Ni som tycker det är för mycket med en Laul-blogg – nu finns en till. Lillsyrran har dragit till New York som au pair och bloggar därifrån. Hon undrar om jag har några bloggtips men jag vet inte…skriv från hjärtat, reta Birro och publicera inte alla kommentarer är väl det jag kommer på spontant.

12-15 mars var det tänkt att jag och ett gäng skulle dra till Åre för att hälsa på Miss Modin. Men det är lättare sagt en gjort att hitta boende eftersom världscupen går då. Någon som har ett par rum över? Vi är två kvinnor och en man och har inga direkta krav, förutom att det ska ligga centralt, är fräscht och inte kostar speciellt mycket. Samt att det finns bastu.

Snart drar Laul Calling igång igen, vi har en del nyheter, varav en idé som jag tror kan bli riktigt riktigt rolig.

Bilderna på AIK-målvakten Toni Maanojas brutna ben var inte det man ville ha till söndagsfrukosten. Fy fan.

…däremot satt Mario Balotellis straff fint framåt kvällen. Fick till och med Pontus Wernblooms chip i U21 att blekna. För att inte tala om målgesten. Hur många gånger räcker han ut tungan? Fem?

Hockeybladet.se är född. Och snart kommer väl fotbollsbladet.se.

Sportbladets expert på skånska messar om att PI AB inte behöver ha haft sammanträde för att upprätta styrelseprotokoll. Det kallas per capsulam och därmed kan Madsen ha rätt i sak rent juridiskt.

Absolut, men det var själva andemeningen jag ville åt. Madsen har haft ett engagemang i PI AB men får det att låta som att han inte har haft det och så billigt borde inte lokaltidningarnas reportrar låta honom komma undan. Å andra sidan är det ingen stor sak och vi fick lära oss ett nytt ord – per capsulam som är latin och betyder ungefär ”per brev”.

Sportbladets expert på skänska messar också, efter att jag fått ett SMS endast bestående av ett L:
” Det sista lilla meddelandet skickade iPhone iväg själv. Kul leksak, men i många stycken en jävla pisstelefon”.

…i april förses samtliga Aftonbladet-anställda med…just det…iPhones.

I den här artikeln säger Bengt Madsen att han inte hade ett enda sammanträde med anledning av sitt engagemang som styrelseledamot i Pildammarna Invest AB under 2008.
Följande är saxat från sydsvenskan.se:
”Bengt Madsen har också suttit i Pildammarna Invests styrelse. Enligt Madsen var det en tillfällig lösning för ett och ett halvt år sedan i väntan på någon annan som var villig att ta plats i styrelsen.
– Under den tiden hade vi inte ett enda sammanträde, sa Madsen.”

Om Sydsvenska Dagbladets journalister gjort sitt jobb hade de vetat ett det finns ett ett mötesprotokoll från 13 augusti som är allmän handling hos Bolagsverket där Madsen har godkänt en utökning av aktiekapitalet som representant för Treveta Förvaltning AB. Jag antar att han var på plats när han skrev under, och att det måste kunna betraktas som ett sammanträde?

Sydsvenskans journalister hade inte ens behövt göra sitt jobb, de hade kunnat läsa den här artikeln.

Om jag jobbat på Sydsvenskan hade jag ringt och kollat med Madsen vad han egentligen menade, de vill väl inte riskera att fara med osanning?

Sedan är det väl i och för sig skit samma, jag har ju äntligen kommit på god fot med Madsen igen, så jag låter det vara. det är ju faktiskt helg.

Apropå fotbollspampar fick jag höra av en supporter att vissa tycker att jag är Bosse Lundquists lakej. Supportern har nog missat hur Lundquist hängde ut mig på dif.se häromåret. För att inte tala om hur vapendragaren Tommy Jacobson fullkomligt massakerade mig några dagar senare. Jag säger inget om det, jag skriver om dem, de skriver om mig, men supporterns slutsats är nog lite drastisk.

I den här branschen har man inga vänner, av den anledningen att man inte vill behöva hugga någon i ryggen.

Den galne Elfsborgssupportern menar att jag bara granskar ”korrumperade personer/företag med någon slags personlig vendetta i åtanke” men inget kan var mer fel. Det var till exempel Fitness och jag som avslöjade hur Blåvitt ägnade sig åt pengatvätt, mer eller mindre. Om jag vägt in personliga hänsyn hade de artiklarna naturligtvis inte skrivits.

I den pågående Sef-striden får jag nu höra från klubbledare att jag springer Bosse Johanssons ärenden när jag publicerade hans mejl om lösningen på bortabojkotten som givetvis är en framgång för honom, men det kan jag säga, att han skickade i alla fall inte mejlet personligen.

Dennis mejlar intressanta tankar:

”Tycker det är så jävla märkligt egentligen, att landets överlägset största stad, med förmodligen den största marknaden att tillgå, har de sämsta förutsättningarna, inte bara i hockey, utan i fotboll. Det är bara att kolla och jämföra med hockeyn och fotbollen, där många andra klubbar ute i landet bygger nya arenor och äger sina evenemang själva. Helt raka motsatsen till situationen i Stockholm. Om det beror på att ett lag i en liten stad engagerar mer än tre klubbar i en mycket större stad vet jag ej, men det hade varit förbaskat kul om du typ kunde skriva ett reportage om varför det blivit som det blivit, att medan klubbarna i övriga Sverige går åt ett håll så tycker jag det nästan är motsatsen i Stockholm”.

Dennis har helt rätt. Medan klubbarna ute i landet går åt ett håll, öppnar upp för medierna, skaffar språkrör, vill synas, så gräver Stockholmsklubbarna ner sig, gömmer sig, skyddar sina spelare i stället för att skicka fram dem. Man anställer presschefer som spärrar upp rep, man har vakter utanför omklädningsrummen i den zon bara journalister får vara, man har stängda träningar. Nu är det ingen som orkar bry sig längre om dessa klubbar, i alla fall inte jag.

Allt handlar om att presscheferna vill känna att de gör någon nytta, berusade av sin makt, men det får bara negativa konsekvenser. Som de arbetar nu är de bara en belastning för sin egen förening i långa loppet, jag kommer att vinna den här striden, ni kanske protesterar, men herregud, om AIK eller Hammarby velat ta kommandot och aktivt arbetat för att leda debatten hade de gjort det på en sekund, nu blir det mest negativa skriverier, nu vet man knappt vad sportchefen heter eller vad de har för spelare. Det är ovärdigt en storklubb, eller hur?

Jag – som reporter på en kvällstidning stationerad i Stockholm – bryr mig mer om Elfsborg, Malmö FF, Helsingborg och IFK Göteborg – hur lyckades ni med det, Stockholmsklubbarnas presschefer?

Ge mig en månad som presschef och bilden av AIK eller Hammarby eller Djurgården hade varit betydligt mer positiv, sponsorintäkterna hade fördubblats, harmonin i omklädningsrummet ökat och i slutänden hade resultaten på planen blivit bättre, det vågar jag nästan lova. Med Robbie Lauler som presschef hade det blivit minst sex pluspoäng och det kan betyda en hel del i den jämna allsvenskan vi har.

Det här mejlet gick ut till de allsvenska klubbarna i går kväll.

Bosse Johansson skriver i mejlet:
– Min bedömning är nu att exempelvis bortaresebojkotten ska kunna läggas ner inför den kommande säsongen. Detta utan att vi behöver ändra i några redan fastlagda regelverk.

Jag skriver i artikeln att ”enligt ett hemligt mejl som i går skickades ut till de allsvenska klubbarna görs nu BEDÖMNINGEN att den omtalade bortaresebojkotten är över”.

Nu skriver Supporterunionens/BajenGruppens ordförande Frank Ågren på svenskafans.com:
– Bojkotten står fast så länge regelverket står fast, på följande sätt: i år bojkottar vi de lag som inte verkar för en förändring av den paragraf som bojkotten riktar in sig på och som inte kommer överens med Hammarby om kostnaderna för ordningshållningen. Däremot bojkottar vi inte de lag som verkar för en förändring av samma paragraf.

Bosse Johansson gör bedömningen att bojkotten ska kunna läggas ner lagom till säsongen, Frank Ågren menar att den står fast tills vidare. Jag tolkar det som att parterna är eniga om hur lösningen ska nås, nu ska det verkställas på lite olika håll innan premiären, precis som artikeln gör gällande.

Mer intressant är att Frank Ågren längre ner i artikeln, precis som jag själv gjorde i ett tidigare inlägg, gör ett konstaterande om den ”olyckliga maktkampen” i Svensk Elitfotboll, Sef, där Supporterunionen upprepar sitt stöd för Bosse Johansson och dömer ut Bosse Lundquist som utan trovärdighet.

Ågren har helt rätt i att supporterfrågan är en del i maktkampen, men striden är betydligt större än så. Jag återkommer till det.

Mitt fotbollslag Vasasällskapet…eller mitt och mitt…det är fortfarande osäkert om det blir en fotbollssatsning för mig i år men i alla fall…har problem på målvaktssidan.

Vi har på något obegripligt sätt lyckats ta oss upp i division tre, och då håller inte Putte längre, eller om han har slutat, eller om det är en tvåa vi söker, det vet jag inte riktigt, men vi söker i alla fall en målvakt.

Målvakten vi söker ska passa in i gänget och inte vara kass, enligt coachen.

Det betyder ungefär att man är en go gubbe utan att nödvändigtvis vara från Göteborg och att man är lite bättre än Bank på att stå i mål, annars hade vi kunnat ta honom.

Så vad har vi där ute?

Vi tränar på Stadshagen på onsdagkvällar och eventuellt nåt pass till om andan faller på.

Lönen ligger på 7 500 kronor i månaden plus segerbonusar. Men det är svarta pengar så ta inte upp det i deklarationen.

Om den vi söker råkar vara kontraktslös ligger sign on-bonusen på en miljon kronor som ska ses som en gåva och betalas ut i form av AIK-aktier. Annars har vi ett tak på 2,5 miljoner vid förhandling med andra klubbar. Eventuellt kan vi lägga en back läsk ovanpå det.

Vårt träningsläger i år går till Chişinău i Moldavien, mycket på grund av deras enkla öl-system. Där finns bara ett märke, graderad i tio olika alkoholstyrkor, där nummer ett är som en vanlig starköl medan tian ligger kring 40 procent.

Vår målsättning inför 2009 sälja fler biljetter till avslutningsbanketten än i höstas.

Som sagt; känner du att passar in i gänget och inte är kass, mejla coachen på sebastian.haag@bredband.net eller gå in på www.vasasallskapet.com där hans nummer ska finnas nånstans.

Undrar om nyheter24 gör en rewrite på den här artikeln? Det är en story som de normalt hade tyckt varit rätt rolig.

Bortabojkotten tar slut utan att några ”redan fastlagda regelverk” behöver ändras. Den bedömningen gör Bosse Johansson i ett hemligt brev till de allsvenska klubbarna som jag kom över i går. Det känns positivt inför säsongen 2009, ett bråk mindre.

Samtidigt går den nybildade Supporterunionen, SFSU, ut och ger sitt stöd till Johansson i maktkampen med Bosse Lundquist om Sef-klubban. Det låter väl bra…men om nu inga regler ändras, vad var då meningen med bojkotten i fjol? Handlade allt om att skaffa sig inflytande? Jag tycker att fansen ska ha en tydlig röst, men den frågan kan ändå ställas.

Jag tolkar detta som ytterligare en del i det extremt infekterade läge som uppstått mellan de allsvenska klubbarna. Ni skulle bara veta vilken information jag sitter på, däremot vet jag inte riktigt hur jag ska paketera den ännu.

Att vara journalist handlar om att ställa frågor. Det brukar sägas att inga frågor är dumma frågor, men ibland kanske det blir en fråga för mycket? Jag fick precis det här svaret från en jag pepprat med min nyfikenhet:

”Med respekt för ditt journalistiska uppdrag, saknar jag möjlighet – och tid – att kommentera alla dina frågor. För att uttala sig i den frågan du ställer krävs att man har tillgång till allt underlag. Dessutom vill jag inte svara på frågan. Jag måste be dig respektera detta”.

…i det läget handlar det om att snabbt gå över till plan B.

Min vän och kollega Flinck hade jag inte sett på flera månader. Han har suttit i husarrest i Nordkorea eller något liknande. I dag kom han in på redaktionen, slog upp sidan sex i Sportbladet, en artikel av Krokodilen med rubriken ”Silver – tack vare Obama”.
Min vän och kollega harklade sig och sa:
– Jaha…nu ska vi se hur de får ihop den här rubriken med texten. Den känns lite…dragen? sa Flinck spontant och fundersamt på samma gång och började läsa tyst för sig själv.

Sedan sa han:
– Vill du höra bryggan?

Klart jag ville.

– Anna Olsson, en av dem som vann silvret, fick vid ett tillfälle en sten i huvudet. Sedan har hon både fysiskt och psykiskt jobbat sig tillbaka efter stenen i huvudet. Tillsammans med sin mentale tränare Stig Wiklund formulerade hon ett motto inför längd-VM: ”Yes we can”.
– Anna Olsson säger: ”Jag och Johan (hennes man) tycker att han (Wiklund) har varit rätt rolig när han har börjat med Obama-grejen. Det är något som han har kommit på”.
– Och Stig Wiklund har ett ännu rakare svar: ”60-70 procent av ett lopp är mentalt. Det vi har tagit från Barack Obama är en enkel metafor, det gäller att våga peppa sig själv. Då är det bra med nyckelord”.

Det gav ett VM-silver.

Tack vare – Barack Obama.

Hör över axeln hur Gotland hojtar:
– Chefen, ska vi inte ha ett Vasaloppsmöte?

Vasaloppsmöte? Nya tider nu.

En fotbollspamp messade precis:
– Var kan man köpa presidentvalsknapparna?
Du får halsduk, flagga och knapp för 99 kronor plus porto.
– Deal.
Vilken kandidat?
– Bosse.

Från konkurrentens chat:
Peter:
Hur tror Du Torres känner sig inombords då han återvänder till Madrid, men denna gång i Liverpooltröja? Kaxigt småleende eller..?
Marcus Birro:
Är han en poet är hans hjärta fyllt av motstridiga känslor… Jag älskar när fotbollen bjuder på sådana här sagor, som återkomster i andra tröjor, hur kommer publiken reagera? Han själv? Kommer han fira om han gör mål? Häftigt.

…skulle han firat om han gjort mål, det är frågan.

Aftonbladet söker nu en hovreporter inför det stundande bröllopet. Det är en tjänst att söka. Jaga kungafamiljsnyheter borde vara ungefär som att jaga nyheter i fotbollsvärlden. Jag får anledning att skaffa mig en bättre garderob och är ännu inte är bojkottad av kungen i branschen.

Jag har till och med diskuterat saken med Bank, han trodde tyvärr inte att det var något för mig. Som vanligt med alla filosofiska dilemman jag ställs inför väger Banks ord tungt. Men jag funderar vidare.

Till sist, ett sidospår; enligt Djurgårdskapitalisten och nättidningsmakaren Douglas Roos är publicistskrået världens mest konservativa bransch. Så kanske det är, jag har inte mätt. Men är det nya svart verkligen att skriva som en 13-åring?