefacupmatch mot Fenerbache eller Besiktas eller vilka det nu var. Stryk fick Gnaget i alla fall, men jag hade en trevlig kväll med supportrarna dagen före.

Kennedy svarade för träningens prestation när han framspelad av Källström volleylobbade bollen över Shaaban – klass och kvalitet. Förutom Kennedy tycker jag att Fredrik Stoor och Sebastian Larsson ser pigga ut, medan Marcus Berg är mer anonym utan att göra bort sig.

Jag undrar hur Lagerbäck tänker kring målvaktsfrågan inför morgondagen…att målvakterna får varsin halvlek är givet…men vem ställer han från start? Hur han än gör känns det som en signal i någon riktning.

Hotellet vi bor på förtjänar en känga eftersom det trådlösa bredbandet krånglat sedan i morse och inget har blivit gjort under dagen. Jag gav precis personalen ett ultimatum: ”fixa det inom en timme, annars flyttar vi”. Jag vet inte om det svenska fotbollsdrevet står bakom, men hotet borde få saker att hända.

Här en stilstudie på när mannen som numera går under smeknamnet Blommiga Skjortan (nej, det är ingen indian) smakar på en väldigt stark kycklingrätt och låtsas oberörd:

Lite gammalt men oskrivet skvaller: kring 1997 tog förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell en skogspromenad i Torsby med Sven-Göran Eriksson. Lagrell ville känna på möjligheterna att få ”Svennis” som förbundskapten för landslaget. Men ”Svennis” hade precis fått ett erbjudande av Lazio som skulle ge honom mer pengar än alla hans tidigare kontrakt tillsammans, så något konkret erbjudande la Lagrell aldrig fram. Jobbet gick så småningom till Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck och resten är historia. I modern tid finns bara två personer som tackat nej till konkreta erbjudanden att ta över landslaget, den ene är Benny Lennartsson – men vem är den andre?

(Rätt svar belönas med mycket ära, för denna är inte lätt).

Andreas Isaksson var inte på sitt bästa humör när han mötte media i dag. Å andra sidan är han väldigt sällan på sitt bästa humör så jag vet inte om det var någon större skillnad egentligen.

En världsmedborgare som Lars i Costa Rica berättade en gång att det finns två städer han aldrig kör bil i – Kairo och Istanbul. Det finns ingen anledning att protestera. På gatorna utanför vårt hotell utkämpas ett ständigt pågående krig, och som i alla krig är det få vinnare och många offer.

Shaaban
–
Nilsson, Majstorovic, Hansson, Safari
–
Larsson, Svensson, Källström, Kennedy
–
Elmander, Rosenberg

Kan det bli en annan startelva mot Turkiet?

Ja:

Isaksson
–
Nilsson, Majstorovic, Hansson, Safari
–
Larsson, Svensson, Holmén, Källström
–
Elmander, Berg

Vi hade en kvart på oss vid mellanlandningen och fick sträcka ut ordentligt mellan gaterna. Min erfarenhet säger att flyger man SAS måste man alltid räkna med att planet antingen störtar eller blir försenat. I dag var det en halvtimmes försening, då var det ingen fördel att bara ha 45 minuter på sig i utgångsläget. Duracellkaninens väska blev kvar i Schweiz, själv var jag rutinerad nog att ta med allt bagage på planet (ska hela sanningen fram reste jag med lite bagage och mina två handväskor fick plats i planet).

I Zürich hamnade vi på samma flight som Dusan Djuric och Daniel Majstorovic, men de såg vi inte mycket av eftersom landslagslirare till skillnad från journalister flyger första klass.

Sitter nu på hotellrummet och skriver och besällde precis upp en Kebab Ipek. Är det något turkarna är bra på så är det Kebab. Jag var på gränsen till tårögd när jag insåg att tallriken var tom.

Rami Shaaban till Hammarby blir den tyngsta värvning ett Stockholmslag gjort sedan…Djurgården ryckte åt sig Kim Källström?

Manchester City missade att ta med Andreas Isaksson i skrytet om sina landslagsspelare på egna hemsidan. Men det hade sin förklaring och berodde kort och gott på ett misstag från en kanslist. Tror man att kanslisten gjorde detta för att ”frysa ut” Isaksson är man snett på det. Ibland är vi journalister lite väl konspiratoriska och ser ”worst case scenario” direkt. Å andra sidan; med tanke på hur många halvsanningar och trekvartslögner man matas med av makten är det i många fall en förutsättning att snabbt kunna se igenom rökridåerna.

I dag blir det tidig sänggång, ska lägga mig i badkaret först, det gör jag alltid på hotell eftersom jag saknar badkar hemma i Solna. Boken blir Roslund & Hellströms senaste Flickan under gatan, sedan eventuellt ett avsnitt 24 iklädd den vita, mjuka morgonrock som jag precis upptäckte i hotellets badrum och inget mer.
I morgon presskonferens, landslagsträning, egen träning och sedan Istanbul by night utan fylla och fajt. Bank har haft i uppgift att boka ett bättre bord med utsikt över Bosporen och är det något han kan, så är det att hitta bra restauranger. Vi får se om han levererar igen.