Framme i Damaskus efter en smått kaotisk dag. När vi äntligen kom på planet fick vi förklaringen varför flajten blivit framflyttad med sex timmar: ett stort antal pilgrimer från Pakistan skulle med samma flyg – men hade blivit försenade på grund av ett oväder. Gulf Air valde att flytta avgångstiden sex timmar. Sällskapet lär vara på väg till Umayyadmoskén, en av världens största och äldsta moskéer som lockar tusentals pilgrimer varje år.

Det var en märklig och mycket annorlunda kulturkrock när vi alla – pilgrimerna, landslaget och journalistpacket – skulle samsas om sittplatserna. 

Landslagsledningen satt som vanligt längst fram i första klass och märkte kanske inte så mycket av det. Men Tom Söderberg, Häckens reslige mittback, flyttades bort från sin plats. Han hade hamnat bredvid en kvinna. Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida fick också maka på sig när någon kom med en handskriven lapp och menade att han skulle sitta just där.

Det var en gigantisk skillnad på kläder, språk och dofter.

Jag satt bredvid två herrar och vi försökte kommunicera så gott det gick men deras engelska var om möjligt ännu svagare än min.

Lur satt längst bak och kunde vittna om att det här med vattentoaletter vet nog inte alla vad det är.

Det är lätt att tycka att vi är normen och dom undantagen och så kanske det är på ett flygplan…men när planet nu har landat i tvåmiljonersstaden Damaskus och vi tagit oss genom den småkaotiska trafiken till vårt hotell är det bara att konstatera att det är vi som är de främmande fåglarna.

Tillbringat förmiddagen i en business lounge på Manamas flygplats i Bahrain. Intervjuat Hamrén, några spelare och levererat nyheter till nätet och en längre Anders Svensson-intervju till papperet.

Lite roligt var det att Svensson satt precis här bredvid när jag skrev intervjun, landslaget är i samma lounge. Vi hamnade i en diskussion om journalistik och Anders berättade en story om när han spelade i Southampton, jag hade ringt upp och frågat varför Southampton satt in fyra nya spelare och placerat Anders och tre lagkamrater på bänken. 

– Jag vet inte, svarade Anders vilket i Sportbladet dagen efter blev:

– Jag vet inte varför Harry Redknapp petade fyra spelare.

Citatet nådde England och Anders åkte in på managerns kontor. Känslig snubbe Harry Redknapp kan tyckas – men Anders poäng var en annan: att spelarna kan få problem när vi journalister gör ett citat utav en fråga som i exemplet ovan.

För att förtydliga: om jag frågar en spelare ”Äter du fisk” och han svarar ”Nej” så ska jag inte sedan i texten skriva: ”Jag äter inte fisk, säger spelare X”.

Jag menar att man kan göra det men fick inte medhåll av vare sig Svensson, TT-Skiöld eller presschefen Hultman.

…däremot fick TT-Skiöld beröm av landslagets nye kostrådgivare Henning Svendsen för en text, sedan av nye målvaktstränaren Lasse Eriksson för en annan text och till sist av nye förbundskaptenen Erik Hamrén för en tredje.

– Har landslaget fått en ny hovskribent? undrade jag men det gillade inte TT-Skiöld att höra.

Nu ska vi förhoppningsvis snart lyfta mot Damaskus och kvällens bjudmiddag. Landslagets träning är inställd så det blir att gå all in där i stället. Lagrell är på plats men fick skicka TV-avtalsplånboken i ett separat plan. Den överskred maxvikten.

Blågult möttes av ett dystert besked på Muscat International Airport. Anslutningen till Damaskus är sex timmar försenad.

– Det är inte alls bra, sa presschefen Hans Hultman när vi träffade honom på flygplatsen.

Varför planet är sex timmar försenat vete fan. En teori är att flighten helt enkelt är inställd eller aldrig har existerat.

Landslaget ska träna vid 17-tiden i kväll – sista passet innan morgondagens match mot Syrien – men nu blir den träningen antingen inställd eller kraftigt försenad.

Eftersom vi murvlar åker med samma flyg drabbar det även oss. Det blir att sitta på Bahrains flygplats ett gäng timmar. TT-Skiöld har sagt till Hultman att styra upp en presskonferens så vi har något att göra. Då hinner vi med ett antal långintervjuer.

Nu när det börjar bli dags att lämna landet skickar jag ut några bilder från vår resa…

…här tränade det unga landslaget varje dag medan vi satt och solade på läktaren.

En av de stora frågorna inför avresan var om Mats Svensson skulle vara på plats, och jodå, jag fångade honom till och med på bild…

…här tillsammans med Tommy Söderberg och vad jag skulle tro är Omans motsvarighet till Tommy Söderberg.

Vi har bott bra…

…Hussfelt har kunnat fokusera på arbetsuppgiften ute på hotellets veranda…

…och själv är jag nöjd så länge jag får en ny burk badsalt varje dag.

Sultan Qaboos har vakat över oss överallt…

…till och med på denna rätt sjaskiga indier.

Själv byggde han den här kåken häromdagen…

…som en gåva till folket som på vissa ställen bor ungefär så här…

…vattenpipa har vi rökt också…

…både jag och Månsson på eurosport.se…

…dock med vanlig tobak och inget höghusgräs.

Tror jag.

Ministersonen ringde för övrigt igår och undrade var hans matchställ var. En sådan gubbe vill man inte ha efter sig, så jag lovade att kolla upp saken, men landslaget hade ingen möjlighet att sälja. Jag fick ringa tillbaka till Ministersonen för att be om hans adress och ett löfte att skicka en dräkt så fort jag kommer tillbaka till Sverige. Ministersonen lät nöjd med detta men för att verkligen vara på den säkra sidan och inga hard feelings avslutade jag med:

And if you come to Sweden…you must give me a call!

– Inshallah, svarade Ministersonen.

Ni minns Mathias Ranégie och hans fisk? Nu finns den på bild. Träffade Häckenspelaren på landslagshotellet precis och frågade om den var god:

– Ja, men lite torr. De grillade den för länge.

Du sågar kocken?

– Ja fan, det var inget fel på fisken.

Satt ner en längre stund med Anders Svensson. Landslagets nye åsiktsmaskin sa en hel del intressant. En intervju som sitter bra i lördagstidningen. Bland annat tog vi upp kritiken han får av mer eller mindre anonyma nätröster, trots att han kanske spelar sin bästa fotboll i karriären. Märkligt fenomen det där.

Sista dagen i Oman, i morgon lyfter vi mot Syrien och huvudstaden Damaskus. Vi flyger med samma plan som landslaget och bor på samma hotell (Sheraton Damascus). Lasse Tick-Tack sliter sitt hår? Nä, faktiskt verkar han inte ens bry sig. Så länge vi inte bor på samma våningsplan är det inga problem.

…däremot funderar jag på att checka ut Oman som bor på mitt våningsplan.

Under januariturnén återgår landslaget till att dela rum. Gäller det ledarna också?

– Nej, sa Tick-Tack och undrade om vi journalister kör dubbelrum. Det gör vi inte…även om TT-Skiöld och jag delade rum i Cardiff inför FA-cupfinalen 2003. Rummet kostade 4000 spänn natten och var det enda lediga i stan.

I morgon dags för den traditionella bjudmiddagen. Då anländer Lagrell och förbundets guldkort med en kredit på åtminstone 1,6 TV-miljarder. En middag att svälta sig inför. Passar utmärkt eftersom jag nyss gav taxichauffören min sista riyal.

…i morgon är också sista dagen att rösta till Stora Bloggpriset. Är ni nöjda med rapporteringen från Oman kan ni välja denna blogg.

Nu dags att ta upp träningen efter gårdagens vila.

In shaa Allah.

Gnälldes en del på Anders Svensson häromdagen. ”En bra frispark mot Argentina är allt han gjort”, hette det. Nu har Svensson i alla fall slagit två sådana frisparkar. 

25 meter kom vi överens om på pressläktaren. Tjusigt. Svensson dessutom klart bäst på plan. Syntes vem som gjorde sin 104:e landskamp och vilka som gjorde sin första.

Nu gick det ganska bra ändå, mycket för att Oman inte hade något att sätta mot. Endast våra vänner Hassan & Hashim, anfallsparet, plus nummer tio, Qasim Said, spelar hyfsat regelbundet i Omans ”riktiga” landslag. Jag vet inte om ni tänkte på det framför TV-apparaterna. 

Ett riktigt vackert anfall bjöd Sverige på i slutet av första halvlek. Dorsin till Farnerud till Bajrami till Eriksson till ribban. One touch, ett ryck och en bra påfyllning av defensiv mittfältare in i straffområdet. Utöver det och frisparken var det mest spännande som hände när en avancerad mini-el-bil körde in för att skjutsa en skadad omanier av planen.

…och Lasse Richts sultan-sällskap på hedersläktaren då.

Sebastian Eriksson lär för övrigt skadat sig i samband med sitt ribbavslut. Dubbel otur.

Knappast ens tusen åskådare på lilla Seeb Sports Stadium – trots att det bara kostade en tjuga. Lite parodi att spela en landskamp inför så lite folk.

Matchen gällde Fifa-poäng och bra för Sverige att bättra på sina sådana. Sedan är det tveksamt om de assisterande domarna ska vara från samma land som spelar. Men huvuddomaren var åtminstone från Bahrain. Anders Svensson var rasande på honom titt som tätt. ”This is the last time I tell you!”, röt han redan efter en kvart.

Emir Bajrami var bra, värd en chans mot bättre motstånd, Daniel Örlund gjorde två fina räddningar, båda ytterbackarna svaga, mittbackarna inget att skriva hem om, Daniel Larsson hade svårt där framme. Övriga okej i bästa fall, dåligt att inte skapa mer än ett par tre målchanser mot svagt motstånd.

…Mikael Dorsin levde inte upp till sitt tröjnummer – 9. Inte alls.

Många debutanter, tidigt på säsongen och mycket ungt folk. Man måste också ta de här landskamperna för vad de är. 

Lite synd om TV4. Sultan Qaboos teknik krånglade. Kåmark & Hussfelt fick kommentera via mobiltelefon. Därav det dåliga ljudet.

Får säga grattis i alla fall, Erik Hamrén. Första segern.

…och hej då till Månsson på eurosport.se. Han åkte hem efter matchen. Bestämt sedan tidigare. Kom på att jag glömt att tipsa om hans blogg som är underhållande. Bättre sent än aldrig. 

Oman är rankade 79:a i världen, Sverige 42:a. Det betyder inte så mycket här, båda lagen saknar sina bästa spelare, framför allt Oman som i praktiken kommer med ett OS-lag (U23) och utan sin förbundskapten Claude Le Roy som är i Angola och kommenterar Afrikanska mästerskapen.

Oman har bara en proffsspelare i Europa, Boltons reservkeeper Ali Al-Habsi. Landets fotbollsstjärna är Fawzi Bashir, 25, till vardags i Bani Yas i Förenade Arabemiraten. Ingen av dem är med i truppen som saknar ytterligare åtta Gulf-proffs.

De spelar 4-4-2 och har haft defensiva problem senaste tiden, enligt den lokale journalist jag bubblat en del med. Framåt är de kvicka och ganska bollskickliga, sägs det.

…trevliga också. Jag träffar dem i hissen och utanför mitt hotellrum varje dag.

Oman är för övrigt ett behagligt land att vistas i som turist (journalist). Folk är vänliga, generösa och hjälpsamma. Kriminaliteten är låg i och i huvudstaden Muskat rör vi oss utan obehag dygnets alla timmar. Men politiska partier är förbjudna och religionsfrihet existerar bara så länge det inte krockar med islamiska moraluppfattningar.

Enligt UD bor 50 svenskar i Oman – kommer de till Sultan Qaboos nybyggda (2007) Seeb Sports Stadium i kväll? Seeb är den mindre av Muskats fotbollsarenor med plats för 7000 åskådare. Biljetter köper man tydligen utanför arenan innan avspark, jag tror inte de kostar mer än en riyal (tjugo spänn).

…en timme före avspark är vi inte mer än 50 pers på plats.

Internet fungerar kanon mot alla odds men när jag skulle koppa in strömmen fick jag en el-kyss som kunde kostat mig tungan.

Sveriges startelva blev den jag la ut på bloggen häromdagen, plus att det visade sig att Anders Svensson kan spela. Jag kommer mest att titta på hur Emir Bajrami och Guillermo Molins sköter sig, det är på kanterna det på kort sikt finns möjlighet att ta en riktig A-landslagsplats.

Kolla bara vad Gennaro har för sig.

Ni har säkert läst om fisken som Mathinas Ranégie drog upp. Nu riktas skarp kritik i ett mejl.

”Någonting är lurt här. Den fisk som faktiskt heter Dorado, alltså Golden Dorado, finns bara i Sydamerika och väger i princip aldrig över 10 kilo. Det skulle kunna vara så att han krokat en mahi-mahi – som också kallas Dorado ibland. Problemet här är att den sortens fisk i regel väger 7 till 13 kilo. Över 15 kilo är väldigt ovanligt och över 18 kilo anses vara extremt ovanligt. Så han måste i så fall sprungit på en riktig jävla steroidfisk. Så här ser en mahi-mahi ut, vilket antagligen är rätt fisk: http://www.mexfish.com/fish/dorad/doradfuert.jpg
/Robert”

Frågan måste ställas: bluffar Blågult om fisken? Och var är Fiskedrag när man behöver dem som bäst?

För er som följer den här bloggen kan jag meddela att Månsson på eurosport.se och jag har blivit polare med en rik omansk ministerson som bjöd på tre spetsade vodka red bull som inte ens Hasse Backe tackat nej till trots att det inte var light.

Vi var på ett hotelldisco som växlade mellan europop / arabiska trackslistan, hamnade bredvid Ministersonen, och Ministersonen ville väldigt gärna ha en svensk landslagsdräkt.

Jag hoppas att Tick-Tack är så hygglig att han skakar fram en sådan åt oss, eventuellt två, annars lär vi inte bli utsläppta ur landet med konsekvensen inget Syrien och det förlorar både vi och landslaget på. Så en blågul dräkt behöver vi.

Annars hade vi en helkvväll och bilder på Ministersonen och annat kommer. Om Marcus Allbäck varit polare med den här liraren hade han suttit på ett plan både fram och tillbaka till Saudi vid det här laget. Vad är ett visum mot en två ciggpaket hög dollarbunt?

Nu har böneutroparen börjat, dags att sova, i kväll match.

In shaa Allah.