Guldstriden lever, det går inte att påstå annat, men det går heller inte att påstå annat än att om Kalmar skulle missa detta…då har de slarvat bort guldet. De har pokalen på ett par ollons avstånd. Tegelsten, Vingelben, eller Patrik Ingelsten som han heter…kära ben har många namn…imponerar stort när han under sista kvarten i ett så viktigt läge kliver fram och hänger två.

…eller hänger och hänger…det första var ett slumpmål…men när det gäller skyttekungar är det svårt att prata bort mål som slumpmål.

I den andra matchen, den som gör att guldstriden fortfarande lever, bjöd Djurgårdens forward Mikael Dahlberg – återigen mittback – James Keene på friläget som gav Elfsborg matchens enda mål. Sådant som händer när man experimenterar med spelare på ovana positioner men Djurgården har inget att spela för, så det hade tränarna råd med.

…eller nja, de har ju Sportbladets ”bäst-i-stan”-pokal förstås.

Starkt – men inte oväntat – av Elfsborg att resa sig efter kölhalningen mot Blåvitt i söndags. Blåvitt som bara fick en poäng mot Trelleborg. Inget ont om Trelleborg, absolut inte, men samma fokus och inställning som mot Elfsborg hade gett tre nya poäng.

På Canal+ nyss: mr Svensk Fotboll intervjuade matchhjälten Keene. Jag säger ju det, han dyker upp överallt den mannern. Satt han inte med under Debatt också?

Som sagt; Kalmar ska inte kunna tappa det här, men försprånget är för litet för att upplösningen ska kännas avslagen. Jag tycker tvärtom att det känns riktigt intressant. Jag brinner.

Det enda rätta och riktiga att göra i det läge Kalmar befinner sig: att fortsätta göra allt på samma som sätt som man gjort under säsongen. Inte stänga till, inte resa bort, inte blåsa upp, inte avdramatisera, utan bara köra på som vanligt och luta sig mot vetskapen att man är jävligt bra.

…men Kalmar vore naturligtvis inte Kalmar om de inte redan bestämt sig för att göra precis exakt just så.

Jag redan tipsat om Birros kommentarer om Debatt, här har ni Nyström och Leman och Orrenius på konkurrenten. Även Gatu skriver om det, och Ledstjärnan så klart. I och med det har de flesta sagt sitt i en diskussion som helt klart berör, det är nog alla överens om, sedan går åsikterna i sär, precis som det ska vara.

Nu ska jag försöka koncentrera mig på mitt jobb ett tag.

Om ni undrar vad jag hade för tröja på mig i Debatt så gick jag dit i en vanlig mörkblå t-shirt, men den hade en logga som inte accepterades. Det stod Replay ungefär vid hjärtat och det gick inte för sig. Någon i redaktionen sprang och hämtade andra t-shirts – jag fick att välja på en blå, tajt jävel och en större turkosfärgad modell. Den turkosa var till och med under min nivå, även om Ledstjärnan flinade gott och tyckte jag skulle välja den. Men turkos, nä, då fick det hellre bli ett korvskinn.

…Patrik Sjöbergs tröjreklam släpptes däremot igenom men det är klart…jag har ju en bit kvar till 2.42.

Jag vet inte om vi kom så långt i debatten egentligen – min huvudpoäng är att sportjournalistiken har blivit klart bättre jämfört med om du går bakåt i tiden.

Att de aktiva reagerar på att den blivit bättre – eller tuffare i mening mer granskande och ifrågasättande – är naturligt. Tidigare kunde idrottsmakthavare och aktiva oftare gömma sig bakom ”inga kommentarer” eller utnyttja vänskapsband med sportjournalister när det brände till om något, i dag är detta på många områden utrotat. Att det nu finns en debatt, och att journalister och aktiva har olika åsikter är i grund och botten ett sundhetstecken – vi ska inte tycka samma om saker och ting.

När det gäller rubriksättning och hårdvinklingar som Tregaros artiklel syftade på är min bedömning att det ser ut som det alltid gjort i kvällspressen – vi är trea på bollen. Vi kommer ut efter TV-matchens eftersnack, efter morgontidningarna, då handlar det om att plocka upp en ny infallsvinkel eller ett nytt uttalande och vinkla på det.
– Ja men det var ju inte det viktigaste jag hade att säga? undrar idrottaren/förbundskaptenen förvånat dagen efter.
– Nä, men det var det mest intressanta som inte redan är sagt i radio, tv eller morgontidningarna.

Så går det till – men det är alltså inget nytt.

…det som är nytt är att innan sportbilagornas tid gjorde kvällstidningarna typ fem-tio sidor sport varje dag – nu görs 16-32 sidor varje dag. Procentuellt var de hårda vinklarna betydligt fler förr om åren. I dagens Sportbladet räknade jag till exempel till en rubrik av 37 som kan anses hårt dragen – att Bengt-Åke Gustafsson RASADE mot vadetnuvar. Å andra sidan var det precis det han gjorde, B-Å var fly förbannad på någon hockeyklubb.

De här 16-32 sidorna innehåller alltså, förutom enstaka hårdvinklade artiklar, en mängd mindre vinklade storys som inte fick plats tidigare, innan Sportbladet fanns. Tregaros beskrivning är inte korrekt, det ser inte ut i Sportbladet som han påstår att det ser ut. Ni som kommenterar här och också påstår det, köp tidningen sju dagar i rad och kom tillbaka och ge mig er bild. Jag menar alltså att sportjournalistiken har blivit bättre.

Självklart har tidningar gjort misstag, jag har gjort misstag och kommer säkert att göra fler, men i min värld skakar man hand och går vidare. Ingen jävel vill ju göra fel avsiktligt och det finns – om man granskar de enskilda fallen – oftast en rimlig förklaring bakom och alltid ett erbjudande om att korrigera felaktigheten. Ni som undrar över artiklar jag medverkat i som blivit tokiga är välkomna att mejla så försöker jag förklara.

…i mån av tid och förutsatt att listan inte blir för jävla lång, alltså…

Till sist; att Zlatan skulle bojkotta oss för det här Spy Bar-besöket har jag svårt att tro. Han ställde upp på flera intervjuer efter det (bland annat den klassiska jag gjorde). Att Gråskallen säger att det är så, är inte lika med att det verkligen är så. I de diskussioner vi haft med Zlatan har kontaktannonsen lyfts fram. Men om det nu är som Gråskallen säger så gärna för mig…jag var knappt inblandad alls i de skriverierna.

Allra sist; när det gäller den här komikern så hade jag inga som helst problem att ta det. Vem är jag att säga att någon inte får raljera över mig? Men att som Josefsson slå på stora trumman och kalla det samhällssatir…okej om TV4:s, Expressens, Sydsvenskans och Aftonbladets chefer suttit där…men nu var det Ledstjärnan, Nyström, Anja Gatu och jag…jag menar, vilka fan är vi? Egentligen? Jo, vi skriver, tycker och rapporterar om fotboll och hockey. Jag tycker att Birro skriver bra om det på sin blogg.

…men som sagt, jag skrattade själv åt inslaget, jag och Gråskallen skrockade ihop och det kan ha varit första gången.

Intressant dag i morgon, då jag tillsammans med Gråskallen, Yannick Tregaro, Hans Chrunak, Anja Gatu, Patrik Ekwall och Magnus Nyström ska diskutera sportjournalistik i Janne Josefssons Debatt på SVT. Utgångspunkten är en svavelosande debattartikel i Göteborgs-Posten som Tregaro skrev häromveckan. Jag tycker så klart att han är snett på det.

…jag har tidigare sagt att allsvenska lag med Kristoffer Arvhage som ordinarie sällan går särskilt bra. I dag tittade Arvhage boll och Mambo Mumba kunde ostört nicka in 2-1 till Gif Sundsvall – och nu är IFK Norrköpings degradering ett faktum både i teorin och praktiken. Naturligtvis ett stort underbetyg att en förening med ”Pekings” resurser inte ens kan hålla lag som Ljungskile bakom sig, men spelarmaterialet har helt uppenbart överskattats av både klubbledning och tränarteam.

Alltid stor parodi när klubbar inte lyckas få på sin plantäckning trots att regnet vräker ner – när ska den annars användas? Den här gången hände det på Starke Arvid, men man ska inte glömma att liknande saker hänt till exempel på Örjans Vall och Stockholms Stadion.

Ingen undgick väl att notera mitt whisky-vad när det gällde Bosse Lundquists framtid i Djurgården, nu är han tillbaka och jag kan inte påstå att jag är särskilt förvånad. Jag har nu ett par whiskyflaskor att casha in lite här och var. Aldrig fel.

Klart att Fredrik Ljungberg ska spela vidare om han känner för det…det jag inte förstår är vad han ska till det här nystartade gänget i USA att göra. Folk i Seattle verkar ju inte ens veta vem Fredrik Ljungberg är, i alla fall påstår ju amerikanska journalister det som uttalat sig lite här och var i dag. Jag tycker i så fall att Fredrik hellre borde satsat på någon av de här tjugo storklubbarna som jagade honom. Pengar har väl killen redan så det räcker och blir över.

– Laul Calling? sa Wernbloom och garvade brett när han fick syn på mig efter Blåvitt-Elfsborg på gamla Nya Ullevi.
Vill du vara med? undrade jag och det ville han, någon gång i november, då skulle han nämligen upp till Stockholm. Kan bli kul.

Wernbloom var briljant i 5-2-segern, fem plus, och svarade för en läcker frispark – som Johan Wiland kanske borde tagit? Guldstriden avgjordes inte helt, men nu ska det mycket till för att Kalmar ska tappa sin trepoängsledning och fyra plusmål.

…ironiskt nog var det alltså Wernbloom som sköt guldet till Rydströms gäng, de har ju haft sina duster genom åren.

Matchen var en av de bästa jag sett i årets allsvenska och IFK Göteborg hade ett imponerande flyt i passningsspelet.

Fredrik Ljungberg till ett lag i USA som jag aldrig hade hört talas om – Seattle Sounders. Tänk att Ljungberg alltså nobbade alla de tjugo storklubbarna som jagade honom…men det är klart, Seattle Sounders smäller givetvis högre.

…att konkurrenten avslöjade grejen var ingen stor skräll om man säger. Men jag är lite besviken på agenten Claes Elefalk, som ju lovade att jag hade en upp på honom och att han skulle gottgöra mig. Ska ringa och höra vad som hände där.

Kan inte heller påstå att jag förstår vad Ljungberg ska göra i Seattle Sounders. Han borde lagt av i stället.

Varför är det så mycket bråk i Stockholm? undrade farsan när vi sitter och kollar Djurgården-Kalmar (inget bråk kring den matchen ska poängteras).

Sedan gav han svaret själv.

– De förstår inte spelet, de vill bara vinna. I Göteborg förstår vi spelet, jag tror inte de förstår det i Stockholm. Vi behöver inga eldar på läktaren, vi ser när det flyter, en boll är ingen kubik, utan vi ser när den rullar. Det går en rak linje från Svarte Filip via Torbjörn till Wernbloom.

Kan inte påstå att jag håller med, men kul var det.

Sedan började Farsan snacka om Niva.

– Hur fan kan han kunna så mycket om fotboll när han är där uppifrån? Han måste vara släkt med bröderna Holmgren.

Kan det ligga något i det?

Det är inte ofta Zlatan och jag har exakt samma åsikt men nu jävlar…nu gör han plötsligt ett rejält utspel via svenskafans.com…”det här ska ni ta med i kameran”, säger Zlatan och fortsätter:
– Det är inte spelarnas och tränarens fel, det är högre upp, det måste rensas.

Kan herrar Madsen & Borg sittar kvar efter detta?

– När jag kommer hem ska vi fixa allt det där, avslutar Zlatan med ett garv.

Stor underhållning.

Har varit helt avskärmad från allt i dag…förutom allt som hände i en TV-studio på Nybrogatan på Östermalm från klockan 11 till 21…och där hände en hel del.

Det började med att Fredrik Ljungbergs agent Claes Elefalk – efter att i två dagar sagt ja till att vara med på en telefonare om Ljungbergs fotbollsframtid med anledning av de rätt motstridiga uppslagen i söndagens kvällstidningar – plötsligt hoppade av tre timmar innan inspelning. Han tyckte, efter att ha tackat ja i två dagar, att han inte längre hade något att tillföra. Man kan ju tycka att det var lite sent att komma på det då…men det fick lösa sig det också.

Sedan körde AIK-tränaren Rikard Norling, programseriens historiska första gäst, fel och ringde från Sundbyberg och undrade var fan vi höll hus. Till slut lotsade vi Norling till rätt adress och han bjöd på bra underhållning och intressanta utläggningar.

Vi var tvungna att kasta om i studion eftersom Niva hade fått en vagel under höger öga och inte kunde sitta på sin vanliga plats (vageln hade då riskerat att synas för mycket).

Bank dömde sedan ut Malmö FF för deras styvmoderliga behandling av Agon Mehmeti men då ryckte Norling ut till MFF:s, eller i alla fall Roland Nilssons, försvar.

Efter en svettig klippning blev det ett ganska bra program till slut…men programtiden är fan inte lång när en timmes gött tjöt ska ner till 25 minuter.

Den gamle Bajenhjälten har fått utstå mycket spott och spe här på bloggen, nu kontrar han:

”Hallå Robert!
Det finns en liten fortsättning på historien om den lilla djurgårdsgrabben som fick er autograf. Jag frågade ju inför er vilken han tyckte var bäst men han ville då inte svara eftersom han blev lite generad inför er.
När vi sedan gick uppför trapporna och kom in i Råsundas korridorer så säger jag till honom.
– Kom igen nu! Om du måste välja en av dem som du tycker är bäst vem väljer du då?
Grabben svarar viskande:
– Simon!
Jag har ju åkt på två rejäla kapningar inom kort så denna tror jag du tål mer än väl. Dessutom kan du ju trösta dig med att han ändå tyckte du var bra!
Hälsa Simon!”

Tydligen Jeffan som ställde frågan till José Mourinho efter 1-0 mot Anorthosis, om han förstår invändningarna som alltså hörs i Milano mot att Zlatan spelar för mycket.
Mourinho svarade på sitt säregna sätt.
– Om jag förstår? Vad jag förstår är att Ibrahimovic är en spelare som ska spela alltid. Han ska spela för mig. Han ska spela för laget. Han ska spela för klubben. Han ska spela för fansen. Han ska spela för fotbollen.

…så länge Zlatan är pigg och mår bra ser jag inga problem här. Men ni som tror att han spelar träningslandskampen mot Holland i november, räck upp en hand.

Niva beskriver sina intryck från Vicente Calderón-stadion där Atlético Madrid-Liverpool spelade 1-1 och fansen sjöng tillsammans, bland annat hyllade båda klackarna Steven Gerrard.
– Du vet, alla har ju sett hur bra Fernando Torres trivs ihop med honom. De flesta här ser på Gerrard ungefär som de ser på sin sons bäste kompis, berättade en supporter för Niva.

…den förbrödringen är värd att lyfta fram.

Själv såg jag alltså ingen Champions League-fotboll just i går eftersom jag varken har Viasat Motor eller Viasat Bowling i mitt kanalutbud.