Jag kommer att skriva mer senare, nu blir det race men under den tid jag jobbat som sportjournalist har jag svårt att minnas en mer värdig svensk mästare än Helsingborgs IF.

HIF tappade halva laget under säsongen, ändå avgjorde de världens jämnaste fotbollsliga i fjärde omgången från slutet.

Kan en serieseger bli mer rättvis?

Dagen började på Bokmässan.

Aftonbladets monter ligger intill en annan monter som jag glömt namnet på. However, i Aftonbladets monter höll den fantastiska Åsa Linderborg och jag vårt lilla snack om fotboll & journalistik klockan 12.00, i den andra montern klev Marcus Birro på 12.30.

Eller Broder Birro som jag brukar kalla honom.

Vi har haft våra duster i fotbollsankdammen. Men han kastade inga ägg på mig och jag hade tyvärr bråttom i väg efteråt och kunde aldrig ta del av hans anförande.

Däremot var jag tidig dit och lyssnade på Alex Schulman som pratade om sina nya bok ”Att vara med henne är som att springa uppför en bla bla bla bla”.

Alex är kanske inte en god vän men en ytligt bekant och han pratade fint om hur det är att vara kär i någon på jobbet (om jag förstod det rätt). Det har jag aldrig varit men det var ändå träffande eftersom det påminde om skoltiden då man var kär i folk till höger och vänster (nuförtiden blir jag mest kär i tjejer som pratar i radio, de låter alltid fantastiska).

Sedan kom Åsa och visade en bild hon tagit på sig själv och Håkan Juholt. Alex och jag var överens om att det såg ut som om de hittat varandra kvart i tre på Valand.

Man får vakta sin tunga när man pratar på mässan. Jag fick en fråga från Åsa om vi på Sportbladet alltid håller sams på redaktionen. Jag svarade med en liten kuriosa om hur Erik Niva och jag rök ihop en gång. En timme senare hade jag Niva i luren som nåtts av ”rapporter” som talade om en ”hatattack”. Det är inte min rubrik på det.

Efteråt rusade jag vidare till sportbaren Glenn som ligger precis intill Aftonbladets lägenhet i Göteborg för att följa Mjällby-Elfsborg framför TV:n.

Elfsborg var inte nära att orka prestera i en match till och är nu helt borta från guldstriden (jo, jag vågar slå fast det) medan Mjällby säkrade sitt allsvenska kontrakt (jag vågar slå fast det också).

I morgon blir följaktligen en intressant dag.

Om Helsingborg har vunnit mot Gais i matchen som börjar 14.00 kan Malmö FF säkra HIF:s guld genom att vinna mot AIK i matchen som börjar 16.30. Samtidigt som Rikard Norling i så fall spelar bort sitt gamla AIK från sista guldchansen.

…är det det som kallas säker tvåa på kupongen?

Nja, mer troligt att det faktiskt blir guldfest i Helsingborg i morgon. Även om du inte springer över Gais hur som helst.

Om ni vill värma upp med mitt sista framträdande på Bokmässan börjar det klockan tolv. Men det kostar fyra bärs att gå in. Kanske ett dumt förslag.

En sak är klar:
Mikael Stahre får ingen lång smekmånad i Göteborg.

2-2 i gårdagens derby mot Häcken innebär att 2011 är året då Blåvitt inte bara missar en kvalplats till Europa League, med stor sannolikhet blir de också sämst i stan. Att det sportsliga misslyckande får konsekvenser var klart sedan tidigare – tränartrion Jonas Olsson, Stefan Rehn och Teddy Olausson slutar efter säsongen.
Ingen från klubben hade i går officiellt bekräftat att Mikael Stahre tar över men som Stefan Rehn sa när jag pratade med honom:
– Ingen vet om det blir han även om alla tror det.
Vad tror du?
– Ingen rök utan eld. 

Frågan är känslig och supporterklubben Änglarna ville i går inte uttala sig i ämnet. Veteranerna Tobias Hysén och Stefan Selakovic ser däremot inga problem med en ex-Gnagare som chefstränare, trots att det var just Stahre som styrde AIK 2009 då lagen möttes i guldfinal på Gamla Ullevi. Hur den slutade har ingen i Göteborg glömt även om många försökt.

Av före detta spelare beskrivs Mikael Stahre som en passionerad tränare, med förmågan att motivera hela truppen och med kvaliteter både som instruktör och matchcoach. I botten en 4-4-2-tränare men under Sebastián Eguren-våren 2010 gick han över till att spela med en anfallare då spelarmaterialet pressade honom till det. Det gick inget vidare och när AIK sjönk som en sten i tabellen hoppade Stahre på ett lukrativt utlandserbjudande men sparkades från Panionios efter bara ett halvår.
…just det säger nog mer om arbetsförhållandena för fotbollstränare i Grekland.

I Mikael Stahre får IFK Göteborg en tydlig kontrast till Jonas Olsson som må varit noggrann och hängiven men knappast en inspiratör. Stahre är en ytterlighet åt andra hållet, när han kör så kör han, och det är nog vad sportchefen Håkan Mild letar efter: en tränare som kan skaka liv i den slumrande storklubben, någon som kan få spelarna att tro på framgång igen.

I fatet ligger att Stahre trots SM-guld och utlandsäventyr inte har särskilt mycket erfarenhet att falla tillbaka på. 36-åringen började visserligen sin tränarkarriär rekordtidigt, som 14-åring, men har mest varit ungdomstränare, assisterande tränaren eller huvudansvarig i divisionerna strax under allsvenskan.

Många av föreningens supportrar drömmer om att en gång för alla få se spelarlegendaren Torbjörn Nilsson på den blåvita tränarbänken, Torbjörn som just nu leder Kopparbergs/Göteborg FC, topplag i damallsvenskan.
Fansens längtan efter ”Gud” i kombination med Stahres bakgrund skulle innebära en kort smekmånad. Så länge han vinner, inga problem, men hur många förluster har Mikael Stahre råd med våren 2012 innan situationen blir ohållbar?

Blåvitt måste definitivt börja spela bättre än i går.
– Jag fick bara en tanke, om de hade haft röda tröjor hade jag trott det var Stoke, det var väldigt mycket kampsituationer, men vi stod upp bra mentalt, analyserade Häckens tränare Peter Gerhardsson.

Nej, det var inget bra derby. 
Jonas Olsson talade om ett ”inferno av avblåsningar” och tittar man på statistiken var det 26 frisparkar, elva hörnor, 4 offside och 18 avslut som missade mål med resultatet att bollen gick död. Totalt 59 spelavbrott plus sex varningar och tre spelare som fick ledas av planen med skador (Dominic Chatto, Majeed Waris och Jakob Johansson). Ändå var matchen inte särskilt tuff, snarare småful.

Det fanns ändå en del positivt att ta med sig:
* Jonas Bjurström fick gott om tid utanför Blåvitts straffområde och båda distansskotten gick i mål: det första satt i bortre krysset, det andra vid närmsta stolproten. IFK-försvaret var sena upp i press och vände sedan häcken till när de skulle blocka.
* Kontringen som ledde till 2-2 påminde om det klassiska 1-0-målet mot Hamburg i Uefacup-finalen från 1982: Philip Haglund tog med sig bollen centralt, hittade Hysén till vänster som vände bort David Frölund, perfekt inlägg till Selakovic och bollen upp i nättaket. Framför allt Hyséns aktion är värd att nämna: i första halvleken tog han Tingstadstunneln förbi Frölund, vid 2-2-målet var högerbacken rädd att åka på en till, satte ihop benen varpå ”Tobbe” petade på ena sidan och gick runt på andra.

Rättvisa 2-2 vilket innebär att Häcken håller distansen ner till Blåvitt men tappade poäng upp till Gais.

Vanligaste frågan efter derbyt (förutom vilka som var inblandade i det där punggreppet): Varför bröts inte matchen helt? Matcher har brutits tidigare i år för samma händelser.

Min motfråga: Är det verkligen så svårt att hålla i sär saker och ting?

Tre matcher har brutits helt i år.

Mellan Syrianska och AIK small det knallskott mot en assisterande domare, det kastades knallskott mellan motståndarsupportrar på olika läktarsektioner, det small även runt stackars små bollkallar.

Mellan Malmö FF och Helsingborg small ett knallskott strax intill HIF:s målvakt Pär Hansson. Sedan sprang Knallskotts-Kenny in för att sträcka upp Hansson.

Mellan Malmö FF och Djurgården small det knallskott vid en kameraman, det var dessutom oroligt bland MFF-supportrar ovanför Dif-klacken och i klacken.

På Råsunda i våras och på Råsunda i går brann ett hundratal bengaler i både norr och söder, ett par tre knallskott small från Djurgårdshåll och spelarna lämnade planen men spelet kunde återupptas. Föreningarnas säkerhetsorganisationer var medvetna om vad som skulle hända efter paus (”Tack vare underrättelsearbete”) och spelare/ledare informerades i paus. Bengalbränningen skedde framme vid staketen. Stämningen var aldrig hotfull, känslan var inte att något kunde spåra ur. Det kändes mest som en onödig provokation efter de effektfulla tysta tio minuterna, de maffiga tifona och trycket som läktarsångerna skapade efter tystnaden. Rätt att fortsätta spela i går samtidigt som jag har förståelse varför matcher brutits helt tidigare.

Obeaktat om det varit rätt eller fel att bryta tidigare matcher råder inget tvivel om att det ganska enkelt går att hitta tydliga skillnader mellan de olika händelserna. Jag kan inte vara ensam om att se det, jag kan inte vara ensam om att tycka mig se en logik.

Efter matcher som brutits helt har det varit krigsrubriker på tidningssajterna. Det blev det inte i går. Så här såg det ut på Sportbladet i natt…

…också logiskt: en helt avbruten match, obeaktat om det varit rätt eller fel att bryta den, får långt mycket större konsekvenser än en som bryts i sex minuter, dessutom under relativt kontrollerade former.

Men det var ju mycket mer skriverier efter vårderbyt? invänder någon. Jo, men då måste det vägas in att de nya direktiven var helt okända, plötsligt beordrades spelarna av planen för att det brann bengaler på läktaren. Det var något nytt, alltså ett större nyhetsvärde.

Hur ser det ut i tidningarna i dag då? Tja, jag kan ju bara svara för Sportbladet, vi har nio sidor, varav två fokuserar på avbrottet och protestmanifestationen och stämningen på läktarna. Återigen: att det inte blir större om avbrottet beror på att matchen återupptogs och konsekvenserna då inte blir lika stora.

…så de som menar att vi av kommersiella hänsyn hugger på allt, blåser upp allt, fick sig nog en tankeställare.

Däremot hade vi planerat en enkät om hur det är att resa på bortamatcher som supporter – vilka arenor är bäst, vilka är sämst, hur skiljer sig mottagandet från andra klubbar och lokala polisen? Det fick stryka på foten när det nu dök upp en större supporterrelaterad nyhetshändelse. Utan bengalbränningen hade granskningen antagligen fått plats. Men det ska ju göras fler tidningar.

Annars var den största nyhetshändelsen, om ni frågar mig, bråket mellan Magnus Pehrsson och Andreas Alm. Pehrsson hade rätt i sak – att AIK i allmänhet och Kenny Pavey i synnerhet spelade över gränsen i slutet av matchen. Däremot hanterade Alm situationen bättre, han stod mest och flinade medan Pehrsson höjde rösten. Med tanke på slutresultatet, 1-0 till Djurgården, borde det varit tvärtom.

Men det blev bra TV, som det heter. Aldrig fel. Och även en kul uppföljning i pappersblaskan om vad som sades efter alla kameror stängts av. Utan att avslöja för mycket återkom båda tränarna till punggreppet åtminstone varsin gång.

Annars var det inget vidare derby. Det var knappt ett derby. Mesiga närkamper, ingen intensitet. Visst small det mot slutet men det var överfall, inte hårda, ärliga och tuffa tag.

Djurgården packade ihop sig centralt i defensiven och det klarade inte AIK att lirka upp. Offensivt såg Dif till att konsekvent spela förbi pressen, då fick Gnaget inte betalt för sin karaktäristiska aggressivitet.

Magnus Pehrsson må snubblat verbalt men den taktiska kampen vann han. 

AIK:s förlust innebär att om Helsingborg vinner mot Elfsborg på onsdag och Gais på söndag är HIF svenska mästare tre omgångar från slutet – det hör inte till vanligheterna i all(a-slår-alla)svenskan.

För Djurgården betyder segern att de inte behöver oroa sig så mycket ens för ett kvalspel längre. Tre poäng till lär räcka.

Kennedys Igboananikes mål var kvällens fotbollsmässiga behållning. Tänk att han ruschade från egen planhalva. Gjorde förresten inte Quirino ett liknande mål i ett Stockholmsderby en gång?

Till sist: klockan är över fyra på natten när jag skriver detta. Jag är helt slut. Om jag är snett på något beror det på brist på sömn, för mycket jobb och att jag har hört ordet punggrepp för många gånger. Då korrigerar vi när jag vaknar.

Blev uppringd av en spansk journalist som undrade hur det låg till med Zlatans skada egentligen. Tydligen är han på G tillbaka till Milano efter avslutad älgjakt i Jämtland, inget spel mot Udinese på onsdag men möjligen redo för Cesena på lördag. Kollade saken med Jeffan och ungefär så tror man att det blir.

I alla fall, i Barcelona har folk haft mycket roligt åt Zlatans älgjakt.

– A fantastic story, sa spanska journalisten.

Jag berättade att Zlatan några veckor tidigare hade bjudit hela landslaget på ett grillat vildsvin (”You know, like a big wild pig who lives deep in the forrest”) som han enligt egen utsago dräpt själv.

Min spanska kollega var inte förvånad:

– Zlatan är den typ av person man kan kan tänka sig gör sådant. Om någon sagt att Iniesta börjat jaga djur, då hade jag inte trott på det, sa journalisten som följer Barca på nära håll:

– Däremot Piqué, det är också en jägare till sin personlighet.

Vidare berättade hon att att fotbollslegendaren och ex-Barcaspelaren Hristo Stoichkov gärna jagar.

– Jag vet att han åker ut i de bulgariska skogarna i sällskap med rika män. Men ingen vet vad de jagar.

Jodå, det vet jag. Den gode Hristo brukar jaga dinosaurier.

Jag satt på tåget mellan Helsingborg och Hässleholm och tuggade på ett tuggummi i godan ro. När det började tappa smaken gjorde jag som man brukar: spottade ut det. I brist på papperskorgar fick jag spotta ut det på bordet och tänkte inte mer på det förrän en äldre dam intill bräkte:
– Där kan du väl inte låta det ligga?

Så här i tider av avbrutna fotbollsmatcher och inkastade föremål blev det förstås en diskussion. Damen yrkade på böter, jag ville ha omspel eftersom händelsen skedde utanför hennes synfält. Till slut fick konduktören kliva in. Han var hundra procent säker på att tuggummit spottats från AIK-läktaren och dömde 11-åringen bakom till avstigning på en tom perrong.

AIK överklagade till förre SJ-ordföranden Ulf Adelsohn men eftersom han är djurgårdare blev det avslag, ja till och med en skärpning av straffet: Gnaget måste ha Dembo i mål i derbyt i kväll. 

Jag tycker att problemet bör lyftas till en högre nivå. Vem står upp för den positiva tuggummikulturen? Varför skrivs det inget om de som spottar sina tuggummin i papperskorgen? Det säljer antagligen inga lösnummer.

I dag drar vi igång en artikelserie i tre dagar om den tysta protest som sveper över allsvenska arenorna. Det kan vara värt att köpa tidningen – eller läsa på nätet, här har ni min krönika i ämnet.

Själv sitter jag snart på tåget mot Helsingborg för för HIF-Mjällby, en match som med tanke på AIK:s spurt känns riktigt intressant. 

Blev en del liv om vår nya TV-sida där jag skrev om ex-förbundskaptenen Lars Lagerbäcks intåg som expertkommentator.

Fick bland annat det här mejlet:

”Tja,
Tack för bra artikel om Lagerbäcks expertkommenterande, men min fråga till dig är mer generell:
Blir man som reporter/krönikör inte trött på att folk i kommentarsfältet som inte håller med dig, i 90% av fallen endast konstaterar att krönikören har fel punkt slut, utan att komma med konkreta motargument mer än att ’Lagerbäck sa visst bra grejer’?
/Sven som gnäller på de som gnäller”.

Det är klart att man kan bli det, och det verkar som att i Sverige får man tydligen inte kritisera folk i TV, trots att det handlar om en makthavare som vår gamle förbundskapten, fortfarande med en tung post inom förbundet. 

Ett mejl till, från en annan Lars:

”Bra skrivet!
Mycket bra skrivet!

Både Niva och jag på framsidan av Aftonbladet i dag, och rubriken SVERIGES 6 VÄRSTA GANGSTERGUBBAR, tidningen måste ju gå som smör. Nog för att vi gangstrat en del i våra dagar men att bli uthängd på detta viset…och dessutom titulerad som gubbe?

Efter Barcas 8-0 på Osasuna erkänner jag att jag hade fel i min gamla tes om att man stänger av La Liga i paus. Man sätter inte ens på TV:n.

I ”Oj, vilken vecka” pratar vi bland annat om nakenbilderna på Scarlet Johansson, tvära kast i det här yrket.

…apropå snusk har jag hamnat bakom ett gäng tonårsbrudar på tåget som diskuterar gårdagskvällens utgång. Herregud så de pratar. Man börjar bli gammal.

L L L L L
Rasmus Elm, eller framför allt: Rasmus Elms straff. I helgen hamrade han in en elvametare som Johan Neeskens varit stolt över. I dag väntade han lugnt ner Johan Dahlin och smekte upp bollen mot ena krysset med sådan perfekt marginal från ribban att det först såg ut som den skulle gå över. Straffskytt i svenska landslaget är Zlatan Ibrahimovic men han bommade senast – dags för ett tronskifte på straffpunkten?
Nu när tronskiftet på centrala mittfältet redan har skett… 

L L L L
Pontus Wernbloom, eller framför allt: Pontus Wernblooms mustasch. På planen hade han en oväntad roll, breddade hårt till höger. Syftet var att dra isär Malmö så att backlinjen kunde sticka in bollar på motorn Elm eller bredda på Wernbloom eller växla kant – då blev det sämre lagets brister tydliga.
Wernbloom hann dessutom med en patenterad filmning som gav Ivo Pekalski gult kort – rutin.
Vad gäller mustaschen har den börjat ta sig, det startade som ett vad med estniske lagkamraten Ragnar Klavan som tröttnade och tog fram hyveln.
Hur länge behåller ”Boom-Boom” sin?
– Jag kör på tills jag ser ut som Tom Selleck, som han uttryckte det under landslagssamlingen. 

L L L
MFF-fansen. En rejäl armé hade gjort resan till norra Holland och trots förnedringen på planen höll de fanan högt så gott som hela matchen. Sången gick fortfarande genom TV-rutan i 80:e minuten och ställningen 1-4.

L L
Straffdiskussionen är småintressant. Genom att veva TV-bilderna långsamt i repris kan man konstatera att Ricardinhos ben träffar Roy Beerens ben utanför linjen.
Men.
Försvarsagerandet är så oerhört dumt. Ricardinho står med ena benet i straffområdet och tar en enorm risk med ett krokben där. Tre domare i bra position som kommer till samma beslut (ser det ut som). Hur många domare eller kameror det än finns på en fotbollsplan kommer det alltid uppstå tveksamma situationer.
Alltså skulle Ricardinho antingen klivit fram och klippt Beerens med marginal till strecket. Eller, det naturliga: han skulle fallit (backat) och följt med dragningen då understöd saknades.
Ricardinho agerade tveksamt även vid förspelet till 3-0-målet och snacket om svenskt pass och en lösning på vänsterbackskrisen i landslaget passar nog bäst som just snack.

L
Malmös försvarsspel. Vad lärde man egentligen mot Dinamo Zagreb och alla billiga misstag i 1-4-mötet borta? Inte mycket, tydligen. För det var inte bara Ricardinho som gick bort sig. Pekalski var passiv mot Jozy Altidore vid 1-0 (men vilket skott!) och Pontus Jansson ”varsågod”-nick i eget straffområde till Adam Mahers 3-0 hade stått i instruktionsboken om de haft samma tröja på sig.
För att inte tala om hela MFF-backlinjen när Brett Holman promenerade fram till 4-0. Australiern kunde fortsatt och lagt sig vid mållinjen och nickat in den, så intresserade var MFF av att kliva upp på honom.

Inte ens nära:
Allsvenskan. Det var tragiskt att se, att när den offensiva fotbollen och den individuella skickligheten trots allt utvecklats på senare år, då uppträder regerande mästaren, representanten i det europeiska cupspelet, som rena juniorlaget i många avgörande, defensiva situationer – igen. Nog för att Rikard Norling är en offensivt lagd tränare och har ett anfallsglatt spelarmaterial – desto viktigare att lägga fokus på försvarsjobbet.

I morse gick AIK:s och Djurgårdens supportrar ut med en gemensam skrivelse inför måndagens derby:

Pressmeddelandet skickades 10.18, tio minuter senare svarade Lars-Åke Lagrell i ett massmejl till 134 journalister och tidningsredaktioner i Sverige:

”Bra! För om punkten ’Enskilda individers illdåd, allt från inkastade föremål till läktarvåld’ klaras löser sig alla övriga…
Hälsningar
Lars-Åke”.

L L L L L
Trabno…Trapson…Trabzonspor gör 1-0 på Inter – borta. En riktig superskräll i första Champions League-omgången – vad betyder det för fortsättningen i gruppen? Inter hade åtta skott på mål, Trabzonspor ett – 22-årige försvarsspelaren från Tjeckien Ondřej Čelůstka och det gick in. Trabzonspor som inte ens skulle spelat Champions League men fick Fenerbahces plats efter skandalen med uppgjorda matcher. Inter är just nu helt slut som fotbollslag, förlorade mot Palermo i ligapremiären också.

L L L L
Grupp A. Vilken rysare det här kan bli. Bayern München, Manchester City, Villarreal och Napoli. Bayern tog kommandot genom 2-0 borta mot spanjakerna medan City och Napoli delade på poängen i Manchester (1-1). Napoli imponerade i en match där det small i alla möjliga riktningar. Och Bayern är tillbaka efter förra säsongens haveri. Grupp A är grejen.

L L L
En ny Schmeichel i United? Sir Alex petade 200-miljonersförvärvet David de Gea och satte in Anders Lindegaard, 27, som gjorde en prickfri insats mot Benfica. Har vi en ny Peter Schmeichel på G här? United ska ha en dansk i målet, så är det bara – men vad sa han i intervjun efteråt? Det enda jag förstod var något om Johan Arneng. Danskar ska alltid textas i tv – så är det också.

L L
Premier League. Manchester-lagen har massakerat  allt motstånd i ligainledningen men fick problem direkt i Champions League. Vad handlar det om? Har Premier League tappat i slagstyrka? Så behöver det inte vara men utvecklingen blir intressant att följa.

L
Svenskarna i Champions League. Zlatan skadad, Olof Mellbergs Olympiakos hemmaföll mot Marseille och Kim Källströms enda avtryck i Lyons 0-0-match mot Ajax var ett gult kort. Nej, det har inte börjat bra för våra svenska landslagsmän. Däremot gjorde domaren Jonas Eriksson en utmärkt insats i matchen mellan Manchester City och Napoli. Spelarna vågade knappt protestera när Eriksson spände ögonen i dem. Tänk att honom har man krökat med på Finlandsfärjan inför en journalistlandskamp en gång i världen. Då hade han dock ögonen på annat håll…

Inte ens nära:
Real Madrid i helrött? Nej, kändes inte bra. Men de vinner Champions League ändå.