Helena Seger kan ligga lågt, senaste rapporten säger att hennes snubbe spelar från start trots allt.

Det avgör också mitt TV-dilemma – Batman Begins på TV3 eller Zlatan Begins på TV4 Sport. Förhandsrapporterna talade om Zlatan på bänken, nu startar han tydligen, då väljer jag fotbollen. Inget enkelt val.

Såg stora delar av Elfsborg-Örebro från motionscykeln och hemmalagets öppning var mäktig. Lägg därtill ett svagt ÖSK-försvarsspel och det stod snabbt 2-0. Men sedan bjöd Martin Andersson igen och då stod det lika snabbt 2-1. Sedan hände inte så mycket mer, Elfsborg leder allsvenskan och allt är som det ska.

…men publiksiffran, dryga sextusen, är skamlig. Skäms, Borås, skäms.

Gais gick och vann borta borta mot Helsingborg och nu talar inte mycket för att vi har fyra Stockholmslag i allsvenskan 2010. Stackars Djurgården. Men de har bara sig själva att skylla.

Anelka till Drogba, Drogba till Anelka, Fullham-Chelsea 0-2, min vinnare leder Premier League tillsammans med något bonkegäng som stuckit upp temporärt.

Det var en rolig match på Råsunda som jag avnjöt med min vän och kollega Flinck samt Punkt SE-polacken.

Presskonferensen hade också ett par höjdpunkter eftersom Nanne Bergstrand var med. Han inledde tillställningen med att nicka mot mitt skägg och säga:

– Har du flyttat upp i bergen?

Sedan flöt allt på som vanligt till SvD:s utsände frågade om vi får se Rasmus Elm mer i allsvenskan.

– Japp. 2018, svarade Nanne.

Är du kvar då? undrade Flinck.

– Då ser jag ut som han, sa Nanne och pekade på mig och nya skratt i salongen.

(Ni ska veta att allsvenska matchpresskonferenser är ganska stela tillställningar i vanliga fall).

Har du aldrig sett ett skägg förut? frågade jag Nanne efteråt och det hade han tydligen inte, inte något liknande i alla fall.

Jag tog det hela med ett garv eftersom jag gillar både Nanne och mitt skägg. Att det genererar några tillspetsade rubriker är helt i linje med den plan jag har för skägget.

Matchen då…eller vad fan, den ska jag skriva om till morgondagens papper. Men det var en underhållande match som sagt. Jag tyckter att domaren Martin Ingvarsson svarade för en mängd märkliga beslut (han är nästan alltid dålig när jag ser honom på Råsunda). Givetvis skulle Sobralense haft ett andra gult för tröjdragningen och lika självklart skulle Kalmar haft straff när DJ Mendes prickade Holländarens arm.

Ante messade en skön kommentar från Artsenal-Portsmouth:

”Gallas gör sitt tredje mål på tre matcher och engelske kommentatorn säger: ’Thats three out of three for Gallas, maybe he deserves his number ten”.

…snacka om att Arsenal har rivstartat – tio mål på två matcher.

Nu har jag ett antal texter att skriva. Plus en eventuell ny bomb.

Tycker så här om AIK-Kalmar i dagens papper. Är ganska laddad för matchen. Jag minns premiären 2007, Kalmar vann med 1-0 på Råsunda, Elm-bröderna var det nya svarta, och vi på läktaren imponerades av nummer 17.

…och vilken Elm var det? Det vete fan.

Så var det på tiden, jag hade ingen aning vem som var vem, men nummer 17 var tydligen Viktor och det var fan vad bra han var.

I 79:e minuten gjorde Kalmar ett ett byte, ut gick Fabio Augusto, in kom nummer 18 som visade sig vara den yngsta av bröderna, Rasmus (storebror David kom in i 86:e).

De flesta på läktaren var alltså i huvudsak imponerade av Viktor som spelat från start med den äran. Personligen var jag mest upptagen med att inse att ”fan, Henrik Rydstöm kan ju faktiskt spela fotboll”, en insikt jag fortfarande bär med mig.

På presskonferensen efteråt sa Nanne Bergstrand att segern berodde på att Kalmar ”skärmade av Dulee Johnson väldigt bra” medan Rikard Norling stammade något om att ”Vi får gå hem och titta på vad det var som inte fungerade”.

Men så plötsligt kom den, en förbehållslös hyllning med eftertryck till Rasmus Elm.

– Det där är en kille som kommer att bli riktigt riktigt jävla bra.

Norling sa väldigt mycket mer än så om Rasmus och han var nog den första utomstående att inse mini-Elms stora kapacitet.

Bland annat därför har jag alltid gillat Rikard Norling.

I dag sluts cirkeln, Rasmus Elm gör sin sista match i allsvenskan inför flytten till AZ Alkmaar. På Råsunda, mot AIK.

Eller den kunde i alla fall gjort det, om Rasmus varit med i truppen. Nu håller plötsligt inte foten, sägs det.

För nu lämnar Rasmus Elm Kalmar, Blåvitt är redan skadeskjutet, AIK och Helsingborg utmanar men kvar står Elfsborg med intakt trupp och en brinnande revanschlusta efter nytt Europa-fiasko.

Jag tycker att Elm gör helt rätt som väljer AZ och jag tycker Kalmar gör helt rätt som släpper honom, prislappen verkar ju kunna hamna kring 50 miljoner kronor.

Hårt slit av firma Lauler/Fitness bäddade för bomben som vi har i dagens tidning. Här min analys också. Håller ni med, har Elm tagit det rätta beslutet?

Sportbladet presenterade nyheten att vi sänder Serie A på nätet den här säsongen. Nästa steg: att värva Broder Birro? Det kan svänga fort i den här branschen som ni vet.

Snackade med Fitness som fortfarande är i Rom på träningsläger med Borås Atletsällskap. Under vårt tvåminuterssnack bröt Fitness in med kommentarer från Lazio-Elfsborg-matchen. Det stod då 2-0 till Lazio:

– Men oj oj oj, nick tätt utanför av Helgi Danielson…vänta, jag måste anteckna.

– Elfsborg hade en boll i stolpen efter tolv minuter.

– Det är Elfsborg mot en spelare nu.

Sedan blev det plötsligt ett jävla oväsen.

Vad hände? undrade jag.

– 3-0 till Lazio.

Det svänger fort, som sagt.

…men nu vinner Elfsborg allsvenskan ännu mer.

Yazzir Tregaro intervjuades under friidrottssändningarna förrut. Ni vet han som röt till mot media vilket resulterade i att jag fick sitta med Gråskallen på ena sidan och Josefsson på den andre i SVT:s Debatt, dessutom i en snortajt blå t-shirt eftersom jag råkade ha en Replay-logga på bröstet på min egen tröja. Patrik Sjöbergs kläder var sönderklottrad med reklam men honom vågade SVT inte röra. I alla fall, Tregaro fräste något om att 200-meterslöparna hade stört damernas höjdhopp eller hur det nu var och det kan han väl fräsa över, men sedan lade han till att ”allting handlar inte om Bolt, det är andra som springer också” i någon slags kritik över den stora fokuseringen världen över på Bolts fantastiska lopp. Där är nog den gode Yassir lite snett på det igen.

Dags för sömn. Intressant fredag väntar.

Då finns det naturligtvis en del att kommentera.

”Vi sparkar inte våra tränare”, säger Madsen och det kan väl egentligen bara tolkas på ett sätt – att Rolle hänger jävligt löst.

”Vi sätter slutbetyg först efter säsongen, precis som i skolan”, fortsätter Madsen vilket väl i och för sig innebär att Rolle får vara kvar säsongen ut åtminstone.

Undrar vad Madsen ger sig själv för betyg i år?

…eller, dum fråga, MVG så klart.

Men vem vill/vågar ta över Malmö?

”Om man ska byta en chef ska man ha ett bra alternativ. Det har vi inte”, säger Madsen så då kanske Rolle blir kvar trots allt.

I brist på annat.

Fastande framför SVT:s Fotbollskväll och mest intressant var att Bolt tydligen springer i 45 km/h. Han springer alltså fortare än min MT5:a gick – innan jag trimmade den.

Djurgården…jag skriver om deras bekymmer i dagens papper och på nätet. Kvalspel i bästa fall är ingen vågad åsikt just nu.

När det gäller AIK konstaterar jag att Bojan Djordjic ofta har en fot med i det som händer framåt. Måste säga att jag unnar honom det, med tanke på allt som varit. Bojan har fått mycket skit, visserligen får han skylla en del på sin egen käft, men Bojan har länge varit en bra fotbollsspelare och det inser allt fler.

Ledstjärnan skriver bra och klokt om den osmakliga banderollen från Söderstadion. Men sedan kallar han Frank Ågren för ”Bladets Frank Ågren” och så är det ju inte riktigt. Ågren är ordförande för supportrarnas organisation, att de en gång i veckan får göra sin röst hörd i Sveriges största sporttidning är väl inte mer än rätt. Sedan kan jag också önska att supportrarnas ordförande inte skulle skylla våldsproblemen kring fotboll på polisen samt insåg att vi fotbollsjournalister inte har någon skyldighet att ger mer sidutrymme åt allsvenskan i konkurrens med allt annat som händer och sker (herregud, vi skriver ju redan extremt mycket om allsvenskan jämfört med andra idrotter). Men nu tycker supportrarnas ordförande uppenbarligen att dessa frågor är viktiga att driva, och så länge supportrarna är nöjda med sin ordförande lär han få fortsätta. Nästa söndag har Ågren i alla fall ett utmärkt tillfälle att i Sportbladet sätta ner foten kring banderollen som kom upp ”av misstag” på Söderstadion (hur en banderoll nu först kan skrivas, sedan transporteras till platsen och sedan plockas fram och hållas upp ”av misstag”. Men det kan Ågren förhoppningsvis förklara på söndag, och helst då utan att skylla på polis eller media).

Inte för att Malmö FF har truppen som kunde förväntas vara med i toppstriden men besegra Häcken kan man ju tycka att de borde klara av. MFF hade förmodligen kunnat köpa större delen av Häckens trupp för samma pengar som man la på Wilton.

…BaraBen-bloggen tar upp en annan intressant aspekt kring supporterordföranden här.

Stackars Öis. Det var det det. Om de klarar sig kvar i allsvenskan åker jag Vasaloppet nästa år.

…när det gäller Gais eller Djurgården känns det som fifty fifty.

Till sist; guldstriden. Kolla in omgång 30…Blåvitt-AIK, Elfsborg-Helsingborg, Djurgården-Kalmar. Undrar om AIK:s Mikael Stahre fortfarande anser att ”Elfsborg kommer att promenera hem det”? Visst, de är fortfarande mina favoriter också men lär få slita för det.

I detta nu, halvtid i de allsvenska matcherna, befinner vi oss i en situation som är ganska intressant i Stockholm men antagligen även för många andra fotbollsintresserade, nämligen den att AIK leder allsvenskan samtidigt som Djurgården ligger på nedflyttning.

För fyra år sedan, 2005, spelade AIK i superettan samtidigt som Djurgården vann SM-guld. Nu är rollerna aningen ombytta. Vi får se om det står sig. Jag följer Örebro-Djurgården och ser egentligen ingenting som tyder på att det ska sluta på något annat sätt än med ÖSK-seger.

Starkt av AIK däremot att komma igen efter tidigt underläge mot Halmstad, och min gamle LSK-polare Kenny Pavey sköt alltså Gnaget till serieledningen efter att Óbolo kvitterat.

…spelas ett helt gäng högintressanta allsvenska fotbollsmatcher i kväll också.

Högintressanta därför att…

…Djurgården vid förlust borta mot Örebro faktiskt kan ligga på nedflyttningsplats.

…Öis, vid vinst i Göteborgsderbyt mot Gais, sätter just Gais och Djurgården under ännu större press.

…AIK, vid seger borta mot Halmstad, kan gå från femteplats till allsvensk serieledning.

Mindre intressant är matchen mellan Malmö och Häcken, i alla fall ur ett tabellperspektiv då båda befinner sig i något av ett ingenmansland.

Jag är nyfiken på…

…AIK:s nye brasse Flávio. Har färske sportchefen Björn Wesström hittat en klasspelare eller ej?

…väljer Andrée Jeglertz att spela med Mikael Dahlberg på topp?

…ska Marcus Allbäck bara göra två mål i årets allsvenska?

Det har varit en jävla fotbollshelg, det har det varit. Tror att det blev sju TV-matcher totalt. Var ska man börja?

Kanske med att Liverpool naturligtvis borde haft en straff till mot Tottenham. Han med det krångliga namnet gick knappst på bollen i första situationen, och sedan tog samma gubbe med hand, var det inte så?

Liverpool var det enda av de förväntade topplagen som tappade poäng och hur konstigt det än kan låta i en 38-matchersserie är det kännbart. I fjol tog Liverpool 86 poäng av maximala 114 men det räckte alltså inte till guld. Man har inte råd att tappa mer än 25-30 poäng om man ska vinna Premier League och Liverpool har redan förbrukat sin första tiondel. Ny poängförlust på onsdag och det blir kniven mot strupen direkt.

Det topplag som inte så många tror på, Arsenal, bjöd däremot på en vansinnig uppvisning – 6-1 borta mot Everton. De kanske klarar fjärdeplatsen ändå (vilket var det jag ironiskt syftade på med ”nedflyttning” i ett tidigare omdiskuterat inlägg).

Manchester City hyllas eftersom de vann utan att spela bra mot ett Blackburn som var värda poäng. Men jag vet inte om det räcker för att slå sig in i ”de fyras gäng”, Robinho och Adebayor rankar jag inte särskilt högt totalt sett, däremot är Tevez och Stephen Ireland klasspelare.

United startade säsongen i ett ganska makligt tempo. Jag fastnade framför allt för deras ytterbacksspel i form av Fabio och Evra. Sebastian Larssons Birmingham gjorde vad de kunde, just Larsson var lugn och trygg och en av lagets bättre.

Chelsea är en maskin med den på papperet starkaste truppen. Ingen slump att de avgjorde på övertid mot ett tillbakadraget Hull även om målet var något turligt. Men medan Drogba var fenomenal var Anelka fenomenalt dålig och om Chelsea verkligen ska räcka hela vägen måste nye managern Carlo Ancelotti nog se till att anfallsparet fungerar ihop. Drogba kan inte vinna alla matcher på egen hand.

Wennman den store skrev i en rolig söndagskrönika om hur han valde att se (svage) Johan Elmanders Bolton förlora mot Sunderland i stället för Arsenals show på Goodison Park. Själv gjorde jag också två enorma misstag: jag gick ut för att köpa en deg i halvtid mellan Blåvitt och Helsingborg. Säkra 2-0, tänkte jag, men när jag kom tillbaka stod det 2-2. Sedan la jag mig bekvämt tillrätta i soffan för att se hur Michal Owen skulle sköta sig i United. Lagom till Owens inhopp sov jag som en gris och vaknade inte förrän en kvart in i Tottenham-Liverpool.

Apropå straffsparkar som jag berörde ovan; Elfsborgs straff som gav 3-1 mot Hammarby var billig. Å andra sidan hade situationen gett frispark ute på planen alla dagar i  veckan. Om nu offensiv fotboll ska premieras enligt de DIREKTIV som gått ut var det alltså rätt att blåsa. Men i så fall ska alla domare gå efter den linjen och det gör de inte.

Helgens TV-maraton avslutades med Bilbao–Barcelona men det var ett sömnpiller.

Det blev aldrig tusen twitterinlägg. Twitters egna regler fällde Bank och mig. Max 70 per timme. Den spärren måste bort.