12 oktober.

Notera datumet i almanackan.

Holland-Sverige på Amsterdam Arena.

Så här startar jag:

Isaksson

Larsson, Granqvist, Majstorovic, Safari

Anders, Wernbloom

Elmander, Källström, Bajrami

Zlatan

KOMMENTAR

Sverige ska inte ge upp matchen, Sverige ska slåss för seger men vara nöjda med ett kryss. På defensiva kanter behövs kvicka fötter, det har Sverige i Seb Larsson och Safari. Jag petar Ola Toivonen för att få ett mer defensivt balanserat lag centralt. Triangeln Svensson–Wernbloom–Källström startade mot Bosnien i somras och jag skrev i min krönika dagen efter att det troligen är en förberedelse inför Hollands-matchen. Det betyder inte att jag anser att Toivonen varit dålig eller att han inte förtjänar fler chanser men mot Holland blir det bäst så här. De tre centrala kan växla position, både Anders och Pontus fungerar i den offensiva spetsrollen, kanske ”Boom Boom” allra bäst egentligen.

Det jag är mest nyfiken på är att Erik Hamréns fotbollsfilosofi ställs på sin spets. Föregångaren Lasse Lagos hävdade i sten att Sverige hade ett för dåligt passningsspel för att spela med en forward. Hittills har det fungerat bra när ensam Zlatan sugit in bollen och fördelat vidare på löpande spelare. Men motståndet har varit svagt. Med Lagos system skapade Sverige få offensiva löpningar, Lagos försökte korrigera detta men aldrig genom att ändra på systemet. Hamrén har lyckats, nu löper spelare i parti och minut runt en bollförande Zlatan. Men som sagt, motståndet har varit svagt. Hur Sverige hanterar detta mot riktigt motstånd blir intressant att se.

Men framför allt handlar det om att stänga igen bakåt. Jag tror på lägre utgångslägen får yttrarna snarare än att kasta in mer defensiva spelartyper. Det behöver finnas något att slå om på också. Möjligen kan Lustig ligga kvar som högerback med Seb Larsson strax framför men då lämnar vi Elmander på bänken och det kanske är resursslöseri. Vi får nog titta lite på spelarnas form om en månad också.

…men det är klart att vi kommer sakna det här fajtingfacet…

…Scanpix-bild från när Olof Mellberg går in i duellen som gav rött.

Om matchen är inte så mycket att säga. Sverige var precis så överlägsna som vi trodde, om inte ännu mer överlägsna. Vårt journalistlandslag hade bjudit bättre motstånd än San Marino; Tennisberg (Radiosporten) hade psykspelet mot Zlatan, Glader (AB) skavt ner Toivonen, jag är snabbare än Källström och Wernbloom, och Fredriksson (C+) lämnar sällan en journalistfajt mållös. Största bekymret är väl om vår högerback Simon Bank hade hängt med Emir Bajrami…

Den där stämningen som folk på plats på Swedbank Stadion refererade till gick tyvärr inte genom rutan. Den lämnar jag åt andra beskriva. Men nog kändes det ända till Stockholm när Zlatan fick göra 1-0.

I sin stad.

Inför sina barn.

Sverige tar alltså med sig en trevlig kväll, några fina mål, två självmål, tre poäng – och en avstängning. Tyvärr är det framför allt en jävla avstängning Sverige tar med sig.

Olof Mellbergs hjärnsläpp högt upp på offensiv planhalva kan mycket väl kosta poäng mot Holland. Mellberg är svensk landslagsfotbolls defensiva själ, hjärta och hjärna men saknas nu i kvalgruppens tuffaste match. Mellberg flög in i duellen och såg ut att stampa till med båda fötterna. Ett av de klantigaste beslut jag sett på en fotbollsplan. Zidane blev åtminstone psykad.

…visst, TV-kameran kanske luras men min tes är att satsningen i det läget är så onödig, ett hjärnsläpp, för Mellberg riskerar det röda kortet oavsett han träffar motståndaren eller inte. 

Samtidigt är det den viljan och inställningen som gjort Mellberg till en av Sveriges bästa mittbackar genom tiderna. Så vad ska man egentligen säga…mer än att jag hellre haft Zlatan avstängd mot just Holland borta då kryss är prio ett.

Jag reagerade direkt på att Erik Hamrén inte kastade in Andreas Granqvist men bytet kom efter paus. Granqvist gjorde sin första tävlingslandskamp, sin sjunde A-kamp, men han har suttit på bänken under 70 andra känns det som. Helt rätt att göra bytet och spela vidare med fyrbackslinje som ett genrep inför Holland 12 oktober.

…om det nu blir Granqvist som ersätter…Petter Hansson är still going strong, nu för tiden i Monaco. Men ”Granen” gjorde mål, det kanske stärker hans aktier.

Till sist:

Med Zlatan på planen tar Zlatan frisparkarna. När Zlatan kliver av tar Kim över. Seb Larsson får vara nöjd om han får slå någon enstaka – trots att han är den bästa frisparksskytten på liggande boll strax utanför straffområdet (skott). Men rangordningen bygger tydligen på andra värden.

San Marinos målvakt var inte så dum.

När kräver Ola Toivonen – som spelar i nummer tio-rollen – att Zlatan släpper tröja nummer tio? Toivonen kutar runt i nummer sex. Sex? Måste vara därför det plötsligt går trögt för honom.

”Granen” förtjänade att få göra mål. Det visade om inte annat lagkamraternas kramkalas efteråt.

Vad säger Erik ”En-sorgens-dag-när-Lagerbäck-slutade” Niva om Erik Hamréns kvalinledning?

Känns som att Chippen är nära fiskpinnarna i den svenska truppen.

…och Miroslav nätade för Tyskland igen.

Har nu bänkat mig framför TV:n – TV 10 – och laddat upp med två Inget tjafs deluxe…

…det är alltså mina hamburgare som består av bröd, kött, ketchup, dressing och stekt ägg. Det är det som är själva deluxen, ägget. I övrigt – inget tjafs.

Återkommer med en rapport efter fajten. Sveriges största seger i kvalsammanhang är 7-0 (över Malta i kvalet till VM 1974 och 2006). I VM 1934 vann Sverige med 8-0 över Kuba. Ryker rekorden i kväll?

I vänskapslandskamper har Sverige vunnit med 12-0 över Lettland 1927, och samma siffror över Sydkorea i OS 1948. Det blir svårare.

(håll koll i vänster kryss)

Min åsikt är att Sebastian Larsson och Kim Källström är för bra för att stå utanför en svensk landslagsstartelva. Jag kan inte ändra mig för att förbundskaptenen resonerar annorlunda eller efter en hyfsad match hemma mot ett svagt Ungern. Eller vill ni att vi journalister ska tycka exakt som förbundskaptenen i alla lägen – är det er definition av journalistik?

Mot San Marino är båda med i startelvan medan Anders Svensson och Johan Elmander sitter på bänken. Erik Hamrén tar inga fångar…

Wiland

Lustig, Mellberg, Majstorovic, Safari

Källström, Wernbloom

Larsson, Toivonen, Bajrami

Zlatan

…å andra sidan ska Sverige vinna med 5-0 med Ricky Dahan och Lasse Richt på varsin kant. Det är inte Malta borta, det är San Marino i Malmö. Om Zlatan håller sig i närheten av straffområdet gör han tre inför alla sina barn. Så jag vet inte vad Hamréns överraskande elva (framför allt petningen av Svensson) egentligen är värd. Är det ett sätt att säga till Kim: ”Fortsätt nu i landslaget trots att du hamnat i kläm igen!”? 

Det hade så klart varit småkul att se matchen. Men nu har SvFF sålt den till ett utländskt bolag som i sin tur sålt den till en TV-jätte som placerat den i en TV-kanal som ingen jävel kommer åt. Som om det inte räckte med Viasat Motor. Hoppas ni hade kul för stålarna, SvFF.

Tobbe é klar – för läktaren. Vi börjar kunna den nu. När Hamrén tar ut blott 19 man i truppen blir det bara en gubbe på läktaren, och Hysén sitter alltså där igen. Kanske får han sällskap av avstängde Albin Ekdal.

Startelvan var utlovad till klockan 12.00 via förbundets hemsida. Den kom 12.15. Så kan vi inte ha det. Nystedt får inte sommarjobba på sportbladet.se nästa sommar heller.

Bläddrade i kvällstidningarna i morse och kunde inte hitta något avslöjande eller ens en spekulation om startelvan. Varken hos oss eller konkurrenten. Givetvis märkligt. Jag började undersöka saken.

Svaret är häpnadsväckande.

Enligt en centralt placerad källa strök Fitness & Flinck i går omkring längs Malmös gator för att avslöja att Kim Källström och Sebastian Larsson tar plats i elvan mot San Marino. Men utanför Swedbank Stadion under den stängda träningen möttes de av en oväntad syn. Vid huvudingången stod en man i militärkläder. När Fitness & Flinck närmade sig slängde mannen upp en TV-kamera på axeln likt en bazooka och vrålade: ”HALT – annars filmar jag och skickar bilderna till Hamrén”.

Fitness & Flinck förstod ingenting, allra minst då de kände igen militären som en känd TV-profil, krigsmålad i blått och gult. Vi kan kalla honom Ek Wallraff tills vidare.

Fitness & Flinck hade inget annat val än att lämna arenan tomhänta, Ek Wallraff vände på klacken och gjorde honnör mot Lagrell på hedersläktaren.

Senare på kvällen satt Bank och filade på morgondagens krönika. Tanken var att dra en lans för Källström och Larsson. Krönikan skrev sig själv och när Bank var klar läste han ingressen högt för sig själv som han brukar.

Då hörs ett sårat vrål från garderoben. Ut rusar Ek Wallraff:

– Källström e l l e r  Larsson. Inte båda. Det blir för mycket för Hamrén.

Bank ser tveksam ut och Ek Wallraff tänker att här hjälper varken böner eller hot. Ur ryggsäcken tar han fram det sista argumentet – en flaska vodka.

Klockan närmar sig midnatt och en lösning på den absurda situationen är ett par tangenttryckningar bort, tänker Bank som bara vill få den nakne, kroppsmålade mannen ur sitt hotellrum.

– Tre flaskor, säger Bank.

Ek Wallraff springer på lätta steg ner till sin jeep där han har 10 000 flaskor vodka och kommer tillbaka med avtalad last. Bank stryker Källström ur krönikan, tar en stadig och lägger sig för att sova.

Ek Wallraff är ensam i Malmö-natten. Sensommarvinden smeker hans mörka hår. Det har varit en bra dag.

Spelarhotellet ligger bara ett stenkast bort. Ek Wallraff kastar upp bazookakameran på axeln. Han tar nattpasset också.

Det är verkligen ofattbart idiotiskt att just när Hammarby upplever sin kanske värsta kris i modern tid så får någon/några bajare för sig att hota tränaren Michael Borgqvist så till den milda grad att han känner sig nödd och tvungen att avgå.

Av den knapphändiga information som finns framgår inte vem eller vilka som hotat Borgqvist men eftersom han väljer att hoppa av sitt jobb är det rimligt att anta att det är kopplat till fotbollen och egna supportrarna.

Jag applåderar de supportrar som i förra veckan protesterade mot ledningen och den vanskötsel och det fiffel Magnusson, Apelgren, Sånemyr och allt vad de heter ser ut att vara ansvariga för. Det var supportrar som hade fått nog och som krävde korten på bordet på demokratisk väg. Det har faktiskt hjälpt. En hel del information har tvingats fram men vi väntar fortfarande på att Åsa Sånemyr i egenskap av VD lägger allt på bordet och förklarar sin egen roll i stället för att som nu, smita ut bakvägen kraxandes om sekretessbelagda handlingar. Bullshit! Det är en strid du i så fall får ta å Hammarbys och alla hammarbyares vägnar.

Men att ge sig på en hårt arbetande tränare som Michael Borgqvist får effekten att man tröttnar. Varför måste det gå överstyr? Det kommer inget gott ur hot mot en tränare. Jag hoppas att de supportrar som slöt upp unisont mot ledningens trixande och dribblande med skumraskagenter och annat sluter upp lika unisont mot faktumet att Micke Borgqvist hotats allvarligt.

Bortse från konspirartionsteorier om att Borgqvist använder hoten som svepskäl för att han egentligen slutar av andra orsaker. Vad vet ni om det? Fram till något annat är bevisat får vi helt enkelt förutsätta att det är precis så obehagligt och illa som det låter.

Efter i går är det skönt att luta sig mot den här artikeln från ganska exakt ett år sedan. Framför allt kul att läsa kommentarerna så här i efterhand.

Frågade ur-blåvitaren efteråt om han kunde drömma att Råsunda skulle sjunga ”Vi älskar Wernbloom”?

– Inte direkt. De sjöng inte så när jag blev utvisad här…, sa Pontus.

Är det någon jävel man unnar att hänga två baljor i en tävlingslandskamp är det Pontus Wernbloom. Det handlar inte om att han är från Göteborg (Kungälv)…inte enbart i alla fall…utan fråga vem fan som helst som träffat honom…Pontus är en rolig, varm och härligt spontan människa.

Boom Boom.

Sedan kan jag ändå tycka att Kim Källström ska spela från start i ett svenskt landslag.

Jag är svag för krigsmetaforer också. Så här motiverade Erik Hamrén att Wernbloom startade:

– Jag ville ha en krigare centralt på fältet.

Wernbloom – precis som inbytta Källström och Sebastian Larsson och kanske till och med Mikael Lustig –visade att de förtjänar att vara på planen när Blågult spelar. Vilken krönikör blir först med att kräva att Hamrén petar Anders Svensson och Johan Elmander?

…vi ska inte heller glömma bort att Adam Johansson gjort ett par bra insatser i allsvenskan senaste tiden.

Min matchhjälte är annars läkaren Anders Valentin. Elmander ville spela vidare efter sin obehagliga luftfärd, Valentin vägrade låta honom göra det, Hamrén kastade in Seb Larsson och resten är svensk inläggshistoria.

Hade tippat 1-0, det blev 2-0, tycker att Sverige imponerade offensivt i första halvlek (jo, jag menar första halvlek) men visade samtidigt sprickor i den defensiva fasaden, framför allt på Behrang Safaris vänsterkant och även på Lustigs högra. Detta mot ett beskedligt motstånd. Men sådan är skillnaden mellan Erik Hamréns fotboll och Lars Lagerbäcks.

Sverige är i dag ett lag som gör 1-0 i 51:a minuten efter ett 15-passningsanfall (om vi är snälla). Vi snackar nästan argentinsk klass (nåja). Men Sverige är också ett lag som höll på att bli straffade både en, två och tre gånger i första halvlek. Vi får leva med det. Och jag tror vi gillar det – även om matchen lika gärna kunde utvecklats till ett riktigt drama: glöm inte att det stod 0-0 i början av andra halvlek när Sverige gjorde sitt tredje byte för skada.

Efter 1-0-målet sjunker Sverige med laget och då kan Ungern inte längre hota.

Sammanfattningsvis: det var den start på kvalet Sverige ville ha, det var också den start Sverige skulle ha. Allt annat hade varit fiasko och elände.

San Marino kan kvitta, vi snackar 5-0, Holland är det stora nu, Sverige har börjat en inte nödvändigtvis helt spikrak marsch mot EM 2012 men ändå en marsch.

Det är mer än man kan säga om Finland. 0-2 mot Moldavien var pricken över. 

…nej förlåt, det här var naturligtvis fredagens grej).

Zlatan? Skriver en hel krönika om hans insats i dagens tidning.

Då kan man fråga sig vad allt det här tjafset var värt?

När Erik Hamrén inte ens tänkte spela med Kim Källström, varför drog han igång den där cirkusen dagen innan match?

Eller ändrade han sig? Nä, det tror jag inte.

Jag trodde på Kim, det blev Pontus Wernbloom, det spelar ingen större roll. Det är två bra alternativ och Hamrén valde ett av dem. Men jag lider med Källström, fy fan att hamna där igen. Nu har Pontus greppet om platsen. Jag tror att det handlar mycket om att vice kapten Anders Svensson kommer mer till sin rätt med Pontus bredvid som får göra grovjobbet medan Anders fördelar boll. Kim vill ju också vara spelförande.

…egentligen har vi alltså ingen ”Kim-vs-Pontus”-situation, vi är helt enkelt tillbaka i ”Anders-vs-Kim”-debatten. Det känns tryggt. Då vet vet vi att det här är vårt landslag.

När det gäller högerbacksplatsen är jag mer bekymrad, däremot inte särskilt förvånad. Hamrén anser att Mikael Lustig håller på den här nivån och vi får hoppas att han har rätt. Det ser inte alltid ut så. Hamrén har sett betydligt mer av Lustig och känner honom bättre. Jag tycker Sebastian Larsson var värd att göras till en ordinarie del av det svenska landslaget. Plus att han känns som en tryggare man.

Två tuffa och modiga beslut av Erik Hamrén. Går det åt helvete i dag kommer det blåsa till. Men det lär inte gå åt helvete så.

Vikingstad hade rätt hela tiden. Elvan mot Skottland är elvan som startar i dag. Det trodde inte jag. Det tar tid att lära känna en ny förbundskapten. Vi andra har en bit kvar där.

Andreas Isaksson

Sebastian Larsson, Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Behrang Safari

Anders Svensson, Kim Källström

Johan Elmander, Ola Toivonen, Emir Bajrami

Zlatan Ibrahimovic

…nu är frågan: är det så jag 1. tycker att Sverige ska spela, X. tror att Sverige kommer starta eller 2. vet att Sverige börjar?

Och spelar det någon roll?

I går diskuterade jag alltså journalistetik med Ledstjärnan.

Vad debatterar vi idag – barnomsorg med Josef Fritzl?

Vi snackar alltså om en kille som partajar med Martin Dahlin och Daniel Wessfelt på lördagen och bevakar Markus Rosenberg och Carolina Klüft på söndagen, en kille som namedroppar ett hotell femtio gånger om året och sedan hyllar den fantastiska service han får där, en kille som lirar beachvolley med Bajen-tränaren ena dagen och granskar Bajen dagen efter, en kille som…

…äh, jag orkar inte.

Patrick Ekwall är en duktig tv-profil, en Let’s Dance-profil. Han skulle inte känna igen journalistisk etik om den satt i hans knä och sa ”svåra dojjor”. 

Kanske inte så konstigt att det i Ekwalls värld är samma sak att smygfilma folk i duschen som att avslöja vilka som spelar på ett svenskt innermittfält.

Som hans egen chef på TV4 (Osmanbegovic) skriver på twitter:

”Jag brukar inte tycka om allt Bladet gör, men visst fan måste de kunna rapportera om landslaget även om Hamrén ber om att få vara i fred?”.

Men det kanske vänder?