Raiola-gate rullar vidare

av Robbie Lauler

När man trodde att det skulle stanna vid ett möte mellan Zlatan och Pep Guardiola, då rider nu Barcas general manager Joan Oliver ut med ett svidande svarMino Raiolas (mentalsjukhus)uttalande. Dessutom på klubbens officiella hemsida vilket knappast kan sägas höra till vanligheterna.

– Vi gillade inte mr Mino Raiolas uttalande alls, speciellt inte tonen, säger Oliver som ändå är hövlig nog att kalla Raiola ”mister”. Han kunde faktiskt sagt ”the pizza man”.

Vi kan kalla det en artig men offentlig avrättning.

Enligt general managern blir Zlatan kvar i klubben – om inte ”thing´s get too complicated”.

Det kan nog Raiola se till att de blir.

…och vi ska inte glömma att så sent som i den omtalade Café-intervjun i förra veckan upprepade Zlatan att Mino Raiola är en av de personer som står honom allra närmast.

På konkurrentens sajt kommenterar Raiola sitt uttalande så här:
– Jag har redan sagt allt som behöver sägas.

…och lite till, kanske?

It’s not that easy with the Zlatan

av Robbie Lauler

Givetvis fick Mino Raiolas fräna radiouttalande om Pep Guardiola konsekvenser. Zlatan är enligt spansk media kallad till möte. Enligt tidningen Sport blev Pep ”förvånad” när han hörde talas om saken. Sport konstaterar också att Guardiola är beredd att ge Zlatan en ny chans i höst men att han inte är garanterad en plats i startelvan. Där har ni pudelns kärna – vill Zlatan köra ett år där han riskerar nöta bänk? Det vill han antagligen inte. Finns det då någon klubb som kan möta Barcas ekonomiska krav? Det är frågan det. Så hur mycket kan firma Ibrahimovic/Raiola sänka prislappen genom att göra sig besvärliga?

Marcus Allbäck satt i TV4:s Nyhetsmorgon där han berättade att han håller kontakten med Zlatan. Den kontakten beskrevs, lite förenklat, som att Allbäck skickar SMS om Zlatan gör mål. Enligt Allbäck har Erik Hamrén bestämt att det är förbundskaptenen själv som ska sköta alla diskussioner med just Zlatan medan players managern koncentrerar sig på övriga spelare. Man kan tycka att folk borde kunna ta en bira och snacka skit utan att allt ska vara så känsligt och komplicerat men det är väl som Batman säger om Jokern

– It´s not that easy. With the Zlatan, it never is.

Apropå mitt förra inlägg kräver vissa att jag ska motivera varför Zlatan ska vara med i landslaget. Det är ganska enkelt tycker jag: han är vår bäste forward, mest lämpad för en ensam anfallsroll, har rutin från flera mästerskap, var trots skadebesvär vår mest framträdande offensive spelare i senaste EM, är 29 år och kan mycket väl hålla fyra år till, definitivt två år till. Jag vet inte om Zlatan någonsin – i en match som betytt något – ”gjort Sverige sämre” som vissa hävdar. Det argumentet verkar framföras av folk som inte har en aning vad de pratar om. Som inte väger in perspektivet att Zlatan är den svensk som i landskamp efter landskamp drar på sig mest bevakning från motståndarna. Bästa exemplet är mötet med Spanien i EM 2008: Fyrbackslinjen hade inför matchen en direkt order från förbundskapten Aragones: ”Ni får inte lämna egna planhalvan!”. När Zlatan byttes ut i paus var det fritt fram att trampa på framåt och Spanien tog över matchen efter en jämn första halvlek där Zlatan gjorde mål med Ramos på axlarna och Puyol i innerfickan. Men ge mig gärna exempel på att jag har fel.

Såg glimtar av Lasse Lagos Nigeria mot Colombia i går och förstår inte riktigt de som imponerades av insatsen. Vad missade jag?

Sverige ska iväg för att möta Vitryssland i nästa landskamp, på onsdag. Jag kan tänka mig att Hamrén väljer ungefär det här laget:

Isaksson

Lustig, Granqvist, Majstorovic, Safari

Källström, Wernbloom

S. Larsson, Toivonen, Chippen

Berg

Jonas Olsson är naturligtvis ett alternativ bredvid kapten (?) Majstorovic men nog fan borde stackars Granqvist nu få chansen – han har rest jorden runt i flera år utan att få spela en minut. Kanske Granqvist/Olsson?

Till sist: på fredag kommer Sportbladets VM-bibel. Baronen och Persson på hörnet har slitit hårt. Säljs fram till och med premiärdagen. Ett måste för alla VM-entusiaster.

Idioti att påstå att Zlatan inte skulle behövas

av Robbie Lauler

Det här är roligt. Bohusläningens sportbloggare Karin Carlsson har rotat i arkiven och hittat referatet från Ljungskile-Öis, kvartsfinal svenska cupen 1999. Redaktör Arvidsson skrev följande: ”Mot ÖIS spelade Robert Laul tillsammans med Stefan Berndtsson på topp. Laul gjorde inte bort sig direkt, men som helhet vägde han för lätt mot det meriterade motståndet”.

…elva år senare kan vi konstatera att jag knappast vägt för lätt nu – däremot hade jag nog gjort bort mig.

Vill minnas att Marcus Allbäck hängde fyra och Öis vann med 5-1. 

…och apropå Allbäck…är det inte dags att diskutera hans roll i landslaget igen? Players manager-rollen betyder Erik Hamréns länk till spelarna. Är det då inte i första hand Allbäck som ska jobba på relationen med Zlatan? Vad händer på den fronten? Allbäck har bedyrat att han och Zlatan inte har några problem med varandra. Gamla landslagspolare som de i så fall är, borde de inte ta en bira och snacka lite skit? Jag menar inte att någon ska krusa för Zlatan – vill han inte så vill han inte. Men betalar man lön till någon med titeln players manager bör ett gött tugg med Zlatan stå överst på listan. Jag håller nämligen inte med dem som tycker att vi klarar oss lika bra utan vår ende världsstjärna.

Zlatan behövs, idioti att påstå något annat. En bra och lovande insats mot Bosnien ändrar inte på det. 

Annars en soft och solig söndag i parken med Fröken Frändén och The female version of Mariusz Czerkawski. Vi har pratat kungliga bröllopet, behovet av ny bikiniunderdel och vaxning. Alltid trevligt att vara kvinna för en dag.

SVT skickade alltså inget TV-team till gårdagens landskamp. Kan det verkligen vara möjligt? Måste vara första gången det händer. Är det plötsligt public service – i allmänhetens tjänst – att nobba herrlandslaget i fotboll?

Såg vi ett nytt landslag födas?

av Robbie Lauler

Efter 4-2 mot Bosnien-Hercegovina promenerade Erik Hamrén runt på Råsundas gräs och kastade slängkyssar åt sina två döttrar i publiken.
Såg vi också ett nytt, svenskt landslag födas?
Det kanske är för tidigt att slå fast – men det var åtminstone befruktningsögonblicket.

//////////
Vill man vara lite grövre i sitt språkbruk kan man säga att det här var ligget som får oss att tro på svensk landslagsfotboll igen.
Sex mål i matchen, totalt sex spelare från fjolsommarens U21-EM och sexig fotboll jämfört med den vi vant oss vid.
Där Lars Lagerbäck predikade enkla lösningar och långa bollar, är Erik Hamréns ambition Sverige ska spela sig ur situationerna och hålla bollen inom laget.
Om detta fungerar även i tävlingsmatcher får framtiden utvisa men en sak är klar: det ska bli spännande att se hur Hamréns landslagsbebis ser ut om nio månader – mars 2011. Då har Sverige spelat tre EM-kvalmatcher mot Ungern, San Marino och Holland och laddar för den fjärde mot Moldavien. Sett till gårdagens insats är jag inte förvånad om det sedan finns tio poäng på banken och ett gyllene läge att nå EM i Polen/Ukraina 2012.

På förhand – om vi ska fortsätta med ”hur ett barn blir till”-liknelserna – kändes mötet med Bosnien-Hercegovina lika upphetsande som handtrallan vid en spermiedonation. Det ändrade 15 000 bosniska supportrar snabbt på. Jag överdriver knappast om jag skriver att det aldrig har varit ett sådant drag på Råsunda under en landskamp tidigare. I alla fall inte sedan VM 1958 och knappast då heller. Matchens lirare var Bosnien-Hercegovinas klackledare som eldade på med megafonen i bar överkropp. Fem plus – om det inte vore för att han tog på sig tröjan i andra halvlek.
Det blev en fotbollsfest i det lilla.
Eller som Kim Källström uttryckte det efteråt:
– Det blev en riktig fotbollsmatch.
Lek med tanken att motståndet varit Slovakien. 5000-10 000 åskådare max. Dödsrunor om svensk landslagsfotboll. Vem är PR-geniet bakom mötet med Bosnien-Hercegovina? För det kan väl inte vara landslagschefen Lasse Richt?

Bosnien-Hercegovina nådde inte VM i Sydafrika men gjorde ett bättre kvalresultat än Sverige, föll i play off mot Portugal. På papperet har de ett likvärdigt lag, kanske till och med bättre vilket syntes i första halvlek – trots att Hoffenheims anfallsstjärna Vedad Ibisevic vilade på bänken. Sverige blev framför allt sårade på kanterna, dels för att ”Chippen” och Emir Bajrami inte alltid hängde med defensivt; dels för att där uppstår ytor i 4-2-3-1-systemet. Men den enda räddning Andreas Isaksson behövde göra var på en lurigt slagen frispark från duktige ytterbacken Sejad Salihovic (han sköt bara in sig skulle det visa sig).

Sverige använde också kanterna, eller i alla fall vänsterkanten. Emir Bajrami for fram som ett X2000 på väg mot Göteborg med ett snabbt stopp i Alingsås för att flåsa Johan Elmander i nacken. Bolton-anfallaren skulle egentligen startat till vänster men lämnade truppen då ljumskarna satte stopp. Bajrami har fortfarande en del att lära, defensivt inte minst – ni såg kanske hårtorken han fick av Andreas Isaksson när han inte ”följde sin gubbe” vid ett bosniskt anfall. Samtidigt kom den nyblivne Twente-spelaren till sex bra inläggslägen och hälften av dessa hade givit målchans om Sverige haft mer folk i boxen.

Sveriges något oväntade ledningsmål kom också efter ett inlägg från vänster, även om det var Behrang Safari som slog det. Ola Toivonen använde om inte huvud-axlar-knä-o-tå för att få in bollen, så i alla fall kinden och nyckelbenet. Jag kan ha räknat fel men det är inte omöjligt att det var Toivonens första och sista bollkontakt i halvlek nummer ett. PSV-anfallaren har fortsatt svårt att få fast bollen på motståndarens planhalva och är snarare en spelartyp för rollen bakom. Något han själv håller med om och som syntes när han tog klivet ner i andra halvlek. Det kan ändå vara så att Toivonen är Sveriges bästa alternativ längst fram, utan Zlatan och med Marcus Berg utan speltid i klubblaget. Erik Hamrén gestikulerade visserligen ”fan vad skönt” efter presskonferensen när han insåg att det inte ställts en enda fråga om Zlatan – men det ändrar givetvis inte på att landslagets kortsiktigt största problem är vem som ska spela i den ensamma anfallsrollen om inte Zlatan är tillbaka i höst.

Träningslandskamper har en tendens att dö i andra halvlek på grund av de sex tillåtna bytena men både Sverige och Bosnien-Hercegovina ville vinna. Det kan illustreras av att förbundskapten Safet Susic i 65:e minuten, vid ställningen 1-1, bytte ut en relativt osynlig Zlatan Muslimovic och satte in Vedad Ibisevic på topp bredvid Edin Dzeko. Det hade han inte mycket för. Anders Svensson, Pontus Wernbloom och Kim Källström hade då hittat rätt i sina mittfältsroller, med Anders som styrman, Wernbloom vågade kliva framåt och Källström fick mer boll i bättre lägen. Inbytte Martin Olssons 2-1-mål i misstänkt offsideläge dödade på sätt och vis matchen men Sverige slutade inte spela. Måltjuven Olssons andra mål – en snabb omställning – var en flashback från U21-EM 2009; Wernbloom hittade Marcus Berg som hittade Olsson. Spelare från detta U21-EM gjorde och låg bakom samtliga Sveriges fyra mål. Det är ingen garanti för något men ett stort steg i rätt riktning. 
När U21-spelarna testades första gången efter EM, mot Finland förra hösten, var rubriken ”DE HÖLL INTE”. 
Det gjorde de i går.

Taggar landslaget

Raiolas galna utspel

av Robbie Lauler

Ni vet att min spanska är lite småknackig och det jobbas på exakt översättning men i en radiointervju med Com Radio säger nu Mino Raiola ungefär att ”Om Guardiola först betalar 75 miljoner euro för Zlatan och sedan inte spelar honom borde han uppsöka ett mentalsjukhus”.

Vidare jämför han Pep med en person som gifter sig med en kvinna ena året, för att nästa gifta sig med en annan.

Här har ni länken och är det någon som kan spanska bättre än mig så översätt gärna till den exakta ordalydelsen så uppdaterar vi.

Kul klimat för Zlatan att vara kvar i om Raiola verkligen säger så här. Zlatan – som i den uppmärksammade Café-intervjun – lyfte fram agenten som en av de personer som står honom allra närmast. Ska man tolka det som att det galna utspelet är sanktionerat från högsta ort?

Nu undrar jag verkligen om Zlatan är kvar till hösten. Känns lite som en klassisk ”göra-sig-omöjlig” slash ”sänka-priset”-aktion. Eller har jag fel?

Sveriges startelva mot Bosnien

av Robbie Lauler

1 Andreas Isaksson

7 Sebastian Larsson, 3 Olof Mellberg, 4 Daniel Majstorovic, 5 Behrang Safari

16 Pontus Wernbloom, 8 Anders Svensson

21 Christian Wilhelmsson, 9 Kim Källström, 20 Emir Bajrami

11 Ola Toivonen

Så startar alltså Sverige i morgon mot Bosnien om ingen insjuknar under natten. Jag hade bytt plats på Wernbloom och Källström, annars inga större konstigheter. Erik Hamrén är på väg att sätta sin backlinje och att testet med Sebastian Larsson som högerback fortsätter är intressant.

Ola Toivonen får en ny chans, han startade även mot Wales, vilket säger något om Marcus Bergs form just nu. Berg skulle startat mot Wales men blev sjuk och Toivonen ersatte. Enligt Hamrén så bra att han får en ny chans. Marcus Bergs fotbollskarriär är på väg ner i källaren, se hur det gått för Markus Rosenberg.

Släng en blick på startelvan och bänken – sedan kan ni också konstatera att Zlatan Ibrahimovic saknas otroligt mycket. Det går inte att komma ifrån.

…i stället får vi se fram emot att se vad Emir Bajrami kan uträtta på vänsterkanten och hur Wernbloom spelar sina kort bredvid lagkapten Anders Svensson.

Intressant reflektion: detta är de första rader jag skriver på bloggen om Blågult som legat samlade sedan i onsdags. Jag har inte fått en enda reaktion på det. Säger det kanske något om intresset för svensk landslagsfotboll just nu?

Taggar landslaget

Dags att kliva ur garderoben igen

av Robbie Lauler

Jag måste erkänna en sak, jag gjorde en ändring till i mitt VM-tips. Jag skickar ut Nigeria i gruppspelet. Att döma av mr Flinch rapporter finns en överhängande risk att Lasse Lagos gäng får stryk med fem-sex bollar i premiären mot Argentina. Tveksamt om de hämtar sig efter det.

…en annan liten fundering jag har är att Messi blir VM:s flopp. Precis som Maradona 1982. Messis stora VM – 2014 i Brasilien? Eller är 22-åringen (fyller 23 den 24 juni) redo att leda Argentina och motsvara alla extrema förväntningar redan i år?

En 22-årig Maradona klarade det inte i Spanien -82, däremot i Mexiko -86 fanns inga tvivel längre. 

Likheterna är slående, med den skillnad att Maradona aldrig fick plats i Argentinas VM-trupp -78, Messi var däremot med i truppen -06 där han såg, lärde och spelade lite grand.

Ett stickspår: när vi pratar om spelaren Diego Armando Maradona så heter han Maradona. När vi pratar om coachen gäller Diego.

…Armando säger vi inte alls, förutom i samband med hela namnet, som blir aktuellt först om Argentina vinner VM-guld, okej?

Argentina ligger tvåa på min generella ”favoritlagslista” inför VM.

Den ser ut så här:

1. Brasilien.
2. Argentina.
3. Sverige.
4. Tyskland.
5. England.
Bubblare: Bulgarien när Stoitjkov är med. 

(…)

219. Frankrike.
220. Italien.

Jag beskrev det här med favoritlag i en krönika i nedlagda Sportmagasinet för några år sedan och bjuder er bloggläsare på den också, så här inför VM:

LAUL KLIVER UR GARDEROBEN

”Månadens nummer av Sportmagasinet är vikt åt Manchester United. Jag ser det som ett lämpligt tillfälle att kliva ur garderoben. Jag har inga problem att berätta för vänner och bekanta, med familjen är det värre. Vad ska farsan säga? Han som bjöd mig på en fotbollsweekend till London på min 18-årsdag. Vi såg Man United besegra Tottenham på White Hart Lane.…1-0…Cantona på straff. Farsan som tidigt avslöjade att det finns tre fotbollslag värda hålla på; IFK Göteborg, Manchester United och Brasiliens VM-lag från 1982.

Som alltid när det gäller knepiga frågor rådgjorde jag med Simon Bank som var skeptisk.
– Är farsan i form att höra detta? Du får tänka på att han inte är ung längre, sa Bank.

Jag har med ett undantag aldrig riktigt förstått mig på det här med favoritlag och supporterskap. För mig handlar det om ett fotbollsintresse snarare än ett lagintresse. Som ung var mitt perspektiv fotbollsspelarens, som lite äldre fotbollsreporterns. Bägge krockar med supporterns perspektiv. I min värld började allt med idoldyrkan som inte heller ska blandas samman med supporterkultur.
 
Mitt första fotbollsminne är framför en TV i sommarstugan i Småland, Stig Fredriksson mot Ronnie Hellström och 2-1 på straff för Blåvitt mot Kaiserslauten. Jag hade precis fyllt sex år och vi var i Uefacupfinal. Det är mitt absolut första fotbollsminne, men det är inte mitt starkaste tidiga minne.
 
Några månader senare låg jag nämligen på en gräsmatta i Sjukhusparken nedanför Studiegången i Göteborg och bläddrade i samlaralbumet VM 1982 – ni vet man köpte tuggummin och bilder och klistrade in. Hur stort var det inte att sätta Maradona på rätt rätt plats, att jaga hela Brasiliens trupp.
 
Jag grät framför en radio i norrländska Svarttjärn när brassarna med Zico i spetsen orättvist skickades ur turneringen av ett fegspelande Italien. Än i dag hejar jag alltid på Brasilien när de spelar, sorgen är för evigt inpräntad i mig och ett VM-guld läker den bara för stunden. Brasilien är mitt undantag, det närmaste jag kommer starka och svårhanterliga känslor för ett fotbollslag. Jag tror det handlar om den gränslösa kärlek jag byggde till Brasilien under VM 1982 och det enorma sår Paolo Rossi rev upp. Jag grät i flera dagar, än i dag kan jag bli irriterad när jag läser om förlusten. Jag trodde på fullt allvar att Brasilien inte kunde förlora, det var ett elakt och obehagligt möte med verkligheten, den tydligaste insikt om livet jag någonsin fått.
 
Jag följde ofta Blåvitt på plats på Ullevi under min uppväxt, jag kastades mellan hopp och förtvivlan under Europaframgångarna 1986-87 men ju högre nivå jag själv spelade på, desto mindre blev intresset för andra lag. Fotboll handlade mer om att jag själv skulle lyckas i Jonsereds IF, att Jonsereds IF skulle lyckas i sin serie och att det skulle gå bra för Brasilien i nästa VM. I den ordningen.
 
Ändå har jag alltid skitit blankt i Brasilien mellan turneringarna, jag har ingen aning om hur det går i det pågående VM-kvalet, jag förutsätter att de är med i Sydafrika 2010 och jag hoppas att de vinner. Blåvitt? Jag blev glad när de vann guld häromåret men skulle de inte vinna i år, är det inte hela världen. Jag blir givetvis glad om de gör det igen. Jag har inga som helst problem att förhålla mig neutral till IFK Göteborg som reporter, jag bryr mig helt enkelt för lite för att ryckas med. Ändå brukar jag svara att det är mitt favoritlag när jag får frågan.
 
När det gäller svenska landslaget rycks jag oftast med, mycket beroende på att jag nästan alltid är på plats när de spelar, men också för att jag har ett personligt intresse: när det är kvalspel hoppas jag på seger för att de ska gå till slutspel, när det är slutspel vill jag att de ska gå vidare från gruppspelet. Det innebär ju att mästerskapen lever vidare med fortsatt pådrag i bevakningen, en yrkesroll jag trivs förträffligt med.
 
Som för nästan alla andra fotbollsintresserade i min generation är engelska ligan nummer ett. Men – för att återknyta till inledningen av denna text – här har jag hamnat i ett läge jag inte känner mig riktigt nöjd. Av någon jävla anledning söker jag alltid upp Liverpools resultat på text tv:n före Manchester Uniteds. Om Liverpool spelar en lördag ser jag helst dem. I Champions League känner jag störst glädje när det går bra för Liverpool. Jag har inga klara minnesbilder av vad det kan bero på och det går emot allt jag någonsin sett lärt mig. Mitt intresse för Liverpool är alls inte på Brasilien-nivå, men det har ändå stört mig i några år. Nu vill jag ut ur garderoben, så jag mejlade farsan och gick rakt på sak:
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Från: Robert Laul
Jag såg att du kommenterade i min blogg, men efter moget övervägande håller jag på Liverpool.
/R
 
Från: Jan Laul
Jag håller på Manchester United, det har jag för mig jag redan gjorde före jag höll på Blåvitt när jag var liten – varför vet jag inte! 
/Pappa

Från: Robert Laul
Var det inte efter flygolyckan då, fick inte United alla sina fans då?
/R

Från: Jan Laul
Kanske det var efter flygolyckan, fast den kommer jag inte ens ihåg själv. Omöjligt är det dock inte. Manchester var väl i ropet under 60-talet då jag växte upp, har väl snappat upp det från denna tid, kan jag tänka mig. 
/Pappa

Från: Robert Laul
Liverpool var ju bäst på 1980-talet när jag växte upp! I min nästa krönika i Sportmagasinet skriver jag nog om att jag håller på Liverpool framför United.
/R

Från: Jan Laul

Håll på vad du vill i övrigt!

/Pappa

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Då var det gjort. 
Gött.
Och apropå det ”övriga” kan jag lova att Blåvitt och Brasilien släpper jag aldrig. I alla fall inte Brasilien.
ROBERT LAUL
Taggar personligt, vm

Grattis, David

av Robbie Lauler

David Wallin, 15, från Vällingby vann La(ul) Liga. Hans drömelva stannade på ett värde av 57,4 miljoner (vilket gav en fjärdeplats totalt).

Själv kom jag på en föga smickrande 527:e plats – å andra sidan gör jag inga byten, jag anser det vara fusk. Nya tag till VM-drömelvan där det så småningom startar en La(ul) Liga också, men först, en liten intervju med vinnaren.

Det krävdes att Bajen spelar i superettan för att en bajare ska lyckas bra i Drömelvan – annars hade du väl kört med massa Hammarby-spelare i laget och då är frågan om det gått lika bra…?
– Ja, hade Bajen varit kvar i allsvenskan hade jag nog valt massor av spelare därifrån och då hade det säkert inte gått lika bra.
Alexander Gerndt – hade du honom från början? Hur tänkte du i så fall?
– Jag hade inte Gerndt från början utan jag bytte in honom senare. Han imponerade mycket och gjorde många mål och därför valde jag honom.
Siktar du på en tränarkarriär efter detta – eller hur ser ditt fotbollsengagemang ut vid sidan av sådana här låtsastävlingar?
– Nej, det vill jag inte påstå. Jag gillar att titta på fotboll och att vara med i sådana här tävlingar men inget mer seriöst. Min pappa jobbar i Hammarbys A-lag och min pappa har även varit tränare så jag hänger med honom och tittar lite på träningar och sådant. Jag har även spelat fotboll själv.
Vad tänker du göra med priset, en Barca-tröja?
– Jag tänker hänga upp den i mitt rum. Jag gillar Barca och jag blev väldigt glad när jag fick reda på att jag skulle få en tröja.
Till sist; vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Det jag önskar mig mest just nu är att Bajen ska upp till allsvenskan. 

randombilder 004.jpg

Namn: David Wallin.
Ålder: 15.
Bor: Vällingby, Stockholm.
Yrke: Studerande.
Favoritlag: Bajen.
Vilka vinner VM: Argentina.
Vem blir skyttekung: Diego Milito.
Bästa bloggen: Jag läser inte så många bloggar men jag gillar Robert Lauls. 

Vad säger ni nu då?

av Robbie Lauler
Din medieackreditering till Kronprinsessparets bröllop är godkänd.
Ditt ackrediteringskort kan hämtas från 7 juni hos:
ACKREDITERINGSCENTER I UD:s PRESSRUM
Fredsgatan 4, Stockholm
Medtag presskort och id-kort med foto.
http://www.regeringen.se/sb/d/5569
Kontakt:
pressrummet@foreign.ministry.se
Claes Jernaeus, +46-8-405 5792
Preliminära öppetider:
7-11 juni 9.00-18.00 (förhandsutdelning för Stockholmsmedier)
14-16 juni 9.00-18.00
Torsdag 17 juni 9.00-20.00 (för tillresande medier)
Fredag 18 juni 9.00-20.00 (för tillresande medier)
Lördag 19 juni 9.00-20.00 (för tillresande medier)
 
För mer information kring bröllopet och arrangemang för media:
 
www.ud.se/kungligabrollopet

Glöm inte cirkus Svennis

av Robbie Lauler

Jag visste väl att Fredrik Ljungberg var en man att lita på. Här intervjuas han om världens bästa VM-match – och visst svarar Freddie Frankrike-Brasilien. Han berättar dessutom att han såg den i Socrates-tröja. Stort.

…detta apropå att vi diskuterar världens genom tiderna bästa VM-fajt i senaste Laul Calling. Där lottar Niva även ut sin nya bok Liven längs linjen och följande fem lökar har vunnit ett ex: Karl Björkil (Skärholmen), Adam Nylund (Boxholm), Niclas Rydberg (Karlskrona), Johanna Hallgren (Bengtsfors) och Amir Pour Heydari (Mölndal). Ni som mejlade men inte vann, gå in på Sportbladets webshop och tjacka ett ex.

Jag trodde det var bevisat och klart sedan länge att Svennis fick frågan om han ville bli förbundskapten men själv tackade nej? Självklart var det så, Svennis fick erbjudandet, Lars-Åke Lagrell kan i efterhand säga vad han vill. Samtidigt verkar alla ha glömt att vilken cirkus Svennis ställde till med i den här frågan. Var han ens intresserad på riktigt? Hade han accepterat lönen? Antagligen dubbla nej där.

Som sagt blir jag inte förvånad om Zlatan lämnar Barcelona i sommar. Någon som är förvånad att det fortfarande haglar rykten kring hans vara eller icke vara i Barcelona? Told you so…det är så här det kommer att vara.

…även om Mino Raiola i vanlig ordning gör vad han kan för att dämpa:
– Klubbarna behöver inte ringa mig varje dag och fråga om det. Det vore som att ringa till Louvren och fråga om Mona Lisa är till salu. Ett museum som Louvren köper inte heller en unik tavla för 700 miljoner kronor för att sälja den för 800 miljoner kronor ett år senare.

…ett kvalitetscitat av Raiola i en Sportbladet-intervju signerad Fitness.

AIK har gjort klart med kroatiske bjässen Ivan Turina. Jag har aldrig sett honom träna eller spela men han kan knappast vara sämre än Tomi Maanoja. Ett viktigt AIK-drag inför deras tunga höst.

Till sist; apropå Nordkorea. Fyra av deras ubåtar har lämnat sina hamnar, rapporterar världspressen. Det spekuleras i att det handlar om något tjafs med Sydkorea, men utrikesreportrarna missar det uppenbara – president Kim Jong-il har skickat förstärkning efter bara 2-2 mot Grekland.

Sida 137 av 397