Större än så här blir det inte. För nu har Fidel Castro börjat blogga. På tre månader har 82-åringen skitit ur sig hundratals inlägg. Det senaste med rubriken ”Marknadens kanonmat” där han inte helt oväntat skickar en känga till George W Bush. Ännu mindre förvånande är att bloggen saknar kommentarfunktion.

På gårdagens presskonferens sköt jag av ett par frågor till Gråskallen om EM. Kanske skåpmat, de fick nämligen inte plats i tidningen där vi istället fokuserade på att spelsystemet ligger fast trots spelare som vill byta.

Jag kör frågorna här i stället och låter Niva såga Gråskallens svar:

Gråskallen: – Vi gjorde två väldigt bra matcher där vi tog ut max av laget och olika spelare, sedan nådde vi inte upp i form eller ork, oavsett det var fysiskt eller mentalt, i sista matchen. Det händer ibland och gör man inte en toppmatch på den nivån, då förlorar man väldigt lätt.
Lauler: Ni sprang mindre än Ryssland i förlustmatchen, trots att de hade mer boll.
Gråskallen: – När det gäller löpinsatsen var det marginella skillnader mellan lagen.
Lauler: Men oftast brukar ju laget med mest boll behöva springa mindre?
Gråskallen: – Jag vet inte om du kan säga det generellt, så noga har jag inte delat upp det. Både Spanien och Ryssland löpte till exempel väldigt mycket under EM.
Lauler: Var det något i den statistik som kom efter EM som fäste, som du tagit med dig (Sverige hade bland annat minst antal avslut på mål av samtliga lag)?
Gråskallen: – Nä, det tycker jag inte. Den var ganska logisk. Vi spelade mot ett defensivt Grekland där vi inte kom till så många avslut. Vi mötte ett Spanien som i mina ögon kanske är världens bästa lag i dag. Vi skapade tillräckligt antal målchanser med tanke på motståndet. Sedan gjorde vi en mindre bra match mot Ryssland. Statistiken stämmer med mitt synintryck från matcherna.
Lauler: I efterhand har ju flera spelare pratat om att 1-2-målet mot Spanien blev mentalt jobbigt att bära inför matchen mot Ryssland.
Gråskallen: – Jag kan inte skylla ifrån mig något på våra förberedelser mellan Spanien- och Rysslandmatcherna. Sedan är det klart, att förlora sådär, det är möjligt att det påverkade.
Lauler: Var du överraskad av Rysslands turnering?
Gråskallen: – Nä, jag sa redan efter Rysslands match mot Spanien att snudd på ett oavgjort resultat varit mer rättvist. Så vi var fullt medvetna om Rysslands kvaliteter.

Nivas sågning:
”Ska det svenska landslaget spela bra så måste det svenska landslaget springa mycket. Jag sa det inte – det gjorde Tommy Söderberg inför EM 2004:
– För att det taktiska ska bli bra så måste man vilja ta steg. Vi ska löpa 15 000 steg på en match där varje steg är ungefär en meter. Gör vi det springer vi mest bland alla lag. Fotboll handlar så otroligt mycket om att våga löpa.
Lagerbäck pratar om ”marginella skillnader”, men jag köper inte det.
Mot Ryssland snittade de svenska spelarna 10 6000 meter, eller 10 600 steg med Söderberg-mått.
Varje enskild spelare missade landslagets egen ledstjärna med nästan en halvmil, och sett över 90 minuter lät också varje enskild spelare sin ryska motsvarighet springa tre gånger fram-och-tillbaka mellan straffområdena medan de själva stod stilla.
Under EM sprang inte längre Sverige längst av alla lag – i stället tillhörde vi plötsligt de lag som sprang kortast.
Som jag skrev redan under EM: där har ni en av de allra största orsakerna till vårt misslyckande”.

Jag vet inte med hur många miljoner plus Svenska Fotbollförbundet kommer att gå i år, men alla gånger tvåsiffrigt.

…eller kanske inte för precis när jag hade lagt upp min andra kycklingfilé på tallriken under presskonferenslunchen kom en servitris fram:
– Du får bara ta en.

Kön bakom mig med allt från förbundskaptener till respekterade journalister (nåja) var ganska lång och jag måste tillstå att det var lite pinsamt att behöva lägga tillbaka kycklingfilén inför hela församlingen. Mätt blev jag inte heller, och när jag samlat mod och skulle resa mig för en ny attack kom en servitör och tog min tallrik. Då hade jag inte ens hunnit svara på hans fråga om jag ätit klart.

Har förbundet ont om pengar kan man ju undra…

Nåväl, Fitness bjöd en stund senare, efter enträget tjat, på en kanelbulle, den gjorde susen. Enträget tjat från Fitness sida alltså. Troligen för att lindra sitt eget dåliga samvete när han köpte en bulle till sig själv.
– Jag har inte tränat på en månad, sa Fitness som ändå var slimmad och solbränd som vanligt.

Landskampen mot Frankrike nästa vecka marknadsförs som en jubileumstillställning för att fira minnet av VM i Sverige 1958. En av silverhjältarna deltog på dagens presskonferensen, Agne Simonsson, som med värme och humor mindes de sex matcherna och på ett fint sätt hyllade de av lagkamraterna som inte finns i livet i dag. Den gamle Öisaren bjöd bland annat på följande anekdot:
”Nacka var otrolig, det gick inte ta bollen av honom på träningarna och ni vet hur det är att spela med en sådan som aldrig släpper bollen. Till slut sa Gunnar Gren ifrån:
– När ska du släppa bollen?
– Vad är klockan? svarade Nacka”.

Truppen som sedan presenterades är i princip det bästa Sverige kan skrapa ihop i dagsläget med Linderoth skadad och Elmander som precis fått barn.

Några synpunkter:

* Helt rätt med Oscar Wendt, jag hade faktiskt ingen koll på att han gick så bra i Danmark (skyller på semestern), men visst känns han mer intressant än Behrang Safari just nu. Petningen av Mikael Dorsin känns möjligen mer konstig. Gråskallen skyller på att Dorsin inte har klart med ny klubb, men nog måste det handla om att Dorsin inte tog chansen under EM-träningarna?

* Petter Andersson saknades med motiveringen att det inte gick att flytta Hammarbys Svenska Cupen-match mot Kalmar dagen efter. Men tydligen gick det bra att flytta IFK Göteborg-Halmstad på söndag på grund av Ullevis dåliga gräsmatta som nu läggs om. Logiken haltar och jag lider med Petter vars plats gick till Bröndbys Samuel Holmén. Jag har tidigare talat varmt om Holmén, men hade velat se Petter i just den här matchen. Rasmus Lindgren, Markus Berg och Peter Larsson kom alla med precis som jag efterlyste i går.

* Fem mittbackar? Ska Sverige gå över till 5-3-2? Den stora frågan är hur Gråskallen gör på mittfältet.

* Vi får dras med Henrik Larsson ett tag till. Och just nu – med Linderoth skadad, Ljungberg, Allbäck, Alexandersson pensionerade och ett landslag som ingen vet var det står är det nog inte så dumt trots allt.

* Lagkapten mot Frankrike blir Anders Svensson eller Henrik Larsson. Eller Zlatan. Lagkapten framöver blir Tobias Linderoth om han kommer tillbaka på allvar. Eller Zlatan. Tror jag.

* Alla verkar köpa argumenten att det har gått för fort för Robin Söder, 17. Jag förstår inte hur det kan vara negativt att det går fort? Enligt förbundskaptenen Jörgen Lennartsson har beslutet tagits i samråd med Blåvitts tränare, men över Robins huvud, och jag begriper ingenting. Vad fan vet Lennartsson och Stefan Rehn om vilken riktning Söders utvecklingskurva är på väg? Ingenting, eftersom det är omöjligt att veta. Ge honom chansen och se vad som händer, det finns i alla fall inga nersidor. Verkar ju som hela fotbollsrörelsen sitter fast i någon inbillad tvångstanke att man förstör spelare om de får chansen i ung ålder. Söder är unik på så sätt att han slagit igenom ovanligt tidigt med svenska mått mätt…han kanske skulle fixa att få prova på U21 också? Nu får vi inget svar på den frågan och det är för jävla dåligt och tråkigt. Jag brukar sälla ge mig in i den här typen av ung/gammal-diskussioner, men det här är ju pinsamt.

Till sist tre punkter ur Spelregler för press radio och TV:

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

Blev en rivstart efter semestern med nyheten att Fredrik Ljungberg slutar helt med fotbollen. Beslutet har han meddelat nära vänner och släktingar, men uppenbarligen inte sin agent Claes Elefalk. Därför tvingas vi gardera oss i artikeln, men räkna alltså med att det är färdigspelat för den gamle landslagskaptenen.
En stor, svensk fotbollsspelare som fick en tråkig avslutning på en i övrigt mycket fin karriär. Själv tröttnade jag lite på Ljungberg de sista åren…framför allt hans och agentens tröttsamma försök att styra bilden av Freddie som en världsstjärna när han inte var det längre. Men meriterna går inte att ignorera och jag tackar för all underhållning han bjudit på.

Sitter nu på X2000 mot Göteborg som bara är 50 minuter försenat. Ingen är förvånad och som ni vet har Göran Johansson lovat att hålla tal på perrongen första gången ett SJ-tåg mellan Stockholm och Göteborg är i tid. Göta Lejon ska stå för pausmusiken.

På centralen träffade jag Kåmark som varit uppe och gjort Fotbollsmåndag. Han, precis som jag, hoppas på Petter Andersson i Gråskallens trupp om några timmar. Jag hoppas även på Berg, Lindgren och Larsson. Jag tror att Behrang Safari finns med i truppen och köper det också.

Sebastian Rajalakso? Skoja bara.

Är intervjuad i tidningen Moores senaste nummer och artikeln illustreras av en ganska rolig bild som Grann Garå tog under EM. Hon fick ingen fotobyline och är säkert glad över det.

Mamma Mia! får L L L men den var pretty fuckin far from The Dark Knight om man säger. På torsdag ser jag den på bio för tredje gången, tillsammans med Niva och hans förtjusande flickvän Anna som en del i vår nystartade filmcirkel.

Första arbetsdagen till hälften avklarad. Den har bestått av första steget i ett av många nya projekt. Just det här projektet, som har med TV att göra, kan bli riktigt bra om vi får alla pusselbitar på plats. Har en del andra grejer på gång också, exakt vad kommer att visa sig inom typ två veckor.

Första arbetsdagen möts jag av uppgifter att AIK-ledningen tagit beslut om att Rikard Norling gör sin sista säsong som huvudtränare och att han ersätts av Väsbys AIK-anställda tränare Mikael Stahre.
Det är inte sant, men nog KAN det bli så.
Att allt inte är frid och fröjd började jag ana i samband med att jag fick information som resulterade i den här artikeln som ni kanske inte minns (det var en notis) men det sägs samma sak nu – glädjen saknas i omklädningsrummet och på Karlberg. Å andra sidan har AIK:s ledning gjort ett vägval som innebär att just den biten kan vara svårjobbad och jag vet inte om det räcker att ersätta Norling med Mikael Stahre. I slutänden handlar det som det alltid gör om resultaten. Skulle AIK rycka upp sig och landa en tredjeplats via fin fotboll är dagens uppgifter knappast huggna i sten.

I morgon håller Gråskallen sin första presskonferens efter EM, han ska presentera truppen till träningslandskampen mot Frankrike på Ullevi 20 augusti. Därefter väntar VM-kval mot Albanien och Ungern i början av september. Gråskallen ser Frankrike-matchen som ett viktigt avstamp inför VM-kvalet, räknar därför inte med alltför många nya ansikten. Men nog är det dags att ge Rasmus Lindgren, Petter Andersson, Peter Larsson och Marcus Berg chansen på allvar (för att nämna några som inte varit med så mycket).

Sebastian Rajalakso? Skoja bara.

U21-landslaget bygger en trupp inför EM på hemmaplan 2009, ska inte Robin Söder vara med där? Det tycker jag nog, alltså ska han även vara med i U21-landslagets nästa landskamp, oavsett vad Jörgen Lennartsson sa i TV häromveckan. Eller varför vänta, Jörgen?

Nu åkte vi…eller?

”Jag har glömt hur man bloggar”.

Den meningen tog mig tio minuter att komma på. Jag vet nämligen inte vad jag ska skriva eller börja. Hur var det egentligen jag gjorde det här…jag skjuter från hjärtat tills jag kommer på vad det är jag har glömt:

…jag såg The Dark Knight under min semester. Två gånger. På bio. Däremellan petade jag in en Batman Begins-repetition. Nu är jag övertygad…The Dark Knight är bättre och därmed den bästa actionfilm som någonsin gjorts. Andra gången man ser filmen…när man har lite översikt på den aningen krångliga storyn…då växer den enormt. Sommaren 2008 var sommaren då The Dark Knight satte en ny ribba för hela actiongenren.

…sommaren 2008 var också sommaren då vi gick från ord till handling. Min barndoms badplats vid sjön Aspen i Jonsered visade sig vara helt förfallen, bortglömd av de jävla politikerna i Partille kommun som inte gör ett skit, det gjorde vi, vi målade hopptornet rosa.

…sommaren 2008 upptäckte jag också Din Gata i P3. Vilket genialt radioprogram. Erzan och Souz (eller vad fan de heter) är briljanta på sin blatteskånska och inslaget om sommardagar förstörda av regn med familjen vars älgsafari gick åt helvete är en radioklassiker. Ladda ner den nånstans. Sverigedemokraterna borde börja lyssna på programmet och inse att de bedriver en politik som inte hör hemma i världen år 2008 heller. Vad hade sommaren 2008 varit utan dessa underbara invandrare?

…och vad hade sommaren 2008 varit utan Robin Söder när fotbollsabstinensen till slut blev för svår? Det är ju sådana gubbar som konkurrentens ende krönikör ska driva landslagskampanjer för…inte Behrang Safari, Sebastian Rajalakso och andra medelmåttor.

…sommaren 2008 noterar jag med en lätt gäspning att damfotbollen har utvecklats. Kolla målen i de inledande OS-matcherna: klockrena avslut, perfekt tajmade nickar och smarta löpningar. Det trodde jag aldrig att jag skulle få se. Och apropå OS som jag brukar vara relativt ointresserad av – Sportbladets bevakning de första dagarna: L L L L L. Oväntade, intressanta och välskrivna reportage, krönikor och artiklar. Väldigt långt från den vanliga, trista vinna/förlora-rapporteringen. Till och med jag läser om OS, det brukar jag alltså inte göra.

…jag läste två böcker under sommaren 2008; Den som dödar draken av GW och Aldrig fucka upp av JP. Orkar ni bara läsa en av dem, fucka då inte upp, den är ännu bättre än Snabba Cash. Jens Lapidus som sommarpratare rekommenderar jag också, men bäst så här långt tycker jag att Kajsa Bergqvist varit. Sommaren 2008 kom jag på vad min dröm är just nu – att få göra ett sommarpratarprogram. Hoppas att någon som jobbar på P1 läser det här (det är väl i och för sig ingen större risk).

…sommaren 2008 blev sommaren då jag laddade ner en skiva av Markus Krunegård (via iTunes) och gillade den.

…fem av mina sex blommor dog under sommaren 2008. Tre under EM, två under semestern i Göteborg. I dag, min sista semesterdag sommaren 2008, köpte jag fem nya på IKEA och har lovat dem kärlek, värme och – om jag är hemma – vatten.

…sommaren 2008 lät jag håret växa igen och ser numera ut ungefär så här:

…till sist; sommaren 2008 gick mitt allsvenska fotbollstips åt helvete. Igen. 0-2 hemma mot Elfsborg var spiken i AIK:s kista.

Så var det äntligen dags. Vi tog på oss våra dräkter, köpte några bättre påsar löst och tog plats i salongen. Skulle The Dark Knight leva upp till de enorma förväntningar jag hade efter Batman Begins, tvåtusentalets klart bästa actionfilm, kanske tidernas bästa action?

På en dryg vecka har över 100 000 personer röstat på IMDB och The Dark Knight leder nu den prestigefyllda Topp 250-listan, före Gudfadern, Gökboet och andra nya och gamla mästerverk.

Jag kan bara konstatera, att trots mina skyhöga förväntningar satt jag med ett lyckligt leende i biostolen efteråt, svettig och lite lätt andfådd. Oftare brukar det ju vara tvärtom, man blir beviken. Men kära vänner och ovänner – inte denna gång.

Jag ska inte säga att The Dark Knight är bättre än Batman Begins (jag vet inte hur det skulle vara möjligt) men den är alltså lika bra. Den är inte lika storslagen, och saknar första filmens maffiga klimax, men kvitterar i och med Heath Ledgers skurktolkning av Jokern.

Betyget kan bara bli L L L L L och anledningen är – precis som när det gäller ettan – att allt är så mycket bättre än vad man ser i en ”vanlig” actionrulle. Rollistan är klass rakt igenom, dialogen smartare, handlingen mer genomtänkt, actionscenerna snyggare och spänningen håller i sig från minut ett till 152. Det kändes som en kvart och jag vill ha mer.

…nu går jag på semester…

…jag är tillbaka måndag 11 augusti, med eller utan poncho.

Dagens stora nyhet är naturligtvis artiklarna om Gråskallens brev till landslagsspelarna som gick ut 2 juli och som jag kom över i går.

Brevet går inte att tolka på annat sätt än att han vill köra vidare med samma stomme. Det är inte särskilt förvånande. Jag gjorde en lista i samband med förlusten mot Ryssland över vilka jag ansåg skulle plockas bort men så blir det alltså inte. Förändringarna kommer väl stegvis.

Det verkar inte heller – nu när röken lagt sig – som att det varit några stora diskussioner bland spelarna om att man har tröttnat på sin förbundskapten. Åsikten finns, men är inte högljudd. Så vi får nog sikta in oss på att det blir Gråskallen som leder Sverige även mot VM 2010, och jag har inga invändningar mot det. Så länge spelarna köper det, vem är någon att ha en annan åsikt?

Däermot hoppas jag att Sverige nu, bättre sent än aldrig, hittar en lösning på svensk landslagsfotbolls stora problem senaste sex åren – det centrala mittfältet. 4-2-3-1 kanske är modellen med Zlatan ensam på topp. Det har nämligen diskuterats desto mer internt, att våga prova ett nytt spelsystem på allvar.

En viktig detalj inför semestern är fixad. Jag var precis nere på Ica och köpte köttfärs, då upptäckte jag en nyöppnad skiv- och filmbutik. Där fanns 24 säsong VI och 299 bagare senare är den min. Nu har jag alla 24-säsonger i prydliga DVD-boxar, jag är i mitten av säsong V men semestern är fyra veckor lång och något ska man ju göra.

Elfsborg-Gefle på TV nu, efter den ska jag lufta semester-Bank på en riktig biohöjdare – Indiana Jones och kristalldödskallens rike. Grabben kan ju inte gå på opera varje kväll.

Har en grej i tidningen i morgon som det kanske blir lite snack om.

Det måste vara skönt att spela i Elfsborg, kolla hur mittfältet knappt springer hemåt, de litar helt på sin backlinje. Men om folk kunnat skjuta i Gefle hade det stått 2-0 i paus.

…för övrigt verkar Johan Wiland ha ett jävla bra skägg.