I morse gick AIK:s och Djurgårdens supportrar ut med en gemensam skrivelse inför måndagens derby:

Pressmeddelandet skickades 10.18, tio minuter senare svarade Lars-Åke Lagrell i ett massmejl till 134 journalister och tidningsredaktioner i Sverige:

”Bra! För om punkten ’Enskilda individers illdåd, allt från inkastade föremål till läktarvåld’ klaras löser sig alla övriga…
Hälsningar
Lars-Åke”.

Jag brukar inte förespråka att allsvenskan ska minskas till färre antal lag. Jag gillar vår stora serie även om det så klart vore roligare om en förening med större ekonomiska muskler och högre publiksnitt än Ängelholm nu gick upp.

Men allsvenskan i sin nuvarande kan nog överleva Ängelholm.

Däremot har jag lokaliserat ett annat hot.

– A far more worse, som Batman säger till Lt James Gordon när han fått nys om att Ra’s Al Ghul är på väg till stan igen.

Hur stort är egentligen intresset för allsvenskan hösten 2011?

TV-avtalet 2011-2015 är på samma nivå – till och med lite lägre – än det som tecknades 2005 för åren 2006-2010. Vad landar det på efter nästa förhandling?

Sportbladet skickar inte längre folk på samtliga allsvenska matcher. Vi hade inga reportrar eller fotografer i Södertälje i söndags, inga på Örjans Vall i går. Det är ett trendbrott. Exakt vad det beror på vet jag inte men det pratas om besparingar som tidningen måste göra i kombination med ett svagt intresse för vissa lag. Bättre då att skriva om den internationella fotbollen som engagerar fler.

DN och SvD har nya trycktider som innebär att de knappt får en in rad om det som hänt på kvällen. Och de har inte många sidor att leka med längre.

För allsvenskan och svensk fotboll är en sådan utveckling ett allvarligt problem, och skulle trenden fortsätta i samma riktning kanske det rentav kan bli ett argument för att minska antal lag i allsvenskan.

Åtta matcher per omgång är dyrare för medierna att bevaka mot fem eller sex – åtminstone om det är så få tidningsläsare bland småklubbarnas supportrar som det sägs.

Går resonemanget att överföra till småklubbarnas PPV-matcher?

Jag vet att publiksiffrorna har hämtat sig mot i fjol men det tycks alltså inte hjälpa.

Notera också att jag inte tar ställning åt något håll, jag bara funderar högt.

Å andra sidan är det väl precis detta vissa supportrar vill uppnå, att tidningarna slutar skriva och TV slutar sända, med tanke på den pågående protest som sveper över arenorna. Men snacka om att göra sig själva och sina föreningar en björntjänst. Fast det verkar de inte förstå.

Sannerligen en händelserik söndag. Jag drar till med en topp sex-lista med bra, dåliga och mer svårbedömda händelser:

6. Det svenska vänsterbackstraumat fortsätter. Martin Olsson, Oscar Wendt, Behrang Safari – alla tre bänkade i sina respektive klubblag. Olsson byttes in i paus när Blackburn kryssade mot Fulham borta (1-1). En liten mardröm för förbundskapten Erik Hamrén om det fortsätter så här till nästa EM-kvalmatch (Finland).

5. Andreas Isaksson bänkad i PSV som spelade 3-3 mot bottenlaget VVV Venlo borta (Ola Toivonen hamrade in ett fint distansskott). PSV vill inte förlänga ”Isaks” kontrakt och på sikt kan det bli ett problem för landslaget om han inte får spela. Annars finns ingen idé att spräcka triangeln Isaksson-Mellberg–Majstorovic – det är rörigt som det är i den svenska defensiven. På sikt är Helsingborgs Pär Hansson en efterträdare som har ytterligare en nivå i sig.

4. Mattias Jonsons karriär verkar vara över. Tråkigt förstås men den skulle tagit slut om några månader ändå. Jag kommer aldrig att glömma 90:e minuten på Estádio do Bessa i Porto 22 juni 2004 när Sverige och Danmark säkrade en plats i Portugal-EM:s kvartsfinal efter att Jonson fläkt in ”due due”.

3. Moestafa El-Kabir målskytt för Cagliari som besegrade Roma med 2-1 borta. Hoppsan.

2. Ex-Helsingborgarna dominerar i fotbolls-Europa. Joel Ekstrand från start för Udinese (2-0 borta mot Lecce), Alexander Gerndt från start för Utrecht (3-2 borta mot Excelsior) och Rasmus Jönsson från start direkt för sitt Wolfsburg. Den lille spädgrisen svarade för ett kliniskt inlägg till Mario Mandzukic som nickade bollen i mål i segermatchen mot Schalke 04.

1. John Guidetti debuterade för Feyenoord som besegrade NAC Breda med 3-1. Super-Guidetti dealade till sig tröja nummer tio, tog en straff, slog den i mål och hyschade publiken. Allt inom loppet av en halvtimme då han började på bänken. På ren svenska: vilken jävla artist.

Helsingborg förlorade två poäng i guldstriden.
Det behöver inte betyda så mycket.
Den de tog var säsongens viktigaste.

Hittills, är väl bäst att tillägga. De mest avgörande poängen i årets toppstrid lär fördelas om knappt två veckor när Helsingborg besöker Borås Arena i allsvenskans 26:e omgång. Det är en match att se fram emot, under tiden kan vi konstatera att gårdagens kryss mot Häcken i omgång 24 måste varit årets viktigaste för HIF.

Frågan alla burit på under landslagsuppehållet fram till i går kväll har ju handlat om Helsingborg kan parera ytterligare två tunga spelarförluster – anfallaren Rasmus Jönsson och mittbacken Peter Larsson. Tidigare har Alexander Gerndt och Marcus Nilsson försvunnit utan att det stört alltför mycket men nånstans finns en smärtgräns gällande hur många spelare som kan ersättas under en och samma säsong.

Helsingborgs tränare Conny Karlsson sa i TV-intervjun precis innan avspark att matchen kändes som en seriepremiär med fler frågetecken och mer nervositet än vanligt.
Jo tack.
Efter 45 minuter på Rambergsvallen var jag knappast ensam om jonglera med rubriker som ”HIF har sålt guldet” eller ”Grattis, Elfsborg”.
Inte nog med att Helsingborg såg ut att ha både nått och passerat den där smärtgränsen: Häcken opererade utan bedövning. 

Det är tid för sammanfattning.

I ena vågskålen: 5-0 mot San Marino och en bra chans att nå EM.

I den andra: en svag insats mot Ungern följdes upp av en ännu sämre i går kväll.

Ola Toivonen var provocerande nonchalant, Zlatan tog inte en meter i onödan, Andreas Granqvist kladdade på bollen med mera, med mera…det var bedrövligt fram till att Johan Elmander ordnade spel elva mot tio.

Sedan lossnade det men det är inte mer värt en tre poäng. Inte ett dugg mer ur något perspektiv.

Erik Hamrén bytte ut Toivonen och satte in Sebastian Larsson, det bytet skulle gjorts redan i paus, överlag var det som att de många förändringarna i startelvan störde Sverige och jag tycker att Hamrén borde jobba mer med att hitta en fungerande elva i stället för detta svajande.

Visst, Martin Olsson gjorde mål och var helt okej men som sagt, en insats mot så svagt motstånd är svår att värdera – vem spelar vänsterback mot Finland? Den knäckte Oscar Wendt, den knäckte Behrang Safari eller den färske Olsson?

Det är tyvärr en fråga om dagsform, inte konkurrens.

Det pratas mycket om att vägen mot EM ligger öppen men jag frågar mig i stället: har Sverige något i ett EM-slutspel att göra?

”Hej!

Du efterlyste ’fel’ i domen/beslutet. Jag är juridiskt bevandrad, jobbar själv som domare, i brist på bättre ord (notarie). Jag tycker att domen var utmärkt. Man har inte ändrat hur man dömer, som vissa verkar tro.

Det handlar ju i princip om bevisvärdering, precis som i alla domar. Även om alla ’vet’ att skotten kom från Dif-klacken måste den dömande instansen kunna utesluta alla andra möjligheter. Bevisvärdering är i sin tur svår att ifrågasätta. Den är till sin natur delvis subjektiv och domaren har i princip rätt. Man kan till exempel inte överklaga till HD för att de ska göra en annan bevisvärdering än hovrätten.

Det sitter duktiga jurister i nämnden, exempelvis Johans farsa, advokaten Hans Orrenius. Man måste lita på deras bedömning, då vi inte har tillgång till alla bevis utan bara en massa lösa iakttagelser från höger och vänster. Man kan inte börja yra om att ’huligarna har vunnit’ osv om man inte kan slå fast vilka huliganer det var som kastade skotten…

Detta är något väldigt grundläggande som många kommentatorer förbiser…

Ciao!”.

Vi börjar kunna det här nu. Samma visa varje gång Disciplinnämnden kommer med en dom:

1. Det första som händer är att ett antal män – mest män – går i taket på Twitter. Korruptionsanklagelser och konspirationsteorier haglar åt alla möjliga håll.

2. Sedan väljer den förening som känner sig mest felfördelad att överklaga till x antal andra nämnder.

Mindre energi läggs på det som är det egentliga problemet: förvirrade kids som missat att smällare är något barn under tolv tycker är häftigt. 

Jag har inte lusläst MFF-Dif-domen eftersom jag är ledig men ska göra det när jag börjar jobba igen. Ni som är mer juridiskt bevandrade får gärna mejla eventuella konkreta fel så länge.

Jag tycker fortfarande att fotbollsmatcher måste kunna avbrytas om det till exempel smäller smällare runt Pär Hansson eller funktionärer eller kameramän – men att man ska vara mer ihärdig i försöken att återuppta matcherna om det inte har uppstått personskador. Det viktiga är att publiken inte kan slå ut motståndarspelare med hjälp av bomber och granater. Eller att det inte accepteras att vara förenat med fara att arbeta med allsvensk fotboll. Ett alternativ kanske är att utrymma arenor/läktarsektioner. Nånstans borde det vara upp till polisen att avgöra om arrangemanget kan återupptas och under vilka former – jag är inte säker på att det fungerar så i dag alla gånger. Det borde vara enkelt att göra till praxis redan nu.

Den regeländring som fotbollsrörelsen bör enas om redan till nästa år är att avbrutna matcher spelas om från den minut de bröts vid och aktuell ställning. Dags dato finns inget stöd för detta i regelverket men Djurgården kanske bjuder Malmö på ett ledningsmål, det hade jag föreslagit om jag vore klubbledare i Dif, med tanke på att MFF ledde med 1-0 när det började smälla.

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.

I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.