Blev en sån där kväll där allt hände på en och samma gång. Vi börjar väl med matchen. Det blev en märklig skitmatch där inte mycket fungerade. Så blir det i bland. Här en snabb resumé av den märkliga skitmatchen:

Ett trögstartat Sverige, Nordirland hetare, vann alla dueller. Sedan från ingenstans: frispark Linderoth, nickskarv Kim (!) och måltjuv Mellberg (!!).
Sverige med i matchen, tog över, kändes tryggt. Sedan från ingenstans: sju svenska spelare på offensiv planhalva, Linderoth nästan vid nordirländskt straffområde (!), Concha högerytter (!!) och lång boll mot ensam Petter Hansson (!!!). Detta alltså vid ledning 1-0 i 70:e minuten och EM-platsen klar.

Visst, man kan ha en dålig dag, spelet fungerar inte, chanserna kommer inte, man halkar, det blir en skitmatch – men inte fan går man upp med sju man när man leder 1-0 i 70:e minuten och har EM-platsen hemma? Varför så högt upp, Linderoth? Varför tjuvrusade du, Concha? Varför satsa så våldsamt på en glashal plan, Hansson? Jag förstår det inte.

Det är så billigt och onödigt att jag förstår att publiken buade efteråt. Spelarna förtjänade inget annat.

Men.

Sedan kommer vi till nästa punkt den här märkliga kvällen. Jag vet att jag brukar håna Lars Lagerbäck för att han verkar tycka att fotboll borde spelas utan publik. Men publiken som gick på den här skitmatchen borde aldrig släppts in på Råsunda. Eller så borde de aldrig släppts ut. Eller radats upp en efter en i straffområdet och fått sig en sträckt i arslet av Kim. För hur i helvete tänker man om man buar åt ett svenskt landslag som håller bollen inom laget med ledning 1-0 i 65:e minuten och EM-platsen hemma? Varför inte ett OLÉ! för varje rätt passning. Överallt i hela världen hade det låtit OLÉ! varje gång hemmalagets passning gick fram utan att motståndaren lyckades bryta – men inte på Råsunda. Jag förstår det inte.

Den märkliga kvällen övergick till slut i natt men inget blev normalt för det. Då gick nämligen Zlatan och ”Chippen” och Ljungberg och ett gäng andra landslagsspelare på krogen. Varför går man på krogen direkt efter att man gjort en provocerande dålig landskamp? Jag förstår inte det heller. Möjligen förstår jag ”Chippen” som har haft ett tufft dygn.

Framför allt förstår jag inte hur Island kunde förlora mot Liechtenstein. Med 3-0.

En märklig kväll alltså. Ändå har jag inte ens nämnt något om hur Sportbladets förstasida i dag blev till, samt att vi har en faksimil från en över tio år gammal Expressen i tidningen.

Mer om det en annan gång. Nu ska jag vara ledig till måndag.

…när Fredrik Ljungberg plötsligt haltade av uppvärmningen och Roland Andersson sa till Kim Källström att börja värma upp. Speakern tog tag i mikrofonen och annonserade den sena ändringen i startelvan – fem minuter före avspark!

Journalistlandslaget i blågult ställ fick stryk med 3-0 mot Svenska Spels ”stjärnlag” med gubbar som Björn Nordqvist, Glenn Schiller, Putte Ramberg, Benno Magnusson och Niclas Rasck. Efter en spelmässigt jämn först halvlek rasade vi i andra när ”stjärnlaget” flyttade upp Rasck på centrala mittfältet. Om jag säger att jag och Pelle Blohm inte riktigt hängde med så är jag snäll.

– Siggi Jónson hade sett fram emot att möta dig på mitten, men han blev tyvärr magsjuk, sa Djurgårdens hedersmedlem Pelle Kotschack efteråt.
Skulle Siggi Jónson – järnkaminen, de vindpinade viddernas man – vika ner sig för lite krångel med magen? Nej, det tror inte jag heller på.
Handlar nog snarare om den relativt okända ”isländska kycklingsjukan” som kan drabba även de hårdaste av män när de inser att de står inför besvärliga uppgifter.

Kan bli liknande siffor om några timmar – fast i svensk favör.

Fick precis startelvan som vi avslöjar på nätet. Så här blir det i kväll:

Andreas Isaksson
Matias Concha, Olof Mellberg, Petter Hansson, Erik Edman
Christian Wilhelmsson, Anders Svensson, Tobias Linderoth, Fredrik Ljungberg
Zlatan Ibrahimovic, Johan Elmander

Ingen Mikael Nilsson alltså. Ändå sa landslagsläkaren Magnus Forssblad så här i går:
– Jag tror att han är spelbar. Det har gått så jäkla bra framåt för honom. Han har dålig matlust, men det tror jag inte ska hindra honom.

Vi hade starka indikationer på att Ljungbergs tester i går kväll föll väl ut, men ett sista test under morgonen avgjorde det definitivt. Vi drog ändå hårt på Ljungberg i dagens papper – alltid en liten chansning – men med facit i hand ett klockrent beslut.
När det gäller att bedöma spelares fitness går det ju så klart inte att ha en bättre kollega än just Fitness.

Det handlar inte om att chansa i den bemärkelsen, utan om hur stort utrymme man ska ge en artikel när det finns en risk att förutsättningarna förändras under dagen. Det fanns en liten risk att Ljungberg skulle vakna upp i dåligt skick, men den risken var väldigt liten, och med facit i hand var bedömningen klockren.
Men så har man ju också en kollega vars hela liv och gärning går ut på att hålla sig i form.

Till sist; jag vet att ni skiter i det här, förlåt, men det handlar om heder. Nu har konkurrenten i allmänhet och Lur i synnerhet återigen stulit en av mina nyheter. 12.31 låg startelvan ute på sportbladet.se, 12.39 kom den ut på expressen.se (några minuter senare under vinjetten AVSLÖJAR). Vem försöker de Lura?

Truppens ende målvakt, Henrik Strömblad, Viasat, har drabbats av ett akut möte och blir borta fem timmar – och missar därmed fajten.
Förbundskapten Jakob Sillén ringde precis.
– Vi får ställa Simon Bank i mål. Jag får inte tag på honom men om du snackar med honom, säg åt honom att han också köper ett par målvaktshandskar och tar kvittot. De billigaste han hittar så klart.

Fyra timmar till avspark.

Det var på tiden, men nu har det i alla fall hänt. Äntligen har Erik Edman gett sin syn på Tomas Ledin. Det har jag väntat på sedan den där hemska presskonferensen i Dublin våren 2006 där det presenterades att Ledin skulle göra Sveriges VM-låt.
Enligt Erik Edman började Sveriges VM-problem där och ingen annanstans:
– Det var för mycket fokus på annat. Bland annat kom Ledin dit och spelade in en video. Inget ont om honom, men vi tappade det vi är bra på, sa Edman på gårdagens presskonferens.

Erik Edman borde få Guldbollen. Varje år.

Duracellkaninen grävde fram dagens bästa nyhet (Alexandersson missar guldstriden). Klockan var runt sju på kvällen. Vi resonerade länge om vi skulle hålla den till papperet eller dunka ut den på nätet. Vi kom fram till att hålla den till papperet. Det tyckte jag också. Klockan tolv på natten kom den ut på TT, City hade den. Nyhetsjournalistikens framtid i pappersformat är helt klart hotad. Exempel på exempel visar på det.

Efter att vi jobbat klart i natt stack jag upp och tränade medan Fitness tog en kopp kaffe. Tiderna förändras, som sagt.
Eller som Janne Flash uttryckte det när han fick syn på Fitness häromdagen:
– Fan, har du gått upp i vikt?

I dag fick jag landslagschefen Lars Richt att skratta. Det har jag inte lyckats med på nästan ett år. Jag tyckte att han varit ohederlig och gick hårt åt honom på bloggen. Kanske lite väl hårt. Nu känns det som att jag och Lasse Tick-tack har börjat hitta tillbaka till varandra igen och det känns så klart bra.

Vad han skrattade åt? När jag frågade Olof Mellberg om Lars Lagerbäck – likt Nordirlands Nigel Worthington – brukar hänga upp tidningsartiklar i omklädningsrummet som tändvätska inför viktiga matcher. Då kunde Tick-tack inte hålla sig.

En dag kvar nu. Sedan är Sverige förhoppningsvis i EM – och det här nio dagar långa arbetspasset slut.

Det är inte ofta man kommer tillbaka från en presskonferens och känner att man har material för att göra 20 sidor i tidningen. Det är så klart bara positivt.

Halva journaliststyrkan kom för sent i dag, många hade nämligen åkt till Råsunda när träningen var på Stockholms Stadion. Själv hade jag heller ingen koll utan fick nyheten precis när jag skulle börja promenera.

I dag åt jag den här samlingens första kanelbulle, men till skillnad från Fan TV-Fjäll anser jag inte att kanelbullar från Thelins är att föredra framför de där bullarna som alltid finns på Scandic Park och som jag tror är från 7Eleven. Det finns något nyskapande över dem.

Metros löpsedel i dag:
DÄRFÖR KAN
STUREPLANSPROFILERNA
INTE FÄLLAS
enligt expterterna

Bara att ta nya tag.

I morgon är det match. Ja, alltså mellan Journalistlandslaget och ett ”stjärnlag” från Svenska Spel. Avspark 15.30 på Sundybergs IP.
Jag försökte få förbundskapten Jakob Sillén att säga något om startelvan, men han var som vanligt omutlig.
– Vi brukar ta laget efter frukost. Tidigare hade vi en annan tågordning, men det tärde för mycket på gruppen och skapade irritation. Det enda jag kan säga är att Simon Bank oavsett position kommer att vara ganska fladdrig, menade Sillén.

Det får alltså bli en välinitierad spekulation.

Målvakt: Henrik Strömblad, Viasat (ensam keeper i gänget, bör ta en plats).
Backlinje: Simon Bank, AB, Robert Tennisberg, SR, Peter Backe, TV4, Niklas Holmgren, C+.
Mittfält: Anders Fredriksson, C+, Robert Laul, AB, Pelle Blohm, C+/TT, Jakob Edling, TT.
Anfall:  Joakim Ulfvebrand, Länstidningen, Roy Henriksson, Strömbergs.
In i 89:e: Kjell Nilsson.
På filten i övrigt: Lars Markusson, TT, Mattias Eklund, Onside, Staffan Stjernholm, SvFF,  Thomas Lindberg, Strömbergs,  Hasse Burström, Expressen, Staffan Harvig, SVT, Patrik Ståhl, IMG.

Intressant att konkurrentens ende krönikör inte dök upp i Fotbollsmåndag när de pratade med krönikörer som krävt Lagerbäcks avgång. Som jag minns det var det ingen som skövlade fler träd i sin jakt på att avsätta Lagerbäck efter VM. Men Olsson kanske inte var inbjuden?
I stället kom stackars Bank med på ett hörn (här kan man för en gångs skull verkligen tala om ett lösryckt citat). Bank har faktiskt aldrig krävt att Lagerbäck ska avgå.
Det har däremot jag själv gjort, dock bara på den här rätt betydelselösa bloggen så det var ingen jävel som brydde sig om det.
Å andra sidan ville jag inte få väck Lagerbäck efter VM (varför det, liksom?) utan om han inte lyckades få med Zlatan i landslaget igen i samband med bojkotten. Det fick Lagerbäck och därmed var mitt förtroende för karln återigen på topp.

Jag blev i stället intervjuad av P4 på temat ”Vad är det speciella med Lars Lagerbäck?”. Jag svarade väl ungefär att den spelmodell han en gång upptäckte – eller lånade av Brasiliens förbundskapten Carlos Alberto Perreira – har han hållit fast vid genom alla år, i med- och motgång, oavsett hur högt folk utifrån skrikit på förändringar. Det har skapat en trygghet för spelarna som med facit i hand visat sig väldigt framgångsrik.
Sedan fick jag också frågan om Lagerbäck fått den credit han förtjänar och det tror jag nog. Lagerbäck är väldigt respekterad i såväl fotbollskretsar som hos den breda allmänheten. Däremot hade han nog varit ännu populärare om han inte varit så tusans butter. Fotboll är trots allt showbusiness, även om Lagerbäck gärna spelat matcherna utan publik och journalister. Typ.

Från det ena till det andra. Jag tror att jag har fått 30 mejl av den här typen i dag:

Hej Robert!
Hur kan de bygga en Swedbank Arena i Solna? Swedbank Arena finns ju redan i Örnsköldsvik.
MVH
Tomas

Stämmer. Vad vill ni att jag ska göra åt det?

Sedan fick jag det här mejlet också:

Ville bara skriva att om nu Swedbank Arena (Nya Råsunda) ska bli av nere vid Frösunda så lägg en pendelstation som heter Swedbank Arena som går direkt från T-Centralen! Hoppas du kan föra vidare det till SvFF.
/Johan

Jag ska genast se till så stadsarkitekt Lagrell sätter fart på byggandet av en ny pendeltågsstation.

Sune Hellströmer, en vänlig och korrekt men aningens torr byråkrat på fotbollförbundet, kan ha levererat årets roligaste citat.
Fitness-Wagner pratade med honom i går i kväll och pressade på en detalj om Swedbank Arena (exakt vilken får ni läsa om i tidningen eller på nätet).
Har Swedbank känt till de här förutsättningarna? undrade Fitness.
– Ja, definitivt, svarade Hellströmer.
De har inte köpt grisen i säcken då?
– Det kan man inte alls säga. Tvärtom, de har köpt en väldigt… en väldigt välmatad gris.

I dag är det stängd träning på Råsunda. Men en rapport från presskonferensen kommer så småningom.

Nationalarenan, ja. Eller Swedbank Arena som vi ska säga från och med nu. 153 miljoner kronor (12 miljoner om året mellan 2012 och 2023 samt en mindre summa under byggnadsåren) känns som småpengar. Eller som en mejlare uttrycker det: ”en ankfjärt i universum relativt byggkostnaden på cirka 1,9 miljarder”.

Målsättningen lär från början varit att ta in 18 miljoner om året för namnrätten – men man fick alltså backa med en tredjedel.
– Slutresultatet får framtiden utvisa, men en realistisk värdering av namnrätten är närmare 200 miljoner kronor (över en tioårsperiod), sa SvFF:s generalsekreterare Sune Hellströmer i min artikel från i maj.

Nu blev det alltså 153 miljoner över en tolvårsperiod.

Projektets företrädare skyddar sig med att Swedbank ”medverkar till finansieringslösningar” – det ska ju lånas en miljard eller två för att bekosta bygget och då är det bra att ha en bank med på båten – men det hade man väl rimligen kunnat få ändå?

Å andra sidan är 153 miljoner också en hel del pengar och om det var det högsta budet så var det väl lika bra att ta det. Jag köper nämligen Sune Hellströmers resonemang att det är en ny tid där idrottsarenor inte längre döps efter Sankt Örjan.

Den klubbledare jag precis pratade med beskriver det som en ”hyfsad deal”.
– Det går inte att få så jäkla mycket mer för ett arenanamn i Sverige, säger en annan.
– Helt ok, säger en tredje.

Prislappen på en sådan här affär bestäms mycket utifrån hur många evenemang som planeras. Ju fler evenemang, desto dyrare att köpa namnrätten. Mot bakgrunden av att Swedbank Arena planerar 65 evenemang om året – över ett evenemang i veckan – så menar bedömarna att förbundet pressat fram så mycket pengar som går att få i Sverige.

Innan jag skriver något mer måste ni se det här.