Blev en rätt avslagen presskonferens; dels för att det inte har hänt något speciellt i dag, dels för att det knappast går att få in något i tidningen med tanke på att Zlatan gjorde rent hus på Idrottsgalan.

Förbundskapten Lagerbäck var nominerad som Årets Ledare men när vi pratade med honom några timmar innan galan hade han inte ens koll på vem som skulle ta emot hans eventuella pris…

Spelarna bor i alla fall rätt bra här i San Hooosé. Poolområdet vid deras hotell – där jag precis såg Niclas Alexandersson komma bärandes på en gigantisk gummivattenboll – går inte av för hackor. Vad ”Alex” skulle göra med den enorma gummibollen är mer oklart…men jag lovar…den var större än ett vildsvin. Han kanske skulle kasta den på Viktor Elm, vad vet jag.

Tjackade ett par svartvita Converse, två t-shirts, lite strumpor och kalsonger på ett rätt schyst varuhus i närheten av spelarhotellet. Gick på en tusenlapp, inte så billigt som man kunnat önska, men helt okej. Däremot är maten både billig och svingod här nere så det går väl på ett ut. En Big Mac kostar 900 colones, det vill säga 14 spänn.

I morgon tisdag flyger vi mot LA och det lär inte bli mycket bloggande. Under tiden får ni hålla till godo med de costaricanska radioreportrar jag skrev om. Tänk nu på att när den här sekvensen är filmad händer inget speciellt i matchen, Costa Rica rullar bollen i egen backlinje, typ…

Om Wenström/Kåmark visar samma passion och inlevelse mot USA kan den matchen bli en höjdare.

Kan någon förklara för mig varför jag vaknade med världens huvudvärk i morse? Måste kolla receptionen om de har några bra piller.

Rättegången mot agenten Kent Carlzon började i dag och det ska bli intressant att se hur TV-kanalens fotbollshemsida väljer att behandla nyheten. Vad tycker Ledstjärnan om agent Carlzons affärer och skriver Lund analysen?

Har haft dagensmedia.se efter mig eftersom jag publicerade ett skämt här på bloggen som cheferna plockade bort medan jag låg och sov på andra sidan jordklotet. Men skämtet var knappast så rasistiskt som det påstås, det var snarare ett skämt om rasism. Men jag ber om ursäkt om någon tog illa upp, det var onödigt att lägga ut det.

Nu dags att bege sig mot landslagets presskonferens.

Måste säga att jag blev lite imponerad av den svenska prestationen i kväll. Inte för att Sverige spelade speciellt bra, men ändå starkt att hålla undan och till slut vinna, inte minst av den oprövade backlinjen: noll landskamper tillsammans.

Men det här var ingen större fotbollsmatch, det kan vi vara överens om.

Fredrik Stoor, Samuel Holmén, Behrang Safari – där har ni mina utropstecken i kväll. De tre spelare som fick tre plus av mig, samt Andreas Dahl som gjorde ett moget inhopp.

Om jag kunnat hade jag lagt ut en inspelning från min digitalkamera på de två reportar bredvid oss på pressläktaren som refererade matchen för costaricansk radio. Ska vi snacka inlevelse, ska vi snacka med dem. Tyvärr lyckas jag inte få ut klippet.

TV4:s gäng får sig en känga av Eva som mejlar:

Hej.
Jag är född i Mellanamerika, har ett barn med en svensk man. Mitt barn ska lära sig följande: att visa sig utan något som blinkar, att ha på sig, men inte visa sin dyrbara mobil eller dator på offentlig plats.
Du (eller man som vi säger i Sverige) är alltid iaktagen där… är man på besök ska man röra sig som en jaguar i djungeln, helt enkelt. Herregud… sunt förnuft leder så här: sluta vara blåögda utomlands.
Kram.

Jag tror faktiskt att Eva har en poäng: den här generationens svenska journalistkår har lärt sig något av denna resa. Tyvärr.

På allmän begäran: gänget som förmodligen hade besegrat Bonnier-gänget i five-a-side:

Från vänster: Leffe Boy, Blanco, Lauler och TT-Skiöld.

Som kvällstidningsreporter jobbar du sällan under så knappa tidsramar som till exempel morgontidningarna, men på grund av tidsomställningen blir det ombytta roller. Jag hade en timme på mig att få hem krönika, plusliga och två matchknäck. Jag lämnade 02.01, en minut över deadline, helt okej.

För er som inte var med på Lagrells bjudmiddag var höjdpunkten Kåmarks story om hur han under en löprunda mer eller mindre fick klättra in på avstängda nationalarenan Estadio Alejandro Morera Soto för att lägga en kabel. Avstängda fotbollsarenor har sällan papper på toaletterna men…
–…nöden har ingen lag, som Kåmark uttryckte det.

Är nu på plats på Estadio Saprissa och mot alla odds finns här ett klockrent fungerande trådlöst internet. Problemet är solen ligger på så starkt att det är snudd på omöjligt att se skärmen.

Stekande sol, hyfsad vind, ett risigt konstgräs och en oprövad svensk startelva gör att jag är ganska orolig för hur den här matchen kan gå. Seger med ett par bollar för Costa Rica skulle inte förvåna mig, å andra sidan vet jag ingenting om vad förbundskapten Medford kommer med för lag.

Matchen är slut vid ett i natt svensk tid. Sedan blir det ett jävla race att få ihop en analys, ett matchknäck och en plusliga innan deadline klockan två. Men det får gå.

Lagrells bjudmiddag i går kväll tog plats på ett bättre argentinskt kötthus. Trevligt, även om kvällen tog slut ganska tidigt. Inte så konstigt med tanke på de köttbitar som serverades; minst ett halvt kilo per tallrik och det tar ett tag att resa sig när en sådan har landat i magen.

Det bästa med att ha en blogg är att man kan skriva inlägg där man skrävlar ogenerat om sig själv. Sedan blir det många goa skratt när man läser kommentarerna som ramlar in. Är det något som många svenskar retar sig på, så är det skryt och skrävel. Oerhört underhållande.

Fitness (av alla) ringde precis för att klaga på att den samlade bild vi landslagsbloggare skickar ut är att vi bara hänger på våra hotellgym. När jag tänker efter har Fitness kanske en poäng…i går blev det tre pass och nu är jag snart på väg igen.

Restaurangen vi käkade på i går, Bakea, verkade utifrån vara ett ganska anspråkslöst ställe på en hyfsat risig gata men herregud…för trehundra spänn fick jag tortilla till förrätt, red tuna till huvudrätt samt en öl, en halv flaska vin och en kopp kaffe.
Och det ska jag säga er mina vänner att det var så sagolikt jävla gott att jag inte minns när jag åt så gott senast.
Blanco, Leffe Boy och TT-Skiöld var lika nöjda med sina rätter, så om ni nån gång hamnar i Costa Rica – besök Bakea. Vi träffade två tjejer som jobbade för Ericsson och de hade fått tips av en person som varit där tre år tidigare, så restaurangen är en pärla.

Återstår att se om Lagrells bjudning i kväll håller samma klass.

Blev en sväng på stan i går, bland annat till en krog/casino där alla kvinliga besökare var prostituerade. I alla fall enligt de två Costa Rica-emigrerade jänkare jag snackade med. Och något skumt var det med placet, jag har aldrig varit på en krog där alla kvinnor flörtar skamlöst med mig. Det blev en rätt snabb drink och sedan därifrån.

…utan sällskap bör kanske påpekas.

Jag korrigerar min startelva från i går och slänger väck Niclas Alexandersson och sätter in Behrang Safari på vänsterbacksplatsen.

Läser en vilsen spekulation i konkurrenten om Lagerbäcks framtid. Det unika med det nyligen tecknade avtalet är ju inte att Lagerbäck kan fortsätta till 2012, utan att förbundet gjort klart att man tänker söka hans efterträdare till 2010. Det här är sista perioden med Lagerbäck, så är det.

Lider med mina kollegor på TV4. I onsdags fick ju Lund sin dator stulen, i dag var det Sofias tur att bli av med kamerautrustningen. Dessutom fick Blanco ett par kameror snodda. För jävligt.

Lagerbäck förlänger – check.

Henke fortsätter – check.

Shaaban till Bajen – check?

…får jag in Shaaban också har jag knäckt tre av de fyra största fotbollsnyheterna den här hösten/vintern…släng er i väggen konkurrenter och fotbollskanaler…och då kan man ju leva med att jag placerade Johan Oremo i Djurgården. Hade de bara betalat killen ordentligt hade han ju varit där.

Jag såg inte röken av min nyfunne piccolo-vän under hela gårdagen, men i morse hojtade han plötsligt på mig när jag var på väg ut från hotellet:
– Robert, need any help?

Det behövde jag visserligen inte, men Roberto (som han heter) erbjöd sig att ta ett foto på mig.
– Nice photo, sa jag när vi tittade på digikamerans display.
– You are the nice one, sa Roberto.

Jag drar givetvis inga slutsatser på så grumliga grunder och några timmar senare i hotellets restaurang vinkade en servitris adjö med orden:
– See you later, sweetie.

Det känns lite som om man har hittat hem…är ju het som Costa Ricas sol här nere…eller också är det bara sådana folk är mot varandra i detta vänliga lilla land, ett av få som avskaffat sin armé helt och hållet.

…men det finns som sagt gator nära vårt hotell där man inte ska vandra ensam om natten. På dagarna ser det trevligt ut men på natten växer sopbergen och horor och andra ljusskygga personer träder fram. Som i så många andra länder skylls den ökade kriminaliteten på en ökad invandring; här är det personer från Nicaragua, Panama och Colombia som är trollen och häxorna.

Utsikten från mitt hotell är däremot ganska trevlig, inte bara på dagen:

Jag trodde att det tillhörde en annan tid, ett annat liv, men i dag föste förbundsbasen Lagrell ihop mig och Lur på konkurrenten och undrade om vi kunde tänka oss en middag tillsammans. Förbundet vill nämligen bjuda alla hitresta journalister på en bit mat i morgon kväll, kunde vi tänka oss det?

Fram till Hongkong 2004 var detta en januari-tradition och då satt jag och salig Hans Linné sida vid sida och smörjde kråset medan informationschef Nystedt tog hand om notan (läs; skickade den till Lagrell). Inga problem då och inga problem nu. Det enda problemet är att förbundet slutat att bjuda på dessa middager under januariresorna, men nu har traditionen återupplivats vilket ska bli trevligt.

Annars hänger vi journalister i två olika läger här nere: jag själv, Markus Eriksson från Bildbyrån (aka Blanco), Leif Jansson från Scanpix (aka Leffe Boy) och TT-Skiöld från TT (aka (TT-Skiöld).

Det andra gänget består av Lur på Expressen samt Lund, Wenström, Kåmark och Sofia Broberg från TV4.

En five-a-side match mellan de två lägren hade nog slutat med knapp seger för vårt gäng, i alla fall om vi fått låna in Lasse tick-tack i mål. Kåmark står visserligen i en klass för sig, Lur är skaplig i mål, Wenström kan behandla en boll och Sofia hade säkert klarat sig bra – men Lund är bland det sorgligaste jag har sett på en fotbollsplan och i smålagsspel räcker det med två träben för att sänka sina egna.

Förbundsbasen Lagrell dök alltså upp vid träningen i dag och jag frågade om han inte skulle göra något utspel med anledning av att Behrang Safari stoppades av den amerikanska gränspolisen.
– Jag har fått den frågan tidigare och någon uttalade sig till och med om att jag borde föra upp det här på högre nivå. Det är väl i så fall Bush jag ska ringa men jag är tveksam till att jag släpps fram. Och skulle jag göra det tror jag inte att Bush låtit sig påverkas särskilt mycket, sa Lagrell med ett snett flin.

En vild gissning hur Sverige spelar på på söndag:

Rami Shaaban
–
Fredrik Stoor, Peter Larsson, Mattias Bjärsmyr, Niclas Alexandersson
–
Stefan Ishizaki, Louay Chanko, Anders Svensson, Samuel Holmén
–
Rade Prica, Dusan Djuric

Vaknade utsövd för första gången på länge och ser fram emot en ny dag med solsken i San Hooosé.

Landslaget börjar träna halv sju svensk tid, jag tänkte hinna med en sväng på gymmet innan dess. Skidmaskinen är skonsam för lederna och en elak kaloribrännare.

Hör hemifrån att Dulee Johanson återvänder från sin provträning i Birmingham. Det verkar inte bli någon affär vilket det i princip aldrig blir när det handlar om provträningar i England. Jag gillar AIK:s sportchef Ola Andersson, men i det här fallet kan han ha varit lite väl naiv.
– Detta är ingen provträning! slog ju Ola fast tidigare i veckan, men om det var Dulee, Birmingham eller någon agent som lurade honom vet jag inte.

Medan bananlandslaget kämpar på här i Costa Rica, går en annan EM-utmanare mot en bra vår. Stuttgarts Alexander Farnerud byttes in i mötet med Ajax i turneringen i Dubai och gjorde matchens enda mål på ett tjusigt långskott.

Här en länk till intervjun med Hernán Medford.

Ingen dag i Costa Rica är den andra lik. I dag var det uppstigning i gryningen, Volvon ut till Estadio Saprissa, en exklusiv halvtimme med Hernán Medford, Volvon till svenska träningen på andra sidan San Hooosé, Lund på TV-kanalens fotbollshemsida blev bestulen på sin dator, vi fick punktering på Volvon, TT-Skiöld bytte däcket på tio minuter, tillbaka till hotellet, skriva, kabel, träna, duscha, middag med Blanco, Leffe Boy och TT-Skiöld och snart sova.

Förbundskapten Lagerbäck var ovanligt odiplomatisk efter dagens träning och bekräftade att inte särskilt många i januaritruppen har någon chans att komma med till EM.
– Det är inte många här som är aktuella. Det är ett stort steg trots allt. Någon eller några av försvarsspelarna har störst chans att komma med, menade Lagerbäck.

Med andra ord ganska snarlikt det jag själv var inne på i min krönika inför den här resan. Jag var mest nyfiken att se vad HBK:s Peter Larsson och Rosenborgs Fredrik Stoor kunde åstadkomma, och efter två träningspass är det just de nykomlingar som visat lite framfötter.

Dagens andra glädjebesked för Lagerbäck var att Johan Wiland, Samuel Holmén och Stefan Ishizaki dök upp på träningen och körde hela passet.

Avslutsövningen var i ärlighetens namn sådär, även om jag nog tycker att Dusan Djuric börjar ta för sig mer och mer. Har för övrigt ett ganska skönt knäck på gång om honom, men vi avvaktar någon dag.

Johan Oremo har inte visat något ännu.

När jag tog av mig i bar under svenska träningen kom Kåmark och hojtade om att jag måste gått ner minst fem kilo. Inga protester hördes så vi säger väl så. Å andra sidan har inte Kåmark sett mig sedan sedan förra januariresan då han tappade ner en glasruta från en högre våning på ett hotell i Venezuela.

Niclas Alexandersson håller mest till på vänsterbacksplatsen och exakt hur man ska tolka det vet bara Lars Lagerbäck.

Jag vet att det är svårt för många av er att tro på, men Anders Svensson har faktiskt varit i en klass för sig under de här träningarna.

Det blev en timme i gymmet i dag också. Och ännu inget snus. Däremot en och annan…eh…cigarett vilket kanske inte är helt optimalt för att använda ett svenskt landslagsledningsuttryck

Apropå inget speciellt blir jag inte förvånad om Helsingborg kallar till presskonferens i dag. Men det kan också dröja en bit in i nästa vecka. Ni minns säkert var ni läste de första spekulationerna om att Henke Larsson fortsätter.

I morgon ska jag inte glömma kameran. Det är dags att lägga ut lite bilder så ni får se var fan vi är nånstans.

Sedan missar ni inte att läsa om Hernán Medford i papper eller på nätet.

Jag fick kontakt med Lasse genom min blogg, vilket enastående verktyg denna blogg kan vara. Bosatt i Costa Rica sedan jordbävningen i Guatemala 1976, året då jag föddes, med en underbar fru, Ana Maria, chef över Costa Ricas president Oscar Arias utländska kontakter och resor.
 
Där satt jag i deras trädgård, käkade en utsökt Arroz con pollo och drack ett bättre chilenskt rödvin, och fick förklarat för mig att Chávez inte alls är så populär i Latinamerika som man kan tro.
– Venezuelanerna måste bestämma sig för om de vill fortsätta med det styre de har i dag eller om de vill byta till demokrati, fräste Ana Maria.

Dr. Oscar Arias, vinnare av Nobels fredspris 1987, god vän med Olof Palme, studiekamrat med Pierre Schori och för inte så länge sedan besöktes paret av Lisbet Palme.
– I bilen till flygplatsen berättade hon att hon var hundra procent på att det var den här Christer Pettersson som gjorde det, förklarade Lasse.

Jag som håller GW och hans polisspår högt vet inte riktigt vem jag ska tro på. Men du får gärna kontra, Leif.

Vi hade en fantastisk kväll, vi pratade fotboll, politk och lite mer fotboll. I dag ska vi träffa Hernan Medford och honom minns ni säkert.

Du hade gillat det, Jossan, och farsan, du är också välkommen när det blir läge.