Det kunde man ju räknat ut med röva och en krita att det skulle bli ett jävla liv om man kritiserade bragdguldet samma dag som en handikappidrottare vann. Men ganska många håller också med om att priset som inrättning mest skapar frågetecken. Till skillnad från exempelvis Guldbollen eller Jerringpriset.

Om alla krönikörer och kommenterare nu tycker att det är så rätt att Jonas Jacobsson vann, hur kommer det sig då att jag aldrig hade hört hans namn? Jag läste det inte i något förhandstips, men nu är det plötsligt ett fantastiskt val. SVT-Karlsson lobbade ju för någon annan, DN trodde på han de kallar ”Zäta”, jag gick på Zlatan-linjen och så vidare.

Och en tredje sak jag inte förstår: varför är det så viktigt att just handikappidrotten får högre status som åsiktsmaskiner och krönikörer nu tävlar att skrika högt om? ”Högre status” och ”viktigt erkännande” läser jag i var och varannan krönika – men ingen förklarar varför det är så viktigt. Jag har heller inte läst en enda teori om vad detta pris konkret skulle innebära för handikappidrotten…jag tycker det verkar som att folk mest slänger sig med floskler som låter bra i sammanhanget. Jag tror det är ett pris som om tre dagar inte betyder ett skit i någon riktning. Men vad vet jag.

Jämfört med till exempel orientering får handikappidrotten redan i dag mer exponeringstid vid Paralympics vart fjärde år än vad orienteringen skrapar ihop under ett decenium. Gissar jag utan att ha några exakta siffror.

Tolka nu inte detta som att jag som konsument av TV-sport har något emot handikappidrott, jag tycker att många grenar har ett bra underhållningsvärde. Framför allt den här sporten där de synskadade kastar sig till höger och vänster för att fånga en boll med en pingla i. Den är genial. På allvar.

Jag hade aldrig hört talas om Jonas Jacobsson innan den här diskussionen började. Nåväl, han är säkert värd sitt pris – duellen med Doron Shaziri är tydligen en klassiker i Paralympicsammanhang. Jag läser på svd.se:
”Med bara 30 skott kvar i grundomgången låg Jonas Jacobsson nio poäng efter israelen Doron Shaziri – men nerverna höll och den svenske skytten samlade ihop sig i finalen och vann”.

…jag säger grattis till Jacobsson som alltså vunnit 16 Paralympic-guld sedan debuten 1980 men jag hade lagt min röst på Zlatan för på vilket sätt han avgjorde Serie A.

Nu läser jag att SVT:s Jonas Karlsson tycker att detta är ”ett viktigt erkännande som ger högre status åt idrotten för funktionshindrade”. Det kanske det är i teorin, men jag undrar om gemene man verkligen bryr sig mer om handikappidrott bara för att Jonas Jacobsson vinner ett pris som känns ganska mossigt, ärligt talat. Senast en fotbollsspelare fick bragdguldet var 1969 (Ove Kindvall). Sveriges VM-lag fick priset 1994 och Malmö FF 1979. Tre Kronor fick priset 1987, annars inga hockeyspelare i modern tid, trots att många varit framgångsrika i världens bästa hockeyliga NHL. Det känns som att bragdguldet går till idrotter och idrottare som ingen jävel riktigt bryr sig om. Men det är väl som Karlsson skriver, viktigt.

Till något helt annat; vet ni vad det här är?

…det är informationschef Nystedts passerkort till Svenska Fotbollsförbundets kansli i Solna. I Sportbladets händer. Nu jävlar ska här avslöjas saker.

Ronaldo vann internationella guldbollen före Messi och trean Torres. Exakt som vi slog fast i Laul Calling…eller rättare sagt slog Niva fast detta och vi andra nickade instämmande. Det var å andra sidan ingen högoddsare – Ronaldo var totalt överlägsen sett till de 446 poäng han skrapade ihop. Zlatan nia och det känns väl okej…efter femteplatsen är det lite skitsamma hur det ser ut och bland de fem är han inte i år.

Sportbladet plockade upp ett blogginlägg hos konkurrenten och skrev en egen artikel med egna citat av den aktuella personen. Helt normal journalistik som bedrivs världen över varje dag inom alla områden: sport, politik, nöje, kultur. Med tanke på att det aktuella blogginlägget bara låg ute någon timme för att sedan dras tillbaka under oklara omständigheter och därmed inte går att läsa längre ser jag inga problem med att vi satte en AVSLÖJAR-platta på vårt knäck. Annars hade den detaljen kunnat diskuteras. I övrigt helt vanlig journalistik som bedrivs världen över varje dag: man läser något nånstans, ringer upp den aktuella personen och gör en artikel om det. Alla tidningar gör exakt samma sak varje dag och för alla som har det minsta lilla vett i skallen är det inga som helst konstigheter. Ska man kritisera att det fungerar så, ska man inte kritisera svensk sportjournalistik, då ska man kritisera all journalistik i alla tidingar i alla världens länder alla veckans dagar. Om jag på den här bloggen skriver att Zlatan går till Barcelona hösten 2009, är då alla världens tidningar bakbundna att göra sin egen journalistik kring detta? Måste de i sina artiklar hänvisa till min blogg? Ingen kan vara så dum att han eller hon anser det. Att starta en cirkus om detta handlar alltså om något helt annat, det tycker jag att ni borde se igenom.

Om några timmar delas bragdguldet ut…Zlatan har inte gjort sitt livs bästa säsong…men som han avgjorde Serie A…en av världens bästa ligor i världens största sport…efter en svår och efterhängsen skada…vad är det om inte just en bragd? Vad gäller de andra kandidaterna har jag inte hört något som får mig att ändra uppfattning.

Rubrik på SVT:s text tv apropå Magnus Pehrssons flytt till Ålborg: ”Gais gnyr över Pehrssons flytt”. Gnyr? Känns lite nedlåtande med tanke på att Gais har all rätt i världen att vara besvikna över det sena avhoppet.

Blev intervjuad av Gringo för ett tag sedan som hade sin vinkel klar när vi träffades – nämligen att jag skulle be Zlatan om ursäkt för kontaktannonsen. Det har jag som sagt gjort tidigare, och jag tycker egentligen inte att jag gjorde något fel (det var en treradig bildtext som inte gick att tolka på annat sätt än som ett skämt). Men eftersom Zlatan tog illa vid sig är det klart att han kan få en ursäkt till. Inte för att jag tror det spelar någon roll men om Gringo tyckte det var värt en grej så varför inte.

…apropå Zlatan och utan att veta hur den juryn resonerar borde han ligga bra till för bragdguldet.

Här hittar ni dagens Silly-sida.

I IFK Göteborg diskuteras just nu spelsystem. Ska Blåvitt överge 4-4-2 till förmån för en variant på 4-5-1? Eller ska man använda sig av båda? Wernbloom och kompani är i Thailand just nu, men 8 december börjar träningen igen och då har tränare Rehn och Olsson troligen en plan klar.

…Thaliand är för övrigt ett hett resemål bland semestrande allsvenska fotbollsspelare. Vi sökte AIK:s Gabriel Özkan för en stund sedan, var tror ni han var? Jodå, på Arlanda för flyget till Thailand. Vi får väl hoppas att de inte åker till Bangkok.

Det roligaste med den galna utvisningen i Grekland är väl att kommentatorerna inte ens hetsar upp sig över saken? Men klippet kanske är ett utdrag ur något kvällsmagasin.

Lite i skymundan avgörs just nu vem som blir allsvenskans mäktigaste person. Djurgårdens Bosse Lundquist ska sluta som ordförande för intresseorganisationen Svensk Elitfotboll (Sef). Ny Sef-ordförande blir antingen Elfsborgs Bosse Johansson eller Gefles Leif Lindstrand. Bra gubbar båda två men med olika agendor. Lite förenklat kan man säga att Johansson står för en linje där Sef ska driva allsvenskan i egen regi medan Lindstrand är närmare förbundet.

…till sist säger vi grattis till Aftonbladets Mats Wennerholm, årets sportjournalist i Stockholm.

Vad man ska tänka på när Broder Birro spyr galla över Aftonbladet är att på Aftonbladets mejlserver finns det drivor av mejl – vi snackar säkert tresiffrigt, om inte tusentals mejl – där Broder Birro ber, bönar…vädjar…om att få skriva för oss. Han har mejlat Niva, han har mejlat chefer, han har mejlat Wegerup, Bank…jag vet faktiskt inte vem han inte har mejlat och bönat, bett…vädjat…om att få skriva för Sveriges största tidning. Jag klandrar honom inte, jag tycker också det är kul att skriva för Aftonbladet…men jag tycker att man ska ha det i åtanke när man läser hans blogg hos konkurrenten.

…vilken Birro? Det vete fan.

Som jag skrev för någon vecka sedan: vad gör man inte för att slippa svensk försäsongsträning? Fråga Henke Larsson.

Säga vad man vill om Robinho, men han har gjort att Manchester City blivit ett lag som det snackas om bland kidsen.

…men lite antiklimax för Ronaldo att bli utvisad matchen innan han ska få internationella guldbollen.

Intressant teori av Magasinchefen i sin TV-krönika:

”I slutet av december kommer dom i skiljenämnden som – troligtvis – konmer att gå i Canal Plus favör. Skadeståndet kan som sagt hamna så högt som på 100 miljoner. I januari fastställs förmodligen vitesbeloppet, också det på 100 miljoner kronor, för de matcher som Kentaro låtit TV4 sända. Och om en räkning på 200 miljoner dyker upp i brevlådan, är frågan om inte klockan klämtat för sista gången för Kentaro.”

…om Kentaro åker på den här smällen, får de allsvenska klubbarna då ut sina avtalade pengar enligt femårsplanen…? Det vet vi inte, eftersom ingen får se det hemliga avtal som Lagrell och Lundquist tecknat med Kentaro.

Också värt att fundera på.

Jag hade glömt av det…men blev påmind. Igår började ju för fan På Spåret!

Denna fantastiska TV-underhållning som gör att man längtar till fredagen. Klar seger för Peter Apelgren och Fredrik Lindström som nog kan bli farliga vad det lider. Nästa vecka tävlar Göran Greider, bara en sån sak.

Bäst just nu: På Spåret på fredagkvällarna med en bättre påse löst.

Bra siffror även på vårt senaste program, men också lite kritik i kommentarerna här i bloggen om att avsnittet var för ytligt. Det är möjligt, ibland blir diskussionerna djupare, ibland grundare. Men precis som Jeffan och Niva påpekar: hur fotbollsspelare bor är en större faktor än man kanske kan tro (det var faktiskt Nivas idé att prata om just detta).

Andreas Alm andretränare i AIK, Jens Fjellström vill också bli tränare – när får Bank, Niva och jag erbjudande om att ta ett lag? Jag sköter träningen, Bank lägger upp taktiken och Niva scoutar okända talanger på Balkan. Given succé.

Stora rubriker om Lars T Petersons skumraskaffärer på 90-talet. Det var före min tid, men jag saknar storyn om när Stefan Schwarz farsa Herbert (en profil ska ni veta, hann ha en del med honom att göra innan Stefan la skorna på hyllan) skickade Hells Angels efter Lars T för att driva in en skuld. Men det kapitlet kanske dyker upp i självbiografin som är på väg ut.

Årliga herrmiddagen i kväll med tidnings-Farsan, Janne Flash, min vän o kollega Flinck och Niva. Vi kör ett 80-talsrace med VM-krönikorna -82 och -86 och eventuellt  EM -88-krönikan om jag hittar den. Bäst är krönikan från -82 där Brasilien spelade en fotboll som varken skådats förr eller senare. Italien vann aningen orättvist, Frankrike skulle gått till final och Arne Hegerfors var i högform:
”Genghini skruvar och står i och Österrikes målvakt Koncilia brakar rakt in i stolpen…mycket festligt det hela”.

Musik till detta? Beväpna er med Ebba Grön.

Har vi rätt  – ska Ronaldo ha den internationella Guldbollen som delas ut på tisdag? Vad får ”Super-Bosse” för betyg? Hade Ranelid rätt om tvåstegsfinten? Och visst bor jag i ett fint hus? Senaste Laul Calling är ute nu.

Ett påpekande bara. Nog för att Viasat Motor hade en reklambanner här under, men nu är gränsen fan passerad när det görs reklam för nikotinfria snuset Onico. Vad är det frågan om? Granit och inget annat kör jag på. Möjligen General men den har blivit så jävla dyr. Därför kör jag på fulsnus till jag får högre lön.

…ni vet väl att Henke Larsson la av när priset gick upp? Sägs det. Och han har ju ändå en del stålar.

Bra tankar av medieanalytikern Martin Jönsson, för övrigt. En av Sveriges allra kunnigaste om medievärlden.

Hektisk dag med inspelning av Laul Calling där vi faktiskt har ”Super-Bosse” på besök i studion vilket hade sina poänger. Dels ger han en fördjupad bild av sin sorti från Djurgården, dels ger han mig en känga för min lägenhet i Solna. Missa inte. På sportbladet.se från klockan 12.00 i morgon.

…Laul Calling som för övrigt är ett hett samtalsämne i – Norge!

Ett till synes brett stöd bland allsvenska klubbrepresentanter för att intresseorganisationen Svensk Elitfotboll (Sef) ska driva allsvenskan i stället för som i dag förbundet. Det är en intressant tanke, men en jättestor fråga som jag inte kan se bli verklighet de närmaste åren. Men förr eller senare kommer det säkert att hända och principdiskussionen är spännande. Lagrell öppnade ju för något år sedan för just denna utveckling.

…apropå ”Super-Bosse” som jag träffade i dag…jag vet att han inte ser ut så egentligen…men är han inte lite lik Christer Pettersson här?

Ledstjärnan har i morgon bjudit in till en Sittning för alla som medverkat i hans TV-show under året. Jag var tyvärr tvungen att tacka nej.

Blev ingen Champions League i går eftersom matcherna antingen gick på Viasat Motor eller Viasat Bowling. Men intressanta resultat eftersom såväl Chelsea som Inter kan missa förstaplatserna i sina respektive grupper vilket skulle göra fortsättningen jobbigare.

Bosse Andersson har kallat till presskonferens i kväll klockan sju och precis som jag skrev i min artikel i dag – ”I samband med att Aral tar över som manager försvinner också mångårige klubbdirektören Bosse Andersson. Detta väntas bli offentligt i samband med att ”Super-Bosse” har klart med nytt jobb” – kommer han där att meddela att han lämnar Djurgården. Vad han har på gång vet jag inte, men jag tror att han lämnar fotbollen helt. Men det är alltså en gissning.

”Super-Bosse” är en profil som kan ge och ta. Han har bluffat mig rakt upp och ner, men han gjorde det i alla fall på ett sätt man kunde acceptera. Som när jag fick nys om att Jesper Blomqvist var på gång till Dif, Jesper hade synts på kansliet och jag ringde upp ”Super-Bosse” som garvade och sa att Blomqvist bara varit där för att hämta biljetter till Iron Maiden som skulle uppträda på Stadion i samma veva. Någon vecka senare skrev Blomqvist på för Djurgården, däremot gick han mig veterligen aldrig på Iron Maiden-konsterten.

Att ”Super-Bosse” försvinner är resultatet av en intern maktkamp där styrelsen med Bosse Lundquist i spetsen tillsatt Göran Aral som manager och erbjudit Andersson en tjänst med mer administrativa uppgifter. Den var han aldrig intresserad av. Jag tror dock inte att ”Super-Bosse” kommer starta något ordkrig med Djurgården på kvällens presskonferens, även om han självklart är bitter över på vilket sätt han nu knuffas undan efter 16 år i föreningen.

Det går heller inte att klandra styrelsen utifrån den information jag sitter på. Den gamle värvningskungen har inte lyckats särskilt bra i sina rekryteringar senaste åren, varken vad gäller tränare eller spelare. Föreningen behöver mer än någon annan en nystart och att den skulle ske utan ”Super-Bosse” som högsta sportsligt ansvarig är lika logiskt som väntat.

Håkan ”Ior” Ericson är namnet för dagen, i alla fall i Djurgården, där han nu pekas ut som managern Göran Arals förstaval sedan Magnus Pehrsson fallit bort. Om inget oförutsett inträffar blir alltså Ericson och Zoran Lukic nya tränare i Dif, även om jag tror att det dröjer längre än en vecka innan Aral har allt klart.

Ericson nämndes som en coming man i Nacka FF i slutet av 90-talet, men gick in i väggen. Ironiskt nog tränade jag med Nacka just i den här vevan, laget hade ramlat ur norrettan, det var vintern 2000, jag bodde i Stockholm för två månaders praktik på tidningen Slitz och Ljungskile ordnade ett träningsutbyte med Nacka så jag inte skulle missa hela försäsongen (jag hade faktiskt valet att träna med AIK eftersom dåvarande LSK-tränaren Janne Jönsson var god vän med dåvarande AIK-tränaren Stuart Baxter men nu blev det Nacka i stället). Grabbarna i Nacka var nöjda med Håkan som jag har för mig använde ett 3-5-2-system emellanåt.

När han senare klev in i IFK Norrköping byggde han bakifrån, ett klassiskt 4-4-2 med fokus på defensiven och hög aggressivitet, men fick kritik för att han experimenterade, framför allt på mittfältet. Ericson tog över sommaren 2002 men lyckades aldrig rädda kvar Norrköping i allsvenskan. Och efter bara ett halvår i superettan blev han sommaren 2003 av med tränarjobbet helt. Turbulensen i Norrköping var stor på den här tiden (också) och jag tror inte att man ska hänga Ericson ensam för misslyckandet. Efter det har han haft en bra karriär på Svenska Fotbollförbundet som tränarutbildare.

Däremellan inträffade dock en märklig incident. Ett antal IFK Norrköping-spelare uttalade sig anonymt och ville ha bort Ericson som tränare. Följande är klippt ur Sportbladet december 2002:

”En händelse som flera spelare reagerat starkt på inträffade i mitten av augusti. Håkan Ericson var irriterad på att det gnälldes i truppen, på allt från maten till videogenomgångarna i samband med träningar, och beslutade sig för att ta i tu med saken.
– Plötsligt stod han bara där i omklädningsrummet med en död Ior i en snara runt halsen, berättar en spelare.
– Han hängde upp den i taket och berättade att den som gnällde på någonting skulle bli veckans Ior och få den upphängd på sin krok.
Håkan Ericson förklarar sitt agerande:
– Jag ville mota Olle i grind, det hade börjat smågnys på allt möjligt efter lite negativa matcher. Det här är en sak jag funderat ett tag på att ta fram, i sagorna om Nalle Puh är ju Ior alltid den negative och de stämningarna ville jag inte ha i truppen. Den som
gnällde skulle få veckans Ior, givetvis med glimten i ögat, men det skulle även utmärka vem som var negativ.
Du tror inte att spelarna upplevde det som ett hot?
– Nja.. men samtidigt – det var lite det som var min tanke med det. Om en spelare börjar smågnälla drar det ofta flera med sig en till och gnäller tre, fyra stycken drar det lätt med sig hela truppen.
Efter en dryg vecka gjorde spelarna uppror: Ior kastades i papperskorgen”.

Vem som blir första ”Veckans Ior” Djurgården återstår att se.

Ändå tror jag att Ericson kan bli bra för Djurgården. Klubben behöver stabilitet och den röda tråden Aral-Ericson-Lukic kan ge just det. Det är vad Djurgården under några år saknat. Men jag vidhåller att ser man till dagens trupp kan det dröja många år innan Dif är ett topplag igen.