Platium Hotel – den bästa EM-basen i Ukraina?
I så fall undrar jag hur alternativen såg ut.
Hotellet har visserligen allt från bowlingbana till vattenrutschkana, och det är inget fel på standarden men…jag har inte varit så långt bort från civilisationen sedan jag gick ur scouterna.

I går bekräftade Sverige att de bor på Platium Hotel under EM.
– Bästa ”base-campen” i Ukraina, sa landslagschefen Lasse Richt.
Fotograf Wagner och jag åkte dit på stört men hann ändå inte före vårt rykte.
– Välkomna, vi visste att ni skulle komma, hälsade hotellets försäljningschef Artyom Mkrtchian.

Kanske inte så konstigt, det tog nämligen ett tag att hitta fram. Vår taximan fräste och svor, ringde vänner och bekanta innan han lokaliserat byn Gozyn och snirklat sig genom förfallna fasader och välbeställda grindsamhällen till den lilla resorten som ligger nästan fyra mil söder om centrala Kiev.

Förutom aktiviteterna hotellområdet erbjuder består omgivningen av ingenting, ingenting och ännu mer ingenting. Det är en mil till närmaste galleria, en halvmil till lokala korvkiosken. Spelarna får hålla sig innanför murarna, helt enkelt.
– Men det är inte farligt att promenera i väg. Det är ett lugnt och tryggt område, försäkrar försäljningschefen Artyom.

Skulle spelarna tröttna på att spela pingis, bowla, åka vattenrutschkana och hänga i arkadhallen finns även en mindre sjö med sandstrand och båtutlåning för fiske. Egna spön krävs, sedan är det fritt fram att ta sig an sjöns karpodling. Zlatan kan alltid försöka slå det svenska karprekordet på 22,6 kilo, uppfiskad i Lomma i april i år av Metebolagets Johan Emmertz.

Jag frågar försäljningschefen om han kan ordna en karp åt oss för provsmakning?
– Då tar det lite längre tid innan middagen serveras, säger Artyom blygsamt.
Vi beställer ett grillat rådjur från hotellrestaurangen i stället. Det går också ner.

Innan vi skiljs åt tvingas jag berätta om missödet när vi inspekterade en av de sex sviterna. Traditionsenligt provhoppade jag sängen varpå botten gick ur och jag fick pussla en bra stund bland plankor och spån innan den var i ridbart skick igen.

Vi kan konstatera att sängarna på Platium Hotel inte håller någon vidare kvalitet, genom åren har jag studsat på hotell från Stockholm till Lugano utan problem.

Å andra sidan är landslagets boendeval ett budgetalternativ. Två veckor kostar uppskattningsvis runt halvmiljonen. Det är inte mycket för ett ställe med 52 rum helt för sig själva, dit spelarfruarna kan komma på besök och med lekplats för barnen. En annan fördel är att Dynamo Kievs träningsanläggning – som Sverige väntas dela med Ukraina under mästerskapet – ligger en kvarts bussresa bort längs den bättre av Kievs södra motorvägar.

Allt sammantaget har Wagner och jag trots allt ändrat oss: när vi åkte mot Gozyn var planen att försöka hitta ett liknande ställe i närheten där Sportbladets EM-styrka kan bo i sommar. När vi åker därifrån framstår centrala Kiev som ett bättre val. Nog för att jag har en kort bakgrund i scouterna men jag gillade aldrig de där lägren in the middle of nowhere.

LÄGET ++
Hotellet ligger alltså 3,5 mil utanför Kiev i någon slags by mitt ute i ingenmansland. Här finns inga affärer, inga cafér, ingenting. Det positiva: endast 45 minuter bilvägen från Olympiastadion, 15 minuter från Dynamo Kievs träningsanläggning som landslaget väntas dela med Ukraina.

GYMMET +
Måste vara byggt när muren fortfarande stod kvar. Vi lyckades inte hitta en enda hantel. Dock lovade personalen att det skulle vara ordentligt uppgraderat lagom till att landslaget anländer, bland annat med löpband och fria vikter.

RUMMEN ++
Standardvarianten där spelarna ska bo är enkla, fyrkantiga och ganska små. Badrummen är trånga. Men det är fräscht och ljust – funkar. Hotellets ”infrastruktur” med trappor med metallgaller och öppet mellan våningsplanen påminner om ett fängelse.

IT ++++
Har blivit en viktig faktor då alla spelare har laptops, smartphones och Ipads. Det trådlösa nätverket på Platium Hotel är som Fredrik Ljungberg i hans glansdagar: snabbt och stabilt. Dessutom är sviterna utrustade med smart-TV (tv med internet).

SÄNGARNA +
Ett par enkla uppvärmningshopp – sedan gick botten ur. För dåligt. Dessutom är sängarna alldeles för korta. Jag är 174 cm och hade inte mycket marginal. Zlatan, 194 cm, får kasta ut sin (och Andreas Isakssons) genom fönstret och be om större.

UPPEHÅLLSRUMMET +++++
Finns både bowlingbana och arkadhall men jag gissar spelarna hänger mest vid pingisbordet. Testmatchen mellan Wagner och mig blev dramatisk. Han inledde starkt, försökte muta den ukrainske gyminstruktör som skötte poängtavlan men min kobraserve avgjorde till slut.

VATTENRUTSCHKANAN +++
Att det överhuvudtaget finns en vattenrutschkana är egentligen värt fem plus bara det. Men nu är det behållningen som ska bedömas. Jämfört med exempelvis rutschkanan vid Nickstabadet i Nynäshamn (norra Europas snabbaste) är åkturen på Platium Hotel inte vatten värd. Möjligen kan den roa ”Chippen”.

RESTAURANGEN ++++
Det grillade rådjuret var en aning torrt men med tranbärssås och päron rinner det ner fint. Saknar dock betydelse, när landslaget anländer är det kocken Mats Broström och kostexperten Henning Svendsen som bestämmer menyn.

Som svenskarna vid Poltava?
Inte alls. 
I natt intog jag Ukrainas nyrenoverade fotbollsborg och satte ner ett svenskt landmärke.
Höga galler, låsta dörrar och biffiga vakter fick agera rundningsmärken.

Min första tanke efter att grupp D stod klar handlade varken om Ukraina, England eller Frankrike.
Utan om Kievs Olympiastadion.
Lotten D2 innebär nämligen att Sverige spelar alla tre gruppspelsmatcher på samma arena.
Min andra tanke:
– Vart ska vi?
Jag dealade till mig en SWEDEN-skylt från lottningsceremonin och tog en taxi genom Kiev-natten i riktning Olimpiysky.
– Du vet att det är tre meter höga gallerstängsel? sa kollegan Wagner.

Det hade han visserligen rätt i men vad han inte visste var att det pågick en lottningsefterfest i anslutning till arenan, och här i öst är en ackrediteringsbricka mycket värd – oavsett vad den egentligen ger tillträde till. Vakterna vid gallergrinden släppte förbi oss utan närmare granskning.

Nästa problem: Olympiastadion var stängd, låst och släckt.
Vi stoppade en förbipasserande kvinna på chans och ni som tror att det var Olympastadions presschef Alexandra Grytsenok…ni tror helt rätt.
Man ska ha lite flax också.

Efter att ha förklarat hur många läsare Aftonbladet har (och brett på med några till) lovade hon att försöka ta oss förbi gorillorna, öppna de låsta dörrarna för att kunna knäppa vår bild och placera vår skylt.
Vi trängde oss igenom den glamorösa cocktailfesten där en kvinna lämpligt nog målade svenska flaggor på folks kinder. 
– Ge mig två, sa jag.

Resten av uppdraget gick på rutin. 
Känslan att kliva in på en 70 000-arena med endast gula och blåa stolar och vetskapen att här ska Sverige spela tre EM-matcher var mäktig, trots att stadion för stunden låg öde och halvt i mörker.
Det var känslan av att här kan stordåd uträttas och mirakel ske.

FOTNOT: ”Som svenskarna vid Poltava” är ett ryskt talesätt för någon som står handfallen och maktlös och myntades efter Karl XII:s fiaskoartade försök att knäcka ryske tsar Peter 1709. Poltava ligger också i Ukraina, 30 mil öster om Kiev.

KIEV. Ingen drömlottning – men fotbolls-EM 2012 kan bli en dröm ändå.
Sverige spelar alla gruppspelsmatcher på Olympiastadion i Kiev, slipper jobbiga resor och fansen kan förvandla staden till ett blågult fäste.
Förvisso i hård konkurrens med de blågula ukrainska fansen men ändå.

Allt pekar på att gruppen med Ukraina, Sverige, Frankrike och England blir en jämn grupp.

På papperet är givetvis de stora namnen favoriter men det är inte dåligt för Sverige som slår bäst ur underläge.

England lär se detta som en lätt grupp och det har straffat dem förr. Sverige möter England i andra matchen och slipper alltså garanterat Wayne Rooney.

Frankrike är svårt att veta exakt var de står, det samma gäller Ukraina som på papperet är ett en av EM:s svagare nationer men med hemmafördelen.

Det fanns värre grupper (B och C), det fanns en lättare grupp (A).

Den stora vinsten ur svenskt perspektiv är att Sverige slipper kuska land och rike runt, kan bygga ett bra bo i Kiev, fansen kan göra det samma och det blir garanterat häftiga matcher på Olympiastadion som rymmer 70 000 åskådare.

Sveriges öppningsmatch blir mot ett upppumpat Ukraina 11 juni och det blir en nyckelmatch. Ett bra resultat där och ni förstår själva vilket drag det kommer att bli inför Englandsfajten.

Efter att ha studerat alternativen ännu noggrannare (läs; studerat dem med Fitness-Wagner) byter jag ut Italien mot Tyskland…

…här Fitness bredvid en jättelik ukrainsk julgran.

Alltså: drömgrupp i kväll är Polen, Tyskland, Sverige och Irland.

Italien vet man aldrig riktigt var man har i ett gruppspel medan tyskarna kommer köra över allt och alla vinna på nio poäng. Och det passar Sverige perfekt att bli tvåa i gruppen (dessutom är det fan så mycket roligare med Tyskland än Italien som motståndare, ett sådant drag det skulle bli).

En andraplats i grupp A ger nämligen kvartsfinal i Gdansk, nära landslagsbasen och fancampen i Gdynia, på färjeavstånd från Karlskrona. Dessutom på självaste midsommarafton 22 juni. ”…och nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome” och allt det där. Eventuell kvartsfinalmotståndare är Holland som vi har en oplockad gås med sedan Algarve 2004.

Det kan bli en blågul fest à la Berlin 2006.

En andraplats i grupp A innebär att Sverige ”slipper” spel i Ukraina fram till finalen på Olympiastadion i Kiev och det kan vi leva med.

Sverige är dessutom bättre när vi får slå ur underläge, visar min högst ovetenskapliga forskning, och den breda allmänheten samt spelarna själva kommer aldrig att uppfatta en grupp med Tyskland som en drömgrupp.

Landade i just Kiev i går kväll och inom två timmar hade jag sett en jätteaffisch på Roxette (de spelar här på tisdag), min taximan hade blivit stoppad av polis för fortkörning (blev motsvarade 100 kronor i böter) och jag hade provat inhemska specialiteten ugnsbakad kanin (mycket gott)…

…som ni hör och ser kan allt hända.

Nu några timmars sömn innan det är dags att hugga i igen…

…är det något de kan i östeuropa är det att bygga flådiga hotell.

Lottningen ska börja klockan 18.00 svensk tid men räkna med förseningar, det brukar det bli. Fram till dess kan ni drömma om det här…

På torsdag sticker Fitness och jag till Kiev för fredagens EM-lottning klockan 19.00 (18.00 svensk tid). Även om vi redan har gått igenom det här med drömgrupper och mardrömsgrupper kan vi damma av det igen som en liten uppvärmning.

Grupp 1: Spanien, Holland, POLEN, Ukraina.
Kommentar: Värdnationen Polen innebär gruppspelsmatcher i Warzawa och Woclaw vilket gör att Blågult, om jag jag läser förbundet rätt, kommer att bo i Gdynia strax utanför Gdansk, på hotell Nadmorski, en båtresa från Sverige. Fotbollsmässigt är Ukraina dessutom tuffare (om än marginellt, Sverige vann med 1-0 i träningsfajten i höstas). Polen vore en guldlott på alla sätt. Spanien och Holland? Kommentarer överflödiga.

Grupp 2: Tyskland, ITALIEN, England, Ryssland.
Kommentar: Ryssarna vill Sverige knappast ha igen, minns kölhalningen i Österrike EM 2008. Sedan är Italien förstås inte sämre medan England saknar Wayne Rooney i alla tre (?) gruppspelsmatcher men med tanke på att deras B-lag körde över oss härom veckan är Italien nog att föredra i ett ”pest eller kolera”-val. Tyskland? Hade varit förbannat skoj men där har Sverige inte skuggan av en chans.

Grupp 3: Kroatien, Grekland, Portugal, SVERIGE.

Grupp 4: Danmark, Frankrike, Tjeckien, IRLAND.
Kommentar: I den här gruppen är Tjeckien mest utdömda men utförsbacken pekar uppåt efter starkt play off mot Montenegro. Träningsmatchen mot Danmark avskräcker (0-2) och jag undrar om inte Irland passar oss bäst. Där vet vi i alla fall ungefär vad vi får: hårt slit kombinerat med italiensk taktik. Vad det nu innebär…

DRÖMGRUPPEN
Polen, Italien, Sverige, Irland. 

MARDRÖMSGRUPPEN
Spanien, Tyskland, Sverige, Frankrike.

MIN GISSNING
Ukraina, England, Sverige, Danmark.

SUPERGRUPPEN
Spanien, Tyskland, Portugal, Frankrike. 

Trots att Juha Valjakkala är på fri fot gjorde vårt stolta journalistlandslag den traditionsenliga resan till vårt östra grannland för årliga bortamötet med ormen från karelens sista utpost.

Överledare Rosqvist höll ett lika traditionsenligt hov på båtresan över och rykten säger att Jöken tog hem guldkapsylen i storartad stil. Han lär ha vaknat med en lapp på hyttgolvet att han blivit sydd med sju stygn under natten.

Rykten tänker ni?

Var vi inte med?

Ja.

Jo det är faktiskt sant att veteraner som Patrick Ekwall, mittlåset Mats ”Mulle” Olsson, kvicksilvret Daniel Sjöberg och speluppläggaren Robbie Lauler saknades men kanske lika bra det? Sverige tog en historisk 2-1-bortaseger över Finland när Jari Rantanen debuterade som förbundskapten – och avgick direkt efteråt.

Finland, anförda av förre hammarbyaren Antti Pohja, tog visserligen en tidig ledning men genom en heroisk insats av målvakten Tobias Rosvall och två snabba av Andrea Dårias Marcus Sennewald var förbundskaptener Kling & Klangs första seger ett faktum.

Rantanen, mannen som 1986 introducerade brassesparken för den finska nationen i blåvit tröja mot Stahl Brandenburg, slet sitt hår och ska enligt uppgift ha klockats för ett nytt inofficiellt rekord i gravölsvep när lagen möttes igen över en rotmosbuffé på den rekordusla restaurang som finländarna alltid släpar med oss till när vi egentligen bara vill till båten och borsta tänderna med en ny Minttu.

Nåväl.

– Ni var bättre utan Laul, sa finske förbundskaptenen Mikko Innanen och inga jämförelser i övrigt men det är klart att laget kan höja sig i en match eller två när stjärnorna sitter på ett representantskapsmöte.

Men jag skulle ändå vilja hävda att jag bär bindeln vid returmötet till våren och att Ekwall då har tröja nummer tio i vanlig ordning.

Ett grattis är förstås på sin plats. Bra jobbat. Den enda insats vi egentligen kan underkänna är Robert Tennisbergs vars utlovade comeback lös med sin frånvaro.

Med sin bok och angreppen på Pep Guardiola la Zlatan Ibrahimovic en enorm press på sina egna axlar.
Cirkusen inför mötet med Barcelona kan inte undgått någon i fotbollsvärlden.
Så hur skulle Zlatan hantera trycket?
Det var frågan.
Svaret?
En topprestation till ingen nytta.

”Jag triggas av hat och revansch”.
Meningen återkommer gång på gång i självbiografin ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”.
Nu fick vi det på röd-svart-vitt på grönt också.

En norsk, en svensk och en Zlatanist – vad händer när man dissekerar Zlatan Ibrahimovic ihop med tre norrmän och en halvdansk?

Jo, jag reste till Norge igår för att vara med i just det programmet.

Det slutade med att jag var tvungen att såga dem för att de fortfarande använder ordet ”brassemål” för bicycleta.

När sluttade Arne säga brassespark? 1975? 1982? Inte sennare i vårt fall.

”Men den där Lasse Anrell, alltså. Är han inte en jävla sopa?”.

Jag har fått frågan fler gånger än jag kan räkna till.  För folk utanför branschen låter det som en sågning. Vi som lever i den vet att det är den största hyllning du kan få som krönikör.

Gemensamt för alla som jobbar med journalistik är att bli läst, sedd, hörd. Lasse Anrell är läst mer än någon annan på Aftonbladet skulle jag tro, möjligen undantaget Jan Guillou när han bemödar sig.

Det betyder något eftersom ord betyder något.

Jag anar redan invändningarna kring Anrell: ”Vem blir inte läst om man bara försöker provocera?”. Det är en myt. Läsarna tröttnar snabbt på den som vecka efter vecka provocerar för provocerandets skull. Du måste veta när du ska vässa pennan, var den ska sättas ner extra hårt men framför allt: texten måste alltid vila på ett fundament av relevans, om än bara ett litet korn som inte går att sprätta bort och som resonemanget sedan funderar och raljerar kring.

Jag skulle vilja påstå att Lasse Anrell – hur jävla högtravande det än låter – är näst intill överlägsen i svensk press på detta.

Men en stor tidning som Aftonbladet kan inte bara bestå av Lasse Anrells. Den kan inte heller bara bestå av nyhetsjägare som Michael Wagner och Tomas Ros, stilister som Simon Bank, unikum som Erik Niva, genier som Peter Wennman eller vanliga, hederliga idrottskännare som Stefan Alfelt och Mats Wennerholm.

Tidningen lever på mixen.

Med Lasse Anrell försvinner en ingrediens som jag aldrig har kunnat motstå när jag slår mig ner i soffan om söndagarna. Det är inte alltid jag efteråt förstår varför jag egentligen läste just den krönikan. Men jag vet en sak, och det är att jag inte kunde låta bli att läsa.

Inte för att det kommer behövas men: lycka till framöver, Lasse. Jag hoppas att Söderstadion är bokad för avskedsfesten.

Och Globen för efterfesten.

Många är vi som väntat tålmodigt på Lars Lagerbäcks första uttalande om årets stora händelse i den svenska bokvärlden. Men när det äntligen kom i går kväll, ja då blev det en besvikelse.

Det kom i form av ett pressmeddelande från Lagerbäcks arbetsgivare Viasat:
– Just nu vill jag inte kommentera boken då jag ännu inte läst den, säger Lars Lagerbäck i pressmeddelandet.

…kanske inte så konstigt därför, att Tomas Bannerhed ser lite halvpurken ut på jubelbilden, trots att han stoltserar med den 31 centimeter höga och tre kilo tunga Auguststatyetten, gjuten 1989 på Herman Bergmans konstgjuteri i Enskede, Stockholm…

…Lagerbäck gläntar ändå på dörren för att i framtiden ge en mer utförlig kommentar till boken:
– Ni får vänta på att jag skriver en egen, skojar han enligt pressmeddelandet. 

”Korparna” är alltså Tomas Bannerheds debutbok, den gavs ut 2011 och tog hela tio år att skriva, nästan lika lång tid som Lars Lagerbäck var svensk förbundskapten.
– Kontinuitet är en framgångsfaktor – särskilt för lag som inte kan vinna match efter match på individuell skicklighet, menar Lagerbäck.
Öh, det handlar inte om korpfotboll, utan om en stackars småländsk familj på 70-talet där åkrarna och kreaturen i lagården är deras lott och tunga ansvar mot dem som kom före. Boken beskriver både himmel och helvete där pappan saknar insikt i hur han deformerar sin familj och lägger sin ångest tung och svart över dem som trots allt älskar honom? 
– Generellt tror jag att om man funkar ihop i familjen så har man ofta också ett bättre samarbete på bondgården.

Lagerbäck drar en parallell till Manchester City:
– Jag tror att händelsen med Tevez var viktig. Klubben och Roberto Mancini satte ner foten och sedan dess har det varit lugn och ro. Att Balotelli, i Tevez frånvaro, får mer speltid är viktigt för harmonin. Balotelli är en sådan som behöver spela för att behålla motivationen. 

För ytterligare information, vänligen kontakta:
Fredrik S Johansson, pressansvarig Viasat Sport.