Har under ett par veckor fört intensiva diskussioner med min gamla klubb Ljungskile SK. Tanken var att delta under LSK:s provträningsvecka 10-13 december för att försöka spela till mig ett allsvenskt kontrakt.
Det hela skulle göras ut som ett unikt reportage och en unik inblick i de provspelande spelarnas vardag – den här typen av provträningar sker ju i alla klubbar den här tiden om året.
Jag hade naturligtvis aldrig fått något kontrakt, men det hade kunnat bli ett jävligt bra reportage.
Jag fick i ett tidigt skede ja från klubbdirektören Hasse Hagberg som såg en vinst i den stora publicitet projektet skulle få.
Jag hade en dialog med tränaren David Wilson som skulle återkomma med defintivt besked i dag.
Det gjorde han – men det blev som väntat ett nej.
Motiveringen? Ljungskile skulle kunna uppfattas som en oseriös klubb bland de andra provspelarna om en spelare som inte befinner sig på samma nivå deltar.
Jag köper det, men det var jävligt synd att det inte gick till.
Visst fan hade det varit en bomb – Sportbladets reporter provspelar för allsvenskt kontrakt!
Att det också (egentligen) handlade om ett reportage hade ju inte avslöjats förrän efteråt.

Det blev en under omständigheterna intressant presskonferens med Stuart Baxter och Razack Attack. Ganska mycket folk var på plats eftersom flera franska murvlar slöt upp vid sidan av mig själv och Svab och hans gäng från Henkeborgs Dagblad.

Intressant att se Baxter handskas med de franska journalisterna – vilket proffs han är. Långa, utförliga och intressanta resonemang på klockren engelska (naturligtvis). En ambassadör för svensk fotboll till skillnad från…ja, det får ni räkna ut själva.

Efteråt berättade Stuart att han hade mörkat för de franska journalisterna att Adama Tamboura förmodligen inte kommer till start på grund av en axelskada.
– Risken finns att de springer direkt till Laurent Blanc (Bordeaux tränare) med informationen och sedan lägger de allt krut på vår vänsterkant, motiverade Baxter sin bluff.

Just det vet jag inte om jag kan hylla, men lite roligt är det.

Dessutom berättade Baxter att han bänkar Andreas Dahl (som ju flyttar till Danmark efter säsongen) och sätter in Marcus Lantz i stället. Som ersättare på vänsterbacksplatsen funderade Baxter på Christoffer Andersson, men var inte riktigt klar över hur mittfältet då ska formeras. I övrigt blir laget det vanliga.

När jag satt i lobbyn och väntade på att Svab skulle skriva klart sin bok om Baxter kom Razack Attack fram och undrade varför jag inte skickat de foton jag lovat att skicka till honom. Eftersom jag aldrig tidigare pratat med karl’n undrade jag vilka foton det handlade om, vilket han förklarade, och nu ska han strax ha dem via mejl. Men jag undrar vilken Sportbladet-reporter det är som inte höll sitt löfte…? De aktuella fotona var detta och ett till:

Stötte även på Henke Larsson i lobbyn:
Var du nöjd? frågade jag.
– Jag har inte läst det, sa Henke.
Och la till med ett ganska brett flin:
– Jag brukar inte läsa sånt.
Det tror jag nog att du gör.
– Nä nä. Och jag har inte hört något heller.

Tolkar det som att allt är o k med andra ord.

Mattias mejlar apropå Henke-intervjun:
Grym intervju med tråk-Henke! Men visst känns det som han slutar nu, va? Bevis? Han har de senaste veckorna tackat ja till och gjort långa intervjuer med HD (Svab), KVP (Smith), TV4 (Hedman) och dig (Bladet).
När alla (om en månad) vill göra ”nu-slutar-den-store-Henke”-intervjuer kan han säga: ”Ni fick långa intervjuer för bara en månad sedan.” Skulle förvåna mig mycket om han fortsätter efter det här.
Men, mycket imponerad av att du fick Henrik Edward att säga mer än han ville.

I kväll vid åtta-snåret får jag den information jag behöver för att kunna gå ut med min bomb. Antingen blir det ”det blev ingen bomb, men så här nära var det” eller också blir det en bomb i ordets rätta bemärkelse.

Även om några av er redan gissat rätt…

Visade sig att Helsingborgs hotell bara ligger fem minuter från mitt eget, så någon längre promenad blir det inte tal om. Ny avmarsch blir i stället 11.00 för jakt efter en bra mataffär – här ska bunkras kaffe och vin.

Vad tycker ni om vår nya intervjuserie? Först ut är Henke Larsson. Tanken är att jag då och då ska göra en längre intervju med en fotbollspersonlighet som av någon anledning är i ropet. Bra eller dåligt upplägg? Ni bör dock ha sett intervjun i tidningen för att se alla moment.

En tanke är att alla som tackar nej efter tillräckligt mycket tjat presenteras på den här bloggen under rubriken Svarta Listan. På den kan jag nog redan skriva in Zlatan Ibrahimovic och Bengt Madsen.

Alla som följt den här bloggen vet att Filippo Inzaghi är en personlig favorit. Nu är den elake jäveln störst i Europa också – efter att ha skjutit sitt 63:e mål i Europacuperna, ett mer Gerd Müller. Jag sätter på mig min slitna keps och tar av den igen där jag sitter på mitt hotellrum efter avslutat arbete, promenad och en inte helt pålitlig tonfisksallad på en billig snabbmatsrestaurang halvvägs in i en mörk gränd förskummad av den dimma som sänker sig över Bordeaux i detta nu.

La precis ut en ny text på nätet från mitt besök under Helsingborgs träning; det är Henke Larsson som pratar om förutsättningarna inför Bordeaux-matchen på torsdag. Det blir ännu mer HIF och Henke i dagens tidning, ska ni veta. Missa inte det.

Rami Shaaban spelar i Hammarby säsongen 2008. Känner mig allt mer säker på det, även om det kan dröja en vecka eller två innan definitivt besked kommer. Å andra sidan har även jag fel ibland.

Under förmiddagen (12.30) har Helsingborg presskonferens på ett hotell som heter Burdigala som jag inte riktigt vet var det ligger, men om jag börjar promenera vid tio-snåret borde jag hinna fram i tid. Det ska bli intressant med en presskonferens med tre närvarande journalister (Svab från Henkeborgs Dagblad reser tydligen inte ensam) och två intervjuobjekt (Stuart Baxter och Razack Attack). Fast det kanske kommer några franska murvlar också.

Till sist; kolla denna bilden, tagen vid Luganos tågstation, en vanlig gryning i december:

Har precis varit på Helsingborgs näst sista träning inför mötet med Bordeaux på torsdag. Träningsanläggningen hette något i stil med L’antenne du Lac och inrymde 26 fotboll-, rugby- och handbollsplaner samt tre större inomhushallar för badminton och tennis.
HIF valde först en plan, flyttades till en annan för att slutligen tillvisas en tredje där de var bokade. Under tiden spelarna flyttades runt hördes Henke Larssons röst:
– Killar, vi kan träna på gruset där borta.

Så blev det nu inte utan tränare Start Baxter ledde truppen i ett ganska internsivt pass inriktat på tvåmålsspel över stor yta i några olika former. För mig som nästan bara ser landslagsträningar var det intressant att höra ljudet av en visselpipa igen, jag hade nästan glömt bort att vissa tränare använder sådana (Coach Felix i Vasasällskapet använder ju inte heller pipa, men så är det en oerhört målmedveten och auktoritetstrogen trupp han leder också).

Inte bara spelarna är på plats här i Bordeaux, även sportchefen Bosse Nilsson (ägnade träningen åt att powerwalka runt planen och tyckte att jag borde göra detsamma), klubbdirektören Paul Myllenberg (tvingades svara på mina frågor om Uefas arbete med uppgjorda matcher då nyheten om att HIF kan ha spelat en av dem kom mitt under träningen), informationschefen Frederik Ericsson (var bekymrad över att så få medieföretag är nere för att se matchen, i dag faktiskt bara jag på plats men ryktet säger att Svab på Henkeborgs Dagblad ansluter i kväll).

Efter träning och tillhörande intervjuer promenerade jag mot gamla stan här i Bordeaux, stannade till vid en bättre sylta och tog mig en bolognese samt en kopp och ett bloss. Här är runt 15 grader varmt, solen kikar fram ibland och staden är i allmänhet ganska behaglig.

Nu dags att jobba.

Mycket snack om Elfsborgs Johan Wiland nu. Enligt min man i Rumänien är CFR Cluj dock på väg att köpa en annan målvakt, en som inte är från Sverige. Men klubben är uppenbart intresserad av Wiland och den som lever får se.

Nu ska jag ut och känna på Bordeaux.

Efter det långa, tunga och sena racet i går har jag varit på resande fot sedan 07.30 i morse och avverkat tre länder. Nu pustar jag äntligen ut på hotellet i Bordeaux. Det blir rakt i säng kan jag meddela, sedan tidig uppstigning för ett av ändamålen med den här resan.

Jag kan också meddela att det bara var bokstaven å som saknades på den betaldator jag kapade i Zürich vilket ingen gissade, så komprometterande bilder på Fitness och Nattchefen lämnas icke ut.

Jag är så trött nu att jag inte vet vad jag ska jämföra med. Det hade inte ens hjälpt att Keira Knightley låg och väntade i rummet bredvid, jag hade lagt mig i min egen säng ändå. God natt.

För ovanlighetens skull i väldigt god tid. Flyget lyfter 13.45, jag anlände till flygplatsen 11.30. Surfar med en betaldator och kan inte använda alla bokstäver, den som listar ut vilken som saknas vinner ett foto med Fitness och Nattchefen i en komprometterande situation.

Blir en lugn kväll i Bordeaux, en bit mat, en längre promenad, inte särskilt mycket jobb. Det hoppas jag däremot att det blir i morgon utan att säga för mycket.

Har plöjt nätsidorna och konstaterar att konkurrenten inte hade särskilt mycket att sätta emot i dagens rapportering och det är en liten tröst i min bedrövelse över att vara uthängd som ett otränat matvrak.

Sitter på tåget mot Zürich för flyg vidare till Bordeaux via Frankfurt. Alldeles nyss stod jag på perrongen och såg solen stiga upp bakom Luganos molnbeklädda alptoppar, och för ett ögonblick var livet bara enkelt och vackert. De svenska spelarna kommer att må bra här, och det ska bli underbart att återvända. Sedan dundrade tåget in på stationen och jag rycktes tillbaka till verkligheten.

Vi kör som sagt en repris på mitt av någon anledning ganska berömda hotelltest från 2004 i tidningen i dag och jag vill med kraft dementera att jag är så tjock som jag ser ut på bilden. Fitness, som höll i kameran, och Nattchefen samverkade i en ohelig alians. De hade gott om bilder där jag såg normal ut, det vill säga smärt och vältränad, men valde givetvis en där magen hamnade i konstig vinkel. Men jag kan som sagt dementera att det är så jag ser ut. Det här handlar om folk som vill skada mig och min person och det lyckades.

Nu ska jag försöka slumra lite om inte konduktören kastar ut mig från 1:a klass-vagnen. Han påpekade nyss ganska buttert att jag inte sitter där jag ska.

Tänkte försöka sammanfatta hela den här långa dagen i ett blogginlägg och vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag kan ju säga att jag inte befinner mig i Luzern längre. Direkt efter lottningen hoppade jag, Fitness och redaktionschef Flash in i en hyrbil och körde de knappa 20 milen till Lugano. Vi åkte bland annat genom den 1,7 mil långa St. Gotthard-tunneln och en så lång tunnel har jag aldrig åkt genom tidigare.

Här, nära italienska gränsen, ska Sverige bo under EM och i natt bor vi givetvis på Villa Sassa, som är hotellet Blågult bokat. Läs mer om detta i Sportbladet eller på nätet under dagen.

Vi lämnade alltså vackra Luzern alldeles för tidigt, men ungefär så här ser det ut:

Jag tror inte att Lugano är så mycket sämre, men när vi anlände var det kolsvart ute, hittills har vi inte sett så mycket och särskilt mycket mer lär det inte bli, i alla fall inte för mig. 07.30 går taxin till tågstationen, sedan tre timmar till Zürich och flyg till Bordeaux via Frankfurt. Som ni hör är det snabba ryck.

Mästerskapslottningar är alltid kaotiska tillställningar och det blev inte bättre av att förbundskapten Lars Lagerbäck valde bort mixade zonen eftersom han hade ett tåg att passa. Nu fick svensk media visserligen två minuter med Lagerbäck men våra utländska kollegor var tydligen inte så glada, och det kan man förstå; ALLA andra förbundskaptener gick genom zonen. Sverige skickade fram Roland Andersson under tiden de flesta journalister befann sig på presskonferens.

Själv lyckades jag få snack med en av de mest påpassade, Hollands Marco van Basten, som pratade länge och gärna. Sverige kan ju få möta Holland i en eventuell kvartsfinal, men precis när jag skulle ställa min fjärde fråga undrade presschefen (den holländske) var jag kom från:
– Sverige, svarade jag förvånat.
– Sverige? Vi möter inte Sverige i gruppspelet, du får inte ställa frågor, dundrade presschefen och pekade på en journalist bredvid mig:
– Var är du från?
– Reuters.
– Det är okej.
Då bröt Marco van Basten in i samtalet:
– Vi möter inte Reuters heller. Och skulle vi göra det hade vi vunnit!
Sagt med mycket ironi, sedan svarade van Basten vidare på våra frågor.

Nu ska jag försöka få några timmars sömn innan det här livet börjar om på nytt.