Miss Modin och jag provade ett nytt grepp i dag…eller nytt och nytt…vanlig TV har väl sysslat med sådant ett tag…men vi gjorde ett Premier League-klipp tillsammans; Miss Modin som reporter och jag som ”expert”…

…jag bidrar visserligen mest med självklarheter men i framtiden kanske man kan utveckla en egen ton och touch och hitta ett mer nyskapande sätt att göra fotboll i TV, ungefär som vi gjort med Laul Calling.

TT gick precis ut med denna:

”Dyr nota efter stökiga fans
Oregerliga fans kostade IFK Göteborg stora pengar förra året. Toaletter slogs sönder, 232 stolar på gamla Ullevi förstördes och dessutom krävde Fotbollförbundet 100 000 kronor i straffavgifter för saker som kastats in på plan i samband med matcherna.
Totalt hamnade utgifterna på 613 188 kronor, skriver Göteborgs.-Posten på nätet. Enbart de trasiga stolarna på Gamla Ullevi kostade klubben 348 000 kronor.
– Det känns så meningslöst och tråkigt att behöva betala för sådant här, säger Tommie Elgeståhl, säkerhetsansvarig på IFK Göteborg.
Klubben hade hellre lagt slantarna på ungdomsutveckling eller något annat som kommit sporten till godo.”

…då undrar jag vilket material stolarna på Gamla Ullevi är gjort av? Guld? Diamant? Saffran? Kostar en ny stol verkligen 1500 kronor?  Inte kostigt att det är dyrt att bygga fotbollsarenor.

Snön vräker ner över Stockholm och Lillebror och jag funderar på att mötas i ett snöbollskrig här utanför Globen. Min taktik är att gömma mig i en driva och mula honom bakifrån.

Tunga avslöjanden av Sydsvenskan senaste dagarna om att Patrik Andersson erbjöds rollen som sportchef häromåret. Fick själv tips om detta, minns att tipsen var exakt enligt upplägget som nu bevisas av Pelle Svenssons mejl, att ”Bjärred” skulle gå bredvid Hasse Borg för att sedan ta över.

Allt stämde – men Pelle Svensson och Bengt Madsen blånekade och jag skrev inget. Men sanningen kommer oftast i kapp, det ser vi tydligt här. Att just MFF-ledningen aldrig lär sig detta? Inte första gången de slarvar med sanningen. Kanske är det bara VD-Pelle som känt till upplägget – då är frågan om han kan sitta kvar berättigad. Hans trovärdighet är kraftigt underminerad.

Den här nyheten dök upp på träffen med de allsvenska sportcheferna. Ganska intressant tanke. Kanske kan Madsen bli svensk fotbolls språkrör? Han har aldrig varit rädd för konflikter. 

Lillebror skvallrar till cheferna när han tycker jag gick för hårt fram. Trodde att hockeykillarna klarade lite hårdare tacklingar men herregud…snart kommer väl pappa hit och skäller på mig. Gå hem och gråt hos mamma i stället, lipsill.

Så har de dykt upp, de klassiska bilderna från 1985 när Sverige missade Mexiko-VM på det mest djävulska sätt.

Jag var bara nio år men minns det som igår…

…”se på T-shirten: ’Laban’ i sombrero’. Men helt klart var det ju inte…”.

Nä, det var ju inte det. Mest minns jag faktiskt ”Masses” kvittering mot Västtyskland, kanske för att Torbjörn spelade fram. Och vilken framspelning.

Nog om det, tillbaka till framtiden.

Tillsammans med Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida och förre chefredaktör Gerdin har jag tillbringat en heldag på Bosön för samtal och diskussion med allsvenskans och superettans sportchefer.

Heldagen var ett led i sportchefsutbildningen men bland det roligare som hände var att Stefan Andreasson i Elfsborg vände på begreppen och tyckte att vi journalister borde gå en utbildning i fotboll i stället (han syftade kanske inte på just Lund och mig men säkert på Gerdin och en hel del andra). Idén är bra och en kurs ska Sef och SvFF nu styra upp, jag anmäler mig direkt. Framför allt är jag nyfiken på hur tränarutbildningen i Sverige fungerar…men blev inte mer än reserv när jag sökte höstens kurs för före detta elitspelare.

Det var en intressant dag. Förhoppningsvis ännu mer intressant för sportcheferna men det vet man aldrig. När det var min tur att beträda scenen la jag fokus på att det kommer krävas mer av klubbarna själva framöver för att få samma medieutrymme som senaste åren, allsvenskan har varit ett självspelande piano på det området – nu har kurvan börjat vända nedåt, då spelar det ingen roll att klubbarna säljer fler årskort än i fjol, har tidningscheferna bestämt sig för att andra idrotter känns hetare, ja då är det mycket upp till fotbollsklubbarna att vända den trenden, tidningarna innehåller det cheferna tycker känns hetast för stunden oavsett det är skidskytte, hockey eller curling – eller all internationell fotboll som också är en utrymmeskonkurrent till allsvenskan. 

Att klubbarna vill synas i media (och då även i Sportbladet) råder inga tvivel om, även om vissa fans inte alltid begriper detta grundläggande faktum.

…om jag fått bestämma hade jag givetvis kastat ut all annan idrott än fotboll…typ…men framför allt hade jag kastat ut Lillebror sett till allt dravel som står på hans blogg.

Måste säga att det är stort och starkt av den gamle landslagshjälten Mats ”Masse” Magnusson att ställa upp för Haiti i välgörenhetsmatchen mellans Zidanes stjärnlag och Benficas.

Det här klippet är nästan ännu bättre än det Miss Modin satte ihop på sportbladet.se…

… ”Masse” – som i dag bär på några pannor extra jämfört med när han hängde 2-2 mot Västtyskland 1985 (tyvärr hittar jag bara radioreferatet) – anade säkert att det skulle bli reaktioner men han gjorde jobbet sista fem för jordbävningsoffren och det ska han ha all heder för.

Till sist; när det gäller debatten om fotboll vs hockey räcker det att läsa kommentarerna på min respektive lillebrorsans blogg så ser ni var debatten nådde djupast.

Case closed, 1-0 till fotbollen.

Henrik Rydströms utspel om fotbollsspelare kontra hockeyspelare är kul. Framför allt fastnade jag för uttalandet:

”Jag har gjort jämförelser tidigare med amerikanska actionfilmer. Hockey är som en hollywood-film, det smäller och exploderar men det rör sig inte på djupet. Fotboll är då som en långsam teaterpjäs som man måste sätta sig in i och förstå”.

Jag har ofta tänkt i samma banor. Det handlar egentligen inte om att något är bättre eller sämre. Utan om att hockeyn är som eurodisco medan fotbollen är ett stycke klassisk musik som måste upplevas med hög koncentration och förstås.

Jag ska ärligt säga att jag inte kan särskilt mycket hockey. Men jag läser om det då och då och ser det emellanåt på TV. Jag har fortfarande aldrig hört någon – vare sig expert, tränare eller spelare – beskriva varför en match blev som den blev. Jo självklart med uttryck som ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål” – men mer då? I fotbollen har vi genom åren sett en mängd olika taktiska revolutioner som utvecklat spelet – vad finns i hockey? 1-3-1? Dump and chase? Mer?

En annan sak: svenska landslagsspelare i ishockey vet inte alltid vilket land de är medborgare i. Eller om det heter ”råttet är mågat” eller ”måttet är rågat”.

Lillebror skriver så här i ett försvarstal på sin blogg varför hockey egentligen är en mer begåvad sport:

”Du står på skridskor. Du har en klubba som du håller i och du har en puck en meter från kroppen. Samtidigt som du slår en passning eller ska dribbla så försöker någon att tackla omkull dig. Sedan rör sig spelarna dubbelt så snabbt som vid gå-tempot i fotbollsallsvenskan”.

Jag håller med. Här är själva kärnan: hockeyspelare har fullt sjå att koncentrera sig på hålla sig stående på isen, ha koll på klubbföringen samt att inte bli nedslagna. Klart att saker som taktik och spelidé får stå tillbaka, att förklaringen till en seger oftast handlar om ”vi åkte skridskor”, ”vi jobbade sarg” och ”vi köttade framför mål”.

Medierapporteringen blir därefter. Det skrivs om slagsmålen, tacklingarna och blodet. Men vad vet jag. Det kanske också handlar om att det är hockeyreportrarna som är korkade? Att Wikegård och kompani som bevakar ishockeyn inte har möjlighet beskriva spelet på ett vettigt sätt? Vuxna karlar som får ribba av att se andra vuxna karlar puckla på varandra…det går inte att komma ifrån att det är ganska obegåvat. Och att Rydström därmed har helt rätt.

…bara en sådan sak som att den här debatten mycket väl kan sluta med att Lillebror rusar in på redaktionen och kastar handskarna. Det säger en hel del.

Han skulle i och för sig inte ha en chans.

På sin plats med ett stort grattis till Niva som tog storslam i Guldskölden och till och med sänkte Lasse Granqvist vilket var på tiden. Nu kan man faktiskt börja ta priset på allvar när en skrivande journalist lyckas vinna före TV-profiler och dagsländor. Niva har sin plattform i det skrivande; reportage, krönikor, blogg och en tjock bok. Han syns även i Laul Calling men det är skrivandet vi förknippar honom med, dessutom skriver han för Sportbladet vilket gör det extra kul att han vann.

…om ni undrar varför Lasse Anrell inte ens var nominerad i någon kategori räcker det kanske att läsa hans senaste söndagskrönika så har ni svaret. Han lever fortfarande i en verklighet som den var för för 20-30 år sedan. Det gör ont att säga det men den debatten kunde Ledstjärnan hämta hem redan i första ronden.

Kollade med ett halvt öga på Guldbaggegalan och funderar över två saker: varför går alla galor – oavsett det är idrott, film eller musik – på måndagar? Och: förutom en cool outfit och rollkaraktär, gör Noomi Rapace verkligen någon större skådespelarinsats i Stieg Larsson-serien? Jag tycker att Malin Crepin borde ha vunnit, och att I skuggan av värmen borde fått pris som bästa film.

…å andra sidan; vad fan vet jag om film?

Vi är i alla fall lyckligt hemkomna från Damaskus som i ärlighetens namn var en rätt nedgången stad…

…framför allt deras fotbollsarena, spana bara in ljustavlan…

…eller första krurvan i 400 meter, för att inte tala om toaletten…

…var glada att ni slipper se hur det ser ut där inne.

Bättre match i dag, bättre motstånd, mer som hände. Allt från Johan Dahlins supertabbe till storfiskaren Renégie som till slut fick in en boll.

– Tack och lov, som han uttryckte det.

Skön snubbe, för övrigt. Tror nog att Håkan Mild ändå ångrar att Ranégie inte fick fler chanser.

– Jag kanske inte passar in i Blåvitt, sa han med ett snett leende.

Emir Bajrami var inte lika vass i dag, vilket även förbundskapten Erik Hamrén påpekade. Michael Almebäck däremot, turneringens lilla wow. Ge honom ett år eller två så kanske det kan bli något. Ni noterade väl att Syrien knappt skapade en enda målchans?

…inte helt säker på att Bajrami är med mot Wales, vi får se. Han har en del kvar att bevisa.

Här har man hyllat Anders Svensson i några dagar, sedan gjorde han en tvåplusmatch på sin höjd.

– Vissa matcher är jävligt roliga, andra jävligt tråkiga, den här hörde till det senare, sa Anders.

Kaotiskt efteråt. Publik rusade in på planen, spelarna fick skynda på in i omklädningsrummet som skyddades av en syrisk insatsstyrka och en gallergrind. Där tog även TT-Skiöld och jag ”skydd”, vi var nere på innerplanen för att göra intervjuer och hade ingen lust att stå kvar där när det regnade in folk från alla håll och kanter.

Men publiken rensades snabbt bort av en annan insatsstyrka eftersom Lennartsson & Söderberg skulle leda ett träningspass för de som inte spelade.

Lagrell var nöjd:

– Här gör de något i alla fall, sa han och syftade på polisinsatsen.

Någon större dramatik var det egentligen aldrig. Det var ingen hotfull stämning. Jag har sett värre i allsvenskan. Men landslagspolisen Janne Hammarbäck fick visa sin styrka när han höll rent utanför omklädningsrumsdörren. Han röt så folk blåste bort.

Det verkar inte bli något Damaskus by night för spelarna. De verkar inte överdrivet förtjusta i stan. Jag förstår lite hur de tänker och överväger att strunta i det jag också. Får se om Hussfelt är laddad.

Och nej, Mikael Dorsin levde inte upp till tröja nummer nio i dag heller. 

Vi är på plats på Al-Abbasiyin, en av de ruffigare fotbollsarenor jag varit på. Ska försöka få ut lite bilder men måste ha bättre kräm i uppkopplingen. Mirakulöst nog finns trådlöst bredband här på arenan, ett svajigt sådant dock.

Överallt på husväggar och byggnader sitter bilder på president Bashar al-Assad och hans far, framlidne ex-presidenten Hafez al-Assad. Arenan är inget undantag: högst upp på ena långsidan parallellt med mittlinjen, bild på far & son Assad. I innandömet fotografier överallt.

Folk släpps in gratis på grund av syriska fotbollförbundets 60-årsjubileum (?) och det är ordentligt tryck på den syriska klacken. Människor strömmar till och vi blir nog en del till slut.

Svenska fans är också på plats. De är fem-tio stycken och sitter framför oss på pressläktaren.

Arenan speglar staden Damskus som känns nedgången och ruffig med våra mått mätt. Arvet från Sovjetunionen är tydligt sett till infrastruktur och byggnader. Känslan är gammal öststat. Enligt Syriens författning ska halvsocialistiska Baath-parti ha en ledande roll i landets styre (Baath-partiet är panarbiskt och Saddam Hussein var tidigares dess ledare i Irak om ni reagerar på namnet).

Vi har blivit vänligt bemötta överallt även om taxiresan från flygplats till hotell var nervig. Samt att det är svårt att göra sig förstådd. Franska vanligare än engelska, Syrien var fransk protektorat under delar av tidiga 1900-talet innan Sovjet fick stort inflytande.

Majoriteten av Syriens 19 miljoner invånare är sunnimuslimer.

Om fotbollslaget har jag inte fått fram mycket mer än att bästa elvan ska vara på plats och att de spelar 3-5-2. Rankade 91:a enligt Fifa senast jag kollade (Oman 79:a och Sverige 42:a som en jämförelse). Mig veterligen inga större stjärnor. 

Tommy Söderberg och Mats Svensson sitter här bredvid men hade inte mycket mer koll. Söderberg hade noterat att en syrisk ledare filmat Sveriges uppvärmning för att ”få inspiration” samt att målvakterna jobbade mycket med fötterna.

Laguppställningen kom precis och för Hussfelts & Kåmarks skull får vi hoppas att nummer sju Abd Alrazakalhosin inte gör får många mål. Knivigt namn att uttala i direktsänd TV.

Om det nu – som det sägs – är Syriens ordinarie elva kan bli en tuff match för Sverige. I så fall får Svensson & kompani nog vara nöjda med kryss.

Men Ranégie kanske visar samma fina form som under fisketuren och tar ett par skalper till?

Måste rusa ner i gymmet men som ni såg stämde den startelva jag spekulerade i tidigare. Tipsar också om två intressanta artiklar:

Sifo-undersökningen om förtroendet för Erik Hamrén.

…och…

Min längre intervju med Anders Svensson.

Blir mer efter matchen.

Bra debatt i kommentarfältet till inlägget om Anders Svenssons och min pressetiska diskussion. De flesta som kommenterar är tyvärr lite snett på det. Ett citat – eller pratminus som vi kallar det – är väldigt sällan exakt återgivet. Anledningen? Det går inte, talspråk blir för konstigt i text. Vi ändrar om och snyggar till, det gör alla, TT-Skiöld inräknad (tror jag), det blir omöjligt att läsa annars. Till exempel svarade Anders Svensson så här efter Oman-matchen på frågan vad han tyckte om den enögde domaren:

– Svårt svårt att spela här nere så får man inte så många domslut emot sig lite hoppigt många lång ledighet börjat uppbyggnad med fys.

Det är direkt uppspelet från bandspelaren när vi står med Anders efter matchen, självklart måste det där göras om. Jag skulle gjort så här:

– Det är svårt att spela här nere, man får inte så många domslut med sig.

Och:

– Många har haft en lång ledighet och precis börjat uppbyggnadsträningen.

Ungefär som Anders pratar i exemplet ovan kan de flesta fotbollsspelare prata efter en match – tycker ni att vi ska återge ordagrant?

Jag tycker också det är helt okej att frågan till Anders…

Varför petade Harry Redknapp fyra spelare?

…och svaret…

– Jag vet inte.

…blir…

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

…i en rubrik eller ingress. I brödtexten (själva artikeln) ska det dock framgå hur frågan ställts och vilket svar som givits. Så tycker jag och nog många journalister med mig – men inte alla, uppenbarligen.

En gång gick jag kanske över gränsen, det ska jag erkänna. VM 2006, spelarfruarna skulle sova en natt på landslagets hotell, jag frågade dåvarande presschefen Thomas Saleteg:

Är det fritt fram för spelarna att ha sex?

– Tja, ja…

Rubriken:

”Det är fritt fram för spelarna att ha sex”.

Här ser ni Lagrell utan förbundets kostym…

…det är inte så vanligt.

Jag är nyss hemkommen från förbundets bjudmiddag, en libanesisk buffé på en av Damaskus bättre restauranger där Lagrell alltså både bjöd och smörjde kråset själv…

…även om det nu var Lasse Tick-Tack som fick plocka fram TV-avtalskortet när hovmästaren kom in med notan samt en miniräknare stor som en laptop som jag tyvärr inte fick på bild…

…däremot fatsnade Tick-Tack, presschefen Hultman och TT-Skiölds kran.

Ämnen som kom upp med Lagrell & kompani var Bengt Madsen, Roland Anderssons Saudi-cirkus, hela VM 2006 samt Pelle Svensson och det nya TV-avtalet. Alltid intressant att diskutera utan att bandspelarna är påslagna. Min filosofi är att det jag vet, ska ni läsare veta, men jag tror inte det dök upp något nytt i sakfrågorna, bara att det uttrycktes lite friare, mellan skål och vägg.

Vi bor på Sheraton Damascus som blev årets hotell i mellanöstern 1991. Att det är 19 år sedan märks defintivt, framför allt i badrummet. Men jag klagar inte…

I hotellobbyn träffade jag en syriansk journalist som berättade att Syrien kommer med sitt starkaste lag samt att de spelar 3-5-2. Journalisten trodde att Henke Larsson var svensk förbundskapten, bad mig peka ut Marcus Allbäck men hade koll på Anders Svensson.

Sveriges startelva tas ut först i morgon på grund av de pakistanska pilgrimerna som stoppade Sveriges träning. Men jag känner mig hyfsat säker på att elvan blir så här:

Johan Dahlin

Mikael Lustig, Michael Almebäck, Joel Ekstrand, Emil Johansson

Anders Svensson, Samuel Holmén

Stefan Ishizaki, Alexander Farnerud, Emir Bajrami

Mathias Ranégie

Jag gick upp för 21 timmar sedan, nu ska det bli jävligt gött att sova.