Umbro har släppt landslagets EM-tröja och traditionsenligt skickas exemplar ut till journalisterna…

…jag gillar tröjan, den är skönt retro, en kopia av tröjan Sverige hade tidigt 1980-tal, här på Glenn Strömberg som faller mot Italien…

…den får L L L L av mig.

Förbundskapten Erik Hamrén uttalar sig återigen om en landslagströja. Eller, rättare sagt, Umbro har återigen placerat ett citat i hans mun:
– Fotboll handlar om känslor och passion, minnen och framtidsförhoppningar. En landslagströja bär både vi och fansen med stolthet. Därför känns det självklart att hylla vårt arv och våra fans med en detalj från Råsunda i våra tröjor. En känsla av stöd vi bär med oss under ett minst sagt viktigt 2012.

…ni tror väl inte att det där var Hamréns spontana när han såg tygbiten? 

I pressmeddelandet förklaras att tröjan ska kopplas ihop med sista året på Råsunda, därav influenserna från förr.

I alla fall, jag har spelat i två tröjnummer i mitt liv, 10 och 11, men vad tror ni Umbro har lyckats med? Jo, gett mig tröja nummer 12!

Det betraktar jag som ett rent hån…

…för journalistlandslagets del innebär det att jag avgår som lagkapten, mittfältare och människa med omedelbar verkan.

Den skönt galne fotbolls- och multimedianörden Marcus Walkin har gästspelat på bloggen ett par gånger. Nu har han satt ihop listan över världens 50 känsligaste mål.

Jag är egentligen lite allergisk mot Youtube-sammanställningar och dylikt men det här var kul att kolla på.

Min favorit? Leonardo på plats 22, när han spelade i J-League för Kashima Antlers och bokstavligen trixar in en bajla mot Yokohama Flyers. Är ni med mig?

Gillar Roberto Baggios nedtagning också (plats tre).

Maradonas solorajd mot England är tvåa, så vad kan vara etta?

Som en uppvärmning inför kvällens Champions League kan ni spana in Walkins egen hyllning till gamla Amigaspelet Sensible Soccer här.

L L L L L
TV-Fridas intervju med CSKA:s Pontus Wernbloom efter volleykvitteringen på tilläggstid mot favoritlaget Real Madrid var världsklass. Här ett axplock av citaten:

L L L L
Egentligen var Napoli-Chelsea en femplusmatch ur ett underhållningsperspektiv men inte fan petar den ner Wernbloom-intervjun från toppen. Med det sagt: det var som att sätta sig bakfull i Balder på Liseberg. Vad som kändes som några sekunder senare stod det 3-1 till Napoli och det var dags att spy. Ska vi fortsätta med karuselltematiken var Napoli Virvelvinden och Chelsea Tekopparna.

L L L
Wernblooms betyg i matchen. Egentligen ska Pontus ha en fyra för målet men inte fan petar han ner Napoli-Chelsea så det får bli en trea. Han spelade dessutom, lite överraskande, med en trea på ryggen. Bättre än den här hockeytrenden som vi aldrig verkar se någon ände på.
Nåväl, Wernbloom var vårdad i passningsspelet och hänsynslös i närkampsspelet. Det yrde tyskar och portugiser och argentinare så till den milda grad att den store Mister Mourinho var upprörd på vår goe göteborgare efteråt. Mourinhos gnäll var pricken över i:et en fulländad kväll.

L L
Enligt hustrun Nina, som bloggar tillsammans med några andra spelarfruar på behindeveryman.se, firades det med tunnbröd och cola light i Moskva i går kväll. Det är fan knappt godkänt alltså. Det borde stått ett vildsvin och en vodkabox på bordet.

L
Napolis och Chelseas försvarsspel. Länge sedan man såg så många misstag i en så viktigt match på så hög nivå. Cannavaro, Meireles, Luis, Cech…vi kan rabbla spelare som klantade sig halva dagen.

Inte ens nära:
Englands Champions League-insats den här säsongen. Vi ser ett maktskifte men om det är en trend eller en tillfällighet vet vi först nästa Champions League när Manchester-lagen har slickat såren. Jag är mycket nyfiken.

Nu har jag tröttnat på att försöka förklara det här med släpande forward kontra anfallsspets utan att någon jävel förstår. Jag vill egentligen ha en elektronisk taktiktavla men hittar ingen. Därför satte jag mig för att rita varför Zlatan inte ska användas som släpande forward.

Häng med nu.

Det viktigaste i fotbollens anfallsspel är rörelse i allmänhet och rörelse i djupled i synnerhet. Det finns inget lättare för en motståndarbacklinje än att försvara sig mot ett lag som anfaller utan den rörelsen. Rörelse i djupled är all anfallsfotbolls moder. Det är ingen åsikt utan fakta.

Så vad vill Sverige uppnå när de går till anfall? Jo, att sätta så många spelare som möjligt i rörelse i djupled…

Skiss 1 här ovan visar ett anfall där Z (Zlatan) spelar som ensam spets och tar en rörelse neråt i banan för att få ett uppspel och bli bollförande spelare (ring runt). Han tvingar då flera motståndarbackar att fatta beslut. Mittbacken måste oftast följa med, ytterbackarna och den andra mittbacken måste då centrera. Med Zlatans unika skicklighet (som vi förstås ska utnyttja) kan han ta emot bollen och vända upp. I samma ögonblick kan M.O (Martin Olsson) E (Elmander) och R.E (Rasmus Elm) starta sina rörelser. Zlatan får därmed tre rörliga djupledsalternativ att spela bollen på mot en motståndarbacklinje under press att fatta snabba och korrekta beslut.

Skiss 2 här ovan visar Z (Zlatan) i en släpande forwardsroll. Han har fått bollen och blivit spelförande (ring runt). E (Elmander) står också stilla i grundläget med som enda djupledsmöjlighet att löpa rakt in bakom motståndarens backlinje vilket är lätt för mittbackarna att falla och avvärja samt ställer enorma krav på en perfekt löpning/passning. Springer han till vänster dödar han ytan för M.O (Martin Olsson), springer han åt höger dödar han yta för R.E (Rasmus Elm). I det här läget hamnar anfallande lag oftast i en situation där de börjar rullar enkla bollar från höger till vänster i stället. Så länge det inte är Barcelona vi pratar om ökar risken för varje passning att motståndaren för eller senare tar bollen och kontraslår.

Men kan inte M.O eller R.E ta en diagonallöpning mot motståndarens mittbackar och på så sätt skapa oreda? Tja, det ställer väldigt höga krav på tajming och är svårare att utföra än det jag visar i skiss 1 och ger inte lika naturliga anfallssituationer.

Jag tror att jag var 13 år när jag lärde mig de här grundläggande bitarna i anfallsfotboll.

Utöver det finns även defensiva argument för att Zlatan inte ska spela som släpande anfallare. Det innebär ett hårdare jobb, mer löpande för Zlatans tunga kropp. Många tycker redan att han springer för lite, nu vill samma personer ha honom i en roll där det krävs ÄNNU MERA springande…? Det är helt enkelt ett rakt igenom kontraproduktivt förslag att spela Zlatan som släpande forward, oavsett det är Elmander eller John Guidetti han ska lira med.

Guidetti är duktig på mycket men han är ingen löpare. Han är näst intill långsam, ingen större playmaker utan en straffområdesspelare, en målskytt, en anfallsspets. Lika kontraproduktivt som att spela Zlatan bakom Elmander eller Guidetti, lika kontraproduktivt är det att spela Guidetti bakom Zlatan.

Slutsatsen på ett fotbollsteoretiskt plan kan därför inte bli någon annan än att det bästa för Sverige är att spela Zlatan längst fram med Johan Elmander strax bakom.

Eller så får Sverige helt enkelt gå över till 4-4-2.

Jag är övertygad om att alla tränare och fotbollsspelare som läser det här resonerar på samma sätt.

Erik Hamréns Kroatientrupp är presenterad och den stämde inte bara bra utan näst intill perfekt med den EM-trupp jag la ut på bloggen för några veckor sedan och vi hade i tidningen i går. Enda avvikelserna är att Mikael Antosson testas, ”Chippen” är skadad och att tredjemålvakten (Pär Hansson) inte behöver åka med. När det drar ihop sig i mitten av maj, förutsatt att spelarna är skadefria är det så här det ser ut, minus en mittback plus ”Chippen” och Hansson = 23.

…det ska mycket till om Antonsson petar någon i kvartetten Mellberg–Olsson–Majstorovic–Granqvist. Det är lite av ett Mission: Impossible även om ”Anton” går bra i Bologna.

Dagens trupputtagning innebär att EM-dörren stängdes för andra utmanare som Markus Rosenberg och Albin Ekdal, de får hoppas på skador eller våldsamma formsvackor bland de ”ordinarie”.

John Guidetti blev som väntat det stora samtalsämnet och vi är många som ser fram emot hans landslagsdebut, Hamrén lovade speltid mot Kroatien. Hamrén var också tydlig på att han ser honom som spets i 4-2-3-1 eller en av två forwards i 4-4-2. På frågan om Zlatan kan kliva ner som nummer tio svarade Hamrén som han gjorde även i höstas när den frågan dök upp – att allt är möjligt. Jag kan dock inte se det hända.

…det klagas på att Zlatan springer för lite, sedan vill vissa se honom i en roll som kräver ännu mer löpande. Nåja.

Däremot blir Hamréns flirt med 4-4-2 allt mer tydlig som var en framgångsrik taktik i kvalavgörandet mot Holland.

– Vi är inte världsledande i fotboll. Vi måste anpassa oss lite efter motståndet också, sa Hamrén och det känns som en sund inställning med tanke på de svårigheter EM-gruppen bjuder.

Mellan raderna sa Hamrén att Sebastian Larsson kommer att spela högerback mot Kroatien vilket stämmer bra med den analys jag gör av hur krafterna disponeras bäst. Återstår att se hur andra kanten blir – mitt förslag är att spela båda vänsterbackarna Behrang Safari och Martin Olsson. Utvecklar det här.

…en annan tanke som allt oftare slår mig är att kommentarsfält och sociala medier har gjort att vi gamla kvällstidningsrävar, som tidigare beskylldes för att dela upp världen i svart eller vitt, framstår som ljusets och förnuftets röst. Folk vill pensionera Anders Svensson (som Tommy Söderberg, Lasse Lava eller Erik Hamrén knappt petat i en match på tio år), folk vill kasta ut Andreas Isaksson (som aldrig varit petad), folk vill ha in Albin Ekdal (som aldrig spelat i ett landslag) i EM-truppen till varje pris, folk vill ha Guidetti i EM-startelvan (utan att någon sett honom spela på A-landslagsnivå).

Spelare ska petas av konkurrensskäl, inte för att de spelar i Elfsborg, har varit med länge eller för att någon ung förmåga går bra nånstans. Att en rubriksökande sensationsjournalist ska behöva påminna om detta tyder på att världen är ordentligt upp-och-ner.

Erik Hamrén hade ingen koll på hur konkurrenssituationen ser ut för Mikael Lustig i Celtic (”Det kan jag inte bedöma”) och det svaret förvånar mig. Borde inte en förbundskapten ligga steget före i en så viktig fråga?

En ukrainsk delegation var på plats på PK:n och berättade att det är 1731 km bilvägen mellan Stockholm och Kiev. Det borde innebära att det är 1731 km promenadvägen hem från Ukraina också?

…delegationen delade ut en påse med prylar från Kiev, bland annat en vit keps, en neongul scarf och en neongrön tischa…

…kepsen tar jag själv, scarfen ville Bank ha och t-shirten går till snubben som spräckte tvillingarna Anlert i min frågesport under januariturnén. Håll till godo.

Lagrell höll sin sista presskonferens och tackade journalistkåren för gott samarbete. Lagrell har sina kritiker men sammantaget har han gjort ett bra jobb för svensk fotboll. Att han satt ett par år för läge har jag påpekat tidigare, det är inte ovanligt bland pamparna.

Knappt 40 000 svenskar har ansökt om biljetter till EM via SvFF. Det är mer än en halvering jämfört med till EM 2008. Ukraina avskräcker och det är förståeligt, det har varit en svindyr djungel att hitta hotellrum. Som tur är har det löst sig för Sportbladet.

En nyhet under PK:n var att Sveriges EM-uppladdningsort blir Gotland och nybyggda Tott Hotell. Sverige laddade i Visby 2006 och efteråt gick åsikterna i sär om det var bra eller dåligt. Spelarfruarna är välkomna vilket de var var inför fiasko-VM 1990 om jag minns rätt…

…ett annat fiasko är det här…

…eftersom det är fettisdagen var kanelbullarna utbytta mot semlor. Semlor innehåller mandelmassa. Mandelmassa är Guds straff för allt elände som sker runt om i världen. Fick hålla till godo med kopp kaffe, då kunde man lika gärna stannat hemma.

Noterade ni förresten hur Niva frotterade sig med fienden i bakgrunden under vår LIVE-sändning?

Fredrik Ljungberg siktades tydligen i Göteborg i går, i förd en ståtlig basker. Aktuell som Mervan Celiks ersättare i Gais? Tveksamt va.

Under landslagsåren tillhörde Pontus Farnerud ”Ljungans gäng”, kanske vill de spela ihop i Blåvitt? Nja, enligt agenterna kring Fredrik är det inte aktuellt med spel i allsvenskan.

…och knappast i Öis heller, om ni frågar mig.

Den här TV:n tipsade Bank om…

…en giraff-TV! 

Vore en fin present till Ralf Edström som fyller 60 till sommaren.

”Schlagern har blivit ett jippo”, gnys det om bland diverse artister efter Björn Ranelids avancemang i Melodifestivalen. Men herrrrrrrrrregud, var det inte rätt många år sedan den blev det?

Såg Mission: Impossible IV i söndags, ingen superstory men man var på riktigt svettig efter vissa actionscener på hög höjd. Starka L L L.

…inspirerad av filmen blev det en artikel om något vi skulle kunna kalla Mission: Impossible V. Det handlar om vilka svårigheter de spelare som befinner sig på fel sida 23-strecket till den förmodade EM-truppen står inför.

Truppen till matchen mot Kroatien i Zagreb 29 februari tas ut i dag. Det lär förstås sluta med allt ljus på John Guidetti.

Har parallellt med landslagsbevakningen påbörjat arbetet med den allsvenska fotbollsbibeln som ska vara i butik i slutet av mars. Hunnit gå igenom tre lag: Sundsvall, Åtvidaberg och Syrianska. Är inte alls säker på att ”Åtvid” blir en slagpåse.

Marcus Allbäck friad i muthärvan. Där slapp landslaget ett potentiellt problem inför EM.

Min startelva mot Kroatien (förutsatt alla är friska och med):

Andreas Isaksson
Sebastian Larsson, Olof Mellberg, Jonas Olsson, Behrang Safari
Anders Svensson, Kim Källström
Rasmus Elm, Johan Elmander, Martin Olsson
Zlatan Ibrahimovic

…motiverar elvan i dagens blaska.

Min DVD-kran, mannen med videobutiken, a.k.a Bolivianen, hade tydligen haft AIK:s nyförvärv Crespo på besök. Bolivianen tror på Crespo. Celso Borges har däremot inte synts till men det är väl bara en tidsfråga innan han står bakom disken och kränger snus.

…den här debatten om han, hon och hen…det kan väl inte handla om något annat än att folk har för lite att göra?

Apropå att ha för lite att göra: min gamle vapendragare från journalistutbildningen Nixon har gett ut en bok med Haikudikter som han nu vill att jag ska marknadsföra. Den utmaningen med lite smör på.

…jag ber att få återkomma när jag hittar en strategi. Eller om.

På Spåret-final i kväll och traditionsenligt avslöjar jag här på bloggen vilka som vinner: det blir makarna Haagsom faktiskt kör över paret Strömstedt i överlägsen stil.

…nu var mitt avslöjande visserligen fel i fjol men även en blind höna hittar väl en tupp förr eller senare. Därför: makarna Haag.

Detta måste vara veckans tidningsuppslag…

…förutom att det är bra journalistik – bild, rubrik och krönikevinkel i en perfekt harmoni – är det också bilden av en Zlatan som glöder.

Själv skriver jag i dag om allsvenskan och ställer frågan om IFK Göteborg blev ”Real Göteborg” lite för snabbt…

…i vår rundringning till de allsvenska tränarna får både Elfsborg och Helsingborg fler guldtips. Som jag skriver i krönikan apropå alla värvningar sedan i somras:
”Faktum är att Blåvitt under samma period sålt, lånat ut eller gjort sig av med inte mindre än åtta spelare.
Sju man in – åtta man ut.
Plus tränarbytet.
Även om kvaliteten ser högre ut på in-listan är en sådan omsättning aldrig okomplicerad. Särskilt om det inte finns någon stomme att falla tillbaka på – målvakten blir ny, backlinjen blir ny, mittfältet blir nytt och Tobbe é kvar.
När Mikael Stahres tränarkollegor nobbar Blåvitt som favorit är det sådant de tar med i sina beräkningar. De inser svårigheten för en ny tränare att nå snabba resultat med ett helt nytt lagbygge”. 

Måndag 5 mars. Boka in datumet i kalendern. Det är någon som är tillbaka.

Detta kan jag tycka är på gränsen till ren reklam och med tanke på hur mycket som redan skrivits om Zlatans bok borde det kanske inte få så stort utrymme på vårt nät…

I veckans ”Oj vilken vecka” hamnade jag i ett läge där jag fick göra utspelet: JAG TROR PÅ SPÖKEN”. Det önskar man inte ens sin värste fiende…

Lasse Anrell är ute och vevar om att intresset för damidrott är för litet på landets sportredaktioner. Jag ger honom både rätt och fel. Jag köper inte genusperspektivet, jag är till exempel superintresserad när damerna spelar VM och EM, jag är relativt ointresserad av damallsvenskan men jag är ändå mer intresserad av damallsvenskan än jag är av bandy-VM för herrar (som inte får särskilt mycket utrymme i tidningen). Jag är mer intresserad av Carolina Klüft än jag är av innebandy. Genusperspektivet känns lite populistiskt när det i själva verket handlar om att vi fokuserar på de idrotter och idrottsstjärnor som är störst bland våra läsare. På den tiden Sverige hade Klüft, Kajsa och Kallur på högsta nivå tapetserade de sidorna under friidrotts-VM. Det är ingen åsikt utan fakta.

L L L L L
Zlatan Ibrahimovic hade gjort mål i samtliga sina Champions League-matcher den här säsongen, ändå kom han till kvällens tungviktsfajt till tonerna av skitsnack från engelska journalister att han inte levererar mot lag från England och till tonerna av struntprat från svenska journalister att han inte glöder längre. Ett mål, två assist och en femplus-insats senare hade Zlatan gjort exakt det jag bad honom om tidigare i dag: täppt till truten på rätt många.

L L L L
Milan kör över Arsenal med 4-0 hemma på San Siro och det analyseras taktik och diskuteras förklaringar hur det egentligen är möjligt. Jag vet vad jag såg. Jag såg ett maktskifte. Jag såg ett italienskt fotbollslag som på nästan varje position var bättre än sin engelska motståndare. Milan befann sig helt enkelt en nivå ovanför Arsenal. Ibland är fotboll inte svårare än så. Detta är inget Arsenal vänder på Emirates utan en fullständig genomklappning från Thiago Silva (denna gigant) & Co. Jag är inte överraskad att Milan går vidare, det tippade jag vid lottningen, men jag är förvånad över klasskillnaden. Den kom mer plötsligt, som Lasse Lava kunde sagt.

L L L
Starka tre plus till DN-Esk. Vi måste ha någon som triggar igång Zlatan. Mer sådant under EM, Johan, och vi är snart i kvartsfinal.

L L
Tråkigt för Thierry Henry att avsluta låneperioden i Arsenal med en 0-4-förlust men han fick åtminstone byta tröja med Zlatan.

L
Zlatan tog bollen, smetade på lite handbollsklister och la den på Robinhos panna som kunde bära in den i öppet mål. Men vad gjorde brassen? Han sprang iväg för att öva på Neymar-dansen nere vid hörnflaggan. Nästa gång ger du Zlatan en kram, grabben.

Inte ens nära:
Diskussionen om Zlatans position. Om man tittade på matchen såg man att Zlatan ofta droppar ner från sin spetsroll för att ta emot uppspel djupare i planen. Det kallas ”falsk nia” och är en helt annan sak än att starta i en utgångsposition som mittfältsspets eller släpande forward. Zlatan bör även i landslaget ligga precis som han gör i Milan – längst fram – men där han kan överraska motståndaren med att droppa emellanåt. Att han gjorde två assist i dag kan aldrig tas som argument för att placera honom längre ner i planen med det defensiva löpansvar det innebär i ett svenskt landslag i ett EM-slutspel. Han kan givetvis svara för exakt samma framspelningar som spets i landslaget också.

Milan-Arsenal i kväll och DN-Esk drog i gång den här (rätt tröttsamma) debatten om att Zlatan Ibrahimovic inte glöder längre. Den kom som ett brev på posten.

…eller den kom inte särskilt plötsligt, som Lasse Lava skulle sagt.

Då kan jag tycka att minnet är kort. Dels har Zlatan gjort mål i samtliga fem Champions League-matcher han spelat pågående säsong. Sedan minns ni väl Milan-Barcelona i höstas? 

Efter en minut hade Zlatan tagit en hundraprocentslöpning mot första stolpen och vräkt Seydou Keita över ända i momentet efter. I tionde minuten gick han spontant ner på knä i besvikelse över att Robinho bommade ett öppet läge. I 20:e kvitterade han till 1-1 efter en ny löpning mot första stolpen, förvisso med en felträff, men det är felträffarna som går in. När Barcelona fick en billig straff var Zlatan nere hos keepern Abbiati och tipsade om var Messi brukar skjuta samtidigt som han nog hoppades psyka sin gamle lagkamrat en smula. Det hjälpte inte men Abbiati gick i alla fall åt rätt håll på den straff som slogs korrekt (domaren följde regelboken när han varnade Messi och straff ett fick slås om). Första 45 minuterna hade Ibrahimovic inte en felpassning. Förutom att han halkade en del var han snudd på felfri och visade ett fokus och engagemang i både anfalls- och försvarsspel som jag inte kan minnas när jag såg från honom senast.

…Zlatan har aldrig varit en spelare som river och sliter över stora ytor, han ska inte vara det, han ska spara sina krafter för att få den tunga kroppen att göra rätt saker i 90 minuter på offensiv tredjedel. Det blir en allt större utmaning för honom ju äldre han blir. Men orsakerna är snarare fysiologiska än mentala. Snubben väger enligt egen utsago 100 oöppnade mjölkpaket och då behövs pigga ben. Av den anledningen ska Zlatan heller inte spela som nummer tio i ett svenskt landslag med det defensiva löpansvar det innebär. Det gör Johan Elmander så mycket bättre. Det handlar om att utnyttja spelares spetsegenskaper i rätt roller. Sedan kan Zlatan, i en position som ”falsk nia”, smyga ner ibland och delta i den tidiga speluppbyggnaden. Men det är en annan femma.

Det är närmast en historieförvanskning att påstå att Zlatan är så mycket annorlunda i sitt spel i dag jämfört med för några år sedan. Att han däremot ofta har svackor i februari är närmre sanningen.

Jag kan för mitt liv inte tro att Zlatan tar kvällens CL-åttondel mot Arsenal med en klackspark. Det ligger inte i hans natur. På sin officiella Twitter – som skrivs av någon annan men ändå – läste jag precis:

”Welcome to Milano, show us what you’ve got!”.

Resultatet lägger jag mig inte i men jag hoppas att alla Gunners förstår vad jag menar när jag skriver att jag hoppas att Zlatan hänger två i kväll och täpper till truten på olyckskorparna. Som Kim Källström gjorde i går fast på en annan nivå.

Så här knappt fyra månader funderar jag lite kring startelvan i EM.

Isaksson

S Larsson, Mellberg, J Olsson, Safari

A Svensson, Källström

Elm, Elmander, M Olsson

Ibrahimovic

KOMMENTAR: Mikael Lustig har inte spelat fotboll på tre månader och även om situationen kan förändras, tvingas vi i dagsläget peta ner Seb Larsson på högerbacken. Det öppnar för en del förändringar. Vänsterkanten blir ett problem men Behrang Safari spelar nu regelbundet för Anderlecht som går bra i belgiska ligan och genom att peta upp Martin Olsson ett snäpp får vi en kant med speed och som även kan klara det defensiva. Daniel Majstorovic har precis kommit tillbaka från sin skada men drog på sig rött kort i helgen och för stunden är Jonas Olsson den formstarkare även om ”Maestro” tar tillbaka platsen bredvid Olof Mellberg vid en stark vår. Mellberg åkte visserligen på en stjärnsmäll så sent som i går men den kommer inte att störa honom i juni. Rasmus Elm fungerar bra till höger på mitten även om den centrala positionen är hans naturliga. I Svensson/Källström har vi ett samspelt och rutinerat innermittfält, Johan Elmander är det naturliga valet som tia eftersom det ställer stora krav på det defensiva arbetet. Därför kommer Zlatan aldrig att placeras där trots att många tyckare vill ha det så. Det kommer inte att hända, Zlatan behöver använda sin energi längre fram i planen. John Guidetti är en straffområdesspelare, utmärkt att kasta in i lägen då vi jagar mål.