Jag skrev det efter 2-1 hemma mot Chelsea, och även om vi inte riktigt trodde på detta fantastiska Inter då, så är det värt att upprepa: ”Ett bättre Inter än jag någonsin sett tidigare i Champions League. Den fart som laget så ofta saknat finns nu på ett antal offensiva positioner”.

Denna speed – och en defensiv aggressivitet som nästan höll Helsingborg-klass – gav en 3 – 1 – s e g e r hemma mot Barcelona i första semifinalen i Champions League 2009/10.

Den medvind Mourinho piskat in i sitt gäng gör att det tamejfan är fördel Inter inför returmötet på Camp Nou. Vända 0-1 till 3-1 är starkt.

Milito och Sneijder stora hjältar (även om Militos mål såg ut som offside), men också en backlinje som visade att sätter man försvarsspelet mot Messi går även han att stoppa. Det är liksom annat än att möta Arsenal.

När Barca möter riktigt bra motstånd får spelare som Dani Alves problem defensivt. Vi såg flera exempel på det i kväll. Att Alves sedan kanske skulle haft straff – och inte varning – mot Sneijder bör så klart också nämnas.

Zlatan var överhuvudtaget inte med i matchen. Steget efter i alla dueller. Vilken ödets ironi för vår superstjärna om det nu blir ”vänsterbacken i Lyon” som får spela Champions League-final i stället. Finns nog en och annan i vårt landslag som inte kan låta bli att flina lite extra åt det – speciellt som Zlatan i kväll byttes ut mot vänsterbacken Abidal. Som kom till Braca från – just det, Lyon.

…Zlatan har spelat för lite vänsterback, det är vad han har gjort?

Jag är inte den som brukar ställa mig på barrikaderna för att mindre lag och nationer tvunget ska överraska, jag vill ha de stora elefanterna vidare, men det finns något sympatiskt i detta Inter som redan skickat ut Chelsea, och nu har en bra chans att göra det samma med ett Barcelona som dominerat i Champions League i snart två års tid.

Så nu håller vi på Inter, okej?

Jonas Bergström hade allt: ihop det med prinsessan, uppskattad av kungen, kompis med prinsen. Nu rapporteras det i norska medier om ett högt handbollsspel på Bygget i Åre (av alla ställen). Om det stämmer kan man fråga sig: var det värt det?

Sharbel Touma från start för Djurgården i dag. Vi vet att han har en hög högstanivå men det är inte alltid han visar det. En bra Touma-säsong kan göra viss skillnad för Djurgården.

…annat med finländarna som invaderat allsvenskan senaste åren. Det har väl gått så där. Djurgårdens Kasper Hämäläinen är bra, Joona Toivo lirar från start i kväll medan Jani Lyyski är petad. 

Om vi vidgar perspektivet: Tomi Maanojas, AIK, plats i startelvan har hängt på en skör tråd, Gais-keepern Henri Sillanpää har inte fått en minut, Jens Portin har inte rosat Gefle-marknaden, Tuomo Turunen har det tungt i Blåvitt, Hannu Patronen nöter bänk i Helsingborg, Paulus Arajuuri skulle täta Kalmars försvar men det har blivit tvärtom, Markus Halsti är komplementspelare i Malmö och Paulus Roiha har inte lyckats spräcka Åtvidabergs målnolla.

…egentligen är det väl bara Örebros Roni Porokara som levererar på allvar?

Kanske dags att sätta övriga på första bästa Cinderella-avgång?

Bajen är hetare än 2001. Då mötte laget också Gif Sundsvall i hemmapremiären, vann med 1-0 och vann senare hela jävla allsvenskan. I kväll väntas publiksiffran bli högre än 10 196 – men frågan är om resultatet blir bättre? Lutar åt kryss.

Kryss känns som ett smart tips på Olympia (där väntas ännu större publik by the way) – men jag sticker ut hakan och säger 2-1 till Helsingborg. Till skillnad från Sportbladets expert på skånska – som menar att HIF utan Marcus Lantz inte är mycket bättre än Åtvidaberg – är jag ganska imponerad av vad Conny Karlssons gäng åstadkommit. Och Lantz är med i kväll.

Vad händer om du sätter 20 superstjärnor hundra mil i buss inför en viktig fotbollsmatch? Svaret får vi ikväll när Inter och Barcelona möts i Milano. Barca-tränaren Pep Guardiola lär kommenterat det hela med att ”Jag är glad att Inter slog ut CSKA Moskva”. Bussturen hade blivit aningen längre annars…

…kanske är det den sortens positiva tänkande som gör att Barca grejer detta, kanske lyckas Inter med den taktik min kollega Simon Bank ritar upp i senaste Laul Calling (ni kommer direkt till klippet). Det är hur som helst en match att se fram emot.

Jag är skyldig er en ledtråd till inför fredagens program: ”Adebayor – Bälinge IF”.

…men egentligen, skit samma hur bussresan påverkar: vilka satt på varsin sida om Zlatan längst bak? Det är den stora frågan.

Dagens roligaste rykte är annars att Tobias Hysén var på SM-finalen i Globen i går – iförd djurgårdshalsduk. Kan detta verkligen stämma?

Vilken helg. I fredags den briljanta idéen att samla Bank, Niva och Leffe på läktaren i mitt vardagsrum för att återuppleva världens bästa VM-match någonsin – kanske också världens bästa fotbollsmatch genom alla tider.

Jag talar så klart om Frankrike-Brasilien från VM 1986, ansedd som en av de bästa tillsammans med semifinalen -70 mellan Italien och Västtyskland (4-3). Jag håller Frankrikie-Brasilien högre eftersom jag inte sett den andre matchen. Tvåa i min bok: Italien-Tyskland från VM 2006 (2-0). Trea: Västtyskland-Frankrike VM 1982 (4-3).

Resultatet av denna kväll ser ni i skriven form i vår bibel inför fotbolls-VM, och i Laul Calling.

Lördag blev en vilodag, på söndagen årets första fotbollsmatch: Vasasällskapet B körde över Enebyberg (?) med 4-2. 

Dagens internetkurs…

…så ser vår Laul Calling-puff ut. Folk gnäller på att man inte kommer direkt till klippet. Men herregud…hur övertydligt ska det vara? Om du trycker på den översta länken (Peruanske skyttekungen…) kommer du DIREKT till klippet som rubriken syftar på. Om du klickar på EXTRAMATERIAL kommer du till ett fem minuters extramaterial. Om du klickar på Se hela Laul Calling så börjar programmet från början. Det övergår mitt förstånd att man kan misslyckas att förstå detta.

Jag räknade bort IFK Göteborg från guldstriden i förra veckan. Vad händer? De tvålar dit Elfsborg med 5-1. Missade tyvärr matchen (på grund av min egen match) men vad jag hör spelade Blåvitt inte särskilt bra trots de stora siffrorna. Väntar därför med att backa från min teori.

…däremot gillar jag Tobias Hyséns känga till Emir Bajrami:
– Man får ju lära sig att spela efter förutsättningarna. Annars får han vara så bra att han får spela i en annan liga där planerna är bättre. 

Annars har vi intressanta fotbollsdagar framför oss. Kalmar-AIK i kväll, Malmö-Helsingborg i morgon plus två Champions League-semifinaler. Barcelona bör klara Inter, och frågan är om Lyon kan stoppa Bayern München som verkar vara inne i en hysterisk form? Men jag ser hellre en final mellan Zlatan och Kim.

Bilderna på Eddie Gustafssons benbrott är som alla andra bilder på benbrott: ytterst obehagliga.

Känns det inte lite tidigt för tvillingbroder Olsson att vara aktuell för att bli utlandsproffs? Så mycket har han väl ändå inte presterat. Men det är möjligt att Martins succé i Premier League är en dörröppnare. 

Min ledstjärna inom journalistiken tar upp en intressant grej i sitt senaste blogginlägg, nämligen att vi är på väg att vinna. Det är en lång väg kvar men vi är på väg att vinna. Det handlar om näthatet. Jag märker det för varje dag, hatinläggen blir färre och färre, idioterna verkar ha tröttnat, de orkar inte hata lika intensivt längre, däremot orkar Ledstjärnan och jag skriva, underhålla, provocera och väcka debatt. Vi kommer att vinna till slut. Om ni kollar Bank & Niva-bloggen, och även denna blogg, så är det ganska städat numera. Det var annorlunda förr. Vi kommer att vinna. Lösningen är inte att stänga kommentarsfälten, lösningen är marginalisera idioterna – dessa tjocka, fula, ensamma, lågintelligenta varelser som skriver massa skit utan att stå med namn. Hur tänker ni? Kan inte något anonym ”tala ut” här på bloggen? Hur tänker du? Är du packad, drogad eller bara dum i huvudet?

…just därför är det tragiskt när offentliga personer, framför allt Broder Birro, allt som oftast sänker sig till dräggens nivå, talar dess språk och ger dem syre att fortsätta hata. Det är trist att Broder Birro känner sig tvungen att hata på samma sätt som de anonyma dräggen. Här en lista på uttryck som Broder Birro använt i sin blogg om kollegor och andra:

avskum

skalbaggar

radioaktiva krymplingar

rövhål

inavlade

efterblivna

apor

arsel

klamydia i skallen

fladdermöss

mediala luder med själen uppkörd i tarmkanalen

…jag tycker att Broder Birro borde sluta med detta, han bidrar till ett sämre klimat i världen. Han och Island.

Manchester-derbyt tände inte riktigt till. Bäst var egentligen halvtidssnacket. Jens Fjellström – jag har skrivit detta tidigare – är en personlig favorit. TV-begåvad och fotbollskunnig i samma person. Nästan i klass med Bank & Niva. Skulle ni vilja se honom i Laul Calling? Låta honom prata lite om sig själv? Förste journalist efter Stefan Alfelt att bli inbjuden i så fall.

…i början hade vi problem att få gäster, nu står folk i kö.

Paul Scholes nickade in matchens enda mål i 93:e minuten. Det räddade spänningen i Premier League. Nu får vi se hur Chelsea svarar – eller om Tottenham ska fortsätta på den inslagna vägen och sänker nästa guldkandidat.

Annars har vi tydligen lite problem på tidningen. Folk klagar på att vi skriver mer om AIK:s kris än om Helsingborgs och Malmö FF:s framgångar. Här måste jag hålla med våra läsare. Vi här uppe i Stockholm vill också läsa om varför det går bra för HIF och MFF. Men inte ens på vår nätsida hittar jag särskilt mycket om det. 

Som många av er redan räknat ut – Halmstad BK:s ytterst lovande mittfältare Anel Raskaj gästar Laul Calling i dag. Han kom till Sverige som 14-åring, är bara 20 år men har redan gjort dryga 60 allsvenska matcher. I december får han sitt svenska medborgarskap och har då tre landslag att välja mellan: Sverige, Kosovo och Albanien. Hur går tankarna i ett sådant läge? Det diskuterar vi givetvis med utgångspunkt i att Raskaj var lagkapten för Kosovo i mötet med Albanien i februari (förlust 2-3).

Apropå Raskaj, stackarn. Det isländska askmolnet ställde in hans flyg hem, alla tåg blev snabbt fullbelagda och vi hade till slut inget annat val än att skicka honom med taxi till Halmstad. Det gick på 7 000 kronor vilket är en tiondel av vår budget. Anel var förkrossad och skickade flera SMS där han bad om ursäkt för att han ställt till det för oss…snacka om ödmjuk kille…jag fick förklara att det är sådant man måste räkna med i TV-branschen och att han inte ska ha dåligt samvete – detta är helt och hållet staten Islands fel. Men nu har vi en broder till i kampen för att sänka ön. Läs mer här.

Vi pratar en hel del fotbollsteknik. Inslaget där BP:s Dalil Benyahia visar sina dragningar kan bli en Youtube-klassiker om någon orkar lägga ut. 

Tobias Grahn är med på ett hörn och tycker att han nu är redo för en plats i landslagets startelva…

Simon Bank visar hur Inter kan stoppa Barcelona, och i extramaterialet lanserar jag tesen att Zlatans två mål borta mot Arsenal var en större prestation än Messis fyra hemma på Camp Nou.

Efter kritik från er tittare har jag programmet till ära bytt skjorta. 25 raka program blev det för Ekwall-skjortan – nu är den historia.

Här ser ni programmet i stor skärm, och i lite mindre här…

Nej, det blev ett el Clásico som aldrig riktigt kom igång. 

Messis sköna blinkning till Ronaldo vid handskakningen tolkade jag först som att ”det är oss det här handlar om” men med facit i hand betydde det nog ”det är mig det här handlar om – som vanligt”.

Tycker att Real började bra. Det kändes gött att ligga i soffan jämfört med hur det måste varit att försvara Barcelonas högerkant där Ronaldo och Marcello for fram bra första 20. Men det ledde sällan till farligheter och frågan måste ställas – är det inte dags att C-Ron lär sig en ny fint? Fler än Piqué som kan den där fyrdubbla överstegaren nu. 

En av Messis få svagheter är att han lyfter blicken för sällan. Om han släppt bollen på Pedro i stället för att dribbla hade Barcelona tagit ledningen tidigare.

…nu gjorde det inte så mycket eftersom Messi i anfallet efteråt ”distansväggspelade” med Xavi, gjorde en rätt avancerad riktningsförändring och petade in 1-0. Ett mål som är ganska typiskt för hur den här Barca-årsmodellen gör många av sina mål.

Totalt skapade Barcelona bara tre chanser – och gjorde två mål. Ovanligt effektivt. Tvåan kom efter Pedros lätta friläge där Arbeloa såg ut som pansarkryssaren Potemkin när han skulle vända om för att hinna i fatt.

Om van der Vaart sedan fått dit sitt friläge hade det säkert blivit match igen, men Victor Valdés läste honom. Kanske borde Guti kommit in direkt efter paus men…jag vet inte om Barcelona blivit mer bekymrade för det? De följde sin matchplan, lät Madrid komma, gick sällan bort sig, Valdés storspelade i mål samtidigt som de visste att ”ett eller två mål kommer vi göra hur fan matchen än ser ut”. Med den känslan i laget är det rätt soft att spela boll.

Intrycket efter slutsignal var en orgie i filmningar, varningar, byten, avblåsningar och skadeavbrott. Men då glömmer vi att första halvlek ändå var helt okej.

…samt att den vilda segerdans som Puyol och kompani drog igång efter slutsignal var klart underhållande.

Ledstjärnan – riktigt bra bloggare, lite sämre i TV – maratonkörde i studio i Stockholm före och efter. Anna Brolins inför-reportage höll hög klass. Tobias Grahn bör befinna sig på planen medan Jesper Hussfelt bidrog med en och annan relevant statistikuppgift. 

Tja, det är ungefär vad jag kommer ihåg från el Clásico våren 2010. Märkvärdigare var det inte den här gången.

Det blev en tung natt. En fråga behövde svar. Vände och vred på mig timme ut och timme in. När jag äntligen grubblat klart och tagit mitt beslut var klockan fem på morgonen. Fåglarna hade börjat kvittra utanför och fan vet om de inte sjöng ”Alla heter Glenn i Göteborg” också.

Skön intervju med Xavi i Sportbladet i dag. Fröken Frändén undrar:
Du fyllde 30 nyss, ingen 30-årskris man kan vänta sig?
– Ha ha, när fyller du? Nästa år? Äh, det är bara kvinnor som tror att ni blir gamla för att ni fyller 30. Det är bara ännu ett år. 

Jag måste ge Xavi fel här. Efter att jag fyllt 30 tog det fyra månader innan jag stod upp rak igen. Mer Xavi i nästa Laul Calling.

…när jag trodde att de tystnat, tror ni att de klämde i med ”Alla rensar fisk i Göteborg”?

Ingen Zlatan i morgondagens el Clásico. Finns det kanske en viss mättnad i Barcelona efter supermatcherna i Champions League? Å andra sidan är el Clásico inte matchen där spelare känner sig mätta.

…som inte detta vore nog, strax innan det ljusnade: ”Alla vill ha sex med Håkan Mild” som en kraftfull slutkläm.

Går man in på TV-kanalens Fotbollshemsidas avdelning för Damallsvenskan hittar man fjolårets tabell där alla lag spelat noll matcher. Men den kanske uppdateras i helgen efter omgång två?

Dagens mest omtalade intervju här på Sportbladet hittar vi på svenskafans.com. På 13 frågor lyckas Fitness såga Simon Bank och hans kära Kinna i åtminstone två svar. Sådant gillar vi.

…trodde jag i alla fall. För när jag precis hade somnat väckte fågeljävlarna mig med ”Alla suger näbb i Göteborg”.

Det kommer alltså inget Laul Calling denna fredag då vi påskpausade produktionen förra veckan. Däremot jobbar vi för fulla muggar med nästa program som kommer fredag om en vecka. Första ledtråden på gäst är: allsvenskans bäste dribbler?

Har varit lite offside under kvällen efter två intensiva Champions League-dagar. Jag och mr Flinch gick på bio och såg den franska fängelserullen En profet (Un prophète). Väger mellan L L L och L L L L. Det lutar nog åt senare även om den var lite lång (2.35).

…ni som gillar utdragna rakbladsskärscener kommer att älska den, jag fick blunda i en minut medan mr Flinch såg ut som satt var på Det regnar köttbullar med Lill-Edvin. Vad jag menar är att mr Flinch inte rörde en min trots den brutalaste scen jag sett sedan Jack Nicholsson flög fram bakom ett hörn med yxa i The Shining. 

Har vi ett fotbollslandslag fortfarande? Kan inte påminna mig om att det någonsin varit så tyst så länge. Är Erik Hamrén kvar som förbundskapten? Har Zlatan kommit tillbaka? Vad gör Lasse Richt på dagarna?

Hermann Dill är tillbaka med ett inlägg och kommentartråd som min kompis Kalle som hejar mer på Tyskland än Sverige borde gilla.

Hur märkligt det än kan låta var Djurgården alltid mitt favoritlag i hockey som liten. Det handlade delvis om att jag tillhörde ungefär samma ålderskull som Hasse Blomqvist och Tomas Rosenkvist, de lirade i Västra Frölunda, jag i Jonsered, och har du sprungit och jagat bollen av dem kan du aldrig heja på Frölunda i vare sig fotboll, ishockey eller något annat. Nu är Djurgården i SM-final i hockey för första gången på nio år och jag reagerade faktiskt på det. Hur funkar sådant egentligen?

…apropå mr Flinch kom hans artikel om Henke Larsson bort lite. Larsson tycker som de flesta andra att det är för tidigt att jämföra Messi med Pelé och Maradona:

– Maradona var inte dum och Pelé var inte dum. Jag tycker Pelé var mer en lagspelare än Maradona. Mardona är tvåa på min lista. Sedan har vi Cruyff också där. Men han har förlorat två VM-finaler. Hade han vunnit någon av dem hade han kanske varit ett hack högre upp.

Sedan la Larsson till:

– Alla har olika åsikter, och det är det som är gött.

Det tycker jag var väldigt roligt sagt för att komma från Henke som är klart mer öppen nu som tränare än han var som spelare.

Men principfast. Häromveckan sökte jag honom i ett ärende, fick besked av Landskronas press-Kurt att ringa under eftermiddagen. Jag ringde fem över tre och Henke svarade:

– Jaaa, du skulle rringa mellan halv trrae och trrae å nu är hon fem över trrae.

…men sedan kvittrade han som en lärka under resten av samtalet.

Eller nja, men ni fattar, det är stor skillnad.

Men kommer han att lyckas som tränare? Jag tror ju på Larsson men när vi frågade Jesper Blomqvist i Laul Calling-studion svarade Jeppe så här:

– Det jag har känt under de år jag jobbat som tränare är att jag får mer och mer respekt för de som varit länge i gamet. Det handlar om att samla på sig erfarenheter. Självklart kan man lyckas redan från början – pang. Men min respekt för tränare som varit med länge växer hela tiden.

Erik Niva gick ännu lite hårdare fram:

– Det är väldigt sällan det går automatiskt när du tar steget från ena sidan linjen till den andra. Numera är det väldigt sällsynt att de största spelarna blir de största tränarna. Det är så allomfattande att vara tränare att det krävs en ofantlig hunger som empiriskt visat sig finnas mer hos de som inte lyckades hela vägen som spelare. Jag skulle säga att Henke har en extra uppförsbacke snarare än en extra nedförsbacke som tränare. 

Många menar att superettan är hetare än allsvenskan och just när det gäller Henke ligger det något i det: ett 20-tal skotska journalister lär vara på väg till Landskrona för Bois premiär mot Degerfors på lördag, läser jag på Larssons blogg.

…min kollega Mattias J:s blogg alltså. Henke har nog ingen ännu men det är säkert bara en tidsfråga.

Apropå debatten om heta superettan är jag ändå övertygad om att när vi summerar i november har allsvenskan vunnit i såväl mediaexponering som publiksnitt. Känslomässigt däremot – mot bakgrund att allsvenskan känns iskallare än på 15 år samtidigt som superettan känns hetare än någonsin – tycker jag att frågeställningen är klart motiverad så här i början av säsongen.

Det är bara att konstatera…det går aldrig att räkna bort Bayern och Klose. Uträknade igen efter att ha varit utspelade…sedan skickar Robben in den mest kliniska volley jag sett sedan Zidanes i Champions League-finalen 2002. Eller det var kanske att ta i men det var en jävla volley av Robben – även om markeringen var svag.

Det var en makalös vändning och glöm inte att Bayern gjorde det med Klose på bänken, som vilade inför större uppgifter, de riktigt stora.

Ett litet steg för min fjärrkontroll, ett stort steg för fotbollssporten. Ungefär så kändes det att byta från Åtvidaberg–Kalmar till Barcelona–Arsenal.

90 minuter senare har vi nämligen tillräckligt med material för att göra våra framtida barnbarn nöjda med stories om vad den här Leo Messi egentligen sysslade med i början av 2000-talet.

Men är man världens främste fotbollsspelare genom tiderna – som Viasat-studion uttryckte det – för att man gör fyra mål i en CL-kvartsfinal mot ett Arsenal med dåligt försvar och som måste framåt? Nej, absolut inte. För mig är Maradonas prestationer under VM 1986 större, för andra är Pelés större, för ytterligare andra är kanske Zidanes fortfarande större. 

Maradona mot Uruguay i åttondelen.

Maradona mot England i kvartsfinalen.

Maradona mot Belgien i semifinalen.

Maradona mot Tyskland i finalen.

Sedan är det klart att Messi snart kan vara med i diskussionen: en Champions League-vinst till för Barcelona, ett VM-guld för Argentina…då tar jag jag gärna upp ämnet igen.

…å andra sidan, som någon påpekade: om Argentina vinner VM, då har Diego även ett guld som coach…

Om diskussionen handlar om vem som är världens bästa – bokstavligen – spelare genom tiderna är det klart att det är Messi. Men herregud…det har han ju varit i över ett års tid nu. Messi är bäst just nu – fotbollen utvecklas hela tiden – alltså är Messi bäst genom tiderna. Zidane var så klart en mer komplett spelare än Maradona på sin tid och så vidare…Men det var inte det Ola Andersson och kompani pratade om i studion.

I alla fall.

Någon som tror att Inter har särskilt mycket att sätta emot? Lagom till den matchen lär vi för övrigt ha en helt ny diskussion här i Sverige: Zlatan vs Mourinho.

Efter Barcas uppvisning i kväll är det svårt att se Mourinho vinna den matchen men vi ska inte glömma vad han och hans mannar gjorde mot Chelsea. Vi ska inte glömma det.