Det har varit en rörig samling.
En skakig resa väntar.
Utan Zlatan Ibrahimovic, dessutom.
Något för att lugna nerverna?
Titta tillbaka hur det såg ut för två månader sedan.

Det råder ingen tvekan om att turerna varit många innan landslaget i dag skulle göra sin första träning med samtliga spelare tillgängliga. Det skulle bli det enda ordentliga passet inför EM-kvalet på fredag. Morgondagens minuter på Zimbru Stadium i Chisinau handlar om att bekanta sig med miljön och jogga en flygresa ur kroppen.
Moldavien-Sverige i vettiga träningspass – 3-1.

Men inte ens det fick Erik Hamrén. Redan innan träningen meddelade förbundskaptenen att Zlatan Ibrahimovic inte åker med till Moldavien på grund av ledbandet i vänster fot. Han får nu vila för att klara Finlandsmatchen som vi misstänkte redan i förrgår.

I måndags var det fler ledare än spelare på Stockholms Stadion (12-11) och Hamrén hade alltså kunnat lira tvåmål på fullplan utan att behöva chansa med senaste nyförvärvet Kjell Jonevret, motståndarscout, från start.

En sådan uppladdning är ingen förbundskapten nöjd med eftersom det vore att underkänna alla argument i den ständigt närvarande dragkampen mellan landslag och klubblag om tillgång till spelare. Därför logiskt att Erik Hamrén beskriver läget som ”en extra stor utmaning” (fotbollslandslagiska för ”rätt så jävla besvärligt”).

Så hur oroliga ska vi vara?
Tja, av gårdagens Råsunda-träning att döma ser det inte helt hundra ut, varken för Zlatan (som sagt) som lät sin vänsterfot känna på 98 kilo tunga riktningsförändringar eller för övriga spelare som körde nio-mot-nio på andra planhalvan. Det är si och så med bollmottagningar och tajming på vissa fötter. Men att dra för stora växlar av en spelövning är alltid vanskligt. 

Hur man än vänder och vrider på det är förutsättningarna knappast sämre än för två månader sedan. Då stod det klart på förhand att Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Anders Svensson och Ola Toivonen skulle missa hemmamötet på grund av skador och avstängningar.
Men Sverige-Moldavien i tävlingsmatch slutade – 2-1.

Den här gången saknas bara en enda startelvsspelare – å andra sidan inte vem som helst – men oavsett det vet vi att:

* Moldavien har en svajig målvakt i Stanislav Namasco medan Kim Källström har ett tungt distansskott.
* Igor Armas och kompani inte hängde med vare sig Emir Bajrami på vänsterkanten eller Mikael Lustig på högerkanten senast.
* Det moldaviska hotet framför allt kom från rörlige högeryttern Alexandru Suvorov.

Däremot blir det mer att fundera på för Erik Hamrén kring startelvan utan Zlatan. Hur ser förbundskaptenens reservplan ut?

Logiskt, sett till majoriteten av Hamréns tidigare startelvor, är att han flyttar upp Ola Toivonen som spets i 4-2-3-1-systemet och petar in Kim Källström strax bakom. Men i går flaggade Ola tydligt för att han inte ser sig själv i en spetsroll. Då sker bytet snarare till höger i stället genom att Johan Elmander skickas längst fram, Sebastian Larsson kliver in och Toivonen ligger kvar.

Alltså: ”Isaksson – Lustig, Mellberg, Majstorovic, Wendt – Svensson, Wernbloom – Larsson, Toivonen, Bajrami – Elmander”.

Det bör räcka för att göra jobbet igen – ska vi säga med 1-0?

Vi vet inte om han kan spela på fredag.
Eller vem som i så fall ersätter.
Vad vet vi egentligen?
Att Sveriges landslag fortfarande är klart sämre utan Zlatan Ibrahimovic på planen.

Det har kallats ”det nya landslaget” men när förbundskapten Erik Hamrén pratade på gårdagens presskonferens lät det som ett eko av något vi hört väldigt många gånger tidigare från hans företrädare Lars Lagerbäck.
– Ambitionen är att han spelar på fredag, men jag vet inte om det går. Han kommer inte att vara med i den ordinarie fotbollsträningen i dag eller i morgon.
Då handlade det om Fredrik Ljungberg – nu om Zlatan Ibrahimovic.

Med Ljungberg blev det ett stående skämt att de första dagarna av en längre samling tillbringade ”Ljungan” i bubbelpoolen. Som lagkapten (under en period) och Arsenalstjärna (en betydligt längre) hade Fredrik den friheten. Sedan om han verkligen badade bubbelpool, rehabtränade eller låg på hotellrummet och pillade sig i naveln blev aldrig riktigt uträtt.
Men du såg aldrig Ljungberg på planen med sina lagkamrater dag ett och två av en landslagssamling, den saken är klar. 
Lik förbannat kom han alltid till spel några dagar senare.
Så länge det var tävlingsmatch.

Den spontana känslan i går var till en början att Zlatans och Hamréns relation är på väg mot en liknande som den Ljungberg och Lagerbäck hade. Zlatan gör bara en ”Ljungberg”, den där fotskadan kan inte vara så allvarlig.
Men så plötsligt dök Zlatan upp i solskenet på Stockholms Stadion tillsammans med övriga gänget. 
Inte nog med det: Zlatan körde till och med ett par övningar med sjukgymnasten Rickard Dahan som hämtades från Malmö FF häromåret. Sedan försvann han lika hastigt och vi tänkte igen att ”nu måste han väl ändå gå och lägga sig i bubblet?”.
Men med en kvart kvar kom Zlatan tillbaka från ingenstans och slog sig ner på avbytarbänken bredvid fysiologen Paul Balson där han blev sittande tills träningen var över.
Den här skadan kanske är på riktigt ändå?

Zlatan är inte en spelare som åker till ett av Europas fattigaste länder för att sitta på en bänken eller läktaren mot deras ganska mediokra landslag. Antingen spelar han eller så stannar han hemma och försöker läka ihop det där ledbandet i vänsterfoten.

Informationen från landslagsledning och Milan är samstämmig: fredagsmatchen i farozonen. Det låter logiskt, klubblag brukar i sådana här lägen vilja att deras stjärnor spelar en av två matcher. Får Sverige välja skickar de nog hellre ut sitt största namn på Råsunda mot Finland än på lilla Zimbru Stadium i Chisinau.
Sedan är det landslaget som äger beslutet och anser Hamrén & co att Zlatans fot håller kan han självklart spela båda matcherna – om han vill. I slutänden avgör alltid spelaren.
Frågan vem som eventuellt ska ersätta ”nummer nio” – spetsen i Erik Hamréns 4-2-3-1-system – lär hålla tidningar och TV sysselsatta under de närmaste dagarna eller fram till ett besked kommer. Så mycket annat finns nämligen inte att diskutera runt landslaget. 

Om förbundskapten Erik Hamrén inte börjat tänka i nya banor under vintern lär en elva utan Zlatan innebära att Ola Toivionen får platsen längst fram, uppbackad av Johan Elmander, Kim Källström och Emir Bajrami. Där bakom Anders Svensson och Pontus Wernbloom. 

En elva med Zlatan innebär att Johan Elmander, Ola Toivonen och Emir Bajrami utgör offensiv mittfältstrea.

Hur man än vänder och vrider på det går det fortfarande bara att komma till en slutsats: att Sveriges fotbollslandslag är klart sämre utan Zlatan Ibrahimovic på planen.

Enligt fotbollens regelverk är det inte tillåtet med ”hot eller kränkningar mot person eller grupp av personer” på svenska fotbollsarenor.
Det är nog dags att fotbollen förtydligar vad de egentligen menar.

Frågan är högaktuell då Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd bötfällt Djurgården då det sjungits ”kränkande ramsor” mot domaren Martin Hansson på Stockholms Stadion. ”Martin Hansson jävla hora” ska ha ljudit vid åtminstone tre tillfällen under hemmamatchen mot Malmö FF tidigare i vår.

Det är förstås inget Martin Hansson ska behöva höra under ett arbetspass.

I skriftväxlingen mellan Dif och Disciplinnämnden protesterar evenemangsansvarige Mats Jonsson inte mot ramsan i sig utan påpekar att det inte var något ”unisont agerande/skanderande” utan från ”uppskattningsvis ett hundratal personer”.

Det argumentet tog Disciplinnämnden ingen hänsyn till och för första gången har en klubb nu dömts till böter för något delar av publiken sjungit eftersom det är första gången det lämnats in en anmälan om det. Det ger bilden att allt sköts väldigt godtyckligt – ska inte alla domare i så fall anmäla? Inte första gången det sjungs ”hora” om en domare, direkt.

Frågan är inte helt lätt.

En kränkning – eller förolämpning – är straffbart. Det kan ge böter i vanliga samhället att kalla någon ”jävla hora”. Vad som är en förolämpning ser olika ut i olika kulturer men det råder knappast någon tvekan om att ”hora” är något av det mest kränkande man kan kalla en kvinna, det lärde i alla fall jag mig tidigt.

Frågan är ändå om Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd ska ägna sig åt denna gränsdragning? I så fall bör klubbarna (det är trots allt deras regler) meddela supportrarna vad som är okej att sjunga och inte. Jargongen och sången i klacken kan – ska – vara hård, rå och ironisk, ibland rent av kränkande. 

Hur ställer sig fotbollen till exempel till att motståndarspelare kränks i ramsor? Att spelare får stå ut med lite extra håller nog de flesta med om, deras yrke handlar på sätt och vis om att både hyllas och hånas. Domarna däremot, får egentligen bara skit och därför behöver Disciplinnämndens dom mot Djurgården inte vara fel för att skapa ett bättre arbetsklimat för den kåren.

Alltså bör reglerna förtydligas rejält. 

Sedan kan man till sist fundera på att fotbollen egentligen vill flytta bestraffningen från klubbar till individer men hur tänker de då när en grupp på hundratals, kanske tusentals, individer sjunger något opassande? Slänga ut varenda jävel?