Hinner egentligen inte skriva eftersom jag kollar matchen, men det måste sägas – Rasmus Elm gör en fullständigt lysande landslagsdebut från start. Spelar så enkelt, så smart och så begåvat. Som jag skrev i min krönika häromdagen: ”Vi kommer att luta oss mot Elm gånger två tidigare än ni anar”.

I dag gjorde vi som landslaget – vi besökte Alcatraz. Fängelseön bara Clintan och hans två vapendragare lyckats rymma i från. Det var värt varenda dollar (26 stycken).

Vi frågade Gråskallen häromdagen vad han tyckte om besöket, han sa att det gav perspektiv. Han sa också:
– Jag har varit där förut.

Det förvånar mig inte.

Prickade nästan Sveriges startelva mot Mexiko. Lämnade en preliminär till tidningen, vi hann inte få in den rätta på grund av tidsskillnaden, och jag missade bara Adam Johansson. Jag hade Max von Schlebrügge på vänsterbacken. Elvan var faktiskt inte helt lätt att läsa.

…frågan är hur han tog sig ut. Med sked?

Gråskallen som precis la handen på ”Svennis” axel, de står och snackar bredvid mittcirkeln ute på Alameda County Coliseums rätt risiga gräsmatta. Hasse Backe är med också.

Mexiko startar med Matias Vuoso på topp samt Lucas Ayala och Leandro Augusto på mitten – fler namn känner jag inte igen.

Har bullat på mig skidjackan med tanke på att Oakland är kyligt om natten. Då syftar jag inte bara på de bakgator där TT-Skiöld, Blanco och Leffes stand in bevittnade en vålddsam gänguppgörelse (eller något i den stilen) igår.
– This is Oakland, sa taxichauffören och kryssade lugnt vidare mellan polisbilar och TV-bolag som var på plats at the crime scene.

Blanco och Leffes stand in ska vara glada att de åkte med TT-Skiöld som är lång och grov och har ett jävla humör om det behövs.

…skidjackan hade jag dock inte behövt. Vi sitter inomhus bakom glasrutor, ett halvt ljusår från planen. Vilken stämning – eller inte.

På läktarna är det bättre drag. Det har pratats om fullsatt (så låter det ofta inför den här typen av matcher) men så mycket folk är det inte. 40 000 kanske? Mexarna gör det till en fest oavsett.

Mexiko-Sverige – 4-1?

TT-Skiöld tror på 3-0.

Bra tugg på Lagrells bjudmiddag i går. Förbundets representanter vek ner sig tidigt, vi andra fortsatte till en närbelägen bar för en sängfösare. Blev ändå tidig hemgång, Oakland by night chansar man inte med. Inte ens om TT-Skiöld är med.

Nu: avspark. Känns tryggt med Anttonen på högerbacken.

I två och en halv timme satt vi i lobbyn på Oakland Marriott och väntade. Vi hann både bli utkörda och smita in igen innan ”Svennis” kom. Hasse Backe var mellanhand (faktiskt beundransvärt i den värld dessa herrar rör sig i) men han ville inte väcka sin chef för tidigt. På något sätt fick Backe ner ”Svennis” till lobbyn och när han väl slog sig ner i en fåtölj blev de utlovade tio minuterna snabbt tjugo. Det blev ett bra snack, inget revolutionerande, men intressant, avslappnat och – säkert – alldeles för långt för tidningen.

Jag noterade att Backe snusar och frågade hur han fixar snus till Mexiko. Han drog en story vars slutsats var att en stock kostade honom 450 kronor. Efter intervjun med ”Svennis” gav jag tips på hur man fixar snus till Mexiko för halva det priset.
– Kolla här, sa Backe till ”Svennis” som sken upp eftersom han tydligen också har denna last.

Lauler rycker in?

…men egentligen är det Spanjorens brorsa som ska ha all cred för detta, han bor i San Diego och vet hur slipstenerna ska dras.

Nu tror jag inte att stålarna är Backe & ”Svennis” största problem, men det här sättet är framför allt enklare.

Sedan lämnade vi Marriott och det sista vi hörde av ”Svennis” och Backe var att de skulle till gymmet. Dit ska jag också nu, första träningspasset på den här resan, vårt förra hotell saknade gym. Nu bor vi på ett riktigt tjusigt place i hjärtat av San Francisco, antagligen så dyrt att redaktionschefen kommer blänga lika surt på mig som när Bank och jag råkade flyga första klass under EM och hamnade snett bakom Cesare Maldini.

Bilresan mellan LA och San Fran är egentligen värd ett eget kapitel. Vi åkte genom berg och över vidsträckta vidder. Kalifornien är i princip obebyggt visade det sig.
– De har äppleodlingar som är lika stora som Liechtenstein, sa TT-Skiöld och det ligger något i det.

Plötsligt spred sig en stank i bilen. Vi tittade åt höger och där stod anledningen till att jänkarna kan trycka i sig 13 miljarder hamburgare per år. Vi såg ett hav av kreatur och det tog aldrig slut. De hade inte fått plats i Liechtenstein om man så staplat de på varandra. En fruktansvärt stor yta med kor eller oxar eller vad det nu var.

I kväll drar vi vårt strå till stacken för att minska flocken. Lagrells årliga bjudmiddag för ”januarijournalisterna” börjar klockan 21.00 och Richt lär ha bokat ett bättre steakhouse.

Men först gym och landslagets sista presskonferens inför Mexiko-matchen.

Framme i San Francisco mitt i natten lokal tid. Visserligen kolsvart ute men det verkar vara en fantastisk stad. Mötte upp Sven-Göran Eriksson och Hasse Backe på flygplatsen – men ”Svennis” ville först inte ge några kommentarer utan menade att vi fick vänta till presskonferensen som är natten mot onsdag svensk tid.
– Det är för sent, vi får inte med något i tidning och TV, sa jag och Lund i kör.
– Det är väl bra, sa ”Svennis” med ett lurigt leende.
Sedan kom vi överens med ”Svennis” om att kontakta Mexikos hotell i morgon bitti lokal tid så kanske det skulle gå att styra upp något. Nu har vi ställt väckarklockorna att ringa i ottan.

Hasse Backe stannade däremot och pratade, en mycket trevlig herre för övrigt. Förutseende som jag är hade jag ringt honom i går och vi har redan en sida i tidningen. Det dök heller inte upp något nytt på flygplatsen.

Marsch pannkaka i säng alltså, men först ett bad – åtta timmar i en bil måste tvagas bort.

Henrik Larsson fortsätter i Helsingborg och i landslaget. Det är dagens nyhet. Även om Henke inte definitivt bekräftat det, kommer han att göra det under nästa vecka när agenten Rob Jansen förhandlat klart hans kontrakt.

Jag har tidigare drivit linjen att Henke måste lämna besked innan truppen till Österrike tas ut (3 februari) och fått en del skit för det. Men i min värld var det en självklarhet att det antingen skulle komma ett ja eller nej innan dess, eftersom han knappast velat/kunnat hålla landslaget på halster.

Det bästa för svensk fotboll är att Henke spelar mot Österrike så att han har en ordentlig match i kroppen innan VM-kvalet mot Portugal. Därför är det inte så mycket att snacka om. Henke har funderat på sin framtid, tagit sitt beslut och därigenom förlängt sin semester med två-tre veckor och det är inget att ha synpunkter på, det är helt i sin ordning.

Sedan håller jag fast vid att Larsson gör en chansning när han nu fortsätter. Gråskallen tycker att han visade ”världsklass” under hösten – han glimtade till säger jag – och om Henkes formkurva fortsätter att dala riskerar han att betraktas som spelaren som höll på alltför länge. Om han hade slutat nu skulle vi definitivt minnas hans karriär på det sätt den förtjänar.

Å andra sidan brukar Henke överraska med det mesta, och allt kanske slutar med att han skjuter oss till VM i Sydafrika i höst.

Beskedet togs knappast emot med glädje av övriga landslagsanfallare, Zlatan undantagen. Mest bekymrad lär Daniel Nannskog ha blivit, vars chanser försämrades avsevärt. Jag tycker ändå att Nannskog för det han har presterat i klubblag och här på januariturnén är värd en ärlig chans mot Österrike.

Nannskog som inte deltog på dagens träning, han hade tappat en plomb och akut fått åka till tandläkaren.
– Han har väl pratat för mycket, sa landslagschefen Richt.

Roland Andersson kom fram till mig efter träningen:
– Bra att du såg det där med Adam, sa han.
Jag hade efter USA-matchen påpekat att Adam Johansson följt med en jänkare som drev in i banan och därmed blockat ett skott. Under en träning två dagar före släppte Adam Rasmus Elm som drev inåt på samma sätt. Roland bröt spelet och demonstrerade hur man skulle göra. Och när det kom till match tog Adam rätt beslut.
Alla är vi inte amatörer, sa jag till Roland apropå den omtalade tidningsintervjun där han dömde ut svensk fotbollsexpertis.
– Nä, ni är väl tre fyra stycken, sa Andersson och blinkade.

Nu rullar vi mot San Francisco. I morgon bitti svensk tid landar Svennis. Då ska vi försöka vara på plats.f

Är det redan nu försent för Henke att vara med mot Österrike? frågade jag Gråskallen i går.
– Det är svårt att låsa sig vid datum, men bestämmer sig Henke för att börjar träna nu, då kan han vara aktuell för Österrike, och då är han ju också aktuell för Portugal.

Citatet publicerades i Sportbladet i morse, det fick tydligen fart på Larsson, några timmar senare var han nämligen i träning med Helsingborg igen.

Så kan det gå.

Över middagen i dag funderade vi på varför det egentligen heter soccer i USA. Blanco lanserade en teori:
– Någon sparkade på bollen i stället för att passa med händerna och medspelarna vrålade ”Hey, sucker!”.

…har vi en bättre?

Det här är hotell Embassys ägare, Birgitta från Sverige och Göteborg…

…hon ville att jag skulle ta en bild på henne för publicering på bloggen.

Jag knäppte en ruta trots att hon var stressad:
– Jag måste köra min son till flygplatsen, sedan ska jag hem och dricka en hel flaska vin och röka tio cigaretter, sa Birgitta innan hon for ut genom dörren ni skymtar strax bakom till vänster.

I dag lämnar vi Los Angeles, Santa Monica, hotell Embassy och Birgitta för att plöja de 50-60 milen upp till San Francisco med vår sylvassa och kolsvarta Ford Expedition.
– Ge mig en virvel i tanken, brukar jag säga till Leffes stand in och då lär vi vara framme innan landslagets flyplan ens hunnit landa.

…vi har alltså bokat hotell i San Francisco och inte i gangster- och mördarhålan Oakland där matchen spelas och landslaget bor.

Vi drar stort på bröderna Elm i tidningen i dag, eller i alla fall två av dem.

…vilka? Viktor och Rasmus, för fan.

Jag tycker det känns rätt. Viktor kan mycket väl spela från start i VM-kvalet mot Portugal och Rasmus känns så här långt som januariturnén 2009:s största positiva överraskning. Och då hade man ändå en del förväntningar på honom.

Rasmus Elm var som sagt i blickfånget på dagens presskonferens. Ämnet vi pratade om var mer oväntat – nämligen den kokbok han precis gett ut.
– Den kommer i dagarna, berättade marknadsförare Elm.
– Lättlagad, billig och enkel mat för ungdomar som flyttar hemifrån tidigt. Så att de inte ska behöva lägga så mycket tid i köket varenda dag, fortsatte han.

Är det inte bättre att skaffa en flickvän…kunde man ju petat in där men det blev inte läge. Hur som helst, boken är en förlängning av ett projektarbete i skolan.

Är det dina egna erfarenheter?
– Det kan man säga. Jag flyttade ju hemifrån för tre år sedan.
Och vad äter du mest?
– Råris. Hela tiden.
Någon som har hjälpt dig med boken?
– Mamma. Hon har fått bidra en del.
Vilket är bästa receptet då?
– Bra fråga. Tacotårtan gillar jag.
Det låter inte nyttigt.
– Nä, det är om man ska bjuda till fest.
Har du skickat ett ex till Anders Svensson?

Men på den frågan fick vi bara ett garv till svar, då klev nämligen landslagschefen Richt in.
– Den här historien får ni fortsätta med i morgon, nu ska Rasmus åka och träna.

Alltid lika roligt på amerikanska landskamper. Inför nationalsångerna säger speakern: ”Please stand up – and remove your hats”.

…jag tog inte av mig kepsen i år heller. Lite vardagsedge får man unna sig.

Alla jänkare ställde sig på sidan med högerhanden på hjärtat. Alla utom Charlie Davies. Har han bott för länge i Sverige?

Noterar att Lund sätter exakt samma betyg som jag på spelarna – förutom att han ger Nannskog en trea. Av mig fick han bara en tvåa. Lur ger Nannskog en tvåa men skiljer sig genom tvåan på Andreas Dahl (där vi andra har etta) och ettan på Gustav Svensson (där vi andra har tvåa). Känns ändå som att vi gör i princip samma bedömning av Sverige, jag vet att TT-Skiöld resonerar likadant, den som skiljer sig är assisterande förbundskapten Roland Andersson:
– USA var inte klart bättre, de var något bättre.

Vi är ju amatörer så Roland har säkert rätt.

…å andra sidan ville Roland inte ens hålla med om att Johan Dahlin skulle tagit frisparken. Något Dahlin själv tyckte att han ”absolut borde ha gjort”.

Synd om Andreas Dahl som jag följer lite extra. Förutom några mindre lyckade försvarsingripanden gjorde han bra ifrån sig varje gång han hade bollen. Tyvärr hade han bara bollen tre gånger.

Bloggkollega Wennerholm skriver om ”Den svåra konsten att sova på flygplan”. Flyg business för fan, säger jag.

Mer om matchen? Läs min krönika.

Klockan börjar dra sig mot midnatt i Los Angeles. Även om staden inte sover på långa vägar är det dags för oss att göra det. Det är ny presskonferens i morgon bitti. Då kanske man ska sätta sig ner med Rasms Elm. Vad vill vi veta om honom?

Landade precis på Home Depot Center och det var faktiskt en överaskning i startelvan – nämligen att Hammarbys Charlie Davies startar.

…för USA alltså, men det förstod ni nog. Han har till och med lagt beslag på tröja nummer 10.

Sveriges 10:a – Andreas Dahl.

Jänkarna vet hur man får pressen på gott humör, det bjuds på obegränsade mängder kalkonmackor och chips. Något för Lagrell att se över inför nästa hemmalandskamp på Råsunda.

Trots en ganska anonym amerikansk startelva är det över mina förväntningar om Sverige klarar kryss. Men det ska ju spelas om det också.