I dag drar vi igång en artikelserie i tre dagar om den tysta protest som sveper över allsvenska arenorna. Det kan vara värt att köpa tidningen – eller läsa på nätet, här har ni min krönika i ämnet.

Själv sitter jag snart på tåget mot Helsingborg för för HIF-Mjällby, en match som med tanke på AIK:s spurt känns riktigt intressant. 

Blev en del liv om vår nya TV-sida där jag skrev om ex-förbundskaptenen Lars Lagerbäcks intåg som expertkommentator.

Fick bland annat det här mejlet:

”Tja,
Tack för bra artikel om Lagerbäcks expertkommenterande, men min fråga till dig är mer generell:
Blir man som reporter/krönikör inte trött på att folk i kommentarsfältet som inte håller med dig, i 90% av fallen endast konstaterar att krönikören har fel punkt slut, utan att komma med konkreta motargument mer än att ’Lagerbäck sa visst bra grejer’?
/Sven som gnäller på de som gnäller”.

Det är klart att man kan bli det, och det verkar som att i Sverige får man tydligen inte kritisera folk i TV, trots att det handlar om en makthavare som vår gamle förbundskapten, fortfarande med en tung post inom förbundet. 

Ett mejl till, från en annan Lars:

”Bra skrivet!
Mycket bra skrivet!

Både Niva och jag på framsidan av Aftonbladet i dag, och rubriken SVERIGES 6 VÄRSTA GANGSTERGUBBAR, tidningen måste ju gå som smör. Nog för att vi gangstrat en del i våra dagar men att bli uthängd på detta viset…och dessutom titulerad som gubbe?

Efter Barcas 8-0 på Osasuna erkänner jag att jag hade fel i min gamla tes om att man stänger av La Liga i paus. Man sätter inte ens på TV:n.

I ”Oj, vilken vecka” pratar vi bland annat om nakenbilderna på Scarlet Johansson, tvära kast i det här yrket.

…apropå snusk har jag hamnat bakom ett gäng tonårsbrudar på tåget som diskuterar gårdagskvällens utgång. Herregud så de pratar. Man börjar bli gammal.

L L L L L
Rasmus Elm, eller framför allt: Rasmus Elms straff. I helgen hamrade han in en elvametare som Johan Neeskens varit stolt över. I dag väntade han lugnt ner Johan Dahlin och smekte upp bollen mot ena krysset med sådan perfekt marginal från ribban att det först såg ut som den skulle gå över. Straffskytt i svenska landslaget är Zlatan Ibrahimovic men han bommade senast – dags för ett tronskifte på straffpunkten?
Nu när tronskiftet på centrala mittfältet redan har skett… 

L L L L
Pontus Wernbloom, eller framför allt: Pontus Wernblooms mustasch. På planen hade han en oväntad roll, breddade hårt till höger. Syftet var att dra isär Malmö så att backlinjen kunde sticka in bollar på motorn Elm eller bredda på Wernbloom eller växla kant – då blev det sämre lagets brister tydliga.
Wernbloom hann dessutom med en patenterad filmning som gav Ivo Pekalski gult kort – rutin.
Vad gäller mustaschen har den börjat ta sig, det startade som ett vad med estniske lagkamraten Ragnar Klavan som tröttnade och tog fram hyveln.
Hur länge behåller ”Boom-Boom” sin?
– Jag kör på tills jag ser ut som Tom Selleck, som han uttryckte det under landslagssamlingen. 

L L L
MFF-fansen. En rejäl armé hade gjort resan till norra Holland och trots förnedringen på planen höll de fanan högt så gott som hela matchen. Sången gick fortfarande genom TV-rutan i 80:e minuten och ställningen 1-4.

L L
Straffdiskussionen är småintressant. Genom att veva TV-bilderna långsamt i repris kan man konstatera att Ricardinhos ben träffar Roy Beerens ben utanför linjen.
Men.
Försvarsagerandet är så oerhört dumt. Ricardinho står med ena benet i straffområdet och tar en enorm risk med ett krokben där. Tre domare i bra position som kommer till samma beslut (ser det ut som). Hur många domare eller kameror det än finns på en fotbollsplan kommer det alltid uppstå tveksamma situationer.
Alltså skulle Ricardinho antingen klivit fram och klippt Beerens med marginal till strecket. Eller, det naturliga: han skulle fallit (backat) och följt med dragningen då understöd saknades.
Ricardinho agerade tveksamt även vid förspelet till 3-0-målet och snacket om svenskt pass och en lösning på vänsterbackskrisen i landslaget passar nog bäst som just snack.

L
Malmös försvarsspel. Vad lärde man egentligen mot Dinamo Zagreb och alla billiga misstag i 1-4-mötet borta? Inte mycket, tydligen. För det var inte bara Ricardinho som gick bort sig. Pekalski var passiv mot Jozy Altidore vid 1-0 (men vilket skott!) och Pontus Jansson ”varsågod”-nick i eget straffområde till Adam Mahers 3-0 hade stått i instruktionsboken om de haft samma tröja på sig.
För att inte tala om hela MFF-backlinjen när Brett Holman promenerade fram till 4-0. Australiern kunde fortsatt och lagt sig vid mållinjen och nickat in den, så intresserade var MFF av att kliva upp på honom.

Inte ens nära:
Allsvenskan. Det var tragiskt att se, att när den offensiva fotbollen och den individuella skickligheten trots allt utvecklats på senare år, då uppträder regerande mästaren, representanten i det europeiska cupspelet, som rena juniorlaget i många avgörande, defensiva situationer – igen. Nog för att Rikard Norling är en offensivt lagd tränare och har ett anfallsglatt spelarmaterial – desto viktigare att lägga fokus på försvarsjobbet.

I morse gick AIK:s och Djurgårdens supportrar ut med en gemensam skrivelse inför måndagens derby:

Pressmeddelandet skickades 10.18, tio minuter senare svarade Lars-Åke Lagrell i ett massmejl till 134 journalister och tidningsredaktioner i Sverige:

”Bra! För om punkten ’Enskilda individers illdåd, allt från inkastade föremål till läktarvåld’ klaras löser sig alla övriga…
Hälsningar
Lars-Åke”.

L L L L L
Trabno…Trapson…Trabzonspor gör 1-0 på Inter – borta. En riktig superskräll i första Champions League-omgången – vad betyder det för fortsättningen i gruppen? Inter hade åtta skott på mål, Trabzonspor ett – 22-årige försvarsspelaren från Tjeckien Ondřej Čelůstka och det gick in. Trabzonspor som inte ens skulle spelat Champions League men fick Fenerbahces plats efter skandalen med uppgjorda matcher. Inter är just nu helt slut som fotbollslag, förlorade mot Palermo i ligapremiären också.

L L L L
Grupp A. Vilken rysare det här kan bli. Bayern München, Manchester City, Villarreal och Napoli. Bayern tog kommandot genom 2-0 borta mot spanjakerna medan City och Napoli delade på poängen i Manchester (1-1). Napoli imponerade i en match där det small i alla möjliga riktningar. Och Bayern är tillbaka efter förra säsongens haveri. Grupp A är grejen.

L L L
En ny Schmeichel i United? Sir Alex petade 200-miljonersförvärvet David de Gea och satte in Anders Lindegaard, 27, som gjorde en prickfri insats mot Benfica. Har vi en ny Peter Schmeichel på G här? United ska ha en dansk i målet, så är det bara – men vad sa han i intervjun efteråt? Det enda jag förstod var något om Johan Arneng. Danskar ska alltid textas i tv – så är det också.

L L
Premier League. Manchester-lagen har massakerat  allt motstånd i ligainledningen men fick problem direkt i Champions League. Vad handlar det om? Har Premier League tappat i slagstyrka? Så behöver det inte vara men utvecklingen blir intressant att följa.

L
Svenskarna i Champions League. Zlatan skadad, Olof Mellbergs Olympiakos hemmaföll mot Marseille och Kim Källströms enda avtryck i Lyons 0-0-match mot Ajax var ett gult kort. Nej, det har inte börjat bra för våra svenska landslagsmän. Däremot gjorde domaren Jonas Eriksson en utmärkt insats i matchen mellan Manchester City och Napoli. Spelarna vågade knappt protestera när Eriksson spände ögonen i dem. Tänk att honom har man krökat med på Finlandsfärjan inför en journalistlandskamp en gång i världen. Då hade han dock ögonen på annat håll…

Inte ens nära:
Real Madrid i helrött? Nej, kändes inte bra. Men de vinner Champions League ändå.

Tacos – check.

Hallon & glass – check.

Vätska – check.

…men känns ändå som att något saknas…hm…

…just det – NU kör vi…

Lasse Lagos – check.

Inte vilken kväll som helst detta, utan Champions League-premiärkväll.

Därför:

Löst – check.

Chips – check.

Vätska – check.

…sedan bara att köra…trodde jag. Då dök den här snubben upp i rutan…

…Lasse Lagos – check.

Det hade jag inte tänkt på att man ska behöva lyssna på vår gamle förbundskapten en hel Champions League-säsong också.

…här kan Island göra en insats och knyta upp honom på ett fett kontrakt, då kan han bli Lasse Lava med hela Vatnajökull i stället.

Jag tror att det tog 29 minuter innan Lagos ville spy på Rit-Ola Andersson första gången. Han höll sig ganska länge ändå.

Nåväl, mitt matchval blev Barcelona-Milan – utan Zlatan Ibrahimovic, men är det egentligen en förlust? Förra säsongen såg facit ut så här: med Zlatan vann Milan 58 procent av matcherna. Utan Zlatan 78 procent vinster. Vill man vara elak kan man säga att Milan är bättre utan Zlatan…

…eller att man kan bevisa vad fan som helst med hjälp av lite statistik.

När TV-kameran svepte över spelarna vid inmarschen kände jag att ”fan, jag tror jag saknar Zlatan för första gången i mitt liv”.

Skämt åsido, men det hade så klart varit kul om han kunnat vara med mot sina gamla lagkamrater.

Sådana tankar störde inte Milan-spelarna som knappt lät Barcelona känna på bollen innan Pato hade lämnat kvar Busquets och Mascherano på Ramblan och slagit en tunnel på Victor Valdés.

Lite förvånande att man inte ser fler mål av den typen. Backlinjer som försöker ställa offside/kliver upp hamnar allt som oftast på hälarna och bollförande spelare kan många gånger trampa på själva i stället för att söka instick. Men jag vet hur man känner där, det sitter liksom i ryggmärgen att hitta en öppnande passning. Dock inte i Patos system.

Milan gjorde sedan det italienska lag är bäst på – försvara sig – och det tog ungefär en halvtimme innan Barcelona hade tryckt tillbaka dem tillräckligt djupt för att det skulle bli farligt varje gång Messi kom med i spelet. Vilket han gjorde mest hela tiden sista kvarten av första halvlek.

Vid Pedros kvittering handlade Messis förarbete dock mer om att Abate och övriga Milan-backlinjen trodde att situationen var under kontroll – det är den nästan aldrig mot Messi i straffområdet.

Fem minuter in på andra halvlek kom 2-1 för Barcelona via en fin frispark av David Villa efter att Milan hamnat i handbollsförsvar direkt (ja till och med Cassano var nere för att hjälpa till, tyvärr för Milans skull då han orsakade frisparken…).

Resten av matchen blev lite av ett sömpiller. Milan kändes inte nära att hota om en kvittering, men fortsatte att försvara sig bra, Barcelona är fortfarande inte på topp, varken offensivt eller defensivt…och så släppte de till en onödig hörna på övertid, Busquets chanslös i luftduellen med Thiago Silva och 2-2 – kryss i taket.

Om Barca behöver lära sig något om fotboll, kan de lära sig att enmålsledningar alltid är bräckliga i den här sporten: hur tryggt det än känns ute på planen kan en fast situation alltid bita dig i röva.

Grattis Milan som vann en poäng medan Barcelona förlorade två lite i onödan.

Kvällens L:

L L L L L
Patos mål. Kom efter 24 sekunder, CL-historiens femte snabbaste. Bara Makaay (10), Silva (20), Del Piero (20) och Seedorf (21) har varit snabbare. Men vad tycker Berlusconis dotter om att det går så fort för honom?
Förlåt.

L L L L
Messi. När det krampade för Barca första halvtimmen la den store lille argentinaren i växel två så. Till och med Jan Diego Guillou skrockade belåtet i TV-soffan.

L L L
Bilderna inifrån spelargången strax innan avspark är ofta fascinerande. Framför allt roligt att se hur glatt van Buffel och Inihästa hälsade på varandra med tanke på överfallet i VM finalen -10.

L L
Ola Anderssons självbehärskning. När Lasse Lagos för nionde gången sa ”Här håller jag inte med Ola riktigt” trodde jag att penna skulle söka axel. Men ”Rit-Ola” behärskade sig. Enligt obekräftade uppgifter satte Ola den i sitt eget lår i stället.

L
Fabregas. Det har tjatats om övergången sedan Fredrik Ljungberg var rödhårig men när det väl gällde, ja då satt han på bänken trots att Barca saknade flera ordinarie spelare och hade skickat ner Busquets som mittback. Men Cesc gjorde ett helt okej inhopp – check.

Jag brukar inte förespråka att allsvenskan ska minskas till färre antal lag. Jag gillar vår stora serie även om det så klart vore roligare om en förening med större ekonomiska muskler och högre publiksnitt än Ängelholm nu gick upp.

Men allsvenskan i sin nuvarande kan nog överleva Ängelholm.

Däremot har jag lokaliserat ett annat hot.

– A far more worse, som Batman säger till Lt James Gordon när han fått nys om att Ra’s Al Ghul är på väg till stan igen.

Hur stort är egentligen intresset för allsvenskan hösten 2011?

TV-avtalet 2011-2015 är på samma nivå – till och med lite lägre – än det som tecknades 2005 för åren 2006-2010. Vad landar det på efter nästa förhandling?

Sportbladet skickar inte längre folk på samtliga allsvenska matcher. Vi hade inga reportrar eller fotografer i Södertälje i söndags, inga på Örjans Vall i går. Det är ett trendbrott. Exakt vad det beror på vet jag inte men det pratas om besparingar som tidningen måste göra i kombination med ett svagt intresse för vissa lag. Bättre då att skriva om den internationella fotbollen som engagerar fler.

DN och SvD har nya trycktider som innebär att de knappt får en in rad om det som hänt på kvällen. Och de har inte många sidor att leka med längre.

För allsvenskan och svensk fotboll är en sådan utveckling ett allvarligt problem, och skulle trenden fortsätta i samma riktning kanske det rentav kan bli ett argument för att minska antal lag i allsvenskan.

Åtta matcher per omgång är dyrare för medierna att bevaka mot fem eller sex – åtminstone om det är så få tidningsläsare bland småklubbarnas supportrar som det sägs.

Går resonemanget att överföra till småklubbarnas PPV-matcher?

Jag vet att publiksiffrorna har hämtat sig mot i fjol men det tycks alltså inte hjälpa.

Notera också att jag inte tar ställning åt något håll, jag bara funderar högt.

Å andra sidan är det väl precis detta vissa supportrar vill uppnå, att tidningarna slutar skriva och TV slutar sända, med tanke på den pågående protest som sveper över arenorna. Men snacka om att göra sig själva och sina föreningar en björntjänst. Fast det verkar de inte förstå.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Det var TT-Skiöld som en gång lärde mig att i Sverige är manligt-vs-kvinnligt det absolut mest känsliga debattämne som finns. I andra länder är könsfrågor inte lika laddade men i Sverige…oj oj oj.

Så här gick det till:

Vi var i Saudiarabien, året var 2006, vi följde landslagets januariturné. Det kommunicerades att kvinnor inte var välkomna på landskampen Saudiarabien-Sverige och vi murvlar på plats ville förstås ha en kommentar från förbundskapten Lars Lagerbäck. Men han var inte kvar vid träningsplanen när nyheten blev känd, i stället fick vi syn på assisterande förbundskapten Roland Andersson. 

Efter en längre utläggning om betydelsen av att ta seden dit man kommer tröttnade Roland på frågorna:

– Om de (kvinnorna) vill se matchen kan de väl se den på TV.

Jag satt bredvid TT-Skiöld när Zlatan klackade in 1-1 mot Italien, när Mattias Jonson gjorde ”due due” mot Danmark, när Zlatan skickade in 1-0 mot Ungern, när Fredrik Ljungberg nickade in 1-0 mot Paraguay.

TT-Skiölds puls steg aldrig vid något tillfälle över 48.

Men där, i Riyadh, efter Rolands uttalande, rusade den till 220 under loppet av ett citat.

TT-Skiöld slet fram sin laptop, hamrade med knutna nävar på tangentbordet, ett par sekunder senare fanns texten ute på varenda tidningsssajt med TT-abonnemang.

Jag fick äran att bevittna en erfaren yrkesman i aktion från första parkett.

När TT-Skiöld skrivit klart torkade han svetten ur pannan, lirkade upp en 15-årig Dalwhinnie ur datorväskan och konstaterade:

– Det här kommer att bli stort. 

Några dagar senare diskuterades Roland Anderssons uttalande i Sveriges riksdag och från vänsterhåll restes krav på en handelsblockad mot arabvärlden.

– Manligt-vs-kvinnligt, folk går i taket över sådant i Sverige, sa TT-Skiöld roat.

Allt det här är naturligtvis Jan Guillou fullt medveten om när han i sin söndagskrönika i Aftonbladet skriver att:

”… Arne Hegerfors hade till hälften rätt. Kvinnor är sämre fotbollsspelare än män. Men damfotbollen skulle bli bättre och roligare med mindre spelplan och mindre målburar: färre usla långbollar, färre målvaktstavlor och snyggare mål”.

Jag hade en gång Jan Guillou som gäst i Laul Callings VM-specialprogram. Efter cirka 28 minuter strök han sig över hakan, kisade med ögonen och kastade fram en teori att Maradona hade utnyttjat Messi fel under mästerskapet.
– Man kan inte ha en galen coach som hoppar och skriker och inte har en plan för någonting. Lyckas han organisera laget så att världens bästa fotbollsspelare går mållös från turneringen, då är det något fundamentalt fel i lagets uppbyggnad och organisation.
Så Messis så kallade fiasko…det skyller vi på Maradona? frågade jag.
– Ja det tycker jag. Jag hade fått Messi att göra mål.
Då undrar ju alla: hur hade du gjort?
– Jag hade nog talat med spelarna om att jämföra med hans funktion i Barcelona. På vilket sätt kan vi bygga upp ungefär samma system här? Maradona hade helt andra favoriter, var inte imponerad av Messi, då blev det fiasko och det förvånar mig att Argentina inte redan har sparkat honom, förklarade Guillou bestämt.

Vad vill jag ha sagt med den här jämförelsen?

Dels att Jan Guillou är min journalistiska förebild nummer ett (efter TT-Skiöld). Dels att han ibland påstår saker med stor bestämdhet som han inte har någon vidare koll på.

Som nu med damfotbollen.

För att den ska bli ”roligare” och ”bättre” krävs ”mindre spelplan och mindre målburar”, menar Janne. Men om målburarna minskas blir det färre antal mål, är det verkligen roligare?

Och om spelplanerna minskas blir det mindre tid för spelarna med boll vilket ställer högre krav på teknik vilket skulle innebära fler stoppade anfall, mer bröt och gröt, mer misstag.

Slutligen – för att gå tillbaka till målburarna – innebär det ett stort praktiskt problem: på de flesta arenor sitter stolparna fast i marken, hur tänker Janne lösa det? Spika fast en planka här och där plus en under ribban?

Låt säga att vi ändå går vidare med idén, vad är då nästa steg? Skillnaden mellan herrallsvenskan och de bästa ligorna i Europa är också gigantisk. Hur ofta ser vi liknande skott och frisparkar i Sverige? Ska AIK, Blåvitt, Malmö och de andra lagen spela med lättare bollar och större målburar så att det blir fler långskotts- och frisparksmål?

…eller är det så enkelt som att Jan Guillou borde använt ett mindre antal bokstäver i gårdagens krönika, och skippat de sista raderna?

En stor dag i går. Mannen, myten, Miroslav klev ut på San Siro i Serie A-premiär för Lazio. Tolv minuter senare satt 1-0 i maskorna och vi kunde hissa fanan på balkongen:

Klose!

Cissé styrde in 2-0 och där och då var jag övertygad om att Lazio vinner Serie A den här säsongen.

Några minuter senare stod det 2-2, Zlatan och Cassano, och med det försvarsspelet är det bara att sikta in sig på ännu en mellansäsong för mitt italienska gamla favoritlag som jag knappt följt senaste tio åren.

…med Klose! i laget blir det bättre fokus.

Apropå tyskar var jag nyfiken på hur mycket Arsenal skulle växa med Per Mertesacker som ny försvarsschef men jag vet inte om 1-0 mot Swansea efter ett bjudmål – säsongens dråpligaste hittills när keepern Michel Vorm kastade bollen rakt på klacken på egen spelare, Arsjavin snappade upp den och virkade in i bortre – sa så mycket.

…fast Arteta var bra på mitten och viktiga tre pinnar för Arsenal att studsa tillbaka med – var det Fredrik Ljungbergs sågning som ”väckte” dem?

Sergio Agüero framstår tveklöst som säsongen bästa värvning.

…men det är inte utan att man fasar för att Manchester City och Manchester United ska göra Premier League till en ny ”La Liga”, i dag gick Liverpool på pumpen, medan min PL-vinnare Chelsea hänger på hjälpligt åtminstone.

I skrivande stund har Manchester United 3-0 på Bolton efter 30 minuter och jag cyklar ner till thaien i stället.

…känns det inte som att Serie A kan få ett uppsving 2011/12?