Det svänger stort i den här världen…plötsligt är det Sportbladet som får alla exklusiva intervjuer med Zlatan Ibrahimovic. Det måste vara bekymmersamt för er som hävdat att anledningen till Zlatans bojkott var att Sportbladet är en dålig tidning. Nu ser ni att Zlatans övervägande handlade om andra saker. Att det är chefredaktören som måste göra intervjuerna är möjligen lite udda, men för läsarna spelar det nog ingen roll. Nu vet vi dessutom att Zlatan fick ett dinosaurieägg i julklapp av Helena.

Nyvaken i LA, solen på väg fram ur diset, snart dags för landslagets tredje träning på amerikansk mark. Eftersom man blir grymt fotbollssugen av de gröna planerna föreslog jag för landslagschefen Richt att hoppa med på en träning (det är ju bara tre forwards i truppen) och sedan göra reportaget ”En landslagsträning inifrån”. Richt såg skeptisk ut.
Jag hade inte gjort bort mig, sa jag.
– Det hade du nog, sa Richt.

…men jag saknade en följdfråga av Helin, vad är grejen med ett dinosaurieägg? Varför ville Zlatan ha det?

Då föreslog jag att vi skulle arrangera en fotbollsmatch mellan oss murvlar och landslagsledarna. Jag har inte fått något definitivt svar ännu, men här är de prliminära laguppställningarna:

JOURNALISTERNA
Pontus Lundahl (Scanpix)
–
Pontus Kåmark (TV4), Henrik Skiöld (TT), Olof Lundh (TV4)
–
Sofia Broberg (TV4), Robert Laul (Aftonbladet), Markus Eriksson (Bildbyrån)
–
Mathias Lühr (Expressen), Jesper Hussfeldt (TV4)

LEDARNA
Lennart Ljung (målvaktstränare)
–
Roland Andersson (ass. fbk), Lars Lagerbäck (fbk), Lars Richt (landslagschef)
–
Magnus Forsblad (läkare), Paul Balsom (fysiolog), Johan Sandberg (sjukgymnast)
–
Janne Hammarbäck (säkerhetsansvarig), Roger Jacobsson (materialare)

Domare: Lars-Åke Lagrell.

Place your bets, please.

Efter några dagars oro börjar vi nu gå in i mer normal januariturnérytm. Det innebär att man vinglar upp ur sängen vid nio, kollar träning fram till ett, river av ett par intervjuer, tillbaka till hotellet för att skriva, deadline 17.00, promenad längs Santa Monica beach, en bättre måltid och möjligen ett glas rött innan det är dags att veckla ut sig framför någon av hotell-TV:ns 250 kanaler.

Ungefär så.

I kväll åt vi till exempel på en krog som J-O Waldner hade gillat, det fanns nämligen en rätt som var ett pingisrack kött…

…TT-Skiöld, som är lång och grov och behöver mycket protein, tog sin bit i en tugga.

Bland oss murvlar snackades det ganska mycket om intervjun min vän och kollega Johan Flinck gjorde med Roland Andersson. Andersson dömer ut ett antal fotbollsxperter och utrikeskommentatorer (!) så det visslar om det. Han vill dock inte namnge vilka, och inte heller vilka han tycker är bra. Detta i en intervju där han samtidigt säger att det mesas och hyschas för mycket.
– Motsägelsefullt, fnös TT-Skiöld som kan tända till på just den typen av detaljer.

Roland bekräftade också för första gången att han är aktuell att ta över efter Gråskallen. En nyhet jag och Fitness avslöjade i höstas (även om det nu inte blev någon taktiksuccé direkt…). Nu bekräftade Roland att han ser sig själv som en kandidat och det är intressant.

…vi gör en rätt kul uppföljning på det spåret i dagens tidning, för övrigt.

Lund på TV-kanalens Fotbollshemsida fick en känga (bokstavligen) av landslagschefen Richt som undrade vad det var för konstiga skor han hade på sig.
– De har ju inga snören, noterade Richt.
– Det är det senaste, Mellberg har likadana, försvarade sig Lund.
– Jo jo, men han är ju ung, kontrade Richt kliniskt.

…mest nyfiken är man egentligen på vilka utrikeskommentatorer som Roland Andersson inte är nöjd med. Är det Stig Fredriksson? Rolf Porseryd? Britt-Marie Mattsson? Skulle vara kul att veta.

Lur på konkurrenten var på plats i dag, ett dygn försenad efter någon form av flygfadäs. Lite småkul med tanke på rubriken på hans senaste blogginlägg: ”Så ska ingen landslagsspelare komma bort i år”.

Nyheten för dagen var annars Kalle Svenssons comeback i Blåvitt, eller rättare sagt, hur den påverkar Mattias Bjärsmyr. Jag satt och intervjuade Andreas Dahl när jag hörde hur någon ropade:
– Laul din jävla göteborgare, kom igen nu!

…det var alltså Bjärsmyr som var klar med TV och skulle grillas av skrivande pressen. Jag vet inte om jag fick fram så mycket, men det är nog inte omöjligt att han försvinner redan i januari – och det kan bli allt från Anderlecht till Liverpool, typ. Bara det känns rätt, som det heter.
– Jag har vetat om att Kalle är klar ett tag och som du ser är jag lika glad i dag som igår, sa Bjärsmyr apropå konkurrenssituationen som nu uppstår.
Du visste om det i går, varför sa du inget? undrade jag som ju snackade med honom redan efter första träningen.
– Ha ha, så snäll är jag inte.

Apropå Kalle Svensson. Spanjoren jagade på att få fram prislappen och ringde sportchefen Håkan Mild:
Vad kostade Kalle Svensson?
– Inga kommentarer. Men Kalle är värd det vi betalade, så mycket kan jag säga.
Är det IFK Göteborgs största värvning genom tiderna?
– Inga kommentarer där heller.
Kan man kalla det en fyndvärvning då?
– Nu låter du som Robert Laul. Jag säger ingenting om detaljerna.

…cirka tre miljoner sägs det att Blåvitt betalat till Caen, men uppgiften är obekräftad.

Diskussionen om vårt hangafartyg med 5,2-litersmotor som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal går vidare. Nu kontrar jag med den här bilden från baksidan av bilen…

…miljökämparna vet säkert vad det innebär, själv är jag osäker men skiter i vilket.

Bättre fart på träningen i dag, även om klassen på den här truppen inte är så hög. Till exempel är bara tre forwards med: Daniel Nannskog, Mikael Dahlberg och Denni Avdic. Gråskallen öppnade för att Martin Ericsson kan användas som släpande forward, eventuellt också Alexander Farnerud. Farnerud som ser pigg ut men man förvillas ofta av den spelartypen som kvickt trippar fram på gräset. Jag tittar fortfarande extra på Andreas Dahl och hoppas att han får mycket speltid. Dessutom känns Bjärsmyr och Bengtsson som ett fint mittbackspar. Daniel Nannskog lär starta båda matcherna på topp.

IFK Göteborg värvar Karl Svensson, det bör ha handlat om en del pengar, även om Caen nu ville bli av med hans lön och Svensson ville ha speltid. Kan tänka mig att Svensson fick dra ner på sin sign on men att den franska klubben fick sitt. Undersöker saken. Men fyraårskontrakt med Svensson är naturligtvis en kanonvärvning av Håkan Mild, oavsett vad prislappen nu landade på.

Men det skapar onekligen en knepig situation i Blåvitt – och för U21-landslaget.

Pratade med Mattias Bjärsmyr i natt svensk tid men det var innan spekulationen om Svenssons återkomst blev en bekräftad sanning.

Bjärsmyr vill inte förlänga sitt kontrakt som går ut efter säsongen. Några förhandlingar om att förlänga det förs inte heller och det ligger inga utlandsbud på honom, enligt Håkan Mild.

Mattias sa bland annat:
– Jag har fortfarande ett helt år kvar. Det finns fler spelare som har ett år kvar på kontraktet. Klubben skrev tre år med mig för att jag skulle vara där i tre år, inte för att jag skulle vara där i två år. Det är lite dystert att det har blivit som det blivit.

Men det kan nog bli ännu dystrare. Nu har Blåvitt tre högklassiga mittbackar och både tränare Rehn och sportchef Mild säger ”det är en konkurrenssituation där den bäste ska spela och alla konkurrerar på lika villkor”. Men det kan man ju räkna ut med röva och en krita vilka två som kommer att starta under våren om Bjärsmyr fortfarande inte förlänger.

Det innebär ett besvärligt läge för Bjärsmyr som är lagkapten i U21-landslaget och måste ha speltid inför sommarens EM på hemmaplan.

Den bästa lösningen vore naturligtvis om rätt utländsk klubb klev in och la upp de pengar Blåvitt vill ha – vilket redan hade hänt om mittbacken varit glödhet på marknaden.

Svenska mittbackar verkar inte stå högt i kurs utomlands just nu. Se bara på Rasmus Bengtssom i Trelleborg som är i samma situation – med den skillnad att TFF inte har råd att sätta Bengtsson på bänken.

Landslagets första träning i USA var precis över, spelarna satt på planen och stretchade och snackade skit. Då gick bevattningssystemet plötsligt igång…

…och alla fick fly hals över huvud (nåja).

Två timmar tidigare hade vi tagit vårt 5,2-liters hangarfartyg som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal genom ett LA i solnedgång. Home Depot Center i Carson börjar kännas som just ett hem, det är tredje gången vi är här med landslaget.

Lund och Tjejen-som-blev-av-kameran-i-Costa Rica från TV4 var också på plats och snacket handlade mest om vem som är vem av spelarna. Det är första gången vi på allvar har stora problem att känna igen folk.
– Hur ser Rasmus Bengtsson ut? undrade Blanco.
– Är det här Alexander Farnerud? undrade Leffes stand in och visade en närbild på Samuel Holmén.
– Schlebrügge, Bjärsmyr…men vem fan är den tredje långhårige? undrade jag och blev hårt uppläxad av Lund eftersom det var Gustaf Svensson från Blåvitt. Det borde jag givetvis ha sett.
– Men han på kanten, vem är det? sa Lund som inte kände igen Patrik Anttonen vilket man väl får ha förståelse för.
TT-Skiöld ägnade träningen åt att lära sig hur Denni Avdic och Andreas Landgren ser ut.
Bredvid satt en förkyld one touch-Danne och flinade.
– Garva inte, du sätter inte heller alla, sa Lund åt honom men då flinade han ännu mer.

Eftersom landslaget precis hade landat var det en lugn träning och några större slutsatser gick inte att dra. Jag försöker ändå: Mikael Dahlberg har som väntat problem med tempot, Andreas Dahl ser fortsatt intressant ut, Mattias Bjärsmyr agerar som en ledare, Alexander Farnerud var småpigg och Daniel Nannskog på ett strålande humör efteråt.
Du är ju nästan lika gammal som Henke…började jag men Nannskog klippte mig direkt.
– Jag är inte lika gammal, han är för fan tre år äldre!
Jag frågade ändå Nannskog om han hade förståelse för att Henke tvekar om sin fotbollsframtid.
– Det är klart jag förstår honom. Han har spelat i Barcelona, United…det är fantastiskt att har har orkat åka till Strömvallen och sitta i bussen trots att han varit med om så mycket. Det tyder på att han älskar fotboll och det ska han heder för. Om jag hade varit med om allt det där vet jag inte om jag orkat sitta på en buss och spela mot Gefle och Gif Sundsvall och allt vad de heter.

Strömvallen och Gefle…vad är det för traumatiskt som hänt Nannskog där?

Nu en öl, sedan sova, ny träning 20.30 svensk tid.

Två timmars promenad på Santa Monica beach, den största stranden jag varit på, förändrade kanske inte livet, men jag såg en hel del roligt…

…det ni skymtar i horisonten är ett tivoli som ska besökas en närliggande kväll. Berg-o-dalbanan höll i och för sig knappt Gröna Lund-klass, men ett nöjesfält är alltid ett nöjesfält.

Väl nere på beachen såg jag en bekant ljusblå barack och undrade var jag sett den förrut (det var inte Obama). Jo, men det är ju livräddningsstugan i Baywatch! Jag såg mig om efter Pamela och ta mig tusan om hon inte låg och solade magen i gul-vit-blå bikini en bit bort. Men när jag kom närmre såg jag att det var två beachvolleybollar, det spelas visst mycket sånt på den här stranden.

Den här uteliggaren är svår att inte tycka extra synd om…

…inte nog med att han blivit av med sitt hem, han sitter dessutom i rullstol.

Efter en stund fick jag syn på kreativ egenföretagare som genomsökte stranden med metalldetektor. Jag trodde att guldruschens glada dagar var över så jag frågade några tjusiga negresser som satt bredvid vad hon egentligen höll på med.
– She is looking for metal. People drop money and their rings and stuff.
And then she go sell it?
– Something like that.

Till alla miljökämpar som kommenterade förra inlägget kan jag meddela att vi är fyra personer med fotoutrustning och packning för två veckor som även ska bila de 50-60 milen till Oakland, därför behövde vi ett 5,2-liters hangarfartyg som drar 7 liter milen om man trampar på rätt pedal. Dessutom är vår bil en bönstjälk i jämförelse med vad jänkarna själva rullar runt i utan att någon lyfter på ögonbrynen, kolla bara in detta monster…

…lätt rosatonad gick jag tillbaka till hotell Embassy där jag stötte ihop med hotellets ägare som visade sig vara en parant dam från Göteborg i de yttre 50. När hon förstod att jag jobbade på Aftonbladet tyckte hon att jag skulle ta en bild och skriva några rader om henne. Blir nog svårt att få in i tidningen men kanske dyker hon upp här på bloggen vad det lider.

Nu är det snart dags för Sveriges första träning. Har alla spelare släppts in i landet den här gången? Och kom alla med flyget? Det återstår att se.

Det blir alltid lite knasigt med tiderna i Kalifornien. Klockan är 19.30 i Sverige, då är den halv elva på förmiddagen over here, jag har precis lämnat en text och ska gå på en längre promenad på Santa Monica blvd. Det är strålande solsken, klarblå himmel, jag tror jag ska promenera i bar överkropp, det finns väl ingen lag mot sådant här?

Landslaget befinner sig i luften nånstans över Nevadaöknen skulle jag tro och landar om ett par timmar. De börjar träna 17.00, alltså två på natten hemma för er. Eller precis på Aftonbladets deadline. Denna tidsskillnad är inget som underlättar tidningsarbetet, däremot är man ledig från 17.00 varje dag och det har ju sina fördelar när hotellet ligger i Santa Monica.

Det hör inte till vanligheterna det som hände när jag skulle kliva på flighten till LA, alltså den långa elva-och-en-halv-timmes-flighten från Zürich.

Vi hade tagit oss genom sju säkerhetskontroller och skulle precis visa pass och boardingkort för femtonde och sista gången.
– Would you like to be upgraded to businessclass, mr Laul? sa tjejen i boardingen.
What?
– Would you like to be uppgraded to businessclass?
Why? How much is it?
– Nothing. We can offer you that.
Well of course.

Så byttes min sketna boskapsbiljett ut mot en businessbiljet och jag började traska mot planet. Men jag vände för jag förstod inte riktigt vad som hänt.
Sure it will not cost me extra?
– No no.
But why? Why me?
– It´s a gift from Swiss.
I love Swiss!

När Blanco och Leffes stand in förstod vad som hänt försökte de också bli uppgraderade men i den här världen är det skillnad på folk och folk. Tillsammans med TT-Skiöld fick de lomma bak och sätta sig bland getterna.

När jag hade satt mig i min elektroniska stol som gick att fälla i alla vinklar kom en värdinna och undrade om jag ville ha champagne:
Har påven lustig hatt? tänkte jag och svepte glaset med Brut Mosaïque Jacquart Reims i en mun och bad direkt om ett till.

Benutrymmet i businessclass är värt ett eget kapitel. Till och med TT-Skiöld, som är lång och grov, hade fått plats utsträckt. Vi hade hade kunnat köra en innebandymatch framför mitt säte.

Till varje stol fanns en platt-TV som jag tyvärr inte fick igång. Jag viftade dit värdinnan som hade en del problem innan hon lyckades.
– I´m sorry, sa hon, but it´s my first day in businessclass.
Same for me, sa jag och var nära att göra en highfive med snubben i stolen intill.

Efter en trerätters och ett par glas rött kände jag mig som rikemanstjejen från Grekland i Pulps Common People:
”I said ’pretend you’ve got no money’,
she just laughed and said,
’Oh you’re so funny.”

Ungefär så.

Nu är vi framme i LA efter den behagligaste långflygningen jag varit med om. Som jag skrev tidigare hade vi bokat en mindre stridsvagn, men den fanns av någon anledning inte inne. Då krävde vi en ännu större till samma pris och det fick vi…

…detta hangarfartyg till bil är en Chevrolet Suburban med 5,2-litersmotor som drar 7 liter milen om man stampar på rätt pedal.

Den tog oss genom LA:s kvällsmörker till Santa Monica och Embassy Hotell. Där ska jag nu placera mig i badkaret, sedan sova. I morgon måste vi ju faktiskt jobba lite också.

Minus jävla nio när Vesslan rullade mot Arlanda i morse, men det blir snart ändring på det…vädret i LA är 25-30 grader, strålande sol och vårt hotell ligger av en händelse i Santa Monica.

Mellanlandning i Zürich, Swiss IAL hela vägen, framme på Lax någon gång under lördageftermiddagen, alltså kvällen svensk tid. Om vi nu inte landar i Hudsonfloden vill säga.

Precis köpt mig två böcker, Vi som hade all rätt (Thulin/Östergren) och Låt den rätte komma in (John Ajvide Lindqvist). Flygläsning i fall det nu inte är fri bar hela vägen. TT-Skiöld slog till med Rebus sista fall av Ian Rankin men så har han varit med lite längre också.

Blanco från Bildbyrån och Leffes stand in från Scanpix är också på plats och kunde meddela att bil är hyrd – en riktigt fet och automatväxlad Chevrolet Tahoe. På ren svenska: en mindre stridsvagn. Den ska vi pimpa runt med på Santa Monica Boulevard i solnedgång.

Sista kvällen på svensk mark på ett tag. På Spåret, pizza och en riktigt bra påse löst. Det är väl kanon. Samt en film om jag inte kan sova. Hyrde Reservation Road med Joaquin Phoenix och Jennifer Connelly som hade en lockande baksida.

…inte Connelly alltså, utan filmfodralet.

…eller ja, det är väl inget större fel på Connellys baksida heller.

Nu hejar vi på Filip och Fredrik.

Det här avslöjandet slog ner som en liten bomb i ankdammen i dag, att Trelleborg ringt Hammarby för att få igång en budgivning på Rasmus Bengtsson. Jag förstår TFF.

Jag skrev precis att Erkan Zengin nu är klar för Besiktas på lån och Hammarby tjänar inte många miljoner på det, inte ens om Besiktas köper loss honom lär det bli särskilt stora pengar (knappa fem millar). Men de tjänar ändå några miljoner på det. TFF är rädda att Bengtsson kör ut sitt kontrakt och alla pengar hamnar i hans egen och agentens ficka. Zengins Besiktas-lösning tyder däremot på en hyfsad dialog mellan alla inblandade: klubb, spelare, agent.

Det viktiga för klubbarna – och det brukar jag få skit för när jag skriver – är att vara ute i extremt god tid med sina kontraktsförlängningar. Zengin-dilemmat har uppstått för att Hammarby legat efter på den punkten. Det finns andra exempel i samma klubb, Petter Andersson bland annat. Fansen brukar rasa när man skriver att ”snart kan klubben komma i en besvärlig situation” men det är allvarligare än de tror. Djurgården är ett exempel på en förening som har det extremt kämpigt på den här fronten just nu. Vänta bara tills Daniel Sjölund lämnar för en spottstyver. Om Dif nu inte lyckas förlänga med honom.

Frågan är vad som händer kring Rasmus Bengtsson – kan Trelleborg övertyga honom att skriva på för ett år till? Eller går han till Hammarby/Malmö/utomlands? Det är en spännande historia även om den kanske inte välter några kiosker. Man ska inte glömma att Malmö sitter med en klausul som ger dem rätt att matcha alla bud TFF accepterar. Det är väl det som händer just nu, att Hammarby lägger ett bud som Malmö synar i dagarna.