Att Rikard Norling till slut fick lämna kommer inte som någon större överraskning om man följt hur snacket gått.

Däremot blev jag förvånad över att VD:n Charlie Granfelt offras. Den enda anledning jag kan ana är att styrelsen vill blidka fansen som valt att ta Norlings parti. I och för sig är ekonomin åt skogen vilket faller på VD:s ansvar, men som det påpekas i senaste delårsrapporten läggs skulden på uteblivna sportsliga resultat (publikintäktsbortfall) snarare än ökade kostnader. Det ska bli spännande att höra styrelsens motivering.

Att Norling ersätts med den helt oprövade Mikael Stahre är inte heller överraskande om man ser till vad som sagts och läckt ut, däremot märkligt och fortfarande återstår frågan varför? Min slutsats är att det ligger väldigt mycket sanning i maktkampen mellan Norling och sportchefen Ola Andersson. Andersson vann och har anställt en marionett som blir ansiktet utåt för klubbens satsning på yngre spelare. För jag antar att det är sportchefens jobb att rekrytera tränare och styrelsens att utse VD?

AIK:s agerande i dag innebär inte att turbulensen kring klubben minskar, tvärtom. Det ska bli intressant att se vilket stöd styrelsen, sportchefen och den nye chefstränaren har vid några inledande förluster 2009. Utrymmet för misstag är ytterst begränsat.

Hur man än vänder och vrider på det har styrelsen skött tränarfrågan amatörmässigt. Uppgifter om att Norling skulle sparkas och att Stahre skulle ta över läckte ut redan i början av augusti – dagens händelseutveckling visar att konkurrentens uppgifter var korrekta och att beslutet fattades redan då. Ett beslut som ställde till förvirring och förstörde delar av årets säsong och därmed, indirekt, bäddade för det dåliga ekonomiska resultatet. En kompetent styrelse hade aldrig försatt sig i den situationen, men lösningen blev att sparka två av sina tyngsta anställda.

Guldfirandets roligaste text läser jag faktiskt hos konkurrenten. Det är en liten notis apropå vad Henrik Rydström sa i TV4:s direktsändning om att Pontus Wernbloom gjort med SM-pokalen (jag behöver kanske inte påminna…).
Wernbloom kommenterar det hela med ett hemlighetsfullt garv och konkurrentens lilla notis avslutas med att förbundets generalsekreterare Sune Hellströmer uttalar sig:
– Jag har svårt att förstå varför de säger sådana saker, muttrar Hellströmer och det samtalet hade man onekligen velat höra.

…för övrigt har konkurrenten en underbar bild där Petter Wastå ger champagne till en häst och Rydström lyfter en get med en cigarr i mungipan med Elm sprejar guldfärg på ett annan stackars get, humor.

Så här gick det när Sveriges sportjournalister tippade allsvenskan. Bara att ta nya tag till nästa säsong.

…själv överskattade jag framför allt AIK, Djurgården och Norrköping, hade Kalmar fyra samt underskattade Örebro och…som vanligt…Gais. Så här såg min tabell ut i april.

Örebro är den största överraskningen i årets allsvenska, trodde aldrig deras offensiva satsning skulle hålla, men ÖSK har gjort en beundransvärd säsong och den där finländaren som till slut anställdes, Sixten Boström, som man först undrade om han kom från Mars eller Pluto, har varit genialisk i det tysta.

Kalmars SM-guld – analysen gjorde jag förra veckan – är framför allt en underbar knäpp på näsan på de dryga storklubbarna – jag tänker på AIK, Malmö, Djurgården och i viss mån Hammarby och Helsingborg – som samtliga tappat fotfästet med stängda träningar och omklädningsrum, hemliga telefonlistor, onödigt otrevliga översittatarattityder från klubbföreträdare.
Kalmar visade att man inte behöver krångla till saker mer än nödvändigt och jag hoppas att det inte är någon slump att allsvenskans tre öppnaste toppklubbar slutar etta, tvåa (Elfsborg) och trea (Blåvitt).

Kommande veckor blir intressanta, framför allt i Malmö, Djurgården och AIK. Rikard Norlings öde ska avgöras, precis som Siggi Jónsons/Paul Lindholms. I MFF – plockas Patrik Andersson in i organisationen och vad händer med herrar Madsen & Borg? Jag är inte säker på att sista ordet är sagt där, även om svaret kan komma att dröja ett tag.

Ljungskile har fortfarande chansen att klara sig kvar och nu när racet står mot Brommapojkarna i stället för Gif Sundsvall, då hoppas jag att LSK klarar det.

Ni har efterlyst diskussionen, nu fick ni den, vad säger ni? Var det rätt att ta upp fotbollsjournalistik till diskussion i Laul Calling och göra en internationell jämförelse – eller skiter ni riktigt fotbollsintresserade egentligen i det?

Fick börja dagen med att hitta nån jävel med domkraft och när de givna alternativen föll bort klev Aftonbladets fotograf Jimmy Wixtröm fram. Domkraft, fälgkors och några minuter senare var saken klar – nu har Vesslan åtminstone ett vinterdäck. Resten byter vi någon annan dag. Jimmy Wixtröm – en svensk hjälte.

Storyn om att Helsingborg betalade en afrikansk klubbpresident 220 000 euro i cash för Adama Tamboura är oslagbar. Skatteverket upptaxerar Tamboura med 422 353 kronor (innebär att han ska betala ytterligare 191 169 kronor i skatt). De 422 353 kronorna fick Tamboura av klubbpresidenten vilket uppdagades eftersom denne man fastnade i tullen på Nice flygplats. Jag upprepar…en oslagbar story som Kanien grävt fram.

Helsingborg – det nya Blåvitt? Nä, så illa är det inte, men försöket med att hävda att Rob Jansen inte är Henrik Larssons agent för att spara någon miljon lurar i alla fall inte mig.

Veckans Laul Calling ser ni här, nu ska jag ta helg.

Efter en hektisk dag med inspelning av Laul Calling vandrar jag ut till Vesslan, lägger i ettan, upp med kopplingen, lite gas, ratten åt babord och ut från P-fickan. Skump, gump, skak, brak. Jag har fått mitt livs första, historiska punktering.

Har jag en domkraft? Nej.
Har jag andra verktyg som behövs till att byta ett däck? Nej.
Har jag en försäkring som täcker sådant här? Nej.

Fredag blir en rolig dag. Men Fitness Henke Larssons-avslöjande var bra. Fitness som dyker upp i fredagens Laul Calling. Missa inte det, så byter jag däcket så länge.

…apropå Fitness knäcker han den här killen alla dagar i veckan.

Vem som punkterade mitt däck medan bilen stod parkerad? Jag har fyra kandidater:

– Gråskallen.
– Madsen.
– Zlatan.
– Han på Resia.

Såg ni någon av dem stryka omkring på Östermalm torsdag eftermiddag, ge mig ett mejl.

”Stackars” Olof Mellberg är väl fel beskrivning när vi snackar om en snubbe som precis imponerat i 90 minuter i Champions League för Juventus som vann med 2-0 borta mot Real Madrid…men det här med högerback har blivit som en envis infektion för den gamle mittbacken. Först högerback i landslaget i många år under tysta protester. Sedan högerback till och från i Aston Villa, och nu alltså högerback i Juventus. Men som jag varit inne på tidigare…Mellberg lär inte ta en ordinarie mittbacksplats i Juve och det är bättre att lira högerback än att inte lira alls.

…även om just ytterback är den absolut tråkigaste positionen som finns på en fotbollsplan. Jag har spelat på samtliga positioner och ytterback är fan inte kul. Dessutom är det svårare än det ser ut och man får massa oförtjänt kritik hela tiden. Då är det till och med roligare att stå i mål.

Men, återigen, Mellberg är nog gladare än till exempel Kim Källström som fick nöja sig med ett kortare inhopp när Lyon slog Steua B med 2-0. Källström spelar knappast i Lyon i februari om inte situationen förändras snabbt. Möjligen ger han det säsongen ut eftersom det inte är mästerskapsår.

AIK Fotboll AB gör en förlust på knappa sex miljoner kronor perioden januari till september. Årsresultatet lär hamna, gissningsvis, kring tio miljoner back. Lite hårdvinklat kan man säga att Rikard Norling alternativt Ola Andersson får skulden om man läser delårsrapporten:

”AIK gör en stor satsning relativt sett till övriga lag i allsvenskan. Med det följer högt satta sportsliga mål, som för 2008 var att delta i toppstriden och lägst hamna på fjärde plats i allsvenskan. Både kostnader och intäkter har i budgeten dimensionerats efter detta ingångsvärde. Avvikelserna utgörs främst av uteblivna intäkter, publiksnittet budgeterades för de första nio månaderna till 19 250 åskådare/match och utfallet blev 17 334. Avvikelserna har uppstått som en följd av det sportsliga resultatet, det vikande publikintresset vilket delvis är en direkt följd av det sportsliga resultatet men också en generell trend för samtliga lag i allsvenskan samt som ett resultat av rådande lågkonjunktur. Ökade kostnader utgör en mindre omfattning av avvikelsen och avser kostnaden för sporten samt extra ordinära kostnader”.

När halvårsrapporten presenterades hade bolaget fortfarande hopp och en målsättning om ”lönsam tillväxt” vilket inte kan sägas varit någon vidare prognos…tre månader senare konstateras följande:

”Resultatet för året kommer att bli negativt. Ett antal åtgärder har vidtagits för att öka intäkterna och minska kostnaderna för att återställa lönsam tillväxt. Styrelsen och ledningen kommer att presentera dessa åtgärder vid ett eller flera informationstillfällen under november månad”.

Jag är ingen ekonom men AIK är ett bolag som inte går speciellt bra just nu.

Hittar också en intressant detalj från Malmö FF:s medlemsmöte där VD:n Pelle Svensson bland annat presenterade framtidens målsättningar. Jag noterar följande mål, infon har jag lånat från svenskafans.com:

* Nöjd kund: 75% nöjda, (man skall göra undersökningar för att kolla nöjdheten hos medlemmar, sponsorer, etc).
* Anställda: 90% nöjda.
* Media: 80% nöjda.

MFF:s målsättning är alltså att 75 procent av kunderna, 90 procent av de anställda och 80 procent av media ska vara nöjda. Borde inte målsättningen vara 100 procent? Eller kalkylerar man med ett bortfall per automatik i och med att herrar Madsen & Borg blir kvar?

…och deras presidentval, men den här gången engagerade det i alla fall på ett sällan skådat sätt. Jag hittade precis Niva djupt försjunken framför Obamas klassiska segertal som ni ser på den här länken. Säga vad man vill om Obama och hans politik, men alla gånger Obama framför McCain. Spana in talet om ni inte gjort det redan, en klassiker.

Ligger en tät dimma över Stockholm i dag, och eftersom alla fotbollsmatcher i kväll går på Viasat Motor eller liknande rekommenderar jag er återigen att hyra The Mist, Stephen Kings senaste rysare. Ett av filmhistoriens bästa slut.

Höll mig vaken till tre i natt, då pekade alla prognoser i rätt riktning och jag somnade tryggt. Började valvakan på Kanal 5 men det var på tok för gapigt, bytte över till TV4 som var helt okej men ointressanta gäster och fastnade till slut framför SVT. Aningen segt men Sören och Bo-Inge är män att hålla i när det blåser.

Ett av ämnena i fredagens Laul Calling är fotbollsjournalistik. Vi analyserar framför allt utländska fotbollstidningar och har besökt Gazzetta dello sports redaktion och sätter Sportbladet i ett internationellt perspektiv.

Till detta annordnas ett telefonväkteri där ni kan ringa in och framföra frågor och synpunkter om Sportbladet och annan svensk fotbollsmedia direkt till oss i studion. Ungefär det ni brukar skriva i kommentarerna här på bloggen, fast nu diskuterar ni med oss i telefon.

Numret som gäller är 08-5000 72 90 och ring mellan 12 och 13 i morgon torsdag. Programmet sänds från fredag klockan tolv men inspelningen sker i morgon torsdag.

Lite ironiskt att svenske domaren Martin Hansson missade två klara hands i straffområdet mellan Liverpool och Atlético Madrid i kväll. Hansson har ju redan varit snett på det ett par gånger i årets allsvenska. Å andra sidan, straff för hands i de lägena borde aldrig dömas. Men eftersom handsregeln är omöjlig att förstå sig på vet man aldrig hur det blir.

…i stället, på övertid, blåste Hansson en straff som var helt uppåt väggarna…såg det ut som…nu var det i och för sig assisterande domaren Stefan Wittberg som tog beslutet, men ändå. Lasse Anrells nästa söndagskrönika är redan klar.

…Hansson, som efter sin miss mot Ljungskile, vägrade uttala sig för Sportbladet:
– Jag pratar inte med er förrän Lasse Anrell har lugnat ner sig, sa Hansson till vår reporter och det kan man ju tycka är lite larvigt. Jag gissar att Hansson därmed blir tvungen att bojkotta en hel del spanska journalister också. I alla fall om han får för sig sig att läsa morgondagens Madrid-tidningar.

Jag kanske inbillar mig men…hamnar inte svenska domare jävligt ofta i blåsväder internationellt? Vad säger domarbasen Bosse Karlsson?

Annars gillade jag Maxi Rodriguez lätta chipp med vänstern förbi Jamie Carragher, lät bollen studsa, kollade klockan och pang – högern i bortre. Klass.

Övrigt från Champions League: 0-3 för PSV mot gruppjumbon Marseille och Andreas Isaksson har nu släppt in nio mål. Bara Basel är värre.

Svenskmötet mellan Rosenbergs Werder Bremen och Nilssons Panathinaikos, båda spelade, slutade överraskande med bortaseger för Nilsson med 3-0. Zlatans Inter fick samtidigt bara oavgjort mot det där cypriotiska gänget och grupp B är plötsligt ett getingbo.

Nu ska här värmas minibaguetter som ska fyllas med ost, sedan vågrätt läge i soffan och ögonen öppna till dem stängs framför USA-valet.

Apropå republikaner som jag var inne på tidigare…slängde ett getöga på Debatt förut och där satt demokraterna på ena sidan och en klase republikaner på andra varav en påminde om Siewert Öholm – kan det ha varit han? Och är han i så fall republikan?

En sista grej om domardebaclet. Kan denne SVT text tv-skribent möjligen vara hammarbyare eller har han något personligt emot Hansson…?

”I 94:e minuten hoppade Steven Gerrard in i en Atlético-spelare. Hansson, som bjöd AIK på en ofattbar straff mot Bajen, missade en solklar straff för IFK Norrköping mot Ljungskile och bjöd Gais på en märklig straff mot Ljungskile, dömde en oerhört tveksam straff”.

…låter ju mer som en Anrell-krönika än sidan 304 på SVT text tv. En klassiker.