Man kan tycka vad man vill om förbundskapten Lars Lagerbäck, men han var ganska ensam om att tro på IFK Göteborg i våras. Så här sa han i vårt samtal under den allsvenska upptaktsträffen:
– Jag är en oerhörd beundrare av det jobb Håkan Mild gör i Göteborg. De har tagit beslut att satsa eget. Långsiktigt tror jag det är enda vägen. Sedan måste det spetsas med vissa nyförvärv.
Hur lång tid tar det innan vi ser resultatet?
– Det är inte gjort i en handvädning. Men det kan gå fort, det kan gå redan i år.

Ja, det kan ju faktiskt det…

Tjejen ska ha barn, man ska trivas socialt, jag saknar Göteborg och bla bla bla. Tobias Hyséns återkomst till allsvenskan byggdes upp kring rökridåer för att dölja det faktum att Hysén jr:s utlandsäventyr blev synnerligen misslyckat. Den egentliga orsaken till hemflytten var väl ändå att Sunderlands tränare Roy Keane gjorde klart att Toby inte ingick i hans planer?
Jag menar; tror ni att familjen Hysén lämnat Sunderland om Tobias haft chans på startelvan?
Självklart är det ändå en bra värvning för Blåvitt, och i dag visade Tobias Hysén lite av det han kan. Det lär komma mera.

Apropå rökridåer så gör Lur ett tappert försök på sin blogg att dölja hur konkurrenten resonerade publicistiskt om huliganernas framfart inför derbyt: ”Sådana grejer går det absolut inte att blunda för”, menar Lur.
Självklart ska ingen tidning blunda för det, men den intressanta frågan är hur man presenterar det.
Under tre dagar gjorde konkurrenten två löp och åtta helsidor – vi gjorde två sidor och en notis om samma händelser.
Vilken tidning tror ni att huliganerna själva hade tagit med till en öde ö?

Med Stefan Rehn är det lite som med mig själv; när vi går upp i vikt blir våra ansikten väldigt runda.

I natt är natten jag betalar mina räkningar. 18 dagar på franska rivieran = strax under Sierra Leones samlade BNP.

Snackisen i mediabranschen just nu är Schulmans påhopp på Jan-Olov Andersson och Anrells svar på det. Schulman har helt klart en poäng; klart att man i ett mediehus med förgreningar åt alla möjliga håll måste kunna kritisera varandra även så det kommer allmänheten till del. Dessutom tycker jag att många journalister är alldeles för känsliga för kritik, fast det visste ni ju redan.
Men att skriva att man skäms över att ha någon som kollega, den utgången kan inte ens Schulman vara särskilt nöjd med. Det är ju emot allt jag hoppas att alla journalister står för: allas rätt att formulera sig på sitt eget lilla vis (undantaget är Mats Härd som inte borde få skriva alls).

Sierskan Gornitzka ska hjälpa danska Bröndby ur krisen. Hon uppges kunna tala med både plantor och stenar. Jämfört med fotbollsspelare är väl det ingen konst?

Det här med betygsättning är en så kallad evig diskussion. AIK:s vänsterback Patrik Karlsson får i dag treor, tvåor och ettor i tidningarna. Handlar det om att vi ser fotboll på helt olika sätt? Snarare om hur redaktionerna värderar avgörande insatser/misstag, skulle jag tro.

Quirinos chans uppstod för att flera AIK-spelare gjorde misstag, framför allt Patrik Karlsson som stötte som siste man i stället för att ta djup, samt Daniel Örlund som inte rusade ut för att bryta den långa passningen.

Sedan gjorde Quirino ett bra nummer, när han vek in framför Karlsson och skaffade sig bättre skottvinkel.

Men att chansen uppstod berodde på misstag från antal AIK-spelare.

Hur ska man värdera Karlssons och Örlunds misstag i förhållande till sina insatser i övrigt? Jag menar att det måste synas i betygen, och att det ska synas rejält! Patrik Karlsson gjorde en bra match, men ett avgörande juniormisstag – vi satte etta på honom. Daniel Örlund hade inte mycket att göra (eftersom Djurgården knappt skapade några chanser) och gjorde ett avgörande misstag – vi satte etta på honom också. Quirino hade inte ett rätt förutom sitt mål, vi satte en trea på honom.

Alla kan göra misstag, men det som skiljer en klasspelare från en ”vanlig” spelare är att de förstnämnda gör färre misstag. Långt ifrån alla misstag blir matchavgörande, men ju närmre eget mål man kommer/ju färre spelare man har bakom sig, desto viktigare blir det att inte göra misstag. Och nånstans är det ju det fotboll handlar om – att ta rätt beslut när det betyder som mest. Zlatan fick femma efter sitt mål mot Ungern som tog Sverige till VM, trots att vi minuten innan målet var överens om att Zlatan skulle ha en etta.

Tobias Linderoth, till exempel, får väldigt sällan ettor eller femmor. Men väldigt ofta treor och fyror.

Vi gav Johan Arneng och Khari Stephenson ettor trots att ingen av dem gjorde något avgörande misstag. Däremot misslyckades de med de flesta av sina uppgifter, samt är spelare (i synnerhet Arneng) som man ställer höga krav på i en match som betyder så mycket.

Matchkvaliteten som sådan spelar också in. Derbyt i går var en tvåplus-match (knappt). Då blir betygen överlag ganska låga (samtidigt fick Valdemarin en fyra, en kombination av arbetsinsatsen, avgörande prestationen samt den attityd han visade).

Motstånd, sammanhang och yttre förutsättningar bör också beaktas. När Sverige vann med 5-0 i EM-premiären mot Bulgarien i Lissabon var det fyror och femmor rakt över. 5-0 i EM-kvalet mot Island hemma på Råsunda gav inte lika höga betyg. Jag inbillar mig också att 1-2 mot Costa Rica i VM 1990 gav ett lägre snittbetyg än 0-1 mot Kroatien i VM-kvalet härom hösten.

Till sist en fråga: om Erik Edman har 99 sparkar av 100 rätt i en VM-final, men den hundrade är en sidledspassning mot Petter Hansson, rakt i gapet på Ronaldinho som gör matchens enda mål i tredje tilläggsminuten – ska han verkligen ha en tvåa (godkänd) då?

Så var det över för den här gången. Efter att ha levt med ”superderbyt” dygnet runt sedan i fredags har jag nu skrivit min sista text.

Några avslutande reflektioner.

Mattias Jonson om sin skada i sätesmuskeln:
– Ja, jag fick en smäll på sätesmusk… äh, jag fick blödning i arslet.
Avd. klarspråk.

Samme Jonson när jag frågade om han ändå var okej:
– Om du är okej, är jag okej.
Öhh…okej?

Den andre Jónsson, Siggi, om den blöta planen:
– Vi är ju i underhållningsbranschen, och i Djurgården försöker vi alltid bjuda publiken på en fotbollsfest, men kvaliteten blir låg när det är så blött.
Jag skulle vilja se Nebojsa Novakovic min när han läser det i dag…

”Nebo” som alltså beskrev Djurgården så här efter matchen:
– Djurgården spelade inte fotboll, de slog bara långt. De leder allsvenskan – klart att de är bra – men jag tror inte att de tar guld. Inte med det spelet.
Och följde upp med det här:
– Hade vi gjort första målet är jag säker på att vi vunnit. De hade ju ingenting, hur skulle de ha kunnat kvittera?

SMS från Sportbladets nyhetschef 21.34:
– Tja. Sugen att göra längre intervju med Quirino i morgon med tanke på din sågning i våras?
Nja.

Lucas Valdemarin efter att ha ställt upp på en lång intervju utanför sin lägenhet i går kväll:
– Kom ner till träningen i morgon så snackar vi mer!
Kan AIK:s klubbledning från och med nu sluta påstå att det är argentinarna själva som inte vill ge intervjuer?
Tack.

Ordväxling med Rikard Norling:
– Djurgården spelar som de flesta andra lag, ligger och väntar på att vi ska göra misstagen. Att själva skapa något för att vinna, som vi gör, tycker jag är den stora skillnaden mellan lagen. Vad tycker du?
– Ja, absolut.
Det är därför jag tippat AIK som vinnare av årets allsvenska.

Kvällens vinnare var ändå Siggi Jónsson som mitt under andra halvlek slet av sig kavajen och coachade i helvit skjorta. Efteråt haglade AIK-attackerna om Dif:s tråkiga spel, Jónsson konstaterade lugnt:
– Jag är nöjd med att vi har tagit fyra av sex poäng mot AIK i år.

Just det kalkylerade jag inte riktigt med när jag tippade Djurgården som nia…

Officiellt skulle Djurgården ställa upp med ett 4-3-3. Men icke. Inte heller 4-4-2. Utan 4-2-3-1 med Dahlberg ensam på topp, Enrico till höger, Sjölund centralt, och Jonson till vänster. Två balansspelare – Arneng och Komac – framför fyrbackslinjen.
Hoppsan!
Intressant också att konkurrenten drog stort på exakt samma uppställning som Djurgården lämnade som sin officiella. Någon i Djurgården har uppenbarligen grundlurat Lur och kompani för att förvirra AIK.
Hoppsan igen.

Gick tidigt hemifrån, var sugen på kaffe och bullar, men på Råsunda fanns bara kaffe och torra småkakor. Blir bättre till pausen, gissar jag. Rykten säger att det serverades morotskaka under Sverige-Danmark – men det är väl för mycket att hoppas på?

Ganska mycket folk i rörelse utanför Råsunda redan vid halv sju, mest representanter från den yngre generationen som driver omkring. Här och var sitter folk och dricker öl, några sprida ”hata Djurgården” ekar. Men polishelikoptern som svävat över Solna under eftermiddagen är borta.

Inne på Råsunda får Arne Hegerfors näsan pudrad i pressrummet medan läktarna börjar fyllas så sakteliga. Sången ekar från norra stå medan det är betydligt glesare i djurgårdsleden.

Pressläktaren är för övrigt fullbokad – vet inte när det hände senast? I eftermiddags var det till och med tveksamt om Bank skulle få en sittplats, och än har han inte dykt upp.

Startelvorna kom precis:

AIK
DÖ
JT, NC, NEJ, PK
PM, KS, DJ, DT
IO, LM

DIF
DT
LD, MJ, TK, JT
AK, JA, DS
MJ, MD, EC

Återstår att se vilket utgångsläge Enrico har på sin vänsterkant, om det är ett 4-3-3 som nu annonseras eller 4-4-2 som förhandsrapporterna pekat mot. Jag har, precis som Norling och Nebojsa hade, svårt att se att Djurgården ska spela 4-3-3 i ett derby.

I AIK tar Pablo Monsalvo högerkanten, där gick Dif-Siggi bet.

Intensiv kväll igår. Hade som bekant jobbat stenhårt i tre dagar med lite längre läsning och andra idéer inför derbyt. Klockan var väl kvart i tio när tipset kom och första känslan var bedrövelse; om det nu var en brandbomb som kastats in i AIK-spelarnas lägenhet med evakuering och skräck och elände och allt det skulle innebära för spelarna själva…ja då hade vi dessutom fått riva upp halva tidningen och allt sportsligt man jobbat med gått åt helvete.

Nu var det inte alls så illa, men tillräckligt illa för att jag blev tvungen att lägga majoriteten av kvällen på skiten.

Vi resonerade oss fram till att ”bara” göra två sidor på händelsen för att inte spela våldsverkarna helt i händerna, medan konkurrenten givetvis gjorde fler. Vi fick dock med allt det väsentliga utan att behöva dra på med ett onödigt andrauppslag.

Här det jag jobbat med i tre dagar: ett dokument samt det här och det här. Siggi Jónsson tror alltså på Mats Rubarth i AIK:s startelva, medan jag hört att den nye argentinaren kör till höger. Djurgården kommer enligt AIK med Arneng som balans i 4-4-2 och Dahlberg/Jonson på topp. Den som lever får se.

Konkurrenten och vi tror på exakt samma startelvor, men de formerar Dif:s lag som ett 4-3-3 med Enrico högre upp till vänster. Den som lever får se där också.

Nu frukost på ett närbeläget café, en längre promenad, en vända på motionscykeln och sedan är det väl match.

…det räcker nu.

Djurgården fick sin träningsplan uppgrävd, AIK en rökfackla i stjärnspelarnas trappuppgång.

1-1 mellan Idioternas IK och Idioternas IF i en usel match som ingen ville se, skriva eller läsa om.

Svor lätt för mig själv när väckarklockan ringde halv nio morse: varför ska fotbollslag träna så jävla tidigt för? AIK började klockan tio medan Djurgården i alla fall hade den goda smaken att vänta till elva.

En kopp franskt och en halv skål müsli, sedan promenad till Karlberg.

Jag hann till slut med båda träningarna, mycket tack vare att homo-Bardell körde som han hade ryssen efter sig mellan Solna och Stockholms Stadion (inget ovanligt med med det i och för sig).

All info till mina reportage är insamlat, nu dags att ägna sig åt det som utgör ungefär tio procent av tiden man lägger på en artikel – att skriva den. Resten är intervjuer, synupplevelser, transporter, bollande med chefer/kollegor samt funderingar i största allmänhet.

Jobbar med två idéer till morgondagens tidning, båda känns lite unika och kan – om allt faller på plats – bli riktigt bra.

Ensam om Mattias Jonsons magsjuka, å andra sidan var det inte värre än att Jonsson kunde träna för fullt i dag.

Blev en bättre pasta och en ännu bättre glass på Stockholms glass- och pastahus. På den kombinationen står man sig ett bra tag.

Solen skiner över Stockholm och enligt AIK:s presschef Johan Wibäck blir det ännu bättre väder i morgon.

Fan-TV ville intervjua mig, men medan jag funderade på vad jag egentligen tror om derbyt fick Wille Bäckström annat att pyssla med. Så här hade jag i alla fall tänkt svara:
– AIK har ett bättre lag, en bättre trupp, en tydligare idé vad de vill göra på planen. Men Djurgården 2007 är ett derbylag, fullt av vinnarskallar, som inte kommer att acceptera en förlust. AIK:s ben är lite tyngre, jag tror på 2-2, efter sen kvittering av Mikael Dahlberg, som såg riktigt vass ut på dagens träning.

Tillbaka på redaktionen hör jag i bakgrunden hur kollegan Ros intervjuar nån hockeylirare.
– Det har ju skrivits ganska mycket om dig, men en sak jag inte sett så mycket om är att du har en ganska lång klubba, va? Når väl ända upp till näsan?

Hockey är en jävla sport.

I morgon är det derby.

Det finns de som säger att Grimsta IP är en spelplats som inte hör hemma i fotbollsallsvenskan. Men jag vet inte jag…tycker nog att Grimsta IP går att leva med om man är ett bottengäng utan direkta ambitioner på just arenaområdet.

Däremot måste någon inom BP – styrelsen, säkerhetsavdelningen (finns en sådan förresten?), spelartruppen, ja vem fan som helst – agera med kraft mot de supportrar som skämde ut sig och störde ordningen under matchen mot Halmstad.

En bit in i andra halvlek lämnade nämligen en majoritet av BP:s klack sin anvisade plats på läktaren. Det handlade om fyra personer – tre män och en som var antingen man eller kvinna, det gick inte att avgöra från min plats på ”pressläktaren”. Den ene skrek i en megafon, den andre hamrade på en trumma, den tredje gick bara runt och skrek, och den fjärde, som var antingen man eller kvinna, drack apelsinfestis och verkade allmänt malplacerad.

Tillsammans utgjorde de en bedrövlig syn och förde ett förfärligt oväsen vilket innebar att det från min plats på ”pressläktaren” var fullständigt omöjligt att koncentrera sig på matchen under några minuter i mitten av andra halvlek.

Som sagt; ut med packet från Grimsta.

Matchen? En gåta.

Halmstad – med chans på SM-guld vilket borde vara tändvätska för två – svarade för en medioker första halvlek.
Spelarna var snudd på förlamade i inledningen. Jag tror inte att HBK vann en närkamp första kvarten. Andra halvlek var klart bättre, men det räckte bara till en poäng och nu är chansen att vinna SM-guld i princip borta.
Hur kan ett topplag falla igenom så totalt i en halvlek, för att sedan gå ut och göra 45 ganska bra minuter?
Tränaren Janne Andersson försökte förklara:
– Jag vet inte, jag har inget bra svar på det. Fotboll är ingen fast vetenskap, det är ett spel mellan människor, och ibland är det ett helvete att få ihop det, kan jag säga.

Vasasällskapet – utan den knäskadade mig själv – stod däremot upp och tog tre nya poäng. 1-0 borta mot Storskogen, Haag på straff. Division fyra nästa.

Var i dag ute på Djurgårdens träningsanläggning, men fick inte se något av träningen – den hölls stängd och jag dök upp klockan ett som bestämt.
Det är ju inget fotbolls-VM, så jag respekterade Djurgårdens önskemål om att inte spionera.
Spelarna var dock kvar på Kaknäs eftersom träningen blivit försenad med en knapp halvtimme, båda träningsplanerna hade blivit saboterad under natten, men alltså inte värre än att målvakstränaren/anläggningsansvarige Kjelle Frisk kunde fixa till det.
– Men det var närmare 200 hål, det tog mig tre och en halv timme att gräva igen dem, suckade Frisk.
Ryggskott i morgon?
– Jag har precis fått en timmes massage, det blir nog bra. Men man önskar ju att de skulle stötta sitt lag i stället för att hålla på med sådan här skit, sa Frisk som precis som de flesta andra tog för givet att någon form av AIK-supportrar låg bakom.

Pratade också med Siggi Jónsson och Paul Lindholm, men deras tankar håller jag på till måndagstidningen.

Snart: Brommapojkarna-Halmstad.