…och ett mejl från en annan supporter
av”Hej!
”Hej!
Bakom ena målet hängde MFF-fansens ”Vila i frid”-banderoll.
Runt spelarnas armar satt sorgband.
Efter en tyst minut blev det match på Swedbank Stadion.
En match i skuggan av döden.
Om beslutet att spela var rätt eller fel vill jag inte sätta mig till doms över. Jag kan bara tala för mig själv, och mina tankar är fortfarande någon annanstans. Vart spelarnas tankar var får spelarna svara på, och hur den 19 383 personer stora publiken kände för matchen går inte heller att tala generellt om.
Avspark blev det, bestämt av Svenska Fotbollförbundet.
Då hade det gått ett par timmar sedan en Djurgårdssupporter och fyrbarnspappa misshandlats till döds i Helsingborg några mill bort.
– Det minsta vi kan göra är att tillägna honom segern, sa MFF:s Markus Rosenberg.
Livet måste gå vidare, heter det ju, men i denna tragedi gäller det inte alla.
Henrik Larsson pratade från hjärtat på presskonferensen och gav uttryck för den maktlöshet många känner:
– Vems ansvar är det? upprepade Henke gång på gång.
Det känns förstås futtigt, ja närmast respektlöst, att mot denna bakgrund försöka sig på någon slags analys av det som hände på planen i Malmö men omständigheterna kring tragedin och debatten om det samhällsproblem som förföljer fotbollen – och även frodas i avarter till det goda supporterskapet – avhandlas givetvis noggrant i andra artiklar.
På Swedbank Stadion mötte ett förstärkt mästarlag en försvagad nykomling. Medan Falkenberg har tappat fjolårets spetsspelare Viktor Sköld och Niclas Eliasson kom Malmö FF till spel med hemvändaren Markus Rosenberg från start.
Men om skillnaden ser stor ut på papperet var den desto mindre på planen.
Åtminstone till att börja med.
Åge Hareide, de regerande mästarnas nya tränare, har efterlyst ett direktare spel mot forwards och glimtvis fungerade det när MFF:s mittbackar klev fram och hittade Rosenberg rakt genom Henke Larssons tydliga 4-4-2.
Men det var sällan snabbt eller precist nog för att flytta den välorganiserade motståndaren ur position till klara avslutslägen. När det väl lyckades, saknades tajmingen på alltför många fötter. Eller så var det kanske premiärnerver.
Bäst fungerade vänsterkanten där Miiko Albornoz och Emil Forsberg växeldrog förbi FFF:s nyförvärv Tibor Joza.
Det var också de raka uppspelen och den skickliga vänsterkanten som kom att ligga bakom MFF:s tålmodigt hoparbetade 3-0-seger.
Med Simon Thern i stället för Erik Johansson på mitten – Hareide gjorde bytet i paus – förändrades MFF:s mittfältsbalans. Falkenberg fick en offensiv spelare till att hålla reda på. De raka uppspelen träffade rätt allt oftare, Rosenberg tog emot, släppte vidare till Magnus Eriksson som vände och chanssköt. Falkenbergs målvakt Otto Martler tappade in den lurigt studsande bollen.
– Vi hade snackat om att vi skulle testa deras målvakt ordentligt, sa Eriksson.
MFF kunde stressa ner utan att slappna av.
Inbytte Simon Thern gjorde själv både 2-0 och 3-0, elegant framspelad av Rosenberg och Forsberg, men då var Falkenberg ett ihåligt lag där slutkörda spelare jagade kvittering mot en övermäktig motståndare.
Söndag 30 mars 2014 blev dagen då vi fick se skillnaden mellan en mästare som kommer att kämpa om ett nytt guld, och en nykomling som får kämpa för ett nytt kontrakt.
Det blev också dagen då inget av det spelar någon roll.
Ungefär samtidigt som lagen värmde upp på en gräsplan i Malmö förlorade en svensk fotbollssupporter kampen för sitt liv på ett sjukhus i Helsingborg.
4. BK HÄCKEN
Går det att beundra ett lag som faller från andra till tionde plats på en säsong?
Definitivt.
I år kan Häcken göra samma resa – fast uppåt i tabellen.
2012 var Häcken ett par struliga minuter mot Kalmar från att vinna guld. Det gjorde i stället Elfsborg men efteråt har Anders Svensson erkänt:
– Vi var inte bästa laget, det var Häcken.
Fjolårsäsongen blev en kraftig reaktion på framgången. Om Hisingslaget inte hanterade att plötsligt vara favoriter, eller om förlusten av Waris Majeed blev för tung kan diskuteras: Reaktionen berodde åtminstone INTE på att Häcken och tränaren Peter Gerhardsson tappade tron på vad de vill med verksamheten.
När Makondele & Co. gav alternativ i vinkel, slog passningarna mot främre fot och rörde på huvudet var resultatet en lika flygande fotboll som under silveråret. Fråga mästarna Malmö FF.
Ställt mot tabellpositionen var Häcken alldeles för naiva men de lever till skillnad från storklubbarna i en miljö där misslyckanden tillåts. Därför kan de ta sig an 2014 ett år tryggare i spelmodellen.
Simon Gustafsson finns i en fri roll, Ivo Pekalski går mot en ny vår och JÄTTEtalangen Carlos Strandberg flåsar Moestafa El Kabir i nacken.
Kvalitetsmässigt går laget plus på Mohamed Ali Khan ut, Walid Atta in, men byter en försvarsgeneral mot en krypskytt.
I väntan på ny arena får ständiga frågetecknet Christoffer Källqvist dribbla på Gamla Ullevi i stället. Under försäsongen värmde han upp med att lura skjortan av Elfsborgs Mikkel Beckman.
3. MALMÖ FF
ME7, MR9 och GM10 – när hade MFF senast en sådan anfallskraft?
När såg allsvenskan senast en sådan anfallskraft?
Förkortningarna står för tröja nummer sju Magnus Eriksson, nio Markus Rosenberg och tio Guilermo Molins. Tre klasspelare i bra åldrar: Eriksson ska fylla 24, Molins 26 och Rosenberg blev nyligen 31.
Nämn en bättre offensiv trio i allsvenskans moderna tid?
Eriksson vill hämta boll djupare, Rosenberg ta den med sig med fart mot mål medan Molins är hotet från högerkanten.
The real Real Malmö?
Det blir spännande att se om MFF kan göra kaos med både allsvenskan och Europa.
Vad talar emot att mästarna vinner ett nytt guld?
Tja, utöver framtida spelarförluster i backlinjen (Albornoz och Jansson) samt den obligatoriska fokusflytten mot Europa till hösten har jag egentligen bara samma invändning som i fjol – centralt mittfält.
Då kompenserades Simon Therns och Markus Halstis brister i uppspelsfasen av extremt spelskickliga ytterbackar. Rimligen har motståndarna lärt sig det bättre nu, eller så får de titta hur Djurgården och Häcken gjorde 2013.
Under Åge Hareide (har något guldlag gått in i nästa säsong med en så rutinerad tränare?) väntas ett mer varierat MFF där forwards söks tidigare för att undvika ineffektivt trillande och sårande bolltapp.
MFF är bäst i landet på att förse ungdomslandslagen med spelare. U17-VM-mittfältaren Erdal Rakip bör kunna få mer allsvensk plantid i år, om inte annat till vänster medan Simon Kroon jagar platsen till höger.
2. IFK GÖTEBORG
Brottarfotbollen går i graven som blåvitt begrepp.
Men IFK Göteborg har ett liv efter Tobias Hysén.
Jonas Therns öknamn från i fjol stämde på så sätt att IFK Göteborg saknade spelande ytterbackar samtidigt som centralt mittfält bestod av två resliga andrabollskrigare (Jakob Johansson är förstås ämycket mer än så).
Det gav ändå cupvinst och allsvensk tredjeplats.
I år ser vi ett mer spelande Blåvitt men leder det till bättre resultat?
I Ludwig Augustinsson (tillbaka efter skada) och Sam Larsson har Göteborg en sylvass vänsterkant – i Adam Johansson (tillbaka på rätt sida) och Martin Smedberg Dalence en högerkant med inlägg exakta som en drönarattack.
Det ger möjligheter till anfall som inte alltid inleds med att bollen skickas upp mot Heden.
Med prestigevärvningen May Mahlangu frisk och i matchform kan han och Jakob Johansson dessutom bilda ett bollskickligt innermittfält.
Tobias Hysén på det och Blåvitt vore ett logiskt guldtips.
Men Hysén är shanghaiad, och Lasse Vibe eller sent värvade Malick ”Small Mama” Mané behöver kliva fram som en tydlig målskytt.
Framför allt är 2014 året då Robin Söder måste vara precis så bra som vi trodde att han skulle bli innan Jörgen Lennartsson lät honom trasa sönder vänster knä.
Defensivt är IFK erkänt starka men med spelande ytterbackar och Mahlangu centralt lär brottarfotbollen gå i graven som blåvitt begrepp.
Skulle den behövas kan Mikael Stahre alltid kasta in Emil Salomonsson och Philip Haglund igen.
1. AIK
Sportchefen Björn Wesström har dukat med en av allsvenskans mest spännande trupper.
Upp till tränaren Andreas Alm att fixa guldfesten.
Bortförklaringarnas tid är förbi.
Låt oss börja med AIK:s frågetecken som är snabbt avklarade. Jag tänker på Ibrahim Moros och Alexander Milosevics pendlande prestationskurvor men även ytterbackarna Nisse Johansson och Martin Lorentzson: Inget fel på någon av dem men ska Gnaget utveckla speluppbyggnaden önskas större skicklighet där. Lex Malmö från i fjol, AIK körde oftare fast.
I övrigt håller truppen guldskimrande klass.
Här finns talanger nog att bilda ring på Gothia Cup-discot: Sonko Sundberg, Jönsson Salétros och Eliasson kan ni snart förnamnen på, Sam Lundholm har redan presenterat sig.
Nabil Bahoui har repeterat grunderna till vänster för att AIK ska känna igen sig utan Martin Mutumba. Ihop med Robin Quaison två av seriens hetaste köpobjekt.
Centrallinjen Stamatopoulos–Karlsson–Borges–Goitom är erfaren och klok vilket ger ett tryggt grundspel.
Mixen av spelartyper och åldrar kan knappt bli bättre. Då har jag inte nämnt Kennedy Igboananike och Teteh Bangura (lån till 15 augusti).
Efter placeringar 2-4-2 börjar Andreas Alm få ont om bortförklaringar varför största publiklaget inte kan vinna under hans regim. I år kan Alm möjligen skylla på skador om laget drabbas av det på mittbackssidan (paradoxalt nog tunt där). Eller om Kenny Pavey har råkat riva Friends.
En dålig vår håller inte en gång till, det är ”Detta år, då jävlar” för AIK.
8. HELSINGBORGS IF
Det finns mycket att säga om Helsingborg inför 2014 men en sak kan vi vara överens om: HIF är årets mest svårbedömda lag.
De kan vinna hela skiten, de kan sluta tia.
Titta på startelvan och du blir imponerad. Stommen Hansson–Larsson–Gashi–Lindström vann SM-guld så sent som 2011. Ytterbackarna Krafth och Uronen är spelskickliga och deltagande. Plus Sadiku, Accam, Simovic, Khalili… Helsingborg ser ut som en guldkandidat – om det inte vore för en helvetes massa MEN.
Spelat rasade ihop fjol utan löpare som Alejandro Bedoya och May Mahlangu. Med en mer stationär mittfältstriangel måste Helsingborg få fart på fötterna runtomkring men den ”samhandlingen” har saknats för att låna ett modeord.
Fler men:
Pär Hansson och Sadiku kan mycket väl flytta i sommar, Peter Larsson har svårt att nå högstanivån, Simovic är skadad över premiären och om Khalili återvänder från Saudi står skrivet i stjärnorna när detta skrivs. HIF behöver pengar då transfervinsten på 50 miljoner från 2011 är förbrukade med råge.
Helsingborg är på gott och ont en trupp med starka viljor och omklädningsrummet var på väg att glida ur tränaren Roar Hansens händer i fjol. Eller var konflikterna ett resultat av att han tvärtom kopplade greppet om det?
Rapporter från Sundets pärla talar om en 34-årig Alvaro Santos – allsvenskans smartaste forward? – som bättre tränad än någonsin (!).
Ni hör själva, att sia om var Helsingborg står ger gråa hår.
7. KALMAR FF
Redan i fjol svek publiken Guldfågeln Arena.
Nu ska unga och nya Kalmar få fansen att återvända.
Det är en press att hantera.
Vad händer när stöttepelarna lämnar? Den som söker svaret i historien får backa så långt att det bli irrelevant att dra paralleller. Så ovanligt är det att både tränaren och bärande mittfältaren stannar i ett och samma allsvenskt lag så länge som Nanne Bergstrand (tio år) och Henrik Rydström (tjugo år).
I våras bänkades Rydström men när de unga lagkamraternas prestationer dalade efter några matcher var han tillbaka för att sopa framför egen backlinje igen.
Rollen vårdas nu ömt av Tor Öyvind Hovda, en 24-årig tvåvägsmittfältare med ledaregenskaper och god längd, budgettvärvad från norska andraligalaget Hønefoss av sportchefsbegåvningen Thomas Andersson Borstam.
Under Hans Eklund går Kalmar ifrån Nannes Dortmundinspirerade 4-3-3-återövringsfotboll till ett rakt 4-4-2 med ett funktionellt anfallspar i David Elm och Sebastian Andersson.
På målvaktssidan finns också nytt, Ole Söderberg, medan backlinjen är den samma som släppte in minst antal mål i hela allsvenskan i fjol.
Kalmar tänker klokt i förändringens tidevarv, talangutvecklingen går bättre än någonsin, bröderna Ramhorn känner ni till från U17-VM. Frågetecknet jag sätter är om de många unga spelare som presterade så bra i fjol kan göra det igen när kraven höjs efter en fin fjärdeplats och ändå sjunkande publiksiffror på nybyggd arena.
Och ingen Nanne eller Rydström att hålla i handen.
6.IF ELFSBORG
Efter Jörgen Lennartssons resultatjagande ska Elfsborg hitta tillbaka till att utveckla egna spelet igen.
Kan alla kockar förbli överens hur en sådan soppa bäst tillreds?
Bangura-felköpet, Svensson-kontraktet, Lennartsson-sparkningen, sämsta placeringen på sju år, de blandade insatserna i Europa samt ekonomisk mångmiljonförlust – inte mycket var som vanligt i Elfsborg 2013.
Var står föreningen 2014?
– Det är viktigt att supportrar och sponsorer och alla runt föreningen har tålamod. Det kan bli ett par tuffa år, sa Anders Svensson när jag frågade strax före jul.
Sedan dess har ständige poängspelaren Stefan Ishizaki flyttat till USA, totalt elva spelare är borta från fjolårstruppen i en modig generationsväxling. Tränartrion är spikad och försäsongsresultaten har varit bra mot enkelt motstånd.
Där står fjolårssexan inför årets premiär.
Skrev jag tränartrio? Med Anders Svensson är det en kvartett, plus Stefan Andreasson som en femte stark röst vid sidan av Klas Ingesson (manager), Janne Mian (huvudtränare) och Peter Wettergren (individuell spelarutveckling). Fystränaren Mian har ansvaret på papperet då Ingesson saknar licens och är försvagad av sjukdom medan Wettergren ökat sitt engagemang i svenska landslaget.
Om konstellationen verkligen fungerar kommer Elfsborgs nygamla possession-fotboll centralt (Svensson, Hauger), planbredd (Hult, Larsson) och plandjup (Rohdén) att vinna många poäng. Men brister i båda straffområdena står i vägen för en topplacering.
5. DJURGÅRDENS IF
Börjar bli hög tid att önska ett gammalt mästarlag välkommen tillbaka till allsvensk toppstrid.
Varför inte redan i år.
Tre guld under första hälften av -00-talet. Därefter har det gått tyngre, senaste åren riktigt tungt. Men i fjol visade Per-Mathias Högmo vilka kvaliteter som finns när spelarmaterialet utnyttjas rätt. Inget av topplagen besegrade tabellsjuan Djurgården under 2013.
I år är truppen tyngre (Alexander Faltsetas) och förväntningarna på vad nye tränaren Pelle Olsson ska åstadkomma med all rätt höga.
Olssons Gefle spelade en disciplinerad fotboll som gett många poäng per satsade kronor genom åren. Om (när) Pelle får spelarna i Djurgården att löpa tillbaka på rätt sida, i rätt positioner, kommer lagets skickliga anfallsspelare ges många och goda omställningslägen.
4-4-2 förstås men Olsson är inte så formfast som ryktet säger: När Gefle fick ont om yttrar spelade han med tre anfallare genom att skruva lite på modellen. Det vore spännande att se Erton Fejzullahu, Amadou Jawo och Aleksandr Prijovic på planen samtidigt.
Visst kan Djurgården haka på toppen i år men det lär saknas fart och speed på alltför många fötter för att nå en Europaplats, inte minst då Peter Nymann lämnat.
Men där snabbheten finns, där den finns den med råge. Ni minns Daniel Amarteys älgakliv över planen mot IFK Göteborg i höstas, vilken fin fotbollstalang den grabben är. Han kan gå mycket långt redan under sommarfönstret. En förening som backat 95 miljoner sedan 2008 säljer när bud kommer.
12. IF BROMMAPOJKARNA
Stockholms roligaste fotboll spelas varken på Friends eller Tele 2.
Utan på Grimsta IP.
Dags att börja masa er dit, Stockholmsbor.
2500 åskådare per match är underkänt på alla nivåer. Då är siffran ändå dopad med derbyspel på Tele 2. Bara Syrianska var sämre i allsvenskan i fjol. Det är något BP måste jobba med, hur ser kampanjen ut? Receptet ”rolig fotboll” verkar inte räcka.
Faktum är ett den stora lilla talangfabrikanten i dag har ett representationslag som spelar en offensiv och passningsorienterad 4-3-3-fotboll, Stockholms snabbaste och mest underhållande om man är lagd åt det hållet.
När Serge-Junior Martinsson Ngouali och Jesper Karlström sätter fart på bollen och hittar Mauricio Albornoz i ”nummer tio”-ytan är det absolut sevärt.
I båda riktningar, bör poängteras.
Defensiven är lagets akilleshäl. BP blir ofta överkörda av tunga och välorganiserade motståndare. Flest insläppta mål i allsvenskan efter jumbon Syrianska 2013.
– Men vi kan inte försvara oss kvar i allsvenskan, det kommer inte att gå, säger nye tränaren Stefan Billborn.
BP har därför förstärkt med två forwards där Dardan Rexhepi från Malmö FF varit het under försäsongen. Christian Kouakou från AIK får ses som backup i spetsrollen. Anfall blir bästa försvar på Grimsta i år också.
Bojan Djordjic har lämnat, han tog baskern med sig och tur är väl det för några nya vad kring BP tänker jag inte ingå. Mycket talar nämligen för att de löser kontraktet igen.
11: ÖREBRO SK
En gång föreslog jag att Erik Hamrén borde anställa Peo Ljung som ett ”defensivt hököga” för att få ordning på landslagets försvarsproblem.
Peo tog sig an Örebros bekymmer i stället – som studsade tillbaka till allsvenskan direkt.
21 insläppta mål på 30 matcher. Målvakten Oscar Jansson höll nollan elva gånger. Totalt tillät ÖSK bara 99 avslut mot eget mål i fjol. Normalt ligger siffran mellan 150 och 200 avslut per säsong/lag.
Jag ska inte säga att det är sensationellt bra men det är bra. Och det är inte konstigt.
Peo Ljung är fotbollsidioten som inte missat en italiensk ligamatch sedan frun tvingade iväg honom på smekmånad mitt under brinnande Serie A-spel. Medan kamraterna hade Cruyff och Edström som idoler klistrade Peo upp planscher på Claudio Gentile och Björn Nordqvist.
Som spelare hade han farten och tekniken att bli en vass anfallare men kärleken till fyrbackslinjen gjorde att han förblev högerkanten trogen i över 500 matcher för Helsingborgs IF.
Äh, ni förstår var jag vill komma: ÖSK är tillbaka där de hör hemma och de kommer att försvara platsen väl.
Inför comebacken har backlinjen stärkts med Erik Moberg från Åtvidaberg som tillsammans med veteranen Magnus Wikström bildar ett mittlås av klass. Det håller också innermittfältaren Robert Åhman-Persson från AIK när han väl är fri från knäproblemen. Längst fram i centrallinjen lurar den oberäknelige Shpetim Hasani.
Räkna inte med en ny tredjeplats (som 2010) men den här nykomlingen är för besvärlig för att åka ur igen.
11. MJÄLLBY AIF
Du väljer dina vänner men du väljer inte vem du blir kär i.
Det gäller även kärlek till fotbollsspelare.
Som till Mjällbys Andreas Blomqvist.
I P1:s Allvarligt talat tog P.O. Enquist nyligen ställning till varför vi väljer våra vänner med förnuftet medan det sexuella styr vilka vi blir kära i.
Lite så är det med fotbollsspelare för oss fotbollsidioter. Jag talar alltså inte om kärlek till spelare i favoritlaget.
Plötsligt sitter du på Friends Arena, ser AIK-Mjällby spela 0-0, och går igång på en 21-åring från Karlshamn.
Andreas Blomqvist kommer från Högadals IS som fostrat Lars ”Bambis” Lindqvist och Erton Fejzullahu.
Varför föll jag för Blomqvist? Han är ingen Maradona, Klose eller Schwarz utan en Zico, en nätt liten innermittfältare med fötter som lyder hjärnan. Med fotbollsintelligens och en förmåga att lösa situationer även när tempot skruvas upp. Även om Blomqvist inte är av det material som tar plats i ett riktigt landslag tycker jag att han är så grann.
Överlag behövs det mer kärlek på Listerlandet. Anders Thorstensson fick en halv säsong på sig innan han avrättades med fotbollsskorna på. Om lugnet tillåts lägga sig under Lasse Jacobsson kan Mjällby få ett fint fotbollsår. Patrik Ingelsten som spets i stället för ”Pärlan” Ericsson är taget, outtröttlige mittbacken Gbenga Arokoyo kämpar vidare och bara en sådan sak som att ”Löken” är tillbaka.
Där finns ingen kärlek men jag skulle gärna ha ”Löken” som vän. Alla borde ha en vän som kallas ”Löken”.
9. ÅTVIDABERGS FF
När lag med små resurser år efter år gör bättre resultat än rikare konkurrenter måste man fråga sig:
Hur gör fan de?
I lilla Åtvidaberg är en av förklaringarna sportchefen Mats Karlsson.
Sedan ”Åtvid” kom upp i svensk fotbolls finrum igen har det blivit två raka åttondeplatser. Lika många vinster som förluster och målskillnaden har stannat på plus/minus-noll. Jämnt och fint kan tyckas men det visar varför laget endast når mitten av tabellen – prestationerna är för ojämna.
Varför?
Vänd på det: Åtvidaberg har senaste året sålt klasspelare som Magnus Eriksson, Victor Prodell och Tom Pettersson men löste ändå en allsvenskt mittenplacering i fjol.
En förklaring är att Peter Swärdh fick bättre styrsel på försvarsspelet, en annan att sportchefen Mats Karlsson tycks kunna fynda var som helst. Ofta i Sörmland och norra Småland men Karlsson finner rätt stigar även utanför skogen.
Daniel Sjölund lockades från en ordinarie plats i Djurgården, Mohammed Abubakari hämtades från grekiska Doxa Grama och Ricardo Santos erbjöds att få fart på karriären som avstannat i norska Sogndal.
Till i år valde Falkenbergs skyttekung Victor Sköld Åtvidaberg trots flottare erbjudanden. Mittbacken Månz Karlsson – ”Elake Måns” – ansluter från nedflyttade Öster.
I 19-årige finske U21-landslagsmannen Simon Skrabb har sportchef Karlsson gjort ett litet högerytterfynd från FF Jaro (lån med köpoption).
Tränare Swärdh får gott om alternativ till 4-4-2:an i år också. Det kan räcka hela vägen till en ny åttondeplats.
SvFF:s och Sef:s beslut att dra in Mediaguiden var idiotiskt. Den innehåller telefonnummer till spelare och tränare, och är ett viktigt arbetsverktyg för medierna för att ge allsvenskan en större och bättre bevakning. Det är alltså inte klubbarna som satt stopp, de är ju beroende av publiciteten, utan SvFF och Sef.
Nästa grej är rent häpnadsväckande.
Sportbladets expert på skånska, Stefan Alfelt, uppmärksammar mig på att smartphones och bandspelare inte längre tycks få användas i mixade zonen (där spelarna intervjuas efter varje match).
Sef och TV4 har bestämt följande:
”Övrig media har rätt att precis som tidigare, ställa frågor till spelare, klubbrepresentanter m.fl. på anvisat område, dock utan möjlighet till någon form av ljud– eller audiovisuell upptagning”.
Att banda och filma är alltså bara tillåtet för TV4-gruppen? Om vi inte ber väldigt snällt (betalar?):
”Är mediebolag intresserad av att diskutera ett annat upplägg än det som erbjuds dem hänvisar vi till TV4-Gruppen. Om ytterligare mediepartners tillkommer så kommer att meddelas klubbarna omedelbart.
Direktiv från SEF
Är det så att detta inte efterlevs kommer detta att rapporteras till SEF. SEFs disciplinutskott kommer hantera ärendet och besluta om påföljd. Det är förstås av ytterst vikt att de partners som betalar för sina rättigheter också skall garanteras att de efterlevs”.
Innan ni börjar gnälla på att jag är en gnällig journalist: Den enda anledningen till att vi spelar in intervjuer är för intervjupersonens trygghet. För att aldrig riskera att felcitera. Det tar nämligen längre tid och är krångligare än papper och penna eftersom du måste lyssna igenom citaten efteråt också. Det funkar givetvis med papper och penna, självklart, men risken för misstag och missförstånd ökar. Förlorare skulle bli spelare, fans, medier och i förlängningen svensk fotboll.
Här kan ni läsa hela Sef:s och TV4-Gruppens avtal om medierättigheterna. Nästa fråga, och den är väl egentligen ännu större, är vad som händer med alla som vill göra poddar och webbtv, alla lokaltidningar, svenskafans.com med flera. För Sportbladet lär det inte bli några problem, vi cashar säkert upp till TV4-Gruppen men risken finns att det allsvenska medielandskapet krymper den här säsongen.
Inte direkt det allsvenskan behöver.
16. FALKENBERGS FF
Går det att skriva om Falkenberg utan att nämna…ja ni vet vem?
Vi gör ett försök.
Försäljningen av klubbstugan räddade med nöd och näppe nykomlingens ekonomi i fjol. Egna kapitalet landade till slut på 23 689 kronor plus, samma summa Malmö FF lägger på hårgele åt Simon Thern varje år.
Trots att lagets två kvalitetsspelare – Niclas Eliasson och Viktor Sköld – har lämnat blir det alltså ingen storsatsning.
Hemsidan toppar med följande rubrik i versaler och med utropstecken: ”Stoffe Carlsson tillbaka i FFF igen”.
Stoffe vem?
Skämt åsido, yttern provade lyckan i Bajen i fjol men utan större framgång.
På den nivån är det.
Tibor Joza är en okej försvarare från Häcken, oskolade Goodsway Donyoh lånas från Manchester City, Andrés Thorleifsson är målmaskinen från division tre och Halldor Orri Björnson är islänningen som ska lära veteranen Stefan Rodevåg, vars utvecklingskurva pekat nedåt sedan 2006, allt som är värt att veta om korreograferade målgester.
Om det nu blir några mål att fira.
Själv har jag en journalistbakgrund av förlorade löften. I fjol fick jag ge bort baskern till Bojan Djordjic, jag har nästan kastat ut tv:n från balkongen samt promenerat hem från Kiev. Jag har stått ovanför norra stå i Blåvitt-tröja och ätit upp en rosa skjorta.
Skam den som ger sig. Min lägenhet är i behov av upprustning, och om FFF klarar sig kvar lovar jag att få arslet ur vagnen med följande ”att göra”-lista:
1. Måla de gula tapeterna vita. 2. Installera ett badkar. 3. Montera upp takfläkten.
Nu håller vi tummarna för Henkes gäng.
15. HALMSTADS BK
Huvudprioriteringen inför 2014 är att behålla Andreas Landgren, sa tränaren Jens Gustafsson efter att kontraktet räddats i fjol.
Det lyckades inte.
I stället kom kungen till Halmstad.
Spelaren som ska stadga upp HBK:s mittfält heter King Osei Gyan, är 25 år och ursprungligen från talangfabriken Right to dream i Accra, Ghana. Samma akademi som Häcken har ett samarbete med.
Kung Gyans kommer närmast från Viking i Norge där han inte var helt ordinarie, därför krävdes både provspel och testmatch innan HBK vågade satsa på en spelare som enligt tränare Gustafsson hade ”scoutats oerhört noggrant”.
Nåja, jag förhåller mig sunt skeptisk. Det beror mest på att rollen är så oerhört viktig för just Halmstad som har kvaliteter i backlinje och anfall men ett tunt mittfält.
I fjol lyckades de med nöd och näppe rädda sig kvar via kval mot Gif Sundsvall och frågan är om HBK är bättre i år? Landgren ut, King Gyan må vara ett nollsummespel men Stefan Selakovic har lämnat över kaptensbindeln till Richard Magyar. Även om ”Sella” bara orkade 65 minuter per match i fjol var det viktiga 65 minuter.
Jospeh Baffo ger valmöjligheter i backlinjen men jag är tveksam till om han är bättre än svaga länken Fredrik Liverstam.
Det är svårt att se annat än ny bottenstrid för bästkustens svar på Gefle, det blir kompakt, försvarsinriktat och inlägg på Boman–Baldvinsson på Örjans Vall i år också, men 19-årige vänsterbacken Oliver Silverholt är ju alltid värd entrépengen.
14. GEFLE IF
Alla sagor har ett slut.
Alla sagor har inte ett lyckligt slut.
Tar Gefles slut i år?
För oss med en objektiv inställning till överlevaren i sydnorrland har det aldrig varit mer spännande att följa Gefle IF. Pelle Olsson tog över när föreningen gick upp i allsvenskan 2005 och hans insats som tränare och sportchef – allsvenskans bästemanager genom tiderna? – har blivit närmast mytomspunnen: Trots en av seriens lägsta omsättningar fixade Gefle nio raka kontrakt. Roger Sandberg heter tränaren som ska fixa det tionde och gör han inte det får vi svart på vitt vad Pelle faktiskt betydde.
Lars Lagerbäck har hjälpt till i rekryteringsprocessen kring Sandberg (”Lasse Lava” har länge haft ett gott öga till föreningen och är vän med ordföranden) och valet föll alltså på den före detta Hammarby- och BP-tränaren.
”Omtyckt”, ”kunnig” och ”skärpt” lyder omdömena från tidigare uppdragsgivare men några direkta resultat har han inte gjort.
Roger Sandberg tar dessutom över ett lag som blivit av med förstemålvakten, starkaste mittfältaren, bästa anfallaren och Mikael Dahlberg.
In kommer en småslö Dioh Williams och en småfet Anders Bååth, okej spelare men inget extra hittills.
Det är sagt att Gefle ska bli mer offensiva och det låter kanske bra men för samtidigt tankarna till glade dansken Ole Mörk och hans fruktlösa försök att trotsa naturlagarna på Vångavallen.
Det gör ont att säga det, vi gillar ju Gefle, men förr eller senare tar alla sagor slut – gör den här det redan i år?
13. IFK NORRKÖPING
Med två spelare i U17-VM samt Kristoffer Olssons och Muamer Tankovics framgångar i England börjar IDK Norrköping bli en högintressant talangfabrik.
Deras allsvenska lag är inte lika spännande.
Olsson och Tankovic är födda -95 och lämnade IFK som ungdomsproffs för Arsenal respektive Fulham. Under våren har de representerat Sveriges U21- respektive A-landslag, precis som Christoffer Nyman som fortfarande är kvar i kamratföreningen. På Nymans 22-åriga anfallsaxlar vilar ett tungt ansvar då ”Snoka” tappade Gunnar Heidar Thorvaldsson och Imad Khalili fjol.
Problem med målskyttet har varit trenden under försäsongen där varken Nyman, Emir Kujovic eller Isaac Thelin lyckats något vidare. Ingen av dem har nått över tio mål under en allsvensk säsong enligt statistiken.
Tränaren Janne Andersson har kastats mellan hopp och förtvivlan. Så här lät det inför svenska cupen-premiären mot Gais i början av mars:
– Vi är långt framme och väl förberedda. Spelarna känner varandra nu.
90 minuter och en 0-1-förlust senare suckade ”Party-Janne”:
– Vi är inte helt samspelta.
Oro i leden, alltså. Utöver anfallsförlusterna har högermittfältaren Martin Smedberg Dalence flyttat hem till Göteborg vilket stör Anderssons spelfilosofi där hög aggressivitet, spelvändningar och sårande inlägg är fundament.
Andreas Johansson och Lars Krogh Gerson må vara allsvenskans löpstarkaste tvåvägsinnermittfält men de kan få en ovanligt jobbig säsong.
I båda riktningar.
Upptaktsträffen.
Du charmiga, du usla.
SvFF och Sef hade utan att informera gemensamt beslutat att dra in det för oss journalister så värdefulla arbetsredskapet Mediaguiden som alltid har delats ut på upptaktsträffen (innehåller telefonnummer till tränare och spelare). I stället för att SvFF/Sef fixar detta centralt ska uppskattningsvis hundra medieföretag nu kontakta 16 klubbar. Dessa 16 klubbar får sedan skicka ut telelistor till uppskattningsvis hundra medieföretag. Det blir krångligt bortom allt förstånd för alla inblandade, och slår negativt även mot SvFF och Sef. För det handlar alltså inte om att klubbarna motsätter sig att dela ut kontaktuppgifter.
Charmigt? Nä. Uselt? Ja.
Hur skötte sig tränarna på scenen?
Jodå, de var charmigare:
Åge Hareide, Malmö FF
Bästa citat: Under norska cupfinalen förstod jag hur narkomanerna har det. Efteråt sa jag till min fru att jag måste tillbaka till fotbollen.
Intressantaste citat: Vi måste bli mer cyniska internationellt. Vissa spelare kan inte göra de misstag de gör i allsvenskan. Om vi blir rakare i vårt spel blir det mindre ytor för motståndarna när vi gör misstag.
Kommentar: Ett proffs. Avslappnad och intresserad. Hareide förklarade snabbt vem han är, var hans lag står för och vad de vill åstadkomma.
Betyg: L L L L.
Andreas Alm, AIK
Bästa citat: Det är alltid skönt att vara på arbetsplatsen före materialaren. Det är en liten seger.
Intressantaste citat: Jag har inte haft möjlighet att göra det men från hela mitt hjärta och AIK:s hjärta vill jag tacka för det stöd vi fått efter Ivan. Vissa saker är inte säsongsbundna.
Kommentar: Efter att klubbens marknadsavdelning ägnat försäsongen åt att förminska motståndarna valde tränaren att på eget initiativ framför ett tack till de konkurrenter som stöttade AIK i samband med Ivan Turinas tragiska bortgång i fjol.
Betyg: L L L.
Mikael Stahre, IFK Göteborg
Bästa citat: Vi har inte pratat om att vi ska bli mjukare utan om att fortsätta göra det vi är bra på.
Intressantaste citat: All respekt åt Kim.
Kommentar: …Kim det är Kim Bergstrand det, som efter att Sirius hade slagit ut IFK Göteborg ur svenska cupen menade att allsvenska lag är primitiva. Stahre köpte analysen för den aktuella matchen och pratade sedan mest om ett kompakt och välorganiserat försvarsspel.
Betyg: L L.
Roar Hansen, Helsingborg
Bästa citat: Vinner vi med 1-0 kommer det altid fram någon efteråt och undrar varför vi inte vann med tre-fyra noll i stället. Det är kravbilden i HIF.
Intressantaste citat: Jag är så trött på att prata om förra året. Och man tar alltid fram det negativa, inte varför vi gjorde flest mål eller spelade så fantastisk fotboll.
Kommentar: Fräste ifrån redan efter första frågan (se ovan). Uppenbarligen har Hansen inte riktigt bearbetat det där fjolåret ändå. Det klär honom inte att vara bitter efter bara en allsvensk säsong. Kanske hade han bara en dålig förmiddag.
Betyg: L.
Hans Eklund, Kalmar
Bästa citat: Det känns som att Nanne Bergstrand är efter mig hela tiden. Han står väl här bakom skynket också.
Intressantaste citat: Kalmar FF gick inte fram med så mycket folk i fjol. Där tror jag att vi kommer att se en skillnad i år.
Kommentar: En stark debut. Växlade mellan att bjuda på humor, finess och givande insikter om Kalmar och den fotboll de ska spela i år.
Betyg: L L L.
Anders Svensson, Elfsborg
Bästa citat: Vi ska framför allt spela en bättre fotboll än de två senaste åren. Inte fokusera så mycket på motståndarens styrkor utan på hur vi själva ska anfalla.
Intressantaste citat: Viktor Prodell har imponerat oerhört på bara några träningar.
Kommentar: I stället för någon av Elfsborgs tre tränare hade arrangören beordrat mittfältare Svensson att komma upp på scen. Väl där var han den som lät mest som en tränare av allihopa. På gott och ont.
Betyg: L L L.
Pelle Olsson, Djurgården
Bästa citat: Just nu är backspelarna fler eftersom alla forwards är skadade. Så vi har löst det på det sättet (på en fråga om det är för många anfallare kontra försvarsspelare i truppen).
Intressantaste citat: –.
Kommentar: Jag missade tyvärr större delen av Pelles anförande men det verkar å andra sidan inte ha varit något som gick genom bruset. Däremot har vi en intressant diskussion med den nye Dif-tränaren i vår allsvenska podd 51%Fotboll.
Betyg: L L.
Henrik Larsson, Falkenberg
Bästa citat: En lång passning är inte en ful passning i min bok.
Intressantaste citat: Vi ska inte be om ursäkt för att vi är allsvenskan utan tro på vårt spel och göra det på vårt sätt.
Kommentar: Henke lät oss förstå hur han jobbar med den mentala aspekten i Falkenberg: Han vill skapa en tro bland spelarna att de ska kunna försätta berg. Larsson har utvecklat sin kommunikativa sida men bjuder inte på ett korn extra.
Betyg: L L.
Janne Andersson, IFK Norrköping
Bästa citat: Andreas Johansson är vårt stora hot. Han gjorde fyra mål i fjol, det vete fan hur det gick till.
Intressantaste citat: Vi fick inte ut så många assist av Martin Smedberg Dalence eftersom motståndarna klev högre på honom förra året. Nu har vi ersatt honom med en snabb Martin förhoppningsvis (islänningen Arnór Ingvi Traustason).
Kommentar: Ge ”Party-Janne” en scen och en mick och han levererar. Dock får detta betraktas som ett av hans blekare framträdanden genom åren. Står ändå stark i konkurrensen.
Betyg: L L L.
Övriga tränare intervjuades tyvärr inte på scen vilket var ännu en klar miss från arrangörernas (SvFF/Sef/ C More) sida.
Det innebar bland annat att Örebros Peo Ljung aldrig fick chansen att spela ut sitt register. Det är en sång- och dansman som på sikt skulle kunna fylla Nanne Bergstrands rosa kavaj. Nu var det var ingen som gjorde det i år.
Det är nästan så man får lösa entrén till superettans upptaktsträff bara av den anledningen.
Vid en hastigt sammankallad pressträff efter ishockeymatchen AIK-Västerås i söndags berättade justitieminister Beatrice Ask (M) att regeringen nu ska utreda ”ett maskeringsförbud i samband med idrottsarrangemang”.
Det är vad man skulle kunna kalla en kovändning av justitieministern.
För ganska exakt ett år sedan – efter att maskerade AIK-supportrar tågat genom Borås – var Ask inte beredd att tillsätta någon utredning, hon trodde inte på ett förbud:
– Det är en komplicerad fråga rent lagtextligt och det är svårt att veta hur man ska få det tydligare. När är man maskerad? I dag är huvtröjor och andra klädstilar populära. Det blir avgränsningsproblem som är besvärliga, sa Ask då.
Vad fick henne att ändra sig? Är det kanske ett tecken på den så kallade trianguleringen inom svensk politik, alltså att block och partier försöker lägga beslag på varandras förslag?
Tre veckor tidigare hade nämligen Morgan Johansson, Socialdemokraternas krimalpolitiske talesperson, krävt just ett maskeringsförbud:
– Inom idrotten finns ett antal exempel på att personer maskerar sig när de ska begå brott, som att tända bengaliska eldar eller bråka. Det borde vara förbjudet för dem att dra på sig en mask innan de skrider till verket, sa Morgan Johansson i början av mars i år.
Tre veckor senare kallar så Ask till sin presskonferens och berättar att nu ska det minsann göras en utredning om maskeringsförbud (trots att en sådan utredning redan är gjord av före detta huliganutredaren Björn Eriksson).
Triangulering completed.
Men ett enskilt exempel bevisar ingenting, låt oss därför backa till debatten om polisnotorna.
29 november 2012 skriver Socialdemokraterna Ylva Johansson och Morgan Johansson på SvD:s debattsida om de omdiskuterade polisnotor som regeringen och Beatrice Ask länge försvarat:
”Regeringen måste nu komma ur sin passivitet och genomföra utredningens förslag om att likställa idrotts-AB med andra ideella föreningar inom sporten. Låt klubbarna ta ansvaret för säkerheten inne på arenorna så får polisen ta ansvaret utanför, utan att lägga över notan på idrotten”, skiver Johansson & Johansson.
Tre veckor senare, 17 december 2012, berättar Beatrice Ask att hon gett före detta ordföranden i Högsta Domstolen, Bo Svensson, i uppdrag att utreda polisnotorna. Även här finns sedan tidigare Björn Erikssons utredning som föreslagit att polisnotorna ska avskaffas. Men Ask vill se en ny utredning med motiveringen:
– Det är rimligt att den som anordnar en kommersiell tillställning som medför sådana ordningsstörningar att det finns behov av polisbevakning står för åtminstone en del av kostnaderna.
Bo Svenssons utredning kommer fram till ungefär samma slutsats som Ask gett uttryck för, att notorna bör halveras. Men den kritiseras hårt av bland annat Morgan Johansson (S) i maj 2013:
– Läser jag utredarens förslag rätt så har han också ett förslag om att också klubbar som är ideella föreningar kan få betala polisens kostnader för bevakning av evenemang. Då har vi privatiserat en uppgift som samhället ska svara för.
10 september 2013 backar Beatrice Ask och regeringen helt från sin ursprungliga inställning och avskaffar polisnotorna en gång för alla.
En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, tre gånger är en trend. Finns det månne en trianguleringstrend också?
Jodå.
I helgen kunde ni läsa i Sportbladet att Fredrik Reinfeldt och regeringen ställer sig bakom Svenska Fotbollförbundets ansökan om att arrangera EM-matcher 2020. Statsministerns presstjänst kontaktade Sportbladet under fredagseftermiddagen, och direkt efter att regeringsplanet tagit mark efter toppmötet i Bryssel uttalade Reinfeldt sitt stöd för SvFF:s EM-ansökan.
Jag funderade mycket på det där: Varför var det så bråttom att få ut budskapet innan förbundets årsmöte dagen därpå?
Jo, det visade sig att SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson under fredagsmorgonen fått ett brev av Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén, skrivet ihop med oppositionsråden i Solna och Stockholm, där de beskrev hur de stöttade ansökan om EM 2020.
Några timmar senare hade Reinfeldt så samlat regeringen och formulerat deras uttalade stöd för en EM-satsning, Sportbladet kontaktades för en exklusiv intervju som fick bra exponering i papper och på nät.
Därmed bör vi kunna enas om att trianguleringen inom svensk politik definitivt har nått idrottens värld.
Det är bara att lyfta på kepsen för årets sensation i svensk fotboll så här långt. Sirius, som var i kvartsfinal i svenska cupen redan i fjol som division I-lag, är nu i semifinal som superettan-lag efter 1-0 borta mot IFK Göteborg i kvarten. Vi talar om ett gäng som inte förlorat en tävlingsmatch på över ett år.
”Det var den så kallade busskön”, sa vd:n Ola Andersson om hörnvarianten som gav matchens enda mål.
…tänk då var Sirius hade varit om jag, Bank & Niva fått ta över föreningen vilket var på tapeten efter att vi röjt Jens T Andersson ur vägen 2009?
Are you Sirius?
Absolut.
Blåvitt har nu släppt in tre raka mål efter inlägg/hörna med passivt försvarsspel som följd, och kanske är det mittback Gustav Svensson ska användas som? Hemvändaren presenterades klar för fyra år under pausvilan och berättade i intervjun med SVT att han har spelat mittback med framgång senaste halvåret i Ukraina. Sett till dagens insats hade IFK behövt honom både som mittback och mittfältare.
…och anfallare.
Jämfört med förra veckans match mot Gif Sundsvall – där Blåvitts kanter fungerade – var dagens speluppbyggnad idéfattig. Personligen kan jag inte riktigt förstå varför Emil Salomonsson startade som högerback när Adam Johansson finns som ett mer spelskickligt alternativ. Då blir det primitivt, som Sirius tränare Kim Bergstrand påpekade.
Med Philip Haglund på mittfältet faller IFK snabbt tillbaka i fjolårets brottarfotboll. Det bör se annorlunda ut när May Mahlangu är i matchslag.
Nyförvärvet Malick Mané gjorde ett piggt inhopp men är defintivt inte någon ny Tobias Hysén. Mikael Stahre måste få fart på spelet runt anfallarna för att Hysén ska kunna ersättas.
Göteborg har tydliga problem men Sirius är utan tvekan ett rejält fotbollslag. Kanske fanns där en mental aspekt också, att den här matchen betydde mer för Sirius än Blåvitt, vi får se.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Elfsborg och Häcken var en jämn match men det var som att luften gick ur bortalaget när Moestafa El Kabir stukade foten och bars ut på bår med stora smärtor. Det var två skickliga lag som försökte spela fotboll utan att vara skickliga nog att lyckas med sista passningarna. Till slut fick matchens flitigaste löpare Marcus Rohdén utdelning när han löpte in i straffområdet och styrde Niklas Hults exakta inlägg i mål.
Anders Svensson testades i en mer offensiv roll på mittfältet och var briljant i stort sett varje gång han rörde bollen. Tyvärr för Elfsborgs skull kom han inte med i spelet lika ofta som när han styr från en mer tillbakadragen mittfältsposition.
Elfsborg kan nog bli lite bättre än jag har tippat i årets allsvenska, framför allt om de får fart på Viktor Prodell, det är nämligen ett lag som har sina problem i straffområdena. I dag hann Prodell inte visa särskilt mycket under det korta inhoppet.
Häcken var en klar besvikelse men min tro på Hisingslaget är orubblig. De kommer tillbaka. Dock inte i årets svenska cupen.