För Malmö FF blev det en sådan match det i bland blir när man möter ett sämre lag som backar – du hamnar automatiskt i deras lägre tempo.

Ett jämförbart exempel är när Sverige mötte Malta borta i VM-kvalet förra hösten. Blågult kom undan med nöd och näppe, vann med 1-0 tack vare maltesiskt självmål. Det är ett svårförklarat läge att hamna i, kollektivet slås ut, spelare börjar jobba för sig själva, ibland gasar man på, ibland står man kvar och surar på fläcken. Den onda cirkeln är besvärlig att bryta.

…där och då är det skönt att ha en utpräglad måltjuv och nickspecialist som Jeffrey Aubynn att kasta in.

Vi får ge ”Rolle” att det var hyfsad fingertoppskänsla i bytena den här kvällen. Dardan Rexhepi gjorde inte heller bort sig direkt. Mycket handlade också om att BP till sist blev tvungna att flytta fram positionerna, det gick som det gick, tack och hej.

…och tack för det – guldstriden lever hela vägen in i mål. Trots att Malmö var illa ute är det fortfarande fördel MFF. 

Men sista matchen mot Mjällby blir en rysare där Malmö har något att förlora samtidigt som Helsingborg kan spela ut på Olympia. Dessutom saknas Ivo Pekalski, och om jag har statistiken rätt för mig vinner inte Malmö utan firma Figueiredo/Pekalski på mitten.

…å andra sidan är även Tobias Grahn och Patrik Rosengren avstängda för Mjällby, precis som Kalmar FF saknar Henrik Rydström. Dags att göra som i årets VM: bästa lagen i ”finalen”. Vad säger förbundet? Kanske kan spelare ”nollställas” efter x antal omgångar utan kort.

Om Agon Mehmeti lyckades trycka på rätt knapp efter sitt 2-0-mål är det en bild man vill ha. Fotografen lär jobba på Sydsvenskan. Bud från kvällstidningarna att vänta.

Snacka om att Guillermo Molins ville slå ”sin” straff men one touch-Danne var obeveklig: man ska göra jobbet hela vägen.

I morgon bitti spelar vi in Laul Calling med en i allra högsta grad aktuell gäst.

Sista ledtråden: avstängd.

AIK är klara för allsvenskan 2011. Det jublas i Solna, det borde jublas på andra håll också – allsvenskan behöver lag som AIK. Lägg därtill nykomlingar som Syrianska, IFK Norrköping och kanske också Gif Sundsvall, och allsvenskan kan bli rolig igen 2011.

Att det till slut blev han som kallas Bang Bang Bangura som sköt kontraktet i hamn känns inte mer än rätt. Och de som skrikit om vilken oduglig tränare Alex Miller är kan börja skämmas lite grand. Då syftar jag på kollegor till både mig själv och skotten – faktum är att Miller klev in och gjorde skillnad i en förening som hade gamnacke redan efter några omgångar.

…Magnus Haglund lär däremot ha gjort sitt i Elfsborg. Föreningen behöver en kick i rätt riktning igen, och det hjälper tydligen inte vilka spelare som än värvas.

Grattis Örebro till Euro League-kvalplatsen. Lasse Anrell har fått en ny avslutningsslogan: ”För övrigt anser jag att ÖSK alltid ska spela i Europa”.

…om nu inte SvFF skickar ner föreningen i superettan igen.

4-2 eller 4-0 spelar ingen större roll för Helsingborg. Tre poäng var det viktiga – även om 7-0 varit riktigt intressant. Det skulle gett en match om målskillnaden – nu vinner Malmö FF SM-guld om de går rent. Därför inget att gnälla på att HIF tappade två mål på slutet mot Halmstad.

Jag väljer att vara imponerad av HIF:s insats. Den här gången framför allt av två personer. Vi börjar med tränaren:

Det sägs att det svåraste som finns är att leda med 3-0 i halvtid. Då borde 2-0 vara ännu värre. Inför andra halvlek valde Conny Karlsson därför att avvakta med offensiven och vänta in HBK:s drag. Det draget blev Anel Raskaj och Anselmo, och matchen svängde till hemmalagets fördel. Kloke Conny plockade ut Rachid Bouaouzan, in med  defensivt starkare Ardian Gashi, ner med Alex Gerndt och 4-4-1-1 för att fånga upp Raskaj. Matchen svängde igen och snart stod det 4-0.

…att det sedan ramlade in två bollar i ”fel” bur får vi skylla på inhopparen Hannu Patronen, han är trots allt från Finland. 

Hyllning nummer två går till Rasmus Jönsson som i en ovan roll på höger mittfält gör det bra hela vägen. Imponerande att en ung och lovande forward behärskar ytterligare en position. Kvalitet.

En match kvar för Helsingborg, på sätt och vis förlorade de kanske guldet i dag genom att inte göra det ”omöjliga” (vinna med typ 8-0), men hur det än slutar har de gjort en fantastisk säsong. Jag kan inte se HIF förlora mot Kalmar, lika lite som jag kan se MFF förlora i morgon mot Brommapojkarna. Det skulle vara Mjällby då som kan ställa till med ett kryss…

…var det någon som såg Anselmos volleykanon komma?

Till sist noterade jag MFF:s Hasse Borg på Örjans Vall. Trodde han satt hemma och kollade Simpsons så dags.

Om en middag bestående av burgare OCH nuggets beskrivs som Conny Karlssons diet undrar man vad karl’n äter när han inte tänker på kalorierna – kebabpizza med pommes?

Sedan måste jag säga att läsarfrågan är briljant. Dryga 1000 personer har röstat och 72 procent går all in på cheeseburgaren.

Min standardbeställning på McD: en Quarter pounder, en Big Mac, morötter och sprite zero.

…när jag går på diet, alltså.

Apropå snabbmat: har besök av mor och morföräldrar i Stockholm denna helg. På vägen hit stannade de till på Max i brist på annat. Det var tydligen första gången mormor åt hamburgare. På riktigt.

…hon har väl gått på diet.

Spelade in nytt Laul Calling redan i dag som ska gå om två veckor. Vår gäst, en ordinarie landslagsman, överraskade positivt. Ofta förknippad med spex och yta men satt i rätt sammanhang med rätt frågeställningar väldigt mycket innehåll. Kan inte vänta på att få klippa ihop och slänga ut programmet…men det måste som sagt vänta.

…efter den inspelningen plus lite efterforskning av Långbenta reporterpuman råder förresten inga tvivel om svenska landslagsspelares topp tre film: Scarface – Nyckeln till Frihet – Gudfadern.

Min topp tre: Den gode, den onde, den fule – Apocalypse Now – Nyckeln till Frihet. Kan detta vara förklaringen till att jag aldrig nådde längre än superettan?

…var blev Batman av, undrar ni? Han står över sådana löjliga listor.

På tisdag spelar vi in igen med en spelare som kan beskrivas som årets utropstecken i svensk fotboll – vem får ni gärna gissa på.

Mycket att stå i, men ska inte klaga. Känner jag mig stressad kollar jag bara extramaterialet med Johnny Bråttom och blir på gott humör igen.

Med risk för att få käka upp det – men vad är en blogg utan vilda svingar och spekulerande; inte fan återvänder Mikael Stahre till AIK nu direkt? När han lämnade Gnaget gjorde jag följande analys och den gäller fortfarande.

I inlägget efter tillade jag:

”Visst finns det en risk att Mikael Stahre i november sparkas från Panionios utan att ha hunnit uträtta särskilt mycket?”.

Jag hade fel. Med tre dagar.

Micke Stahre är ingen bluff, absolut inte, men han är en relativt oerfaren tränare på högsta nivån. Annars vore han ett utmärkt namn för IFK Norrköping. 

Hammarby-Helsingborg i svenska cupen-final på Söderstadion är något att se fram emot. Precis som vi ifjol såg fram emot AIK-IFK Göteborg på Råsunda. 

…det är tydligen på modet att vinna dubbeln.

Snart ny inspelning för ett Laul Calling som sänds senare i höst. Tung gäst och om allt nu faller på plats har vi ett kanonprogram, lita på det.

Otroligt många positiva reaktioner på Johnny Bråttom-show. Vissa undrar varför vi inte tog upp anekdoten om när Blåvitt (eller landslaget) var i Australien och ska beställa på restaurang:
– Vill du ha köttet medium? undrar kyparen.
– Nej, large, svarar Johnny. 

…det är klart att den också hade platsat men nånstans får man dra gränsen.

Stjärnorna i Liverpool tränar fotboll med förbundna ögon och jag förstår inte varför det slås upp som en nyhet. De har väl spelat med ögonbindel hela säsongen?

Så kom han till slut, den gode Johnny Bråttom. 45 minuter sen efter en stunds snurrande på Stockholms centralstation.

Worth waiting for, som det heter.

Jag tror att vi hann ta upp det mesta: spaghettin, smeknamnet, skallen på Terry Butcher, Blåvitts storhetstid och vad han gör i dag.

Snuset också. Så klart. Johnny gräver fram en rejäl ”bonne” – men avslöjar också att han gått över till portionssnus. Ett avslöjande i klass med när kungen berättade att han håller på Djurgården framför AIK.

Stor skärm här, lite mindre nedan och allra längst ner – extramaterialet. Håll till godo, ni har 35 fina minuter framför er.

EXTRAMATERIALET Bråttom: ”Därför har jag gått över till portionssnus”.

Vad fan säger ni, har Malmö spelat i kväll? Jag har suttit och betat av ett gäng Simpsons-avsnitt. Hur gick det?

Bara Ben på Glenn Hysén-bloggen skriver kul om vårt Laul Calling med Johnny Ekström. Ni ser det klockan 12.00 på sportbladet.se i morgon torsdag. 

Hammarby kan alltså bli en av Sveriges representanter i Euro League nästa höst. Slog ut Kalmar på straffar och nu slipper vi oroa oss för att sista matchen i allsvenskan blir en läggmatch – men reglerna bör ändå ändras.

…skit i tabellen – Bajen i Europa ändå?

Strongt av IFK Norrköping att kicka succétränaren Göran Bergort. Anser föreningen att Bergort inte har erfarenheten som krävs och tror sig kunna ordna en bättre lösning – helt rätt agerat.

Självklart såg jag Häcken-MFF och blev mest imponerad över att skåningarna klev ut i snålblåsten, djävulsregnet och det allmäna eländet på Hisingen och gjorde jobbet och lite till på Rambergsvallen trots kniven mot strupen. Det är sådana matcher man minns som spelare när man ollar Lennart Johanssons pokal några veckor senare.

…men jag undrar om inte Molins superskott var en målvaktstavla?

För övrigt har jag svaret på varför Malmö vann igen. Tyvärr måste jag vänta lite med att avslöja det.

Noterade under TV-sporten att bandyn har börjat igen. Skåne har väl inte med lag där också?

Lång dag – och den är fan inte slut ännu. Redan på fredag spelar vi in nytt Calling-avsnitt av olika anledningar. Sänds senare i höst men den ordinarie herrlandslagsmannen kunde bara på fredag.

Efter avslutad inspelning ville ”Bråttom” spela pingis. Niva ställde upp med motiveringen att han skulle ångra sig resten av sitt liv om han inte tog chansen. Hur matchen slutade är högst oklart men någon får gärna räkna.

I morgon kommer Laul Calling med Johnny Ekström som gäst men här alltså lite uppvärmning…

Det känns som att många lag har mycket att spela för i slutet av allsvenskan. Förutom guld- och bottenstrid samt Euro League-strecket även följande:

* Djurgården – kan ”hjälpa” värsta rivalen AIK ner i superettan genom att lägga sig mot Gefle och Halmstad.

* Häcken – vars tränare Peter Gerhardsson och spelaren Makondele har ett förflutet i Helsingborg. Kan hjälpa eller stjälpa mot Malmö FF i morgon. Vad väljer de?

* Elfsborg – Stefan Ishizaki och Teddy Lucic bjuder säkert AIK på ett baljor inför gamla publiken på Råsunda.

* IFK Göteborg – Stefan Rehn och Tobias Hysén har säkert inget emot att Gnaget åker ur. Thomas Olsson, före detta Åtvidaberg, på bänken när Blåvitt lägger sig mot Gefle i sista omgången?

* Mjällby – hur laddade är Mattias Asper och Tobias Grahn att spela bort MFF från guldet i sista fajten. Får kanske stöd av Marcus Ekenberg som aldrig lyckades i Helsingborg.

* Kalmar – ja sista matchen mot Helsingborg är ett eget kapitel. Och då syftar jag inte på att KFF:s Nanne Bergstrand en gång tränade HIF utan på svenska cupen-debaclet.

Finns säkert mer.

Nog för att man gjort dumma saker på fyllan men David James ligger högt upp.

Paul är död – länge leve Paul. Men borde den nye bläckfisk-tipparen egentligen inte döpts till Paulinho?

Jag har faktiskt inga problem med om Linus Hallenius mål blir årets mål i fotbollsvärlden, så bra är det. Det kan jag skriva utan att sett alla han tävlar mot. TV4:s Daniel Kristiansson är vältajmad som kommentator.

…Fifas förslag som årets värsta kapning i svensk gärdsgårdsserie? Ryktas att den här ligger bra till.

Min man i guldbollen-debatten: Andrés Iniesta.

Många har gissat rätt på veckans Laul Calling-gäst, ni får ändå en till ledtråd att titta på. Gör det.

…snacka om att lägga orden i munnen på intervjuobjektet efter matchen. Det ska vi försöka undvika.

Jag antar att detta är på allvar och medger att Glenn Strömberg är en värdig vinnare. Som vi brukar säga: han säger bara självklarheter – men med auktoritet.

Ja herregud vilken pärs detta måste varit för supportrar till i första hand AIK men också Halmstad och övriga bottenlag som följde matchen.

Till och med en annan hade svårt att sitta still mot slutet, trots att jag inte bryr mig om resultatet på det sättet.

2-1 till Gnaget till slut.

Jag har en teori om att AIK måste ha fixat kontraktet innan sista matchen mot Åtvidaberg. Får Gnaget en direkt avgörande match är det klar fördel Åtvid: för nykomligen är det en positiv möjlighet och chans att nå kvalplats, för regerande mästarna vore det total ångest och risk att åka ur.

Därför betydde segern mot Halmstad allt – och inget. Bottenstriden är fortfarande öppen. Vinner AIK mot Elfsborg i nästa match, då är Gnaget klara. Men dagens AIK vinner inte på beställning mot Elfsborg. Om Gefle då går rent mot lag som inte har så mycket att spela för – Djurgården och Göteborg – kan AIK lik förbannat tvingas kvala eller åka ut vid förlust mot Åtvidaberg i sista.

Men inget snack om att de tre poängen i kväll var viktiga.

Tills vidare kan vi konstatera två saker:

1. AIK har två raka sedan Dulee Johnson ”försvann”.

2. Det finns ett par journalister och allsvenska tränare som sågat Alex Miller jäms med fotknölarna som sitter lite illa till just nu. Jag säger som jag gjort ända sedan i somras: Miller har gjort skillnad och det är inte så lätt i ett lag som var totalt under isen redan efter några omgångar av allsvenskan.

Det fanns många svåra bedömningssituationer i matchen Halmstad-AIK men jag kom till samma slutsats som Martin Hansson vid samtliga ”avgörande” beslut. Det känns nog inte särskilt rättvist för HBK men Hansson tog beslut enligt regelboken, om jag inte är helt snett på det.

AIK, Åtvidaberg och Gefle – ingen är säker, alla har chansen. Gais och HBK tror jag garanterat fixar det här – till skillnad från BP som ryker.

Till sist en första ledtråd för torsdagens Laul Calling-gäst: han tog det aldrig särskilt lugnt på planen.

Det blev alltså en programenlig seger för Helsingborg mot Åtvidaberg och pressen fortsatt på Malmö FF.

Alexander Gerndt, min man, gjorde två mål och framför allt vid första såg ni varför jag tycker att han är bra på riktigt – tillslaget. Nästan alltid rena träffar, hårda skott, höga skott eller välplacerade skott. Alexander Gerndt har framför allt ett ovanligt bra tillslag, jag kan inte påminna mig särskilt många svenska anfallare som så ofta träffat så rent, hårt och välplacerat. Vem eller vilka glömmer jag?

Det var en ganska rolig match, snäppet bättre än senaste Simpson-avsnittet.

…samtidigt satt Roland Nilsson och solade sig i glansen på bästa sändningstid i Viasats Premier League-studio. Utegångsförbudet gäller tydligen bara spelare. Då kanske vi kan få låna materialaren en halvtimme på onsdag?

10-0.

En annan tränare jag inte riktigt begriper mig på är Gais Alexander Axén. Nu ska han tydligen ha fått ett nytt utbrott.

…och Dembo – igen.

Jag har skrivit det tidigare angående bottenstriden: ska AIK fixa en biljett till allsvenskan 2011 bör de nog ha löst det innan ångestmatchen mot Åtvidaberg. I morgon väntar Halmstad borta, förlorar HBK där är de tillbaka i träsket igen.

Kollade Manchester City-Arsenal med ett halvt öga och köper inte att det var en utklassning trots 0-3. City hade sina chanser men fick mycket förstört i och med den tidiga – korrekta – utvisningen på mittbacken Dedryk Boyota. Faktiskt så var jag mest imponerad av Citys de Jong som gav Fabregas och kompani en riktig fajt.

Mycket snack om nomineringarna till Fotbollsgalan. Men när man tittar på vilka som sitter i juryn är det inte så konstigt att det blev ett och annat galet beslut.