…Celtic-Arsenal i Champions League-kvalet visas på TV6. Har Viasat Motor gått i graven redan?

Apropå motorer, en av löpsedlarna i dag: ”Saab-affären klar – men tre miljarder saknas”.

Vi behövde en central mittfältare till journalistlandskampen mot Spanien på torsdag då vårt ånglok Glader är skadad. Frågan gick sent om sider till Niva som obekymrat deklarerade att han sviker sin nation i den här frågan. Vad säger en gubbe som Hans Olsson om det?

Bank tackade däremot ja till att spela mittback då vi tydligen har brist på sådana också, och Vikingstad har öppnat upp för att ta plats på någon av kanterna. Det känns som att vår positiva trend med två raka segrar (Finland/Danmark) är i farozonen.

Celtic-Arsenal i kväll alltså och om Arsjavin och kompani håller i liret från Goodison Park i lördags lär skottarna få jobbigt att hänga med.

Det har varit en jävla fotbollshelg, det har det varit. Tror att det blev sju TV-matcher totalt. Var ska man börja?

Kanske med att Liverpool naturligtvis borde haft en straff till mot Tottenham. Han med det krångliga namnet gick knappst på bollen i första situationen, och sedan tog samma gubbe med hand, var det inte så?

Liverpool var det enda av de förväntade topplagen som tappade poäng och hur konstigt det än kan låta i en 38-matchersserie är det kännbart. I fjol tog Liverpool 86 poäng av maximala 114 men det räckte alltså inte till guld. Man har inte råd att tappa mer än 25-30 poäng om man ska vinna Premier League och Liverpool har redan förbrukat sin första tiondel. Ny poängförlust på onsdag och det blir kniven mot strupen direkt.

Det topplag som inte så många tror på, Arsenal, bjöd däremot på en vansinnig uppvisning – 6-1 borta mot Everton. De kanske klarar fjärdeplatsen ändå (vilket var det jag ironiskt syftade på med ”nedflyttning” i ett tidigare omdiskuterat inlägg).

Manchester City hyllas eftersom de vann utan att spela bra mot ett Blackburn som var värda poäng. Men jag vet inte om det räcker för att slå sig in i ”de fyras gäng”, Robinho och Adebayor rankar jag inte särskilt högt totalt sett, däremot är Tevez och Stephen Ireland klasspelare.

United startade säsongen i ett ganska makligt tempo. Jag fastnade framför allt för deras ytterbacksspel i form av Fabio och Evra. Sebastian Larssons Birmingham gjorde vad de kunde, just Larsson var lugn och trygg och en av lagets bättre.

Chelsea är en maskin med den på papperet starkaste truppen. Ingen slump att de avgjorde på övertid mot ett tillbakadraget Hull även om målet var något turligt. Men medan Drogba var fenomenal var Anelka fenomenalt dålig och om Chelsea verkligen ska räcka hela vägen måste nye managern Carlo Ancelotti nog se till att anfallsparet fungerar ihop. Drogba kan inte vinna alla matcher på egen hand.

Wennman den store skrev i en rolig söndagskrönika om hur han valde att se (svage) Johan Elmanders Bolton förlora mot Sunderland i stället för Arsenals show på Goodison Park. Själv gjorde jag också två enorma misstag: jag gick ut för att köpa en deg i halvtid mellan Blåvitt och Helsingborg. Säkra 2-0, tänkte jag, men när jag kom tillbaka stod det 2-2. Sedan la jag mig bekvämt tillrätta i soffan för att se hur Michal Owen skulle sköta sig i United. Lagom till Owens inhopp sov jag som en gris och vaknade inte förrän en kvart in i Tottenham-Liverpool.

Apropå straffsparkar som jag berörde ovan; Elfsborgs straff som gav 3-1 mot Hammarby var billig. Å andra sidan hade situationen gett frispark ute på planen alla dagar i  veckan. Om nu offensiv fotboll ska premieras enligt de DIREKTIV som gått ut var det alltså rätt att blåsa. Men i så fall ska alla domare gå efter den linjen och det gör de inte.

Helgens TV-maraton avslutades med Bilbao–Barcelona men det var ett sömnpiller.

Det blev aldrig tusen twitterinlägg. Twitters egna regler fällde Bank och mig. Max 70 per timme. Den spärren måste bort.

Lite surr från ankdammen; konkurrentens chefredaktör går nu ut och ber om ursäkt för Obolo-fadäsen. Branschpressen rapporterar.

Apropå branschpressen; det är fantastiskt roligt när Medievärlden rapporterar om detta. Här läser ni artikeln, jag bjuder på ingressen (mina understrykningar):

”I dag har Expressens fotbollssajt skrivit att Ivan Obola, proffs i spanska Benfica, var på väg till AIK. Uppgiften kom från en sajt de trodde var klubbens officiella. Men det var det inte. Chefredaktör Thomas Mattson ber på sin blogg om ursäkt för att de publicerat felaktiga uppgifter.”

Och apropå konkurrenten; kombinerar man deras löp med DN:s TV-bilaga blir det så här snurrigt…

…och apropå DN, Dulee Johnson bojkottar kvällstidningarna. Ve och fasa – vad ska vi nu ta oss till?

…Ledstjärnans blogginlägg om detta är lite för klockrent för att inte länka till. Hoppas särskilt att Wesström och Grimlund läser.

Ett intressant mejl damp ner från P:

”Hej Robert!

Tack för en bra och rolig blogg och bra skrivande i övrigt också för den delen. Jag har under den senaste tiden blivit lite konfunderad över publiksiffrorna på Råsunda. Som du kanske vet räknar SvFF numera åskådare genom att scanna biljetter. Detta system har flera gånger kommit fram till fel publiksiffror på AIKs matcher, och fått revideras efteråt. Ofta har det varit fel med flera tusental.
 Jag tittade några minuter på Sverige-Finland i veckan, och kunde enkelt se att det max var 8-9 tusen på plats. Jag tror du skrev att du gissade på 10 tusen ungefär. Wernbloom sa i en intervju efter matchen att han var förvånad över den officiella publiksiffran då han trodde det var betydligt färre.
 På AIK-BP i helgen kändes det som minst 15-16 tusen hade bänkat sig, men officiellt blev det 13.400 om jag minns rätt. På Sverige-Finland blev alltså den officiella siffran 15 tusen nånting.
 Finns det en möjlighet att SvFF mörkar publiksiffror av olika anledningar? Vad tror du om detta?”.

Vad jag tror om detta? Jag tror att publiksiffran kan vara en bluff. Jag går inte så långt som Niva – som hamrar fast att det är en bluff – men det såg skumt ut. Kan Lagrell eller Nystedt eller någon kliva fram och förklara, kanske?

Premier League-premiär i morgon. Den ser jag hos Bank. Det blir toktwitter under matcherna. Målsättningen är tusen twittrar på åtta timmar. Häng med här från klockan 13.00. Tusen twitterinlägg på åtta timmar – är det ens möjligt?

Bank är taggad till tänderna och media rapporterar redan om världsrekordförsöket. Kan vi komma med i Guinness Rekordbok, tro?

I morgon drar Premier League i gång och det sker med en knall på Canal+: tre direktsända matcher, sju och en halv timme, Chelsea-Hull, Blackburn-Manchester City och Everton-Arsenal.

Liverpool har blivit av med Xabi Alonso och köpt Aquilani från Roma. Det fick jag en fråga om när jag chattade häromdagen och hade ingen direkt koll på italienaren. Det har jag inte nu heller, men de som vet gör tummen ner för den skadedrabbade 25-åringen. I premiären verkar det bli brassen Lucas Leiva som tar platsen bredvid Mascherano på mitten strax bakom Gerrard och Torres. Arbeloa ut, Johnson in på högerbacken, annars samma lag som förra säsongen och inte mycket talar för att Liverpool ska lycka störa United och Chelsea hela vägen.

Tror att Chelsea tar titeln med liten reservation för att de har ny tränare (Ancelotti), kan ta ett tag innan saker och ting sätter sig.

Chelsea har starkaste truppen på papperet, har inte tappat något som påverkar, medan United blivit av med Ronaldo och kan vara på nedgång. Arsenal får snarare slita för att undvika nedflyttning.

Manchester City? Nja, det skulle förvåna mig om de får ihop styrkorna så snabbt. Det blir en sjundeplats.

När skytteligasegern höll på att glida Zlatan ur händerna, vad gör han då? Jo han klackar in sitt 25:e ligamål. Klackar. Är någon förvånad? Nä, tänkte väl det.

Skyttekungen Zlatan – det är stort.

Roligast var ändå bilderna från segefirandet där alla Interspelare promenaderade ut på arenan för att mötas av fruar och barn. Zlatan hivade upp Maximillian i luften medan den lille Vincent såg mycket nöjd ut i sin blåsvarta matchtröja. Härliga bilder.

Vältajmad intrevju med Zlatan i Sportbladet där han sätter ner foten kring ryktena att han en gång i tiden övervägde att spela för Bosnien. En mycket tydlig Zlatan låter meddela att det aldrig varit aktuellt eller ens diskuterats.

Det var det det. Manchester United vinner Premier League, Liverpool får ta en bläcka och börja fundera på nästa säsong.

…men vad tog det åt Ronaldo? Real Madrid nästa?

Jag följde Malmö-Djurgården framför TV:n. Det var en bra match som MFF vann helt rättvist. Att Wilton Figueiredo skulle bli en lyckad värvning gick att räkna ut med röva och en krita. I dag kom första målet; dels för att Wilton gång på gång höll sig i den fria ytan utanför offensivt straffområdet, dels för att han gång på gång tog avslut. Det ger förr eller senare resultat.

…sedan är anfallsspets inte Wiltons mest naturliga position på planen, det ska också nämnas.

I övrigt har Malmö ett välbalanserat lag som när det fungerar kan vinna varenda match. Som tur är (för motståndarna) fungerar det långt ifrån alltid. Vad det beror på? Tja, de offensiva spelarna agerar på en hög nivå där marginalerna mellan en lyckad aktion och en misslyckad är små. Dessutom har vi att göra med många humörspelare, vad det verkar.

Djurgården hade samma problem som i första halvleken mot Gais. De försökte spela 4-3-3 med backlinjen högt och blev straffade gång på gång i form av frilägen emot sig. Lösningen till andra halvlek blev att flytta ut Kebba Ceesay på högerbacken (det har jag efterlyst tidigare) och Peter Magnusson kom in centralt. Nu blev det inte särskilt mycket bättre för det eftersom Jan Tauer var kvar på plan och motståndet är för bra för att möta med ett 4-3-3 utan dugligt spelarmaterial. Men sådant verkar inte bekomma tränarstaben.

…å andra sidan är det inte borta mot Malmö som Djurgården ska ta sina poäng 2009.

Labinot Harbuzi? Jag återkommer till honom.

Jag tippade Pontus Wernbloom som skyttekung inför säsongen, i dag gjorde han sitt andra respektive tredje mål när Blåvitt besegrade Gefle med 3-0.

Skyttekung lär han dock inte bli eftersom han lämnar Blåvitt till sommaren för spel i holländska AZ Alkmaar. Wernbloom är en av de absolut skönaste fotbollsspelare jag haft att göra med, missa för allt i världen inte intervjun med honom i Laul Calling i morgon fredag.

Agenten Patrick Mörk drar ett par sköna storys i studion, bland annat om en förhandling med Arsene Wenger för målvakten Lukasz Fabianskis räkning. Wenger bjöd Mörk till ett slottsliknande hotell där dealen gjordes med tända ljus och rödvin. Mörk berättade vidare om hur han upptäckte Essien i Ghana, det kände nog inte många till.

Det är Mörk, Bank och jag i studion…Bank kör sin patenterade Erkan Zengin-imitation…Niva gästspelare med ny lista…Mörk hävdar att hockeyspelare är mer korkade än fotbollsspelare samt bjuder på en hel del bakom kulisserna från transfermarknaden i allmänhet och Wernblooms flytt till AZ i synnerhet.

…dessutom visar vi ett underhållande klipp från X2000: på väg hem från Göteborg i veckan somnade en okänd man i sitt säte och snarkade så att hela tågkupén skakade. Jag var snabbt uppe med min Flip Mino och filmade kalaset.

Robin Söder har slutat snusa, förresten.

Till sist finns det anledning att avsluta så här: kommer Öis verkligen ta mer än en poäng i år?

Nä, så ska jag inte alls avsluta, jag ska avsluta med att jag inte vill bli störd i kväll, har nämligen hyrt Der Baader Meinhof Komplex. Den är inget för er, barn.

…fast nu hittade jag en ännu roligare avslutning. Eller rolig och och rolig…det är en notis i lokaltidningen Mitt i Solna och handlar om supportervåldet som hittat nya vägar. Efter AIK-Helsingborg blev…
”…en polis biten i armen av en våldsam supporter och fick föras till sjukhus”.

Nog för att man brukar prata om fotbollslag som biter sig fast på offensiv planhalva men det där…?

Jag såg Matchen på redaktionen med Bank, vi ser fotboll på samma sätt, och vi konstaterade att visst är det härligt att fotboll inte är så enkelt? Du behöver inte ha de skickligaste anfallarna och spela den roligaste och bästa anfallsfotbollen för att vinna. Inte ens i ett dubbelmöte. Det här var en seger för smarta fotbollen, för den begåvade defensiven. Smartast och mest begåvad av alla, Guus Hiddink.

…sedan kom chocken. Det var Barcelonas enda skott på mål, det kom i 93:e minuten, det var verkligen en chock. Bank och jag bara tittade på varandra, under fullständig tystnad. Vad fan hände?

Ja, vad fan hände? Det var ett kliniskt spelande Chelsea, ett blygt och skärrat Barcelona, missade straffar, en felaktig utvisning, en ilska jag knappt sett hos en spelare (Drogba), nu rapporteras om slagsmål och sönderslagen inredning i spelargången. Förvånar mig inte om Drogba har en fot med i det också.

Visst skulle Chelsea haft minst två, kanske tre straffar, men Abidals utvisning var ett skämt…Anelka snubblade på sig själv.

Essiens mål var magiskt men det var också Essien som missade att rensa undan bollen i en situation där Chelsea hade läget under kontroll – 1-1.

Då hade Guardiola redan kramat om Hiddink och gratulerat honom till segern. Hade han gett upp?

Såg ni Ballack när han jagade domaren? Såg ni Drogba när han jagade domaren? Och något säger mig att den här stackars norrmannen inte är färdigjagad ännu. Fy fan.

När jag var ung hamnade jag i ett triangeldrama med en söt flicka och en av Partilles hårdare grabbar. En natt ringde han mig med budskapet:
– Jag kommer att jaga dig i resten av mitt liv.

…Tom Henning lär få det betydligt värre. Fy fan igen.

Hur som helst; det blir drömfinalen. Manchester United mot Barcelona.

Det var det spelet det. Nu ska jag aldrig mer betta på nånting.

Länge sedan jag var så laddad inför en fotbollsmatch som för Chelsea-Barcelona. Grymt nyfiken på Guus Hiddinks matchplan, hur Chelsea går in i matchen. Jag har till och med stannat kvar på redaktionen för att kunna se fajten, den går ju på en av motorkanalerna. Värmer upp med Hammarby-Kalmar och där har Elm och kompani raserat väggen både en, två och tre gånger.

Blixtvisit till framsidan i dag, på Kamratgården i morse, snack med Wernbloom och Söder till Laul Calling.

Vid Blåvitts träningsplan stod en taxi parkerad. Först tänkte jag att det var GT-gubbarna som var rädda för regnet men när jag tittade lite närmare satt där tre välklädda italienare.
What are you doing here? undrade jag.
– No comments.
Watching Robin Söder?
– He is too expensive, sa italienarna och när jag skulle vinka dit kameramannen körde taxin snabbt därifrån.

Drog storyn för Håkan Mild som sa:
– Bra att du jagade iväg dem.

…sa Håkan skämtsamt alltså, ungefär som när han sa till mig att Robin Söder var värd 300 miljoner. Den skämtsamma tonen framgick tyvärr inte i rubriken vilket Mild påpekade.
– Inga fel på texten men rubriken är för dålig, Robban!

…när Håkan säger så, då lyssnar man faktiskt.

Grejen är att uttalandet har satt sig bland folk. Under träningen missade Robin Söder ett friläge. Då vrålade Wernbloom:
– Ska du kosta 300 miljoner måste du sätta den!

I alla fall…Mild kom förbi precis när jag satt mig ner med Wernbloom, tog Pontus avsides och viskade något. Mild missade dessbättre att Wernbloom var ”myggad” och allt som sades gick rakt in på band. Men jag håller på den bomben ett tag.

Åter till de mystiska italienarna. Jag satte Spanjoren på att gräva lite i det och tydligen hade tre italienska agenter siktats i Kalmar i samband med matchen mot Häcken.
– Antalet stämmer ju, funderade Spanjoren och det har han rätt i.

Italienarna var alltså agenter…men utsända av vilken klubb? Och varför svarade de att Söder var för dyr? Hur dyr? 300 miljoner?

Sedan fick jag SMS av Spanjoren som är på nygamla Ullevi (Öis-BP):
– De mystiska italienarna verkar vara på plats här också.

Mystiken tätnar.

…bomben var tyvärr ingen bomb. Det enda Håkan sa var att Pontus skulle ringa Stefan Pettersson som hade varit på besök på Kamratgården samma dag. Pettersson har lagt ner konstgräsförsäljningen och jobbar som agent.

Nu smäller det snart.

I kväll står jag på alla Arsenal-supportrars sida. Eller alla Gooners sida, kanske man ska briljera med att säga.

Egentligen hoppas jag på drömfinalen Barcelona-United men nu är det så att Wennman den Store och jag har tusen spänn på Arsenal som Champions League-segrare. Då  lägger vi allt annat åt sidan, spelbongen ger 14 000 spänn och det bör väl räcka fram till midnatt i London. Det är inte så jävla illa.

…dessvärre sitter jag på ett tåg mot framsidan under första halvlek.