I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.

Svårt att komma runt Zlatan Ibrahimovics presskonferens på landslagssamlingens andra dag även om det mesta redan kablats ut. Det mest intressanta var när Zlatan talade om sin vikt – jag skriver om det i dagens tidning – men även det här citatet är värt att lyfta fram:

– Det som har hänt har hänt. Pep (Guardiola) som tränare är en fantastisk tränare, ingen ska ta det ifrån honom. Jag hade andra problem med honom. Det är dåtid, nu är nu, han har gjort det fantastiskt med sitt lag, jag har gjort det bra i mitt lag. Det är bara att titta framåt, inte bakåt. 

Om man skulle översätta uttalandet till en läktaramsa hade den lytt: ”Filo-so-fen finns inte längre!”.

…men på andra sidan står DN-Esk och sjunger: ”Pajasen Pep, Pajasen Pep…”.

Annars har det mest hänt grejer kring allsvenskan. Mohamed Bangura lämnade AIK för Celtic (för 22 miljoner kronor enligt uppgifter i brittisk press). Det fick Sportbladet förstås massa skit för. Men det är inte konstigare än så här:

I lördags avslöjade mr Flinch och Krokodilen att ”Bangura är nära Celtic”. Det är en riktigt bra nyhet. I söndags kväll gick Sky ut med att affären var klar vilket vi följde upp med nytt knäck och min krönika i måndagstidningen. Under måndagen dementerades uppgifterna av Celtic som skulle köpa en annan anfallare i stället vilket ledde till nätartikeln ”Celtic nobbar Bangura”. På tisdagen blev affären klar ändå.
Alternativet hade varit att förtiga Celtics dementi men så funkar det inte på en tidning – vi måste låta alla komma till tals. Att mörka och hålla inne med information är inte riktigt vår grej även om jag förstår att affärer som svänger hit och dit inom loppet av några dygn kan upplevas som förvirrande för läsaren. Journalistik fungerar som så att man skriver det man vet vid olika tidpunkter. Det jag vet ska också mina läsare i största möjliga utsträckning veta. Det är min ledstjärna.

Emil Salomonsson går från Halmstad till IFK Göteborg och där har vi ett exempel på en fotbollsspelare som har en del att lära vad gäller relationer med medier. Han ljög för både mig (i måndags kväll) och Spanjoren (i tisdags morse). Efteråt förklarade han att det var på grund av respekt för HBK. Hört talas om ”Inga kommentarer”, Emil?

Mathias Ranegie till Malmö FF från BK Häcken och trots att han blir den dyraste övergången mellan två allsvenska lag genom tiderna är jag inte saker på att det behöver vara bortkastade pengar på en 27-åring (Euro Football Invest pröjsar). Jag gillar satsningen och en affär med ett utlandsproffs hade hade hamnat i samma ekonomiska trakter med sign on-bonus och dylikt. Nu går pengarna till en allsvensk konkurrent/kollega vilket stärker serien.

Allt är inte fotboll i vår värld. Därför gick Bank, Sjölund och jag på Cowboys & Aliens på en biograf i här i Malmö. Mina förväntningar var skyhöga, Banks ännu högre för att inte tala om Sjölunds – men de infriades inte.

Inte alls.

Det var den sämsta film jag sett på bio sedan Bröderna Karlsson och då förstår ni att betyget blir L.

Om Quetzala Blanco recenserat filmen på sin Twitter hade hon skrivit ungefär:
”Män med hatt anfaller ett torn av järn med pilbågar och dynamit. Inget sex”.

Personligen är jag skakad över att en sådan film görs helt utan humor och helt utan det kontrakt som direkt upprättas med tittaren i till exempel Kick Ass.

Obegripligt.

Om Sveriges spel håller samma kvalitet mot Ungern på fredag får vi stryk med 7-3.

Jag kommer hädanefter aldrig – aldrig – att se en film som Steven Spielberg varit inblandad i. Nu har han inte gjort något bra på 15 år, detta var droppen.

Till sist en lite roligare historia: ”Arsenal players didn’t have dinner this day, they apparently 8-2 much last Sunday”.

Landslaget är på plats i Malmö inför EM-kval mot Ungern i Budapest på fredag och mixed zone plus träningen på Swedbank gav inte så mycket att skriva hem om. Konstaterade att Andreas Granqvist har skaffat ett skägg som flåsar Olof Mellbergs i nacken och att ingen tv/tidning begärde att få prata med landslagets näst största stjärna Kim Källström.

Stjärnlistan:

1. Zlatan Ibrahimovic.
2. Kim Källström.
3. Olof Mellberg.
4. Johan Elmander.
5. Anders Svensson.

…eller är Chippen med på topp fem fortfarande?

Träningen då.

Ett gäng – de som hade spelat match i helgen – körde fotbollstennis. De äldre – Kim och Maestro med flera – vann efter ett horribelt domslut av Lasse Tick-Tack.

Ett annat gäng bollade gris. Det var ganska roligt att se hur det uppfanns nya bestraffningar. När Alex Gerndt åkte dit fick sticka fram trynet, sedan sprätte Anders Svensson honom med fingret rakt på nosen.

Det tredje gänget, där hittade vi Zlatan, körde småmålsspel på liten yta. Hyfsat intensivt och så länge inte Z får en reaktion ska spel mot Ungern inte vara ett problem.

Överlag mycket glädje på träningen. Inte så mycket folk på läktaren dock. 500? Knappt.

När Fitness, Bank, mr Flinch och jag gick till bilen kom det fram ett gäng tjejer i 15-16-årsåldern och undrade om det var träning i morgon också. Jag vände mig om skulle svara ”Jodå, 11.30” men då börjar tjejerna gapskratta och tjoade högt:
– Det är ju han som Zlatan tycker är ful.

Efter att ha övertygat tjejerna om att Zlatan har fel bytte de sida:
– Om Zlatan sagt så till mig skulle jag klappat till honom, sa en.

Gott gry i Malmös tonårsbrudar, det är tydligt.

 Bor gör vi på Elite Plaza och här finns både gym och badkar, mer begär jag inte. 

…det skulle vara bacon till frukost då.

Skriver om Johan Elmander i dagens tidning. Kan han vara Sveriges mest misshandlade landslagsspelare på 2000-talet? Kanske för hårt men Johan blev aldrig ordinarie under Lasse Lagos, under Erik Hamrén har han startat fem tävlingslandskamper – men på fyra olika positioner.

Fick mycket skit när vi skrev att Rasmus Jönsson skulle till Wolfsburg, nu är övergången bekräftad. Jag hoppas att HIF fick mer än 25 miljoner till slut men jag har inte sett någon siffra. Vore starkt om de fått 3,5 milj euro (30 miljoner kronor) för U21-landslagsmannen. Bilden bland supportrar av vad svenska klubbar får för spelare i dagsläget är rätt skev, den ende i år som nosat uppåt 4 miljoner euro är Gerndt och han är ordinarie i landslagstruppen.

Fick också skit för att jag gav en del bakgrund till en eventuell Celtic-flytt för Mohamed Bangura, nu verkar affären inte bli av, men sådant är livet för en krönikör: jag förhåller mig bara till de uppgifter som reporterkollegor eller andra medier dra fram. Däremot ska jag villigt erkänna att jag trodde på Sky när de gick ut med att affären i princip var klar i söndags kväll. De brukar ha rätt men inte denna gång – inte ännu i alla fall. Oftast får medierna rätt till slut även om det som i Jönsson-fallet dröjer ett tag.

Lyckades även reta upp hockeyfansen men det ser jag mer som ett hack i kolven.

Jag hade väntat mig mycket mer av Helsingborg, det hade jag.

Inte bara för att de gjorde exakt den ändring jag föreslog efter mötet i Liège – Baffo ut, Holgersson in som mittback, Andersson till höger (bra där, Reine) – utan för att jag har en stark tro på HIF. Nu blev det pannkaka av alltihopa, jag såg inte matchen, men jag läste Simon Banks krönika och där finns en mening som förklarar allt som behöver förklaras:
”Om Helsingborg helt enkelt vore ett dåligt, oerfaret lag hade det varit en sak. Nu är de ett bra lag som gjorde en riktigt usel match, och det är på sätt och vis en större besvikelse”. 

Onödigt, HIF. Sämst när det gäller, inte bra.

Varför jag inte såg matchen? Jag satt på Nya Parken och fick mig ett tvättäkta bottendrama till livs. Nerv och dramatik i 90 minuter plus tilläggstid. Men om jag får låna en mening även ur min egen krönika blir det den här:
”IFK Norrköping klev ut på Nya Parken med en fråga till sin motståndare:
– Kan ni ta över vår kvalplats?.
Djurgården var så ivriga att de svarade ja direkt”.

…att skänka bort ett mål i sjätte minuten i en så viktig match är under all kritik. Samtidigt måste Norrköping hyllas, inte minst Gunnar Heidar Thorvaldsson som stod på rätt ställe i straffområdet två gånger om samt reservmålvakten Niklas Westberg som gav trygghet på defensiva fasta.

Följde Europa League-lottningen och Malmö FF hamnade i Grupp G med AZ Alkmaar, Metalist från Ukraina och Austria Wien. Lite trist publikt men den lättaste gruppen rent sportsligt är känslan. Alla grupper är svåra för MFF, vissa helt omöjliga, inte denna. Mest ser jag fram mot AZ-matcherna: Pontus Wernbloom mot Ivo Pekalski.

…men helst hade jag velat ha MFF mot Rolles FCK eller Kloses Lazio, så blev det icke.

Mardrömsgruppen blev I: Atlético, Udinese, Rennes och Sion.

Zlatan mot Filosofen i Champions League och det är väl klart som fan att de två skulle mötas förr eller senare. Det blir intressant att se om Z fortsätter sitt korståg mot ”Pajasen Pep” – och vilken sida DN-Esk i så fall ställer sig på.

Det enda som återstår att säga i det som lite överdrivet döptes till #norlinggate på Twitter är att Rikard Norling är en varm och sympatisk människa som alltid visar stor respekt för alla människor, inte minst för journalister. Visst var det klumpigt sagt men inte elakt. Ska något analyseras ska det analyseras i ett större perspektiv, en analys av Norling behövs inte.

…eller det gör det förstås men då talar vi om helt andra diagnoser.

Stämplar ut i några dagar då jag ska i väg på Fröken Frändéns och The female version of Mariusz Czerkawskis 30-årskalas. Eftersom dessa damer aldrig gör något halvhjärtat talar vi inte om en festkväll utan två. Vilket sliter på en gammal mans kropp.

…jag har fått i uppdrag att fixa all alkoholfri vätska som väntas gå åt under mornar och förmiddagar – har någon ett släp över?

Annars är det en stor dag. Premiär för Cowboys & Aliens och Bank har lovat att gå med i nästa vecka om vi får ett par timmar över under landslagssamlingen i Malmö.

Det fanns en del att diskutera efter Helsingborgs 2-1 mot Halmstad på Olympia. Jag tror att vi tar upp det mesta i dagens blaska.

Så jag tänkte ägna den här bloggan åt ett kärt återseende.

Senast jag såg Michael Svensson spela 90 minuter fotboll som betydde något var på Kairo Stadion och 0-1 mot Egypten 2003. Det var Svenssons sista (senaste?) landskamp innan skadehelvetet drog igång.

För att ge en bild av exakt hur länge sedan det är lånar jag några rader från svenskfotboll.se:s matchreferat:

”Debutanterna Alexander Östlund och Max von Schleebrügge gladde med sina insatser i backlinjen, och Christian Wilhelmsson hörde till de bästa i det svenska laget. Därmed har förbundskaptenerna Söderberg och Lagerbäck ändå fått några av de besked man ville ha från resan till Egypten”.

Svensson gjorde 90 godkända minuter som mittback då – i går gjorde han 90 väl godkända. Dirigerade backlinjen med fast hand och vann det som behövde vinnas i luften. Ska man klaga på något var det att tajmingen med fötterna är en bit bort. 

Men HBK föll med 2-1 och det första Svensson sa när han mötte oss i mixade zonen var:

– Skit.

Hur tycker du att det gick för dig?

– Äh, det får ni avgöra, ni som är experter. Men det funkade väl bra i 75 minuter, sedan blev det skit.

Men kroppen känns bra?

– Nja, jag måste vara igång hela tiden. Men om två dagar är det nog okej igen.

I morgon bitti?

– Då kommer det kännas.

När spelade du en tävlingsmatch från start senast?

– Rotherham i FA-cupen 2008. Det är ett tag sedan. Jag gjorde en brosktransplantion i knäet -07, det var lång rehab på den men jag var tillbaka -08 och startade the Championship för Saints, spelade fyra matcher, fick problem med hälsenan. Rotherham blev min sista match. I samma veva blev jag erbjuden att vara assisterande tränare, då tänkte jag att nu får det vara nog och hoppade på det. Egentligen var det hälsenan som satte stopp. 

Du har ju kört på i HBK:s U21-lag under våren, har du tvekat att du skulle hålla för en comeback?

– Nej. Det har känts väldigt bra. Jag är i väldigt goda händer med Simon Bakkiou (HBK:s fystränare) som gör de tester som behövs. Det hade man kanske inte gjort i England.

Hur menar du då?

– Is. Lite is. 

Sedan är det bara att köra?

– Ja. De kommer med en låda, sedan är det bara is i den. Skämt åsido, vi är ganska långt fram där. Men det ändrar väl sig, det ser säkert bättre ut i England i dag.

Men riskerar du inte något för livet efter fotbollskarriären genom att köra på nu igen?

– Det är redan kört. 

Michael Svensson är tillbaka. Det gillar vi.

Till sist: den här veckan jobbar jag för Försäkringskassan och förbättrar Facebook-statusar. Häng på.

Efter Malmö FF:s orgie i avgörande och billiga misstag fick vi se ett svenskt klubblag stå upp i 90 minuter, tack för det.

Bollinnehavet var jämnt, de heta chanserna fördelade ungefär lika, Standard Liège gjorde matchens enda mål men Helsingborg lever inför returen på Olympia, det är det viktiga.

Jag skattade MFF:s chanser mot Dinamo Zagreb som 25-75, HIF-Liège kändes fifty fifty och även om det har svängt lite till belgarnas fördel tror jag att Helsingborg kan vända detta.

Att Standard Liège vann var ändå logiskt. De var genomgående numret större i luften, unge Joseph Baffo var genomgående en säkerhetsrisk i HIF:s försvar. Målet kom när belgarna vann en luftduell efter hörna (onödig bjudning av Pär Hansson) och Baffo var för het när han skulle rensa, tog i för kung och fosterland i stället för att lyfta undan mjukt med en felträff som resultat. Det gick att se det komma.

Reine Almqvist i alla ära, det var han som scoutade motståndet, men hade han koll på hur starka Standard är i luften? Ska man klaga på något är det tränarteamets val att spela Baffo från start som mittback och inte flytta in högerbacken Markus Holgersson centralt.

Sedan om det hade förändrat resultatet vet jag inte men det kanske är något att fundera på inför returen, hur lovande Baffo än må vara, och att då spela Christoffer Andersson till höger i backlinjen.

Att skylla på Pär Hanssons magsjuka eller Erik Edmans tidiga skada håller inte då Standard Liège saknade tre tunga pjäser, bland annat mittbacken och lagkaptenen van Damme vilket förklarar varför Rasmus Jönsson reser hem med båda benen i behåll.

Talangfulle Jönsson blixtrade till men vägde för lätt, han har ett par steg kvar att ta och de lär han ta i Tyskland. Bäst i HIF var centrala mittfältet där May Mahlangu visade att han håller internationell nivå i steg och bollkontroll men också Ardian Gashi som gör väldigt mycket rätt. Kul att se.

Var det förresten inte någon på konkurrenten som inför säsongen skrev en lång krönika att Helsingborg har för dåligt innermittfält för att ens hota om SM-guldet? Läge för avbön.

Det som oroar mig mest är HIF:s bänk. Mot slutet fick Alvaro Santos speltid och som någon påpekade på Twitter: belgarna måste trott att det var busschauffören som smet in på plan.

Till sist: det var ingen vidare standard på Lièges vattensjuka gräsmatta.

Det har hänt förr och det kommer att hända igen – när svenska lag är nära att göra bra resultat i Europa-spelet, då faller de på det de så sällan lyckas skaffa sig: internationell erfarenhet. Djurgården, Kalmar och IFK Göteborg är andra närliggande exempel.

Nu handlade det om Malmö FF och det är enkelt att illustrera vad jag pratar om:

Dinamo Zagreb är – som de flesta bedömde – ett bättre fotbollslag spelare för spelare. Jag skattade chanserna till avancemang som 72-25 i kroaternas favör (vilket många hävdade var fel, att det snarare borde vara 50/50 men icke, var är odds-snickesnackarna nu?).

Men det räcker inte alltid att vara bättre för att vinna matcher, det har historien visat. Däremot vinner du ofta matcher om den lite sämre motståndaren därtill bjuder på ett par mål. För att Malmö skulle göra ett mål krävdes först en klassprestation av Halsti (passningen), sedan två klassprestationer av Mehmeti (löpningen, avslutet). Tvärtom när det gällde Dinamo Zagrebs mål, inga klassprestationer utan odiskutabla MFF-misstag:

* 1-0 på grund av målvakten Dusan Melichareks/Ivo Pekalskis korta inspark.

* 2-1 när Halsti chansbröt och Daniel Andersson stod på hälarna.

* 3-1 var en totalt onödig straff som Melicharek får ta på sig.

* 4-1 ska bara inte få komma i det läget, slutet av matchen, när Mamö har bollen under kontroll på Zagrebs planhalva.

Plocka bort åtminstone två av de här målen – säg 3-1 och 4-1 – och 2-1 hade varit ett okej resultat med CL-gruppspel inom räckhåll. 4-1 betraktar jag som omöjligt att vända. Med andra ord faller ett svenskt lag återigen på sin bristande internationella erfarenhet.

– Man kan alltid lära sig något, sa Lasse Lagos i TV-studion – men grejen är att nästa år är det ett annat lag som kvalar och som inte fått sig den här läxan. Det är svensk fotbolls eviga dilemma.

Å andra sidan ska MFF spela Europa League i år – kanske Helsingborg också, jag ger HIF 50/50 att gå vidare mot Standard Liège – så det går åt rätt håll, vi ska inte glömma det.

…fast då kommer nästa fråga: är de spelare som kör Euro League i år kvar i MFF nästa gång föreningen får chansen att CL-kvala? Knappast.

Jag får ge Niva segern i vår två år gamla vadslagning där jag hävdade att Sverige skulle ha ett lag i Champions League senast 2011 vilket han kapade – och lär få rätt i.

Nånstans var det ändå hyfsat ”nära” även om det inte känns så just nu. Men hur hade det sett ut med Johan Dahlin i MFF-målet? Det får vi aldrig veta.

Man kan också se att när det verkligen gällde, då klev Zagrebs brassestjärna Sammir fram medan Malmös Wilton Figueiredo aldrig kom in i matchen.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lasse Lagos satt alltså i Viasat-studion och började med att såga Dinamo Zagreb och gav MFF goda chanser. Han trodde inte på en matchbild där kroaterna skulle ha mycket boll. Det slutade 4-1 och 19-1 i avslut och ett bollinnehav på nånstans i närheten av 70-30. Det är inte lätt att vara murvel, Lagos.

…efter matchen var han vassare och hade hyfsat intressanta förklaringar till olika skeenden. Men mest för att man är nyfiken på den gamle förbundskaptenen i en ny roll, tror jag. Om tre veckor lär Lagos kännas ungefär lika spännande som Bosse P. På håll ser de dessutom likadana ut.

Jag kan inte påstå att jag gick igång på Mamö FF-Milan. Jag förstår och respekterar att andra gjorde det (som kidsen, MFF-fansen och SVT-kramarna) men en träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch. Häromåret spelades en träningsmatch mellan Brasilien och Argentina, sådana träningsmatcher ska inte spelas, det förtar rivaliteten som byggts upp under ett århundrade.

…därmed inte sagt att MFF-Milan aldrig skulle spelats, det var väl fint att Steven Segal…f’låt Zlatan Ibrahimovic fick komma hem för att hyllas men som sagt: jag går inte igång på träningsmatcher. Gjorde inte som spelare heller.

Först tre timmar efter slutsignal tog jag reda på resultatet på Swedbank, det säger väl något. 

…men nu har jag glömt det.

Undrar hur kul det känns för SVT att den klubblagsfotboll de lyckas komma över att sända är en – träningsmatch?

Fabregas klar för Barcelona och nu undrar alla: var ska han spela, vem ska han peta? Xavi kan hålla fem år till, killen är bara 31. För att inte tala om Iniesta, 27. Eller Busquets, 23. Min erfarenhet är att sådant ger sig naturligt. Iniesta kan flytta upp ett hack, det är många matcher så det behövs roteras plus att Busquets lirar mittback emellanåt. Det som känns konstigt nu har snart blivit något självklart. 

Min tippade Premier League-vinnare Chelsea imponerade inte direkt i premiären. Det gjorde å andra sidan inte David de Gea i Manchester United-målet heller. Eller Arsenals nye spillevink Gervinho. För att inte tala om Liverpools andra halvlek mot Sunderland…men 37 omgångar kvar.

…Sebastian Larssons ”Negrete”-volley var det dock inget större fel på. Kul för sympatiske Seb att hamna i sådant fokus att Rio Ferdinand till och med twittrade om prestationen.

Söndagkvällen tillbringades på Stockholms Stadion. Örebro vann ganska komfortabelt med 2-0. Djurgården spelade naivt och tog felbeslut i båda straffområden. Efteråt hintade Managern om att det kan göras en forwardsvärvning detta transferfönster. Det känns som att det var länge sedan Djurgården gjorde en riktigt bra, offensiv värvning.

Utvecklar tankar kring matchen i papperstidningen. Men Örebro är bra igen. Så bra att de kan komma trea. Bäst är Valdet Rama.

Det finns inget som stoppar Helsingborg verkar det som…eller jo det gör det: Felix Magath, manager för tyska Wolfsburg. Han kan hjälpa Elfsborg i kapp – och förbi?

Taxichauffören jag åkte med från Stadion hävdade att Gais Mervan Celik är klar för Galatasaray. Det har jag inte lyckats få bekräftat.

I dag sitter Vikingstad och jag i en bil till Norrköping. Peking-Gnaget på programmet.

Till sist: när tänker Gif Sundsvall be sina fans om ursäkt för 1-3-förlusten mot Ljungskile?

Träffade AIK:s sportchef Jens Andersson i dag för intervju som publiceras i Sportbladet lördag. Testar ingressen redan nu:

SOLNA. Plötsligt är AIK den allsvenska klubb som gör smartast värvningar och bäst spelaraffärer.
Jag cyklade ner till Karlberg för att ta reda på om nye sportchefen Jens Andersson är den röda tråden.
Och hjälpa till med ett önskemål: ge honom hans T tillbaka.

Jens T – det är så han vill bli kallad – skulle se Håkan Hellström i Uppsala i kväll men satt ner en timme (52 minuter) och fick läsa igenom artikeln efteråt. Vi tog några bilder också fast då ville han byta om och det fick han så klart göra. Jens T – lite finare på bild än i verkligheten?

Förutom de givna AIK-ämnena tog vi upp den här gamla klassikern som vi skrattat gott åt. Eller jag har gjort det i alla fall. Men Jens T har humor och han är ingen dumskalle.

…om ni missat vår Bibel om europeiska ligorna kan ni köpa den med samma tidning som Jens T figurerar i. Ni hittar en personlig betraktelse om Premier League signerad Robbie Lauler där.

Debatt efter svenskafans.com:s intervju med mig, jag har inte så mycket att tillägga. Jag fick sagt det jag ville och av den kritik som kommit hittills ser jag ingen anledning att backa på något uttalande.

Den här kommentaren från Martin tycker jag att alla ska läsa:

”Haha! Nu ångrar du att du tog tag i den här frågan va? Jag känner med dig, som försöker ställa upp för en fansajt och svara (sakligt och i god ton) på oerhört vinklade frågor om hela journalistkårens dagliga arbete. Som tack får du en miljon ord att läsa och svara på som inte direkt bidrar till ditt arbete.
Har själv följt diskussionen i flera år och skrattar numera gott varje gång. Jag har sett med fasa hur folk resonerar men är helt övertygad om att den klick som kommenterar här (förutom mig och några till då) angående dessa frågor tillhör den lilla grupp arga supportrar som skriker högst.
Svårare än så här är det ju inte:
Medias uppgift (likt alla andra företag i världen) är att tillhandahålla en tjänst/produkt som kunden vill köpa (eller utstå reklam för att få gratis). Men till skillnad från andra områden så har faktiskt journalister ett moraliskt villkor på sitt arbete, nämligen att enbart skriva sånt som är sant (efter bästa förmåga).
Kontentan blir att tidningar skriver, sanningsenligt, om sånt som som har hänt, prioriterat efter vad folk vill läsa. Folk vill läsa om hur det går för sitt lag i match/transfer/övrigt i bland annat allsvenskan och det är också detta som skrivs spaltmeter om i Sportbladet varje dag. Hur skulle det då se ut om Sportbladet inte rapporterade om när matcher avbryts pga det ena eller andra. Då skulle iaf jag ifrågasätta om journalistkåren tappat sitt heligaste villkor, att skriva sanningen.
Detta kombinerat med att väldigt få vill läsa/höra om den stora massan supportrar som sköter sig och hejar på friskt gör att de flesta (större) artiklar som skrivs om supportrar är negativa. Men det är här som tidningens ansvar slutar. Det är nämligen LÄSARENS uppgift att sålla/bearbeta informationen vi läser. Om man läser varje Aftonbladet från start till slut utan att ifrågasätta om detta är en rättvisande bild av verkligheten så brister man i sitt läsaransvar. Jag hoppas att ingen som kommenterat här tror att alla som lever i Afrika antingen är inblandade i krig eller håller på att svälta ihjäl (även om en stor del dessvärre svälter för tillfället) för att det är det enda man läser om i aftonbladet. Tvärtom så lever säkert 90% (ingen källa) av alla afrikaner ett helt normalt liv, om än fattigt med vår standard mätt. Men vem vill läsa om det?”.

Missar Way out we(s)t men ryktet säger att det är bättre väder i huvudstaden i kväll. 

Vinner Premier League i år gör Chelsea.

FA-cupen tar Liverpool.

Chicharito skjuter hem skytteligan.

Manchester City stupar på Champions League.

Arsenal? Kan bli kaotiskt.

Helgen annars: söndag Djurgården-Örebro, måndag IFK Norrköping-AIK. Gnaget har fortfarande inte vunnit sedan jag kom tillbaka från semestern och Lasse Sandlin slutade skriva deras matcher. Trendbrott på måndag gissar jag medan Dif kan få svårt mot ett pånyttfött ÖSK.

Vi börjar med en av dagens viktigaste nyheter, nämligen Blåvitts öppna brev till de våldsmän som förstör för allsvenskan. Kompromisslöst, tydligt, inget utrymme för tolkning. Jag undrar vad IFK-grabbarna kände när de läste det där – egentligen?

Inte alls lika viktigt men klart roligare: kommentarerna till min ”kontaktannons”.

…positivt att först Malmö FF och nu IFK Göteborg sätter ner foten mot de mörka krafter som finns runt fotbollen.

Dinamo Zagreb för Malmö FF i play off till Champions League. Jag säger 75-25 i kroaternas favör. The only Larsson II kan mycket väl springa in ett bortamål och skulle MFF få med sig ett kryss till hemmamötet kan allt hända som det heter. Ex-AIK:aren Walid Atta lirar i Dinamo…eller lirar och lirar…han lånades ut till Lokomotiv Zagreb i våras, gjorde åtta matcher, är nu tillbaka i truppen igen. 

…bortamatchen på Maksimir blir en prövning för Kindgren med kamrater. Jag var där för att följa landslagets VM-kval 2005 när det brann för Olof Mellberg som tog med hand i eget straffområde. Kroatien vann 1-0, Sverige var aldrig nära och det var ett massivt tryck från läktarna.

Jag har ingen statistik på detta men en känsla av att det är bättre att avsluta hemma. Det förutsätter så klart att man inte fått stryk med 4-0 i bortamötet. Så om det resonemang ni precis läste var något att ha är väl tveksamt.

…bra drag på Gamla Ullevi i går också, min krönika handlar om att den feldömda straffen inte avgjorde matchen. Eller skulle AIK vara så mentalt svaga att en motgång i femte minuten innebär att de inte klarar att resa sig under de 85 som återstår och ställning 1–1? Knappast. Andreas Alm tänkte nog inte på det sidospåret när han formulerade sitt försvarstal.

…jag är också nyfiken på hur Alm tänkte här? Det är faktiskt vårt arbetsmaterial han sabbar (datorkrångel, kom igen). Men sådant skiter de stora fotbollstränarna förstås i.

Joel Allansson är inget annat än en väldigt stor liten 18-årig fotbollstalang. Redan klokare på planen än vad många veteraner någonsin blir. Nye Philip Haglund blir nyttig för Blåvitt – en Jakob Johansson fast utan alla misstag.

…vinner Elfsborg och Helsingborg i helgen kan AIK glömma guldstriden men har ändå gjort en säsong över förväntan så här långt. Blir Gnaget trea till är det bättre än vad alla sansade bedömare trodde på förhand. Förklaringen är ganska logisk: Bang Bang.

Belgiska Standard Liege för Helsingborg och med tanke på det självförtroende HIF har just nu säger jag att chanserna är 50-50. Det är en öppen historia om det inte blir ett skånskt ras i första mötet borta.

I kväll blir det biopremiär: Source Code.