Efter en helg med alldeles för mycket onyttig mat och dryck var det bara att stålsätta sig – inga kanelbullar på landslagets presskonferens.
Jag fångade däremot Fan-TV-Fjäll på bild när han dök mot sin fjärde bulle och låter följaktligen honom lämna omdömet:

– Estetiskt är de en katastrof, så här ska en kanelbulle inte få se ut. Men det är kanelgojs hela vägen ut, inte bara i mitten, väldigt saftigt, och betyget blir fyra av fem. Fem får bara kanelbullar från Thelins, menade Fan-TV-Fjäll.

Presskonferensen innehöll det mesta, däribland ett småinfekterat gräl mellan landslagschefen Lasse Richt och SVT:s utsände.
SVT gjorde en intervju med Sebastian Larsson, Richt tyckte att det tog för lång tid.
– Jag ber er att göra den snabbt men ni håller på i fem och en halv minut?! sa Richt som uppenbarligen klockade det hela. Det funkar inte. Ska vi behöva flytta våra träningar för er skull?
– Vi måste få göra vårt jobb och ställa våra frågor. Var går gränsen? Fyra minuter? Sex minuter? fräste SVT-reportern tillbaka.
Till Lasse tick-tacks försvar måste jag säga att trycket på debutanten Larsson var ganska hårt denna dag, även om han själv inte verkade ha något emot att stå i rampljuset.

Lagerbäck var till en början på gott humör, men blev sedan lite irriterad på mig och Lur. Mest på mig, tror jag.
Här vår dialog:
Laul: –  Kan du dra  Liechtensteins startelva?
Lagerbäck: – Jag har ingen aning om vad de kommer ha för startelva på lördag.
Lur: – Hur många ur deras trupp kan du nämna?
Lagerbäck: – Ja, relativt många.
Laul: – Som?
Lagerbäck: – Vill du jag ska dra dem eller?
Laul: – Ja, ge oss några exempel.
Lagerbäck: – Varför då? Det här är så löjligt. Du har Jehle som med all säkerhet är målvakt, du har Stocklasa som är innerback. Med all säkerhet spelar Frick forward. Jag skulle tro att Daniel Majstorovics lagkamrat i Basel…vad heter han nu…spelar endera vänstermittfältare eller högermittfältare, men kan eventuellt – högst otroligt dock – spela vänsterback.
(Här slutar plötsligt Lagerbäck uppräkningen och stirrar tyst på mig i några sekunder).
Laul: – Ja, jag är nöjd.
Lagerbäck: – Vad bra.
Lur: – (skratt).

Fredrik Ljungberg avslöjade att Sebastian Larsson brukade slå honom i poker under tiden i Arsenal.
– Väldigt trevlig kille, la Ljungberg till för säkerhets skull.

Sedan avslöjade Lagerbäck att Ljungberg blivit bättre på att kasta pil sedan han bytte från Arsenal till West Ham. Exakt vad som menades med det fick vi aldrig reda på.
– Internt, sa Ljungberg.

Tidigare har vi journalister alltid fått ett häfte med papper med den svenska truppen, tider för presskonferenser och aktuell tabell. Från och med i dag hade all info pressats ihop på ett vikt A4. Snyggt och prydligt och eftersom Grimlund på DN verkade nöjd är jag det också.

Däremot syntes inte informationschef Nystedt till – som jag antar är hjärnan bakom.

Inte Ekwall heller, men han har väl fullt upp med att agera presstalesman för gravida kollegor.

Zlatan åker inte till Liechtenstein (avstängd) utan tränar med landslaget fram till och med torsdag och ansluter sedan på söndag igen, inför Nordirland-matchen. Niclas Alexandersson är ett frågetecken, medan Ljungberg tvingas spela på sprutor för sin revbesskada.

Startelvan mot Liechtenstein känns så här:

Isaksson
–
Nilsson, Mellberg, Hansson, Edman
–
Chippen, Linderoth, Svensson, Ljungberg
–
Elmander, Rosenberg

Möjligen Allbäck i stället för Rosenberg, men Lagerbäck låter väldigt imponerad av Rosenberg just nu.
Möjligen Kim i stället för Anders, men det är ju som det är med det.

Om någon har glömt det, så är Sverige redan klara för EM. Det skrev mr 13 rätt i sin krönika redan efter Danmarks-matchen. Respekt.
Dessutom har mr 13 rätt halvt om halvt lovat att ta Sportbladets nota för fredagsmiddagen i Liechtenstein. Respekt det också.

I morgon förmiddag är det ny träning och ny presskonferens.

Klockan är snart halv tre. Kvart över fyra har landslaget presskonferens på Scandic Park i Stockholm. Nio intensiva dagar i Blågults släptåg väntar. Resan går via Stockholm, till Liechtenstein och tillbaka till Stockholm för matchen mot Nordirland på Råsunda.
Det är de gamla vanliga spelarna (plus Sebastian Larsson), de gamla vanliga ledarna (inklusive Nystedt) och de gamla vanliga journalisterna (med Ekwall i spetsen).
Brukar bli ganska kul.

Det innebär att allsvenskan hamnar i skuggan ett tag, sedan drar den igång med ett brak – AIK-IFK Göteborg.

Kidsen i Rosengård har fått en ny fotbollsplan av Zlatan och Nike. Den invigdes i går. Jag har inga problem med den typen av jippon – jag förstår naturligtvis att Nikes yttersta avsikt är att sälja fler skor – men kidsen i Rosengård har trots allt fått en fin plan att spela på, och det är värt mycket för många.
Att Nike samtidigt, i andra delar av världen, använder sig av barnarbetare – som det i alla fall påstås med jämna mellanrum – är naturligtvis avskyvärt om det är sant, och förtjänar att nämnas varje gång Nike kommer med sina haussade ”goodwill”-projekt.

Om intervjun i TV4 finns inte mycket gott att säga. Ola Wenström och Zlatan skrattade och hade trevligt, och frågorna som ställdes lär ha varit godkända i förväg.
Några timmar tidigare kunde man se på SVT hur Lilla Sportspegeln inte fick ackrediteringstillstånd ens till att filma inne på den nya planen, än mindre prata med Zlatan.
Man undrar ju vad TV4 pröjsade för de exklusiva rättigheterna? Men priset kanske bara var att göra en snäll intervju…

Nog om det, snart presskonferens.

En sista grej bara; man undrar ju vad det är för fel på publiken på Söderstadion. Vad är det de inte förstår? Man får inte kasta saker på domaren.
Ska vi ta det en gång till? Man får inte kasta saker på domaren.
Kan inte klacken sjunga den ramsan nästa hemmamatch?

Paul Lindholm är som alla vet en sanningssägare. För att svara alla som nu mejlar mig om Quirino väljer jag att citera Lindholm ur dagens Sportbladet:
– Det fanns inte några tendenser i våras som tydde på att han skulle vara så bra som han varit på slutet, säger Lindholm.
Kunde inte sagt det bättre själv.

Blåvitt och Djurgården har gjort sitt – i kväll får vi se hur Kalmar svarar.

AIK:s Daniel Örlund har också sagt sitt. Han ger uttryck för en känsla som förmodligen finns hos en hel del AIK-spelare. Men när matchen väl startar tror jag inte att någon har inställningen att förlora mot IFK Göteborg.
Vad AIK som klubb borde göra är att erbjuda extra höga segerpremier mot Blåvitt och Kalmar, för att undanröja alla tvivel.
Jag tycker inte att Örlund ska petas, i så fall spelar ju Gnaget inte med bästa laget.

Till sist; jag snappade upp följande samtal strax efter lunch i dag:
– Akutmottagningen, Gävle sjukhus, vad kan jag hjälpa till med?
– Jag heter Jonas Lantto, fotbollsspelare i Gefle, och jag…
– Vänta lite, stavar du med ett eller två t?
– Två…
– Noterat, men vad kan vi hjälpa dig med?
– Jag spelade fotbollsmatch i går, vi mötte Djurgården och jag blev inbytt i slutet av matchen…
– Jag lyssnar.
– …jag gick upp i en nickduell i deras straffområde och då fick jag deras målvakt över mig. Han landade rakt på mig när jag låg ner.
– Du fick vem på dig?
– Touray.
– Toruay?
– Ja.
– Dembo Touray?
– Ja.
– Talar vi om Pa Dembo Touray, Djurgårdens målvakt?
– Ja.
– Vad du säger till mig är alltså att Pa Dembo Touray, Djurgårdens målvakt, ska ha landat på dig när du låg ner?
– Ja.
– Detta ska hänt i går, och du pratar med mig nu?
– Ja, men jag har kraftiga smärtor i ryggraden och det gör ont i bröstet när jag andas. Jag ser dåligt och jag har ingen känsel på höger sida. Jag spyr varje gång jag äter och när jag vaknade i morse hade jag tappat tre tänder. Jag inbillar mig att det springer omkring älgar i trädgården och det känns som om att någon av dem är ute efter mig.
– Ursäkta, men jag har faktiskt viktigare saker för mig än att prata med busringare. Hade Pa Dembo Touray landat på dig, hade du inte inte rest dig upp igen. God middag!
– Men…
– (klick).

Spelade i dag min sista riktiga fotbollsmatch när Vasasällskapet slog Ingarö med 2-1. Det var mulet och grått, matchen (årets sista) betydde egentligen ingenting och coachen hade återigen placerat mig på bänken.
Jag kom in i andra halvlek, hade några bollkontakter och en halvchans, sedan var matchen slut – och karriären också.
Jag vinkade åt de 23 personerna på läktaren, kysste Stadshagens konstgräs, skakade hand med coachen, önskade killarna lycka till i division fyra och satte mig i en taxi hem.

Där ångrade jag mig. Jag lirar nog fan nästa år också.

– Han är en för bra fotbollsspelare för att spela på en kant, sa TV4-Billy Ohlsson om MFF-Junior.
Okej, ska vi höra om Ronaldinho, Messi och Man U-Ronaldo håller med?

Malmö skulle haft straff i 37:e minuten – det kan väl ingen protestera emot? – annars kändes Blåvitts seger aldrig hotad.

I och med segern har Änglarna satt en ordentlig press på Djurgården och Kalmar – men inget är klart.

Stenberg på Gryningspressen gjorde avbön häromveckan, själv trodde jag inte heller på Blåvitt utan tippade de åtta.
– Jo jo, men du tippade som en gentleman. Som journalist tippar man aldrig det lag man håller på, utan ger motståndarna en sista chans, förklarade farsan.

Vet inte riktigt om jag köper det resonemanget, men just den här kvällen ska farsan och jag steka en köttbit, öppna en bättre flaska chilenskt och må ganska bra ett tag.

Medan vi väntar på att Wallerstedts vänstervolley ska landa.

Ebba, jag svär egentligen inte över listan, den är jättebra, men med ett undantag: en dryg skåning på två och en halv meter, med hornen från autentisk bisonoxe som bältesspänne, ligger på första plats.

Jag har gjort något av det elakaste man kan göra. Nu tror ni säkert att jag har skrämt ett barn, skjutit luftgevär på en kanin eller något annat tarvligt, men det är betydligt värre än så.

Jag har ställt ett piano i lägenhetshusets grovsoprum.

Nu sitter jag här och flinar och tänker på de stackars sopgubbarna som på måndag måste göra sig av med eländet. Om jag har dåligt samvete? Inte alls. Pianot var inte mitt, det var Fröken Frändens och hade gått sönder, och jag hjälpte egentligen bara till att få väck skiten från min lägenhet som hon en gång hyrde.

Fast sedan får jag ändå lite dåligt samvete à Fröken Frändens vägnar. Tycker ni att jag ska ställa en flaska vatten på pianot? Om sopgubbarna skulle bli törstiga, alltså?

Blev som sagt intervjuad glife.se häromdagen och resultatet kan ni läsa här.

Niclas Alexandersson missar matchen som jag och farsan ska bänka oss framför i morgon: Malmö-Blåvitt.
– Bra, då är han med de två sista matcherna istället, säger farsan som numera inte låter några händelser påverka hans tro på ett blåvitt SM-guld.

Jag är inte lika säker…men jag vet å andra sidan inte vilka som skulle vinna i stället…nu när AIK är borta…?

Är ledig fram till tisdag då landslaget samlas i Stockholm. Först Liechtenstein, sedan Nordirland.

Var ska man egentligen börja?

Kanske med att säga att jag aaaaldrig har tvivlat på Bosse Nilssons förmåga att värva ihop ett slagkraftigt fotbollslag. Allsvenskan, vad fan är det? Bosse värvar för Europa, ju! Om nu bara Daniel Andersson får fart på sin städfirma kan det bli ett ganska bra HIF-år, det här.

Sedan åkte jag till Råsunda och tänkte att ”här händer väl inte så mycket”, men det var precis vad det gjorde.

På pressläktaren fanns ett par israeliska journalister och en av dem – han såg ut som en ung Mats Persson (eller möjligtvis Mats Persson innan det uppdagades att han skickat 1,3 miljoner genom halva Schengenområdet) – tog sin uppgift på fullaste allvar.
Han gapade och skrek (på hebreiska om jag hörde rätt) ända tills den legendariske DN-journalisten Berndt Rosqvist fick nog och bad Mats Persson-look-a-liken att ”dra ihop limpsaxen”, som det heter.
En order från ”Rosa” går naturligtvis inte att protestera emot, så Mats P reste sig helt enkelt upp, lämnade pressläktaren, ställde vid en trappa på den ”vanliga” delen av Råunda – och fortsatte skrika.
Journalister som hejar fram sina egna lag har man ju stött på både en och två gånger, men den här snubben körde inga hejarramsor om ni nu trodde det (inte just då i alla fall) – han skrek ut order till spelarna!
Jag vet i och för sig inte om han hördes ända ner till planen, men på pressläktaren var det ingen som missade honom.
Mot bakgrund av detta blev jag inte särskilt förvånad när de två israeliska TV-kommentatorerna – mitt under pågående match – plötsligt slet av sina headset, gav fan i ”jag-vet-inte-hur-många-israeliska-TV-tittare-därhemma” för att avsluta en längre och ganska het diskussion.
När får vi se och höra Fjällström-Granqvist göra något liknande?

Hapoel Tel-Aviv hade en liten men tapper klack där majoriteten körde bar överkropp i 90 minuter. De hade två banderoller upphängda. En om att de var ”Hapoel Ultras”, en om att de var  ”100% anti Maccabi”.
Maccabi Tel-Aviv är ärkerivalen i Tel-Aviv. Från och med nu behöver heller ingen i Sverige tvivla på det.
Det var också något om ”Nazi Maccabi…” som den engagerade journalisten började sjunga i mitt öra när det stod klart att AIK var besegrade.

Sedan var det presskonferens. Där satt Rikard Norling, en tolk och Hapoels tränare Lozon Guy.

Så här lät det:
Lozon Guy: – lksklsajwoeröacmsmcxsfnsafxzcmzxfjs.
Tolken: – Eh…jag visste att AIK var ett väldigt bra lag som…eh…eh…
Lozon Guy: – lksklsajwoeröacmsmcxsfnsafxzcmzxfjs.
Tolken: – …okey…som…eh…grundar sig på spel på…eh…
Lozon Guy:– SchwomomgjdsiObolo.
Tolken: – …på forwarden Obolo.
Lozon Guy: – schwehadeelgrascnungterkl.
Tolken: – Okey, man spelar ner mot linjen och sedan mot mitten av planen.
Lozon Guy: – Qwasghuiklwtergdjjksnnbdvewvme.
Tolken: – I första halvlek gjorde de det på ett bra sätt…
Lozon Guy: – sdjasdklweiiuhasjkjklwhjq.
Tolken: – …på andra delen neutraliserade vi deras spel.

Och så vidare.

Missförstå mig inte; det var ett jättefint AIK-initiativ att fixa en tolk. Och tolken gjorde sitt absolut bästa, det tvivlar jag inte på. Men hon var nog inte helt bekant med fotbollstermer, och det ska bli intressant att se hur de svenska medier som använder citat från Lozon Guy väljer att formulera dessa.

Sedan gick vi och ställde oss i den mixade zonen som AIK byggt upp. Alla spelare utom två (Dulee J och Niklas W) hade i och för sig redan gått förbi, men vad fan. Och de israeliska journalisterna behövde inte stå i den mixade zonen, de var inne och firade i Hapoels omklädningsrum.
– De är nog inte så objektiva, förklarade AIK:s presschef Johan Wibäck och det hade han förstås en poäng i.

Ja, ni skulle varit med.

Jag vet i och för sig inte om historien ovan slår den som Sportbladets travexpert Micke Nybrink nyligen skrev i något sammanhang. Den lyder så här:

På Jägersro för en månad sedan, efter tävlingarna, stod jag och väntade på en taxi. Som vanligt haglade kommentarerna. Ölstinna travtorskar mår bättre när de hittar någon att ösa sin frustration över.
Jag stod där när en bil bromsade in, rutan vevades ner och en kille ropade på mig:
– Öh, kom hit!
Naiv och tillmötesgående klev jag fram och sa hej varvid han sträckte ut sin öppna handflata, där det låg en kondom. Han kastade kondomen mot mig och skrek:
– Här, ta den här och använd den nästa gång – så föds det inga fler små Micke Nybrinkar!

Apropå kvällens övriga matcher:

Det var en jävla tur att Bajen hann få klart med Magnus ”Barthez” Jonsson!

Elfsborg tar ännu ett steg. Bara att lyfta på hatten.

1103 pers kom till Nya Ullevi för att se Häcken-Spartak Moskva. Jag säger inget om den siffran, utan konstaterar att det faktsikt bara kom 8000 fler till Råsunda, 5000 fler till Olympia och 6000 fler till Borås Arena. Uefa-cupen är glödhet…eller inte.

Till sist; jag brukar inte vara särskilt avundsjuk på Lund, men vad fan…kolla här. Vad händer, Ebba?

Solen skiner över Stockholm denna härliga höstdag, men när jag kommer till redaktionen blir jag ändå ledsen och bestört. Jag läser att Claes Runheim får massiv kritik för sitt uttalande om kvinnliga sportjournalister:
– Problemet är, att som tjej får du inte jobb i TV-rutan om du är ful som stryk men kan allt om sport. Är du däremot snygg och stylad för premiär, då kan du lätt få jobb. Även om du kan noll om sport, skrev Runheim i en krönika – och då öppnades dammluckan.
PÅ Canal Plus-bloggen dundrar nu Jonas Dahlqvist:
– Han glömmer att han själv gjorde sig en karriär ENBART tack vare sitt pojkaktigt tvålfagra utseende.

Jag såg Runheim på TV6 i går och jag blir rent ut sagt förbannad. Visst är han snygg, men det räcker inte. Han har dessutom såväl kunskap som tajming och tyngd.

Till exempel när han lutade sig framåt, spände ögonen i Lagerbäck och ställde frågan:
– Hur långt från truppen är egentligen Mikael Dorsin?
Inte många hade vågat, tro mig.

Eller som när tekniken krånglade:
– Ja, nu väntar vi på en tabell här…
Vilken kyla, vilket lugn.

Jag skulle kunna rada upp exempel, men jag stannar där. Och nu känns det plötsligt lite bättre. Solen skiner fortfarande och snart är det AIK-Hapoel Tel Aviv på Råsunda.

Det är egentligen bara en sak som bekymrar mig efter att ha sett TV-bilderna från Celtic Park.
Först var jag övertygad om att Dida filmade, men sedan slog det mig…det kan ju faktiskt vara så – jag säger inte att det är så men att det kan vara så – att Celtic-supportern som sprang in på planen hade gått på kurs hos Pei Mei och lärt sig the Five-Point-Palm Exploding Heart Technique. Alltså det som i Kina kallas Dim Mak.

Å andra sidan tog väl Dida bara två steg innan han föll ihop? Jag vill minnas att Bill tog åtminstone fem.

Ja ja, den som lever får se.

Mattias mejlar roligt apropå mitt tidigare inlägg:
Läste blogghänvisningen till -05: ”Skulle vilja se vad Roland Nilsson kan göra med en riktigt bra fotbollstrupp.”
Då är alltså uppgifterna att ”Rolle” ska ta över Malmö felaktiga. Var är han på väg?
/Mattias

Viktor skickade den här bilden:

Inters klubbledning och lagkamrater uttrycker nu sitt stöd för Zlatan Ibrahimovic efter dennes utbrott i tisdags:
– Zlatan skyddade sin lagkamrat eftersom han är en ledare. En ledare ska stå upp för sina lagkamrater, säger klubbdirektören Ernesto Paolillo.
David Suazo, han som blev utvisad, fyller i:
– Allt hände i närheten av deras bänk och det var lite kaotiskt. ”Ibra” var upprörd eftersom jag sa att jag inte hade gjort något. Det var vi två mot hela deras lag som menade att jag hade använt armbågen.

Mina tankar går i det här läget till Andrea Butti, den stackars presschefen som fick sig en jävla hårtork. Vem stöttar honom?

Jag kan ju inte gärna ställa mig på en presschefs sida, men jag ska ringa Nystedt och höra om han kan göra ett gästspel här på bloggen. Det borde han faktiskt ställa upp på, med tanke på den fasansfullt höga lön han lyfter varje månad.

Hittade plötsligt det här gamla blogginlägget när jag letade efter något helt annat. Från augusti 2005. Min tanke var inte helt dum, kan man ju konstatera så här i efterhand. Borg och Madsen vaknade två år senare, men det är klart, de har ju haft fullt upp med att hitta en presschef.

En stund senare letade jag efter en fungerande kaffeautomat här på redaktionen. Då hittade jag den här dörren:

På dörren finns en lapp (Detta är ett kylrum Inte ett förråd):

Nu undrar man ju vad som döljer sig bakom dörren. Vad är det för sorts kylrum, vem använder det som förråd och vad lagras därinne? Jag lovar att återkomma i ärendet.