Har gjort en längre intervju med Rami Shaaban till dagens tidning. Vi träffades på en italienare i Sickla och snackade i en timme, sedan tog Kajakkvinnan bilder som först verkade lite knasiga, men blev riktigt coola. När Rami under kvällen via mejl godkände sina citat bad han att få bilderna mejlade vid tillfälle, för att ge till sin mamma. Det var fint tycker jag.

Allt får ju tyvärr inte plats i en pappersintervju och bland annat den här delen fick jag stryka. Enligt Dagchefen hade det skrivits förr.

”Det var i pappans hemland Egypten – där Rami studerade ekonomi och spelade fotboll när han var i 20-årsåldern – som han lärde sig vad det innebär att pressa sig till det yttersta.
Rami är precis som många egyptier muslim och den här historien handlar om fastemånaden ramadan.
– Jag glömmer det aldrig. Man gick upp på morgonen, ingen frukost, inte en droppe vatten. Sedan började träningen vid två-tiden i 30-gradig värme. Sista minuterna fick jag inte fram ett ord, jag var helt uttorkad, kunde inte prata. Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Jag har ändå gjort lumpen, jag har testat min kropp, men det där…”vad är det som händer?” tänkte jag.
– På vägen hem köpte jag en liter sockerrörssaft. Efter böneutropet, när solen går ner, får man äta och dricka igen. Jag hällde i mig den här litern direkt, men det var bara att gå in på toan och spy. Kroppen fick en chock. Efter två dagar kom jag in i det, på det sättet är kroppen fantastisk.
* Hur gör du om det är landskamp?
– Dagen innan match och matchdag äter jag normalt. Så gör de flesta muslimer som spelar i Europa, till exempel Kolo Touré i Arsenal. Folk tycker det låter så himla farligt, men det finns ju en anledning till varför vi gör det. Se på hur de fattiga har det, de som inte har mat på bordet varje dag. Jag tycker snarare det är en lärdom, att vi också får känna på det. Vi kan ju ändå börja äta när solen går ner”.

Wennman den store nyhetsbreakar i dag med scoopet att ”Svennis” bestämt sig för att satsa på Joe Hart, och inte på Andreas Isaksson. Lite annorlunda strategi av en tränare kan tyckas (att så tydligt torgföra den i alla fall). Samtidigt får ”Isak” en ärlig chans att börja söka ny klubb i januari. Då kanske det trots allt kommer något gott utav en situation som ingen varit nöjd med.

Nu ska jag ner och bunkra upp med snus, sedan dags att sätta tänderna i inspelningen från den intervju jag precis gjort och som är planerad att gå i morgondagens tidning.

Det gäller att tro på sin sak. Även om det går åt helvete i tio raka år. Så här skriver division ett-handbollsklubben Stavsten på sin hemsida:
”Efter elitserieåren 1995-1997, har nu tio år passerat, satsningen att komma tillbaka till elitserien inleddes i samma stund som vi åkte ur och nu kan vi se att vägen vi valde -97, för att komma tillbaka dit, är helt rätt”.
Det ska alltså poängteras att Stavsten ligger tvåa i division ett, vilket är två serier under elitserien.

Fick detta tips av min vän och kollega Johan Flinck, som precis avslöjade sitt nyårslöfte: han ska se Scarface. Återstår nu att se vad som inträffar först – Stavsten tar klivet upp i elitserien eller Flinck lyckas peta in Scarface i sitt pressade schema.

Mitt eget nyårslöfte håller jag på ett tag till.

Det är ryktenas dag i dag. Svab på Henkeborgs Dagblad presenterar nyheten att skotska tidningar spekulerar i en Henke Larsson-comeback i Celtic. Jag säger inte att det blir så, det hade förvånat mig mycket, men det som gör det hela intressant är att Svab på Henkeborgs Dagblad väljer att skriva om det.
Jag tror vi kan vara ganska säkra på att Celtic kommer att göra/redan har gjort ett försök att locka över Henke. Men sedan skulle det som sagt förvåna mig mycket om Larsson verkligen kör en utlandssväng till.

Att Toulouse går ut på sin hemsida och slår fast att Johan Elmander inte är till salu pekar däremot på att vi kommer att få se en ganska stor Elmander-transfer i sommar. Före eller efter EM är frågan.

Man ska inte glömma, så här när tyska ligan gör uppehåll, att Markus Rosenberg faktiskt gjort fem mål och sex assist, samt mål och assist mot Real Madrid i Champions League. Fortsätter det så här har Sverige en rasande konkurens på anfallssidan inför fotbolls-EM, med eller utan Henke i truppen.

Telefonnumret var ett experiment som gjordes under gårdagens årliga herrmiddag. Vi slog vad om hur lång tid det skulle ta innan någon ringde och det dröjde två minuter.

Förstärkta med Erik Niva lyckades cheferna besegra arbetarna i NE och förlusten är inte så mycket att säga om, vi hade otur med frågorna.

Lämnar knappast soffan i dag, först Liverpool-United, nu Arsenal-Chelsea.

Sedan sista arbetsveckan innan julledigheten.

Jag har fått fast telefon för första gången i mitt liv, typ. Här är numret:
08-42068717

– Gaffer, we got to get him off, we got to get him fucking off, he got his last warning!

Hade gärna velat höra när Henrik Larsson sa det till Stuart Baxter.

Spelar ingen roll hur många varma ord och fina mejl du får, verkligheten biter dig i alltid röva efter ett tag. Jag har gjort ett fel och det måste rättas. Jag måste återigen publicera en dementi här på bloggen. Jag citerar nu Erik Niva:
– Inför en rättelse om att jag är VEGETARIAN i ditt nästa inlägg. Jag orkar inte med tio SMS till om smör och ost.

Det är möjligt att Niva är lite känslig en dag som denna, då Sportbladet hade julfest i går kväll, men etiketter är som ni vet känsligt, och om någon fortfarande inte förstår vad jag vill få fram, så är det att Erik Niva inte är vegan som jag skrev – utan vegetarian. Same shit, different names säger jag men för Niva var det viktigt och nu är det korrigerat.

Per Edelholm, 20, från Stockholm är också upprörd. I konkurrenten lägger han ut texten om sitt sportmissbruk.
– Jag sa upp mig från jobbet när jag inte fick ledigt för att se Anjas VM-störtlopp, berättar Per.
Per känner sig kränkt eftersom SVT raljerar över anonyma sportmissbrukare i en trailer för sin satsning på vintersport. Anonym sportmissbrukare är precis vad Per är, möjligen inte särskilt anonym längre, eftersom han är på bild i konkurrenten där han håller sin fjärrkontroll i fast grepp.

Annars känns det som en ganska lugn dag.

Först och främst, den årligen återkommande traditionen under förbundets årligen återkommande julbord; bilden på Erik Nivas julbordstallrik. I år tristare än någonsin.
– Jag åt lunch innan eftersom jag visste vad som väntade, väste veganen.

Om truppen är inte så mycket att säga, mer än att FCK-svenskarna stoppades av tränaren Ståle Solbacken. Roland Andersson erkände att han gärna sett både Oscar Wendt och Mikael Antonsson på flyget till Costa Rica. Samt Tobias Hysén men han ska bli pappa i samma veva.

Fast en sak reagerade jag på – Jimmy Tamandi. Hur gick det till? Det står i trupplistan att han spelar i AIK så namnet kanske också är ett feltryck…?

Kul men väntat med Johan Oremo. Då har Djurgården snart en svensk landslagsman igen, det är viktigt för klubben vars ungdomssatsning i dag hyllades av förbundskapten Lasse Lagerbäck.

Lagerbäck drog för övrigt samma slutsats som jag själv om Albin Ekdahl och hans ”A-lagskontrakt” med Juventus:
– Jag tror ju inte han är tillräckligt bra för att spela tävlingsmatcher med deras A-lag, det tror jag inte, sa Lagerbäck.

Görs en del kommentarer om att det återstår många och långa förhandlingar mellan parterna innan förbundskaptensfrågan är löst, men jag skulle bli mycket förvånad om det ligger något i det. Lagerbäck/Andersson kommer att fortsätta, de kommer att få ett rejält lönepåslag och det hela kommer att presenteras relativt snart.

12.30 är det dags för förbundets årliga julpresskonferens. Lagrell kommer konstatera att publiksiffrorna ökat i år igen (det gör de alltid i någon serie), Lagerbäck presenterar framtidens landslagsmän som ska luftas i Costa Rica/USA (varav någon kanske får göra ett inhopp i VM 2018) och vi äter julmat (förbundsfolk, landslagsledning och Henrik Strömblad på ena halvan av bordet, övriga journalister på andra).
Jag återkommer naturligtvis med en rapport.

Jag får som ni vet en hel del mejl. De flesta är arga eller upprörda över något, men det här mejlet skiljer sig från mängden och gjorde mig glad, och jag tar det som en tidig julklapp.

Hej Robert!
Skulle bara vilja ge dig det erkännande som jag tycker att du förtjänar. Sedan barnsben läser jag dagligen all sport som kommer i min väg och tycker att Aftonbladets (Sportbladets) utveckling gått spikrakt uppåt. Jag läser såklart konkurrenten dagligen och förundras över hur de kan ligga steget efter hela tiden.
Vad jag egentligen vill säga är att det titt som tätt gnys i andra bloggar och medier om din impopularitet bland kollegor och fotbollsspelare som du har som uppgift att bevaka. Jag menar att det ger dig en trovärdighet de andra saknar. Jag upplever dig som en journalist som arbetar hårt med de tips du får och är beredd att tänja på den relationen du har till dina intervjuobjekt för att få ett balanserat, och ibland kritiskt, innehåll i artikeln.
Journalister(?) som Lühr eller Ekwall kan jag aldrig ta på allvar med tanke på att de verkar se sitt yrke som ett sätt att bli kompisar med de personer de är satta för att granska och rapportera om. När Ekwall blir kallad ”wanker” av Ljungberg reagerar han med förskräckelse eftersom han trodde att de var kompisar. Att han heller inte fattar att Zlatan gillar honom lika mycket som han gillar Hasse Borg är ju tragiskt. Vad gäller Lühr tar han varje tillfälle i akt att ”skämta” med Lagerbäck och namnge alla celebriteter som kommer i hans väg. Bortsett från det är han ju en journalistisk katastrof, såväl stilistiskt som undersökande. Sportreportar på alla små lokaltidningar ute i Sverige lär ha lagt ut en bevakning på AMS rörande tjänsten som sportjournalist på Expressen. Vad gäller Lund och ämnet trovärdighet bemödar jag mig inte ens att kommentera det.
Dina konkurrenter skulle aldrig uppleva dig som obekväm om det inte vore för att du gjorde ett väldigt bra jobb. Senast idag noterar jag i Ekwalls blogg en hyllning och en länk till Svabs intervju med Baxter. Synd bara att din var bättre skriven och nådde läsare som inte hejar på Helsingborg. Att Ekwall inte ens nämner din intervju måste ju på ett sätt ses som ett erkännande.
Ha nu en god jul!
MVH
Kristian

Snart julbord, men först över till Fröken Frändén för en kopp kaffe och gemensam avmarsch mot Råsunda.