ÖREBRO. Frågan alla ställer sig: hur påverkar det en serieledare att bli överkörd och utspelad – förnedrad – mitt under brinnande guldstrid?
Tja, fundera på hur du själv skulle må om någon knuffade ner dig på marken och pissade på din rygg.
Det var inte jag som sa det, det var så Helsingborg beskrev första halvlek på Behrn Arena.
Fotbollen precis som livet består av val. Från Stockholm till Örebro går att köra antingen E20 via Södertälje eller E18 via Västerås. Jag gjorde ett felaktigt val, tog E20 och hamnade i ett timslångt stopp då en vild häst sprang lös på motorleden. Missade första minuterna av matchen och min allsvenska lördag startade därför lika dålig som Helsingborgs – när jag kom på plats ledde ÖSK med 1-0 och hade fått två mål bortdömda för offside efter tveksamma domslut.
Örebro valde gasen i botten framför försiktighet mot serieledarna.
Det var rätt val.
Sportklubbens första halvek kan ha varit den bästa ett allsvenskt lag gjort i år. Den slutade 2-0 men borde (?) ha slutat 4-0, bollinnehavet var 70-30, åtta avslut och fem hörnor mot olycklige HIF-målvakten Pär Hansson som sjabblade vid 0-1 men spelade upp sig.
– Som någon sa i paus; de ska inte få pissa på våra ryggar en halvlek till. Det blev lite bättre men vi var rätt chanslösa, sammanfattade tränaren Conny Karlsson.
Kvar i omklädningsrummet satt yttrarna Christoffer Andersson och Mattias Lindström när Karlsson valde att centrera och spela med diamant på mitten i andra halvlek. Det var ett försök att få stopp på Örebros briljanta tremannamittfält Nordin Gerzic, Ale Bedoya och Magnus Kihlberg som spelade som Barcelona i den mening att de flöt fram likt en triangel över plan, hela tiden spelbara, aldrig på linje. Marcus Lantz och Ardian Gashi var inte nära att hinna upp i press eller hänga med.
Conny Karlssons diamant gjorde kampen lite jämnare men matchen-i-matchen mellan allsvenskans skickligaste presspelare och allsvenskans rörligaste mittfält vann de sistnämnda på knockout redan i första halvlek.
Spansk media döpte Spaniens och Barcelonas kortpassningsspel till ”tikki takka” och vi ska inte vara sämre här; jag tycker att vi kan kalla upprullningen till ÖSK:s 2-0-mål för ”sikki sakka”. Gerzic, Kihlberg och Roni Porokara spelade sig framåt i sick-sack innan Kihlberg bredsidade bollen i nät.
Sikki sakka.
– Som Örebro spelade i dag är de solklart det bästa lag vi har mött, sa Erik Edman efteråt.
Bättre än Malmö?
– Ja.
Örebro vinner inte allsvenskan i år, det är för många poäng att hämta in och för få matcher kvar. Men när det gäller högstanivån är ÖSK redo. Når de dit upp i tillräckligt många matcher vinner de guld 2011.
– Jag tror det handlar om tid, att bygga upp en vinnarkultur. Att få en tradition av att tro på sig själva och att njuta av de här stunderna. Idag njöt vi varenda minut ute på plan. Det är ett bra tecken, sa tränaren Sixten Boström.
För Helsingborg handlar det om psykologi här och nu. Den tidigare så framgångsrika aggressiva defensiven var inte det enda som fallerade. Offensivt var HIF stressade och sökte hela tiden den avgörande passningen vilket innebar korta anfall och många bortslagna bollar.
Det är långt till nästa match vilket knappast är särskilt positivt. Överkörningen på Behrn Arena är inget spelarna kan skaka av sig med en vinst på onsdag eftersom det är landslagsuppehåll. I dag kan HIF dessutom vara av med serieledningen till Malmö FF. Sedan väntar Gefle om två veckor och fyra dagar senare, Skånederbyt mot MFF följt av Mjällby hemma.
Helsingborg har tre tunga veckor framför sig. Hur de väljer att hantera gårdagens förnedring kan bli helt avgörande.
