Var en timme för tidig till Malmö Arena där Fotbollsgalan hölls. Som vanligt när man har med Svenska Fotbollförbundet att göra krävdes en del snack för att bli insläppt. SvFF kämpar hårt för sin Nordkorea-stämpel.

Jag slapp åtminstone stå utomhus. Hittade till och med stol & bord i den trapphusentré jag förvisades till.

Kvällens stora story måste vara att dra loss bilden med och snacket mellan Johan Cruijff och Zlatan Ibrahimovic. Tror nog att mr Z är ganska ödmjuk inför det mötet, även om holländaren gått hårt åt Zlatan i några krönikor genom åren.

J-Wix efter en timmes fotografering på röda (gröna) mattan: ”Fan vilken ung brud Lennart Johansson skaffat?”.

…det var alltså Lelles barnbarn.

Annars tunt med kändisar. Per Carlén på topp tio-listan, då fattar ni.

Johan Cruijff gjorde presskonferens i pressrummet. Sedan kom livvakter/säkerhetsvakter (?) för att inspektera lokalen. Det var inför att Zlatan skulle dit. Zlatan vs Cruijff 1-0.

Priserna, då:

Roland Nilsson årets tränare – check.

Ivo Pekalski årets nykomling – check. 

Johan Wiland årets målvakt – check.

Olof Mellberg årets back – inte alls check. Hur tänkte juryn där? Gjort ett av årets värsta misstag i landslaget. Jag ville ge till one touch-Danne. Samtidigt ett problem när allsvenska spelare ska mätas mot landslagsutlandsproffs.

Alexander Gerndt årets allsvenska spelare – check.

Hade glömt gissa på årets mål men allt annat än Linus Hallenius anser jag vara uppgjort. Vi får se.

Roger Blomquist, SVT, till Manon Melis (årets allsvenska damspelare): ”Hur ofta går du i högklackat?”. Sedan härmar Blomquist hur hon staplar fram. Kvällens syn så långt.

Pontus Wernbloom årets mittfältare – check.

Zlatan Ibrahimovic årets anfallare – check.

Linus Hallenius årets mål – check.

Vinglig, galaklädd brud till mig precis: ”Jag har hicka, kan du hjälpa mig att få bort den”. Jag sa åt henne att gå till baren, jobbar ju för guds skull.

…och Guldbollen, hans femte, naturligtvis till Zlatan. Det fanns ingen annan kandidat, Z är för överlägsen bland svenska landslagsspelare just nu.

Zlatan till mig nu precis i pressrummet:

– Laul? Lever du? 

Absolut. Grattis.

– Tack.

…han lät glad. Det går åt rätt håll.

ÅRETS MÅLVAKT

Johan Dahlin, Malmö FF

Pär Hansson, Helsingborg

Andreas Isaksson, PSV Eindhoven

Johan Wiland, FC Köpenhamn

KOMMENTAR: Given. Har varit en klippa i ett FC Köpenhamn som gör succé i Champions League. Andreas Isaksson fortfarande nummer ett i landslaget men Wiland har haft ett bättre klubblagsår.

ÅRETS BACK

Daniel Andersson, Malmö FF

Joel Ekstrand, Helsingborg

Daniel Majstorovic, AEK Aten/Celtic

Olof Mellberg, Olympiakos

KOMMENTAR: Jag begriper inte varför utlandsproffs ska blandas med allsvenska spelare. Det går knappt att jämföra one touch-Danne med Olof Mellberg och Daniel Majstorovic som dessutom är/brukar vara klippor i landslaget. Men Mellbergs tackling mot San Marino  m å s t e  ha diskvalificerat honom här. Och Majstorovics insats mot Holland petar väck honom. Ge one touch priset, för fan.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Wilton Figueiredo, Malmö FF

Kim Källström, Lyon

Anders Svensson, Elfsborg

Pontus Wernbloom, AZ Alkmaar

KOMMENTAR: Vi ska inte glömma att Kim Källström skickade Real Madrid ur Champions League i våras. Men det känns som att landslagsinsatser ska värderas lite högre. Boom Boom Wernbloom har gjort det bra i AZ Alkmaar men framför allt två mål mot Ungern. Den avgörande insatsen bör premieras.

ÅRETS FORWARD

Alexander Gerndt, Gefle/HIF

Tobias Hysén, IFK Göteborg

Zlatan Ibrahimovic, Barça/Milan

Ola Toivonen, PSV Eindhoven

KOMMENTAR: Här är det visst inget att diskutera.

ÅRETS NYKOMLING

John Guidetti, BP/Man City

Erik Israelsson, Kalmar FF

Johan Larsson, IF Elfsborg

Ivo Pekalski, Malmö FF

KOMMENTAR: Lurigt. Står mellan John Guidetti och Ivo Pekalski, jag ger priset till Ivo som trots allt spelat seniorfotboll hela vägen och varit nyckelspelare i laget som vann allsvenskan. Guidettis tid kommer. Förhoppningsvis.

ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE

Daniel Andersson, Malmö FF

Wilton Figueiredo, Malmö FF

Alexander Gerndt, Gefle/Helsingb.

Anders Svensson, Elfsborg

KOMMENTAR: Lite rättvisa måste vi väl kunna skarva till? Alex Gerndt är min vinnare, starkt att leverera i två olika klubbar samma säsong, vilket gav en titel och ett silver. Det är omöjligt för en forward att få pris i ”sin” kategori så länge Zlatan är aktiv, så Gerndt bör få priset här i stället. Men jag tror att det går till one touch-Danne Andersson…publiken ska ju ha något att jubla åt.

ÅRETS TRÄNARE

Sixten Boström, Örebro SK

Conny Karlsson, Helsingborg

Roland Nilsson, Malmö FF

Peter Swärdh, Mjällby

KOMMENTAR: Malmö FF drog längsta strået till slut. Det bör premieras. ”Rolle” svarade dessutom för många kloka beslut som ledde till guldet, på som utanför planen.

Guldbollen? Tja, jag kan inte tänka mig att det varit särskilt segdragna diskussioner i år heller. Det blir sällan det om det bara finns en kandidat.

Alex Miller hade ett uppdrag – att rädda AIK kvar i allsvenskan. Han lyckades med det, nu går han och klubben skilda vägar. Miller är naturligtvis inte AIK:s framtid, ingen har inbillat sig det. Men han gjorde ett bra jobb. Likt the Wolf i Pulp Fiction (”That’s thirty minutes away. I’ll be there in ten”) klev han in och löste ett problem – att Gnaget höll på att rasa ur allsvenskan.

Eftersom Miller och AIK hade enats om ett tvåårskontrakt var det inte hundra att skotten skulle försvinna redan nu, bara 99. Kanske skulle han behövas för att släcka bränder även 2011. Men nu är han borta och det brutna kontraktet kostar inte AIK något. Fine.

Det kommer att pratas om Stuart Baxter, om Mikael Stahre, om Rikard Norling. AIK-fansen är särskilt nostalgiska har jag märkt. Men jag är tveksam till ett gammalt namn som lösning, möjligen Baxter i så fall, under den bron har det runnit mer vatten. Men är han intresserad? Svårt att se det. En annan idé är Benny Lennartsson som tidigare varit sugen på just AIK.

Mitt förslag är som ni vet Lasse Lagos. Envis, tjurskallig, med tålamod som ledord, och en tillräckligt tung ryggsäck för att inte vika ner sig oavsett vad media, supportrar eller en inkompetent klubbledning säger. Snubben bor dessutom 30 meter från Råsunda, om han inte flyttat.

Den förre förbundskaptenen i Gnaget, det skulle i alla fall vara underhållande att bevaka.

Till sist: hur kul är det att vara Björn Wesström? Hans uttalanden för tre dagar sedan framstår nu som rena lögnerna. Men Wesström kanske togs på sängen av beslutet (vilket låter märkligt), precis som spelarna ska ha gjort (det gör de däremot alltid i AIK).

Att fansen ville ha bort Miller råder inga tvivel om, men hur det gick till denna gång vore intressant att få reda på. Värt att kolla upp.

Jag är inte särskilt förvånad att Alexander Gerndt får chansen i landslaget nu. Möjligen trodde jag att det skulle dröja till januariturnén men nu ska Johan Elmanders höna värpa och då tycker Erik Hamrén att det är ett bra läge att prova den allsvenske skyttekungen. Två tummar upp från mig.

…om ni vill fundera vidare på skillnaden mellan Lasse Lagos och Hamrén hade Lagos i detta läge plockat med Rade Prica med motiveringen ”han är närmre en plats i truppen”. Jag säger inte att någon taktik är bättre än den andra, det är möjligt att Sverige hamnar i en situation där man hade vunnit på att Rade varit med mot Tyskland…men spontant har jag svårt att se vad det skulle vara för situation.

Det jag gillar med Gerndt, då:
han har ett snudd på unikt tillslag (med svenska mått mätt) som han använder betydligt oftare än många andra forwards. Det gör honom till ett ständigt hot. Rör sig över stora ytor, svår att fånga upp för en backlinje, bra på att ta in boll. Du kan komma rätt långt på det.

Zlatan är med i truppen. Är han med när matchen spelas också? Tidigare har Zlatan gärna nobbat träningslandskamper, å andra sidan är han lagkapten nu, kanske sätter Zlatan ett värde i det.

Rasmus Elm är tillbaka. För knappt två år sedan ansågs han vara den störste talangen sedan just Zlatan. Nu är det bara att hoppas att utvecklingen kan ta fart igen, efter ett besvärligt 2010. Men jag är lite fundersam över var på en fotbollsplan Rasmus Elm egentligen ska användas? Spontant känns en fri kantroll som det bästa – har Sverige råd med det? Och blir Elm den yngste tillräckligt bra igen efter ett förlorat år? Många frågor som behöver svar.

Gerndt fick plats men inte Ivo Pekalski. Den nyblivne 20-åringens tid kommer. Troligen redan till januariturnén. Spelar ingen större roll, även om det så klart inte hade skadat för Ivo att lära känna Olof Mellberg och kompani redan nu.

Det känns annars som Hamréns syfte med denna träningsfajt är att fortsätta trimma ihop EM-startelvan och det nya spelsystemet, snarare än att testa massa nytt. Känns som rätt taktik, och av den anledningen gör det inte så mycket att Pekalski får vänta två månader på debuten.

Det är tydligen osäkert om Miroslav Klose kommer till Göteborg. Det lutar åt ett nej. Men vi som varit med ett tag vet att Klose överraskat förr.

Förbundet ska såga upp Lennart Johanssons pokal för att se om det verkligen står ”Bajen Forever” inuti. Om inte detta är ett skämt måste Lagrell ha fått en köldknäpp.

…vad är nästa steg? Att såga upp Lennart himself för att se om hjärtat verkligen är svart-o-gult?

Till sist, eftersom det har i allra högsta grad har med landslaget att göra; en sista ledtråd till torsdagens Laul Caling-gäst: ”Han höll sitt debutant-tal efter landskampen mot Bosnien i våras och bjuder på en skön story kring det i programmet”.

Den här liraren måste väl ändå vara det yttersta beviset på att jag hamnat i boskapsvagnen på tåget till Stockholm?

…hon hade varit i Malmö och tyckte 2-0 var i underkant.

Jag lämnar alltså silverstaden och tuffar upp mot huvudstaden. Trevligt ställe Helsingborg och sympatisk förening. Om jag bara haft jobb, bostad och kvinna i trakterna kunde jag mycket väl tänkt mig att bo där. Om inte annat för att grilla ett T-ben med Erik Edman då och då.

Mitt besök resulterade i den här nyhetskrönikan: ”Grattis MFF – men HIF står bättre rustade för framtiden”.

Arne Hegerfors i TV4:s morgonpanel om one touch-Danne: ”Nu är han erkänd!”.  

…den gode Arne måste ha missat EM 2008.

Den långbenta reporterpuman jobbar på ett Laul Calling-knäck med Miroslav Klose – vi tänkte ta med honom till Borås Djurpark så han får träffa ett par lejon under sitt Sverigebesök – men enligt Tysklands presschef är hans engelska för dålig. Nu letar vi efter en fotbollsintresserad tolk som förstår termerna.

Allsvenskan är över och den går till historien som den mest ointressanta sedan jag började jobba som sportjournalist (2001).

…med ointressant menar jag att det aldrig tidigare under 2000-talet varit så dåligt intresse kring vår högsta serie. Det enda folk verkar bry sig om är AIK, oavsett vad fan som händer i andra delar av landet. Hälften bryr sig om klubben på riktigt, en fjärdedel är irriterade på klubben oavsett vad, och den sista fjärdedelen gnäller på att det skrivs för mycket om AIK. AIK borde ha en stående plats i högsta serien.

MFF och HIF är välskötta och sympatiska klubbar med riktigt bra fotbollsspelare, fina arenor och ambitioner, men endast de närmast sörjande verkar bry sig. Förutom folk i städerna Helsingborg och Malmö känns det som att intresset varit så gott som stendött för denna guldstrid. Fotbollen behöver lag från Stockholm och Göteborg i toppen.

…personligen tycker jag precis tvärtom, racet mellan Skånelagen har varit intressant som fan men att spelare och ledare kunde jabbat lite mer mot varandra för att jaga upp stämningen. Nu blev det en del tjafs om Simpsons men det var också det enda. Där saknades artister som Bojan och Mutumba.

I morgon klipper vi torsdagens Laul Calling med ordinarie, svensk herrlandslagsman. En ledtråd: hans favoritfilmer är Scarface, Gudfadern och Nyckeln till Frihet.

Nej, det blev aldrig någon dramatik i eftermiddags. Efter tjugo minuter var det över, vilket syntes på spelarna i Helsingborg. När Malmös 1-0 kom upp på storbildsskärmen (av någon anledning hela sex minuter senare) dog match och stämning på Olympia. 

Av HIF:arna var bara Christoffer Andersson ovetande om resultatet, och ”Chrisse” var den som sprang mest på planen. Till ingen större nytta – Alexander Gerndt var iskall, Erik Sundin träffade sällan bollen och Rasmus Jönsson träffade bara virket. 

– De var inte fotboll, sa Rachid Bouaouzan om Kalmars tillbakadragna taktik men Helsingborg skulle givetvis uttnyttjat något av sina 16 avslut på mål.

Bara att gratulera Malmö FF alltså, och förklaringen till guldet är enkel: när ”Rolle” släppte på diktatorstyret och lät spelarna ställa upp för media igen efter förlusten mot Kalmar, ja då lossnade det.

Skämt åsido, årets MFF är framför allt ett exempel på en förening som tagit väldigt många korrekta beslut. Inte alltid så lätta beslut.

Ibland vinner ett lag för att det ”bara rullar på” men MFF har gjort väldigt mycket mer rätt än att spela bäst, ta flest poäng, göra mest mål och släppa in minst antal.

Till exempel:

One touch-Danne skolades om till mittback…Wilton Figueiredo flyttades ner som mittfältare…Ivo Pekalski släpptes fram bredvid honom…Hasse Gren kastades ut…Pep kom in…Yago Fernández värvades…en långsiktig satsning på egna talanger betalade av sig…Borg & Madsen lämnade rampljuset vilket minskade trycket på föreningen…med mera med mera.

Det har inte varit något givet guld detta, även om poängskörden är ovanligt stor.

…nästa år blir det tuffare, det är många som ska ha revansch.

Med facit i hand borde jag givetvis hållit fast vid det här guldtipset…men här har tabelltipset ni ska gnälla på, mitt slutgiltiga tips inför säsongen (det är många som har väldigt mycket mer att skämmas för):

1. Elfsborg

2. IFK Göteborg

3. Kalmar FF

4. Malmö FF

——————

5. BK Häcken

6. Örebro

7. AIK

8. Helsingborg

9. Djurgården

10. Trelleborg

11. Gefle

12. Mjällby

13. Gais

——————

14. Halmstad

——————

15. Brommapojkarna

16. Åtvidaberg

…sitter och tuggar på den nu samtidigt som jag försöker få ihop ett par HIF-texter till morgondagens tidning.

Prickade i alla fall nedflyttningslagen men de var å andra sidan rätt givna.

Gefle fick det lite jobbigare till slut men då klev Dragan Kapcevic fram. Så klart. Det hade ni också på känn att han skulle göra?

…allvarligt talat, vem är karl´n? Där kan vi snacka om dramatik, tre minuter från full tid sköt Kapcevic ner Åtvidaberg i superettan och räddade kvalspel åt Gefle.

Trelleborg slutar alltså femma i allsvenskan efter en otrolig höst. Femma!

AIK och IFK Göteborg stora fiaskolag, tillsammans med Kalmar. Elfsborg underpresterade, Örebro en positiv överraskning, precis som Mjällby.

Ungefär så kan allsvenskan 2010 sammanfattas.

…eller med att Malmö tog dubbeln på samma dag: SM-guldet och Lasermannen 2.0. Grattis, som sagt.

Precis bytt tåg i Hässleholm och tar nu kurs direkt mot Helsingborg. Sov som en liten hundvalp första delen av resan. Tills jag väcktes av en tjutande unge. Barnfamiljer borde förbjudas att resa 1:a klass, de kan hålla sig till boskapsvagnen.

Nåväl, inte särskilt många HIF-fans på tåget. De som är här håller låg profil. Lugnet före stormen? Eller vågar man kanske inte riktigt tro på det ändå.

Det kan bli en bra dag för Malmö. Lasermannen 2.0 gripen och SM-guldet himma. Eller så är det fel gubbe och HIF kniper bucklan i stället, det vore förstås en mindre bra dag.

Bläddrat igenom blaskorna men inget oväntat i förhandsrapporteringen. Bäst är nog SvD:s reportage om AIK:s krisår. Där påstås förvisso att Dulee Johnson tjänar mellan 10 000 och 15 000 kronor. Glömt två nollor? Mellan 100 000 och 150 000/månaden låter rimligare. 

Conny Karlsson vs Roland Nilsson – vem håller Blåvitt-fansen på? Conny skulle jag tro. Men ingen av dem är årets tränare. Det verkar den här Josep Clotet Ruiz vara även om jag fortfarande saknar storyn om honom.

Mitt allsvenska lag: 

Viktor Noring

–

Ulrich Vinzents, Joel Ekstrand, Daniel Andersson, Erik Edman

– 

Ivo Pekalski

Nordin Gerzic, Marcus Lantz

Wilton Figueiredo

–

Denni Avdic, Alexander Gerndt

Bra balans, som Lasse Lagos skulle sagt. Men vad gjorde han hos Robins? Vilket felbeslut. Skämskudden fick jobba. Men han lät sugen på att träna Blåvitt, det gjorde han.

Så har Zlatan varit i bråk igen. Ingen kan vara förvånad. Det dröjde faktiskt ganska länge. Det björngrepp som Oguchi Onyewu kopplade kunde kommit redan efter att Zlatan satte en taekwondo-kick i stackars lille Rodney Strassers rygg. Jag spekulerar aldrig i skuldfrågor, men konstaterar att Zlatan då och då hamnar i konflikt med sin omgivning.

Däremot kan jag bli lite irriterad på kommentarerna som nu haglar om att sådant inträffar hela tiden i fotbollsklubbar.

Skitsnack.

Interna slagsmål i samband med träningar är naturligtvis oerhört ovanliga. Ingen tränare eller klubbledning skulle tolerera att spelare slogs med varandra dag ut och dag in. Det säger sig självt. Dessa spelare skulle tillrättavisats, fått böter och till slut sålts om de inte kunde hålla ordning på knytnävarna.

”Det händer hela tiden”, är klubbarnas standardsvar de få gånger det ändå blir bråk. Den bluffen bör vi syna. Lämpligast med frågan: ”Okej, när i den här klubben hände det senast då?”. Om vi mot alla odds får ett exempel, tja, då har vi en bra story till.

I svenska landslaget bråkas det två gånger per tio år.

I morgon bitti tåget till Helsingborg och jag läser i konkurrenten att Conny Karlsson förebereder en chocktaktik för att vräka in mål i början av matchen. Det låter som en skrivbordsvinkel. Känner jag Karlsson rätt handlar det om att fixa tre poäng i första hand. Tänk om den nya HEMLIGA taktiken failar och HIF förlorar samtidigt som Malmö också gör det…Conny hade aldrig förlåtit sig själv.

Apropå konkurrenten: deras ende krönikör är uppenbarligen i New York. Vi får väl hoppas att han hinner hem till avgörandet, allt annat känns rätt oseriöst.

Jag gillar Niklas Holmgren men när han tre gånger tre gånger kör ”Titta här, titta här – TITTA HÄR” i en dussinmatch mellan United och Wolves, då känner jag att det där guldkornet börjar bli lite uttjatat till skillnad från när han tog oskulden.

Kvällens TV-tips då:

20.00: Dokumentären om Jonsered i Kunskapskanalen (?).

21.30: Lasse Lagos gästar Robins i SVT.

22.05: Alltid ett givet val, Mördare Okänd, också SVT.

Inför avgörandet i allsvenskan laddar ni bäst med senaste Laul Calling. MFF:s Ivo Pekalski gästar. 

Tåg till Helsingborg bokat och jag har mejlat Helsingborgs presschef FredErik om ackreditering. Det blir Olympia på söndag.

Tyvärr tror jag att Malmö FF vinner årets allsvenska. Jag skriver ”tyvärr” eftersom man vill vara på plats där det händer. Men nu har det tunga gardet skickats till Swedbank, då får man spela andrafiolen ett par mil bort.

Det är vad alla tror i alla fall. Skulle Mjällby greja ett kryss samtidigt som HIF kör över Kalmar, ja då sitter Kaninen och jag i förarsätet igen.

Titta på den här listan, en tanke som slog mig angående de förväntade topplagens spelsystem:

4-4-2 – MFF och HIF.

4-3-3 – ÖSK och KFF.

4-2-3-1 – Elfsborg, Blåvitt och AIK (i alla fall i början av säsongen).

…4-4-2-systemet har visat att gammal är äldst?

Helgen? Tja, funderar på att gå ner och tjacka Boken. Till skillnad från kungen har jag stora förhoppningar om att knäcka den på ett dygn.

…alla har för övrigt missat det absolut roligaste i kungens tal, det som kommer efter ”vända blad”-meningen:

”Vi vänder på ett blad, ungefär som ni gör i era tidningar, och ser framåt i stället. Och vad jag förstått, enligt boken, är det här situationer långt, långt tillbaka i tiden. Vi ser framåt. Det ska bli fint”.

…det ska bli fint? Ja ja, det bli jättefint. 

Bra timing, MFF.

Veckans låt: Heavy Cross med Gossip.

Drog loss den här nyhetsbomben precis.

Jag har fått konkurrens. Premiär för Jenny Calling Hockey i dag – och premiäravsnittet blev jävligt bra. Man ska veta att premiärer brukar bli rätt usla men miss Modin och kompani levererar direkt. Imponerande.

När man hör Napolis förklaring känns Stefan Andreassons misstankar om riggad lottning lite naiva. Eller är det verkligen Camorran som dragit i trådarna?

Årets allsvenska spelare? Sveriges framtid på centralt mittfält? Detta får vi se men Ivo Pekalski, 20, gästar i alla fall Laul Calling-studion denna vecka. 

Spana gärna in när vi försöker bjuda honom på tårta, han nobbar då den liknar Lennart Johanssons pokal. Vi ger Ivo en signerad HIF-tröja i födelsedagspresent – tar han emot den, tro?

Jag vill tro på Ivo Pekalski. Jag förutsätter att han kommer med i truppen till landslagets januariturné. Han är en spelartyp som Sverige och Erik Hamrén bör vårda. Sedan om hans talang räcker hela vägen, det återstår att se. Men med de fakta vi har i dag är han intressant att följa.

Hur är vår nye mittfältsdynamo då som människa? Vad hade han för betyg? Jag skulle säga att han är definitionen av en bra grabb.

Stor skärm här, lite mindre nedan…

…programmet har redan gett ringar på vattnet, by the way.