Var en timme för tidig till Malmö Arena där Fotbollsgalan hölls. Som vanligt när man har med Svenska Fotbollförbundet att göra krävdes en del snack för att bli insläppt. SvFF kämpar hårt för sin Nordkorea-stämpel.

Jag slapp åtminstone stå utomhus. Hittade till och med stol & bord i den trapphusentré jag förvisades till.

Kvällens stora story måste vara att dra loss bilden med och snacket mellan Johan Cruijff och Zlatan Ibrahimovic. Tror nog att mr Z är ganska ödmjuk inför det mötet, även om holländaren gått hårt åt Zlatan i några krönikor genom åren.

J-Wix efter en timmes fotografering på röda (gröna) mattan: ”Fan vilken ung brud Lennart Johansson skaffat?”.

…det var alltså Lelles barnbarn.

Annars tunt med kändisar. Per Carlén på topp tio-listan, då fattar ni.

Johan Cruijff gjorde presskonferens i pressrummet. Sedan kom livvakter/säkerhetsvakter (?) för att inspektera lokalen. Det var inför att Zlatan skulle dit. Zlatan vs Cruijff 1-0.

Priserna, då:

Roland Nilsson årets tränare – check.

Ivo Pekalski årets nykomling – check. 

Johan Wiland årets målvakt – check.

Olof Mellberg årets back – inte alls check. Hur tänkte juryn där? Gjort ett av årets värsta misstag i landslaget. Jag ville ge till one touch-Danne. Samtidigt ett problem när allsvenska spelare ska mätas mot landslagsutlandsproffs.

Alexander Gerndt årets allsvenska spelare – check.

Hade glömt gissa på årets mål men allt annat än Linus Hallenius anser jag vara uppgjort. Vi får se.

Roger Blomquist, SVT, till Manon Melis (årets allsvenska damspelare): ”Hur ofta går du i högklackat?”. Sedan härmar Blomquist hur hon staplar fram. Kvällens syn så långt.

Pontus Wernbloom årets mittfältare – check.

Zlatan Ibrahimovic årets anfallare – check.

Linus Hallenius årets mål – check.

Vinglig, galaklädd brud till mig precis: ”Jag har hicka, kan du hjälpa mig att få bort den”. Jag sa åt henne att gå till baren, jobbar ju för guds skull.

…och Guldbollen, hans femte, naturligtvis till Zlatan. Det fanns ingen annan kandidat, Z är för överlägsen bland svenska landslagsspelare just nu.

Zlatan till mig nu precis i pressrummet:

– Laul? Lever du? 

Absolut. Grattis.

– Tack.

…han lät glad. Det går åt rätt håll.

ÅRETS MÅLVAKT

Johan Dahlin, Malmö FF

Pär Hansson, Helsingborg

Andreas Isaksson, PSV Eindhoven

Johan Wiland, FC Köpenhamn

KOMMENTAR: Given. Har varit en klippa i ett FC Köpenhamn som gör succé i Champions League. Andreas Isaksson fortfarande nummer ett i landslaget men Wiland har haft ett bättre klubblagsår.

ÅRETS BACK

Daniel Andersson, Malmö FF

Joel Ekstrand, Helsingborg

Daniel Majstorovic, AEK Aten/Celtic

Olof Mellberg, Olympiakos

KOMMENTAR: Jag begriper inte varför utlandsproffs ska blandas med allsvenska spelare. Det går knappt att jämföra one touch-Danne med Olof Mellberg och Daniel Majstorovic som dessutom är/brukar vara klippor i landslaget. Men Mellbergs tackling mot San Marino  m å s t e  ha diskvalificerat honom här. Och Majstorovics insats mot Holland petar väck honom. Ge one touch priset, för fan.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Wilton Figueiredo, Malmö FF

Kim Källström, Lyon

Anders Svensson, Elfsborg

Pontus Wernbloom, AZ Alkmaar

KOMMENTAR: Vi ska inte glömma att Kim Källström skickade Real Madrid ur Champions League i våras. Men det känns som att landslagsinsatser ska värderas lite högre. Boom Boom Wernbloom har gjort det bra i AZ Alkmaar men framför allt två mål mot Ungern. Den avgörande insatsen bör premieras.

ÅRETS FORWARD

Alexander Gerndt, Gefle/HIF

Tobias Hysén, IFK Göteborg

Zlatan Ibrahimovic, Barça/Milan

Ola Toivonen, PSV Eindhoven

KOMMENTAR: Här är det visst inget att diskutera.

ÅRETS NYKOMLING

John Guidetti, BP/Man City

Erik Israelsson, Kalmar FF

Johan Larsson, IF Elfsborg

Ivo Pekalski, Malmö FF

KOMMENTAR: Lurigt. Står mellan John Guidetti och Ivo Pekalski, jag ger priset till Ivo som trots allt spelat seniorfotboll hela vägen och varit nyckelspelare i laget som vann allsvenskan. Guidettis tid kommer. Förhoppningsvis.

ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE

Daniel Andersson, Malmö FF

Wilton Figueiredo, Malmö FF

Alexander Gerndt, Gefle/Helsingb.

Anders Svensson, Elfsborg

KOMMENTAR: Lite rättvisa måste vi väl kunna skarva till? Alex Gerndt är min vinnare, starkt att leverera i två olika klubbar samma säsong, vilket gav en titel och ett silver. Det är omöjligt för en forward att få pris i ”sin” kategori så länge Zlatan är aktiv, så Gerndt bör få priset här i stället. Men jag tror att det går till one touch-Danne Andersson…publiken ska ju ha något att jubla åt.

ÅRETS TRÄNARE

Sixten Boström, Örebro SK

Conny Karlsson, Helsingborg

Roland Nilsson, Malmö FF

Peter Swärdh, Mjällby

KOMMENTAR: Malmö FF drog längsta strået till slut. Det bör premieras. ”Rolle” svarade dessutom för många kloka beslut som ledde till guldet, på som utanför planen.

Guldbollen? Tja, jag kan inte tänka mig att det varit särskilt segdragna diskussioner i år heller. Det blir sällan det om det bara finns en kandidat.

André Sao Pedro är någon form av serietecknare. Han har mejlat den här ganska roliga strippen. Om den kan få Zlatan att överväga ett besök i vår studio är det gott så.

…nu bänkar vi oss för den där matchen i Milano.

Martin mejlar och berättar att han precis kommit hem från Gran Canaria där turisterna bland annat erbjöds kamelridning.

Förste kamelskötare – ingen mindre än Peter Antoine.

Då har vi lagt ut veckans Laul Calling-avsnitt med Emir ”Robocop” Bajrami i studion. Om ni undrar över smeknamnet beror det på att Emir kallas så sedan han tvingas bära en ”mekanisk fot”, en så kallad pneumatisk behandlingsortos över sin nyopererade fotled.

Bajrami är en skön lirare, det visste ni redan. Men jag blev positivt överraskad att han har mycket kloka åsikter när vi faller ner i djupare resonemang.

Stor skärm här, lite mindre nedan.

…förlåt, jag glömde att vi har ett extramaterial, HELA Långbenta reporterpumans exklusiva intervjun med Jonas Olsson & Sebastian Larsson. Spana in den här.

Följde kvalet mellan Gif Sundsvall och Gefle med ett halvt öga. En anledning var att jag hamrade på en AIK-krönika till dagens papperstidning. En annan att jag inte riktigt kunde gå ner i varv efter denna skrivelse på Svenska Fotbollförbundets hemsida.

Det har varit ovanligt många konstigheter från förbundet i år men det här tar nog fan priset. Då är konkurrensen som sagt stenhård. Jag tänker på titthålskirurgin på Lennart Johanssons pokal…eller minns bara vägran att motivera varför Haris Skenderovics armbågstackling inte var en armbågstackling. För detta har SvFF ännu inte redogjort, däremot går man nu till ett osmakligt angrepp på Giffarnas tränare Sören Åkeby.

Jag har inga problem med att förbundet tar fajten i sakfrågan. Åkeby ska böta 5 000 kronor eftersom Disciplinnämnden kommit fram till att han uppträtt osportsligt. I en tidningsintervju efter domen sade Åkeby att han inte tänkte betala några böter. Det är anledningen till att förbundet nu publicerar en skrivelse som går ut på att Åkeby riskerar sex månaders avstängning.

Så långt allt okej. Åkeby säger sitt, förbundet sitt. Fine.

Men i slutet av artikeln på svenskfotboll.se står följande:

”För bara ett par veckor sedan var samme tränare ute och kritiserade serieupplägget och det kvalspel som nu föreligger – som bl a GIF Sundsvall varit med och beslutat om för ett år sedan”.

Det är ju rena rama myndighetsmissbruket. Vad har det med saken att göra? Vill förbundet svartmåla Åkeby som någon slags serieförbrytare? Och ”samme tränare” – var det inte ens värt att nämna Sören vid namn utan i stället det lätt nedlåtande ”samme tränare”?

Generalsekreteraren Mikael Santoft bör plocka bort den där avslutningen och be Sören Åkeby om ursäkt, det är inte värdigt ett förbund att syssla med fullständigt obefogade vendettor på sin officiella hemsida.

Till sist, så ni inte får för er att jag saknar humor, snor denna av Robert Östholm:

1. Surfa in på Google maps.
2. Tryck på Vägbeskrivning.
3. Skriv Japan som startplats.
4. Skriv Kina som stopplats.
5. Gå till nummer 43 i vägbeskrivningen.

Vart ska vi?

Alex Miller hade ett uppdrag – att rädda AIK kvar i allsvenskan. Han lyckades med det, nu går han och klubben skilda vägar. Miller är naturligtvis inte AIK:s framtid, ingen har inbillat sig det. Men han gjorde ett bra jobb. Likt the Wolf i Pulp Fiction (”That’s thirty minutes away. I’ll be there in ten”) klev han in och löste ett problem – att Gnaget höll på att rasa ur allsvenskan.

Eftersom Miller och AIK hade enats om ett tvåårskontrakt var det inte hundra att skotten skulle försvinna redan nu, bara 99. Kanske skulle han behövas för att släcka bränder även 2011. Men nu är han borta och det brutna kontraktet kostar inte AIK något. Fine.

Det kommer att pratas om Stuart Baxter, om Mikael Stahre, om Rikard Norling. AIK-fansen är särskilt nostalgiska har jag märkt. Men jag är tveksam till ett gammalt namn som lösning, möjligen Baxter i så fall, under den bron har det runnit mer vatten. Men är han intresserad? Svårt att se det. En annan idé är Benny Lennartsson som tidigare varit sugen på just AIK.

Mitt förslag är som ni vet Lasse Lagos. Envis, tjurskallig, med tålamod som ledord, och en tillräckligt tung ryggsäck för att inte vika ner sig oavsett vad media, supportrar eller en inkompetent klubbledning säger. Snubben bor dessutom 30 meter från Råsunda, om han inte flyttat.

Den förre förbundskaptenen i Gnaget, det skulle i alla fall vara underhållande att bevaka.

Till sist: hur kul är det att vara Björn Wesström? Hans uttalanden för tre dagar sedan framstår nu som rena lögnerna. Men Wesström kanske togs på sängen av beslutet (vilket låter märkligt), precis som spelarna ska ha gjort (det gör de däremot alltid i AIK).

Att fansen ville ha bort Miller råder inga tvivel om, men hur det gick till denna gång vore intressant att få reda på. Värt att kolla upp.

Emir Bajrami gästar Laul Calling S05E07 vi släpper ut det på torsdag vid lunch, jag skulle vilja säga att det är ett av våra bättre program.

– Kanske inte fem dansande Johnny Bråttom-plus men fyra gedigna, som jag tror att Vikingstad kommenterade efter inspelningen.

Har ni missat något av höstens avsnitt länkar jag till dem nedan, sedan har vi bara en inspelning kvar, torsdag 18 november. Jag är inne på att kolla med Alexander Gerndt om han nu orkar ta sig till Stockholm dagen efter landslagsdebuten (?). Att Gerndt nyligen suttit och duckat för high fives i en annan studio gör mig inget, då tar vi det relevanta snacket hos oss.

Eller någon ni hellre vill se? Det har faktiskt blivit hyfsat fungerande att få folk till studion, det verkar som att spelare och ledare gillar konceptet där vi blandar högt och lågt i god ton utan att vara inställsamma.

Så vad fan, förutom Zlatan, Svennis, Fredrik Ljungberg och Abgar Barsom ser jag ingen som helt omöjlig i alla fall.

Samtidigt är det inte fel att avsluta med hela gänget i studion: Bank, Niva, Leffe på läktaren och Emelie på uppstuds. Gästlistan – plus Bajrami då – är faktiskt helt okej som den är.

Ivo Pekalski inför guldavgörandet L L L

Johnny Ekström – legendaren L L L L L

Egil ”Drillo” Olsen om det nya, norska fotbollsundret L L L L

Rasmus Jönsson – jättetalangen om HIF:s supersäsong L L

Mattias Bjärsmyr – förre U21-kaptenen om proffslivet L L L

Erik Hamrén – förbundskaptenen om succéstarten L L L

Jag är inte särskilt förvånad att Alexander Gerndt får chansen i landslaget nu. Möjligen trodde jag att det skulle dröja till januariturnén men nu ska Johan Elmanders höna värpa och då tycker Erik Hamrén att det är ett bra läge att prova den allsvenske skyttekungen. Två tummar upp från mig.

…om ni vill fundera vidare på skillnaden mellan Lasse Lagos och Hamrén hade Lagos i detta läge plockat med Rade Prica med motiveringen ”han är närmre en plats i truppen”. Jag säger inte att någon taktik är bättre än den andra, det är möjligt att Sverige hamnar i en situation där man hade vunnit på att Rade varit med mot Tyskland…men spontant har jag svårt att se vad det skulle vara för situation.

Det jag gillar med Gerndt, då:
han har ett snudd på unikt tillslag (med svenska mått mätt) som han använder betydligt oftare än många andra forwards. Det gör honom till ett ständigt hot. Rör sig över stora ytor, svår att fånga upp för en backlinje, bra på att ta in boll. Du kan komma rätt långt på det.

Zlatan är med i truppen. Är han med när matchen spelas också? Tidigare har Zlatan gärna nobbat träningslandskamper, å andra sidan är han lagkapten nu, kanske sätter Zlatan ett värde i det.

Rasmus Elm är tillbaka. För knappt två år sedan ansågs han vara den störste talangen sedan just Zlatan. Nu är det bara att hoppas att utvecklingen kan ta fart igen, efter ett besvärligt 2010. Men jag är lite fundersam över var på en fotbollsplan Rasmus Elm egentligen ska användas? Spontant känns en fri kantroll som det bästa – har Sverige råd med det? Och blir Elm den yngste tillräckligt bra igen efter ett förlorat år? Många frågor som behöver svar.

Gerndt fick plats men inte Ivo Pekalski. Den nyblivne 20-åringens tid kommer. Troligen redan till januariturnén. Spelar ingen större roll, även om det så klart inte hade skadat för Ivo att lära känna Olof Mellberg och kompani redan nu.

Det känns annars som Hamréns syfte med denna träningsfajt är att fortsätta trimma ihop EM-startelvan och det nya spelsystemet, snarare än att testa massa nytt. Känns som rätt taktik, och av den anledningen gör det inte så mycket att Pekalski får vänta två månader på debuten.

Det är tydligen osäkert om Miroslav Klose kommer till Göteborg. Det lutar åt ett nej. Men vi som varit med ett tag vet att Klose överraskat förr.

Förbundet ska såga upp Lennart Johanssons pokal för att se om det verkligen står ”Bajen Forever” inuti. Om inte detta är ett skämt måste Lagrell ha fått en köldknäpp.

…vad är nästa steg? Att såga upp Lennart himself för att se om hjärtat verkligen är svart-o-gult?

Till sist, eftersom det har i allra högsta grad har med landslaget att göra; en sista ledtråd till torsdagens Laul Caling-gäst: ”Han höll sitt debutant-tal efter landskampen mot Bosnien i våras och bjuder på en skön story kring det i programmet”.

Jag fick mycket skit när jag försökte ge perspektiv kring Zlatans flytt från Barcelona, att det kanske inte är så enkelt som Johan Esk och många krönikörer och så kallade experter hamrade fast – att Pep Guardiola är en pajas.

Det är klart att jag förstår mekanismerna: Zlatan är vår spelare, vår landslagsman, vår stjärna. Det är klart att det är enkelt och bekvämt att ta hans parti mot någon som aldrig ens kommer att läsa det du skrivit.

Jag kan ändå tycka att expertdrevet mot Filosofen var lite fegt men jag blev inte särskilt upprörd – jag vet hur det fungerar. Jag vet också att de flesta läsare inte tar svenska krönikörer och experter på särskilt stort allvar när det gäller internationell fotboll (finns undantag, ni vet vilka).

Nu har Alexander Hleb av alla öppnat brödluckan i den egentligen redan avklarade debatten, och är det någon jag litar på är det just Hleb som inte har någon anledning att bluffa. Han skickar ett par kängor till Guardiola men inga kängor som tyder på att Barcatränaren gjorde något större fel utan kängan handlar om att Pep gjorde ett val – att inte satsa på vitryssen som snabbt skeppades i väg.

– Han hade förutfattade meningar och jag hade inte en chans att ändra på hans uppfattning, säger Hleb till Sport Bild.

Nästa citat är det intressanta, angående vad Zlatan ska ha sagt in Guardiolas face:

– Han (Zlatan) sa att till och med hans mormor hade kunnat träna det laget. Man kan nästan inte göra något fel med sådana spelare.

1. Om du kör den stilen som ny i en storklubb får du räkna med att det kan få vissa konsekvenser, till exempel att du placeras på bänken. Den tränare som köper sådana påhopp i parti och minut (minns Raiolas ständiga utspel), han ses snabbt som en pajas bland övriga spelare, och det är betydligt mer besvärande än vad Johan Esk tycker.

2. Att det skulle vara ”lätt” att träna ett fotbollslag som består av ett myller av världsstjärnor kan vara det dummaste missförstånd som finns kring modern fotboll. Jag är helt övertygad om att det är ett helvete. Lätta lag är till exempel det svenska landslaget åren 1998-2000, med spelare som Schwarz, Mild, Mjällby, ”Turbo” och kompani. Att säga att dagens Barcelona skulle vara ett ”lätt” lag att leda, nä, det köper jag inte alls.